JANUARI (redigerad resumé 2)

*INTRO DEN FÖRSTA*

 

Under 10-talet skrev jag 1000tals texter av diverse slag. Satte in dem i den arbetsblogg som jag redan 2005 valt att kalla Maarianhome. 

Skrivande hade jag sysslat med tidigare. På 70-talet brevskrivande mest, det mesta förlorat, försvunnet. Förutom de resebrev jag skrev hösten 1977 och publicerade på Blogger i början på 10-talet. 

På 80-talet skrev jag stundtals och sporadiskt dagbok, som jag valt att kalla So Fucking 80s. Kan så småningom sammanställas till något. På 90-talet blev det mest manus till ett otal radioprogram, som finns sparade på kassett; resedokument, musikprogram och bokprogram för barn.

Vårvintern 2005 skrev jag under ett 100tal dagar minst en timme per dag, för det mesta fler, från mars till juni. Skrev försvarstal, historier och berättelser formulerade som brev. Förklarade då att jag främst skrev för mina barn Anni och John, så att de skulle veta vem deras far var. Vad han tänkte. Var han var och vad han gjorde. 

Själv miste jag min far i lungsjukdom våren 1955 då jag var 14 månader.

Och vem är då jag i stora drag? En del kan man ta del av under anteckningar på FB.

CURRICULUM VITAE

Tom Kenneth Eckerman

Född 18.02.1954 Jomala Åland Finland

Far: Sjöman John Hilding (1919-1955)

Mor: Bageriarbetare Maj-Lis Eckerman f. Ekqvist (1927-)

Barn: John Leonard Åhman 1982, Anni Hilma Maria Eckerman, 1991

Barnbarn: Ben Leonard Åhman 2018 

Studier

*Studentexamen, Ålands lyceum 1973

*Litteraturvetenskap, Musikvetenskap, Uppsala Universitet 1974-75

*Biblioteksexamen, Svenska social- och kom...

Vill du veta mer så är det bara att klicka på länken Curriculum vitae här ovan.

*****

På Facebook kommer man även åt en hel del resebloggar som jag publicerat under åren:

- host77.blogspot.com

- eire1987.blogspot.com

- eckermanup.blogspot.com
- indiebrev.blogspot.com
- 61ietiopien.blogspot.com

fotobloggen: 57nde.blogspot.com

...och så mina övriga konton på SoMe:

- twitter.com/tomeckerman
- tumblr.com/blog/tomeckerman
- youtube.com/flixtom
- instagram.com/tomeckerman
- soundcloud.com/tom-eckerman

... och sedan så går jag ut på staden denna regniga lördag. Lämnar tomburkar på Alko och köper en röd S:t Helena och en Stallhagen Porter. Trollar fram iTunes och passar samtidigt på att se vem det nu är som gillat nåt foto i mitt AUG12-album på FB. 

Elephant Micah strömmar ut högtalarna. 
Det kommer att bli en lång höst, fyra månader av skrivarmödor, smärtor och överraskningar. Skall man orka leva fullt ut eller bryter sjukan in och ut. 

Det blir nog en massa snack och en och annan resa får man hoppas. Nere vid Alandica fryser beach-volley-spelarna, och publiken, i det regnråa vädret. Det är vernissager på gång... osv. osv. osv.

Höll en två månaders skrivpaus dec-jan. Redigerade foton. Gjorde en översikt över 

Bluesåret 2012

Kom igång med dagligt skrivande iden den första FEB 2013.

....och det blir ett hoppande i åren lite såsom Dylans berättade i Chronicles vol 1.  Det jag skriver och sätter ut här kommer senare förhoppningsvis att leda till allkonstverket Testa Mentalt vol I, innan jag fyllt 70.

*LÄNGESEN IGEN DEN ANDRA*

Det känns så längesen, januari 2013. Får forska i arkiven för att få minnet tillbaka. Så jag forskar, och filminspelningarna med Tom Fagerholms Bandmates dyker upp: Lördagarna på Bastun och på Lotsberget, och eftermiddagen på Savoy, och på Polisstationen. Lördagen på Torggatan och på isen i Östernäs. Och det som sedan hände med första utkastet. Att jag slängde det i papperskorgen. Känslan gick förlorad. Läropengar. Men det blev ju nåt, men då var bandet redan upplöst. På Pilsnermackan spelades jazz och på Dinos bjöd Grulle till fest. Det var snö och det var kallt och jag var vareviga dag till Gullåsen och hälsade på mamma.

Höll till på Neptunigatan allt som oftast och mixtrade med min nya iPhone. När jag inte var på jobb, det var jag hela januari, och läste gamla tidningar. Dokumenterade och inväntade alterneringsledigheten i  februari, Alla hjärtans dag. Och sedan när den kom började jag det hela med att fara till Helsingfors och titta till mina gamla kvarter i Parkstad och Dickursby. Bö hade varit här i samband med Unga Band-finalen i början på månaden och vi hade en trevlig spisarkväll hemma. Efter hemkomsten österifrån blev det filmande och skrivande. Kom igång med att skriva dagligen och överföra texter från gamla dagböcker och band. Samtidigt som jag klarade av några nordiska ansökningar. Och skannade in bilder från ungdomen, och ur Maj-Lis arkiv. Den sista februari skrev jag detta:

Jag orkade mig upp när klockan ringde 7:55. Satte på vatten, rosten och datorn. Läste Nyan i två sektioner på toan, matade katten, spelade Songpop med de tre som tillkommit under natten. Och sedan blev det Memory Lane. Solen skiner, men nästa vecka blir grå. Hittade bild från 34an norrifrån efter lite sök. Finns mer att skanna. Lade in en länk i Vi som delar med oss av Åland 2.
Och vad mer skall jag skriva idag då? Att jag tänkt skriva till tolv, och sedan ta mig till sjukhusets laboratorium, hälsa på mor och gå på Vera ikväll. Skall väl försöka röja lite på eftermiddagen då. Och kanske fortsätta att skriva något mer här i Maarianhome?

