Ack den sextonde

Accra den 16nde januari 2019 

Kära Mor, hoppas allt är väl med dej.

Det är nu en vecka sedan jag lämnade Stockholm och tog mig hit till Agoo Hostel i Ghanas huvudstad Accra. Jag har haft eget rum med luftkonditionering, vilket nog kan vara så bra. Det är 32 grader varje dag och runt 28 på natten. Det har förstås varit en intressant vecka här och efter lite acklamatisering har jag börjat röra på mig lite mer.

Och varför är jag här då? För att gå vilse och hitta mig själv brukar jag skämtsamt säga, jag är ju en liten filur. Nåja, jag hittar redan rätt bra. Det går lättare nuförtiden när man kan titta på kartor på internet och följa sina steg på dammiga gator och trasiga trottoarer.
Jag känner ju fotografen Jordi Perdigó från Barcelona och som har två barn i Kalmarnäs. Han jobbar här för en fransk nyhetsbyrå AFP. Honom och hans flickvän träffade jag andra kvällen här. Vi åt god fisk på restaurang Chez Clarisse. Jag fick en massa nyttiga tips. Efteråt gick vi till The Republic, en bar som även Johanna Wickström rekommenderat. Det har blivit lite av mitt stamställe, där kan man äta stekta grönsaker och ta sig en öl i hettan. Vi var dit med Jordi och hans journalistvänner i förrgår kväll igen.
Jag har tagit lite foton som jag kan visa när jag är hemma igen i månadsskiftet. Det är inte alldeles lätt att fota här. Det blir så mycket uppmärksamhet. Man smälter ju inte in i mängden precis på marknader och torg. Men här på vandrarhemmet är vi till största delen vita. Folk från bl.a. Australien, Tyskland, Holland och USA. Trevliga typer. Även personalen är väldigt trevlig. Och frukosten god. Jag kommer att komma hit igen om ungefär en vecka.
Idag drar jag vidare med lätt bagage västerut, längs kusten. Det tyngre lämnar jag kvar här, vinterresekläder och boots och annat jag inte behöver när jag besöker slavhandlarnas Cape Coast och badstranden i Busua där jag tänkte spendera helgen. Så allt gott där och ha det bäst. Du vet ju vem jag älskar så mycket man bara kan? Jo dej förstås.
Ge Dennis en kram för att han är så vänlig och förmedlar mina hälsningar från ett hett och spännande Ghana. Jag hör av mig igen om en vecka. Tills dess ska ni ha det minst lika bra som jag.
Evinnerliga kramar från Lille Tom i stora världen.

Bussturen hit var speciell med filmer om läraren Kojo som slog elever i fler avsnitt. Gormade och slog. Och genast när vi gett oss iväg från Kaneshie i Accra steg en man fram och började sälja nånslags piller. Pratade sig varm och fick visst också lite sålt. Därefter steg en sliten man upp och började skrika ut sanningar, eller kanske det var lögner. Han avslutade iaf sina haranger med amen och ville ha folk med sig. Tänkte att om detta varit hemma så skulle han säkert ha blivit inburad, så sjukt och hatiskt lät det. Trodde aldrig han skulle sluta. Rösten sprack och han viftade med en skrift.

Tog alltså en Uber från Agoo till Kaneshie och blev där anvisad en buss som sades vara nästan full. Det tog mer än en timme innan den kom sig iväg, välfylld med folk och packningar. Flickor kom och erbjöd både mat dryck och hårspännen, telefonkort dukar och böcker. En riktig ruljans. Vilken show, skrev jag till K när vi fick kontakt över telefonnätet, alltså det tillfälligt mobila som jag köpt från MTN. Och mycket mycket mer.

GHANA19

Listen people, there's a kind of hush as i need your loving tonite. You don't need me, ha ha ha. Coming away as we go from that heap of texts that's been building up for years. I let my head slip onto your shoulder. Over the rainbow. You said no no no. Rehab i Said. There's nowhere to run nowhere to go to but home. That's where you want it to be. Give me a break, 'cause breaking up is hard to do. Ain't easy. Give me more of what i'm begging for. Kärlekskrank. Times fly and is on your side, without me. Without you. Within. And in the end, beautiful friend, you will sink into oblivion, i think. Forgotten but not dead. I'm heading for yet another place. My heart is itching. To go. Seconds, minutes, hours of uncertainty in sweet pain. Again and all over. Glad and sad, still got the blues. Wandering. Stranding. Wondering. Time an ocean, a jet plane. I'm leaving but still remain. On a milk train in the wintertime. Leaves are falling. Like somebody lost on a wire. So why don't you just step right in and take me for another ride of pain. Welcome to my world, it drizzles, brizzles. Or. Help me make it somewhere. Help me, to rise just above the sky. To the limits of your mind. To the borders of mine. Miners are singing as far as i can remember and i had a car like that too. Over in Holyhead. Over in Spain and over the rainbow again and again. Every day i have it. If i ain't got you. So do You know what you wanna. I wanna be yours. I was wishing for another kind, another hand to hold. Another kind of lover. So please be kind to me and i will stop my sobbing. For the time being. Just like that. That's the way, the way it was, before and after. 

TBC.

In Those Fucking 80s

Kändes som om det jag skrev igår saknade huvud. Men jag är 

för lat för att läsa igenom det och kolla. Läser nästan aldrig

igenom vad jag skrivit numera. Huvudsaken verkar vara att 

skriva och inte att reflektera över det redan skrivna.


Jag lider fortfarande av samma skov som igår, även om det kanske 

varit en smula lindrigare idag. Morgonen var värst (på jobbet) 

men efter att jag kom därifrån kändes det lugnare inombords 

och nu är det alltså dags att begrava ännu en dag under täcket. 

Vill gärna läsa lite Tomas Löfström innan jag somnar. Det är 

en glädje att läsa honom. Funderar på att göra program om 

honom i mån av möjlighet, och andras och eget intresse.

Det är tyst i huset, bara kylskåpet surrar när nästan halva 

januari har gått. Ute är det så halt att länk är inget att tänka på.
 

/89