Album den elfte 12

 

Album 

Söndag morgon utan baksmälla, rätt sällsynt. 

Men själen bultar i bröstkorgen. 

Läser ut Ajvides Himmelstrand, trots att det är svårt med koncentration och synen inte är den bästa. Vet inte vad det kan va som gör att jag inte kan se så klart längre. Kan det vara starr? Orden smetas ut över sidorna i Ajvides bok, drar ut över 400. Peter Himmelstrand sitter i helvetet och kedjeröker. Segt att ta sig igenom. 

SS bromsade in vid Ångbåtsbryggan. Vi tog en tur till Lilla Holmen och småpratade om hur det varit under jul och nyår. Och om att ha ett eget space. Hon har inga handskar. Åker vidare i sin Volvo till Sparhallen för att titta på gympaskor. Jag vandrar vidare upp längs Esplanaden, viker av vid kyrkan och funderar på att gå på konsert. Å så går jag då på konsert till Musikinstitutet.  På Östersjöns lataste pianoduo. Succé.  Sjostakowitsch (blev för svårt att stava till - kollar upp) Sjostakovitj rusar längs tangenterna. Skjuter skarpt.
På Hemmet går det trögt.  Tittar på när damerna skidar 10 km klassiskt, norskorna regerar.  Nat Geo blir för tröttsamt. Får pannkakor så att buken spänner. Går hem och har det trist. Läser lite. Tittar på dart på Eurosport. Fastnar i det. Och så gick kvällen. M undrar vad jag gör. Jag undrar också. Tja, funderar på att ta en dusch.

Ett album till

å mer

Afrika på Skatudden och i Busua, Ghana

Köper tulpaner på väg genom modden på lunchen. Vi äter det som blev över igår. Skall ringas ikväll om hur det blir med nästa natt. Har väl inte blivit så väl sovet, men nog kroppslig njutning. Värt hur många tulpaner som helst.

Och arbetsveckan började och nu fortsätter det som normalt tills resebeslut tas. Mötena ramlar in. Obscura styrelse och bostadsbolaget. Månadsmöte och musikkurser imorgon. Det kommer kanske att krocka, äsch. Får se hur det blir på onsdag.  Kan vara skönt att ha den kvällen fri.

Det är kallt, bedrövligt och ändå gott att leva när man har någon kär, trots att man kanske inte borde träffas vare natt. Men vill inte bryta den obrutna cirkeln. Har sovit ihop sedan jul. Det är mer än två veckor det.

Att plumsa omkring i snömodd är inte lätt och krafter borde sparas. Orkar inte tänka klart och känner att vila behövs. 

Förresten dog Bowie igår. Low. Det var Alfons Röblom som spred nyheten, som man inte riktigt kunde tro på. Borde läsa tidningarna jag köpte i december. Borde orka läsa mer.

Fucking 80s

Söndag förmiddag och dan före hemkomsten. Hemkomsten till urhemmet. Chansen till att börja om på nytt. Under allt hopp om nya tag ligger ändå tvekan om att det inte är så, att nya synvinklar bara är ett bedrägeri.

Funderar över lämpliga utflyktsmål dit vi kunde styra stegen, fylla tiden med. Jag hittar inga lämpliga ställen och ute är det råkallt, inne är det instängt.

”Är de någe flyt?” kommer Janne in och säger ”Om inte, kunde du komma och hjälpa mig att bära en stor trälåda på vind”. Och det var det ju inte, någe flyt.

Tog en promenad i det råkalla sen. Köpte cigaretter åt Eva och choklad åt mig själv. Släntrade ner till biblioteket för att kolla tidningar och tidskrifter. Inga nya från Finland sen i fredags så det blev tidskriftsrummet istället för tidningarna. Sökte efter nåt upphetsande, men fann bara tröttsamma verk som Livestock Riot med bilder och modern text. Den mindre moderna Nya Argus hade en presentation av Backlens drakbok av Merete Mazzarella. Allt välkänt stoff från föreläsningarna. Tidskriften 299 hade en halv intervju med Paul Morley, NME-skribent, att erbjuda, sen orkade jag inte längre, sen drog det ut till kiosker med choklad. Det blev järnvägsstationen.

En kort stund efter återkomsten till storarummets fåtöljer föreslog Janne ett besök hos, som han uttryckte det, Mellors; Fred och Susanne, alltså. Två timmars tystnad eller ja…ja. Berättelser om Kerouac och vikingaresor till Amerika. Jag var helt stum och alla tankar som kom till mig underkändes innan de hann ta form.

Sömnen tog överhanden mitt i berättandet, eller strävan till förklaringar. Vaknade efter fyra timmars periodisk dvala till ett mer levnadsstarkt tillstånd. De kommer allt oftare nu, de levnadsstarka tillstånden, men dessemellan är avgrunderna djupa.

Janne och hans brorsa satt och mindes barndomens somrar, Paradise Lost, ett ämne som passade mig. Det personliga framför det allmänna, där referenser av annat slag krävs. (00:30) /   81

Härjar med hunden och känner mig trött efter gårdagens tömning av 1 liter Jameson, som jag delade med Bö här hemma. Jag förlorade alla 4 ggr i Resan-spelet mellan R, Bö och mej. R har börjat packa och jag har varit på eurytmin igen.

C ringde och beklagade sig över mitt beslut att föra J till henne efter eurytmin på söndagarna. Blev ett gräligt samtal som kanske klargör ett och annat. Jag drar mig för att kontakta henne. På torsdag skall jag alltså till Tölö och snacka faderskap.  /87

Och jag talade och försökte och fick henne ur sitt dödvatten. Nu är hon på möte. Styrelsemöte. Jag var ut på en lång sväng med hunden efter att ha arbetat mig genom uppgiften att förflytta översättningen från handskrivet till maskinskrivet. En stor lättnad lade sig över min trötthet. Flera veckor före tänkt tid blev jag klar med detta arbetsskede. Nu skall jag snyta åt mig kopior på jobbet och skicka till Janne i Sverige, ta med mig till Åland med en egen arbetskopia. Finns många bekymmersamma knutar att lösa än, men det går framåt. Lyssnar till en skiva av mina samlingar, Musik från Tunisien, siktar in mig på resan, på djupare förståelse. Inghar ringde idag och verkade ta beskedet om missfallet uppriktigt sorgligt. Hans resa till Algeriet närmar sig, kanske han kommer hit innan dess. Erbjöd sig inte att ge adressen i Tunisien, kanske det är struligt för honom där, för dit vågar han sig inte än. Jag sa var vi ska bo. Han sa där har jag varit. Var det klokt att ge honom adressen? Man vet inte riktigt vad han är för en filur. Men hittills har det ju inte varit några bekymmer. 
Mona ringde, ville tala med R, verkade ha svårt att tala med mig. Bö ringde även han och vi stämde träff på Socis imorgon kväll för att sedan gå och kolla Bar Fly. Det blir alltså av.
Klockan är snart elva och än har inte R kommit. Hon har en lång dag idag.
På TV går ”Kom och titta” för tillfället, men den har jag sett och varför skulle jag låta mig bedrövas igen av tyskarnas grymheter under andra världskriget, människors lidande. Det räckte med en gång, den filmen glömmer man inte i första taget.

   /88

Harmoni ja, hur hitta den. Harmonin i det som jag skriver, det välavvägda och ändå vågade, utan överdrifter mitt-i-prick. Sällan, sällan fast ofta rakt på sak, klumpigt och nyanslöst. Och sedan hoppas det från det ena utan bryggor till det andra. På måfå infall. Ja ja ännu en dag har gått mot natt och här sitter jag på toaletten och försöker fatta nåt, sammanfatta, men flyter istället ut. Ut i planer för tillfället, men det gör mig rastlös. för inget kan jag ta tag i direkt, det gäller imorgon, framåt våren, eller i höst eller nångång.
Till glädje, av Bergman från 1949, var det som fick mig att vara uppe till över 1 och inte lyckas jag väl klämma ur mig så mycket om den, förutom att den var tidstypisk utan att vara djupare förankrad i sin tid. Det är efter såna formuleringar man börjar tvivla på sig själv och sin egen förmåga. Varje dag sköljer konstverken över en, men få uppfattas och än färre förklaras.
 /89