Och det blev mars med film på Vera, två besök i Stockholm och Litteraturdagar. Ljuset blev bättre och fotografierna likaså. Började visst instagramma, med avsikt att hålla på året ut. Det var Pilsnermackan, Bastun, Dinos och filmfest på Havtorn. Antonia var här. Det var påskrock. Leo Lundberg på Litteraturdagarna, och Olivia. Looking for Sugarman fick Verastatyetten och jag trodde det hela bara var en stor bluff. En så osannolik historia. Snön låg kvar länge och May Högnäs gick hädan. Det var kyligt, det var rått. Men ljuset återkom. 

Visans vänner ordnade kväll på Kvarnbo gästhem och Bastun hade personalfest. Jag ställde upp som ansvarig. På Pilsnermackan spelades det jazz, på Floating Mollys spelade Matti Norlin blues.

I april var vi till Prag. 5 dagar på zoo och bro, promenader och öl. Kom bort från de dagliga besöken på Gullåsen. Ett första uppehåll. Och det var fotokurs med Mikael Ackelman före det. Det var lite segt sådär i allmänhet, men skönt att vara alterneringsledig. Men nordiska ansökningar fanns det mycket av under april. Så här lät det vid månadens slut:

April går mot sitt slut och jag har tagit vit skjorta på mig. Passar säkert till den nya vita hatten. Men skall jag ha nån sprigi? Valborgsmässoaftonen inleddes med att jag hade svårt att sova länge. Vaknade vid sex och pissade. Steg upp och gjorde resten av morgonbestyren. Tog in gårdagens tvätt efter att ha varit på bibban vid morgonkaffet och konfererat med vikarierande Sofia. Tog vägen via Neptunigatan och City-Livs och fick kassen full. Hängde upp följande tvätt och gick in och åt. M messade om programmet för dagen och jag föreslog Ceders strand men det var hon inte pigg på. Saied undrade om vi skulle till Skötbåtshamnen. Får se vad det blir. Låg på soffan och lyssnade till Blues Section då Thomas från Köpenhamn ringde och kollade vad jag menade med tyvärr tyvärr...

Sköna maj, uppkomsten av Blust, resa till Maailma kylässä i Kajsaniemi. Freja på sjön, möblemanget ut i trädgården. Alma njöt av att ha fått rå om mig så mycket under vintern. Tog ut det sista av ledigheten, för i juni skulle arbetet som kulturkommunikatör i Mariehamns stad återupptas, över sommaren. Och jag hade erbjudit mig att hålla Modellstaden Mariehamn på 1920-talet öppen i juli.

Jobbet i juni började med att Savoy-teatern, med Sampo Laurikainen i spetsen, kom på besök och jag bjöd på mig själv. Midsommaren, men för min del endast barnens midsommarstång, skulle också förberedas. Den stora i Engelska parken hade man inte fått till stånd (puh!). Hemsidor skulle göras. Och jag hade semester att ta ut, men det blev lite splittrat. Midsommar blev det hos Sjöholms i Jomala, utflyttningsfest. Och Pekka kom hit från Helsingfors. Och det var stadsvandringar och kultur på äldreboenden. M skulle få medalj och fylla 50. Vi for till ABBA-muséet i Stockholm och mötte upp Anni på Skansen. Sommaren fortskred.

Juli var väl ljuvligt. Långsamma dagar i Mariepark, med vissa ruscher. Fotade, filmade. Det var Sjödagar och Petter på Rockoff. Och mamma på Trobergshemmet, och kultur både här och där. Alandia Jazz supportade jag och Hacke stödde jag. Stod i baren, krängde öl och möblerade. Det var  soligt och mulet, men dåligt med regn. Det flöt liksom undan. Utfärder till Eckerö och Lemland.

Augusti innebar Kulturnatt med spelning på Medis gård. "Afrika"- resor till Stockholm: Rokia Traoré och Youssou N'Dour. Musik på Ångbåtsbryggan och två ljuvliga utflykter till sjöss. Först i Föglö skärgård med Freja, och sedan till Rankgården med Saeid. Innan det var dags att gå på alterneringsledighet igen. Skrivandet intensifierades och jag tog mig an Tumblr, både som nu och som Postúma höstar. Det lär väl bli något av denna text för bloggen Tumblr också. 

Den 10-11 september,  var jag i Köpenhamn och besökte också Skurups folkhögskola i Skåne där Anni började studera film. Mycket ansökningar att ta tag i. Tog mig också an appen RunKeeper och hade som mål att gå ner till 90 kg innan 15/12. Gav akt på föda och motion. Gick, och cyklade, fram till sista november då vikten var 87,2. Och vilken vacker höst det var och vilket ljus. Det blev mycket bilder, speciellt i motljus.

KH står det inne i hatten som jag plockade på mig för 7 € på Emmaus när vi var ut och promenerade med mor. Den hatten hade jag sedan på när jag gled in på Park, ett tag efter 22. Då hade jag redan tagit mig ett par whiskey innanför västen. Bartendern frågade om jag spelade i bandet och Robert sa att jag var bluesmunderad.

Sakkunniguppdraget fortsatte i oktober och dessutom skulle mors lägenhet säljas. Hann bli klar med ansökningarna. Och med uppstädandet av lägenheten och t.o.m. få den såld innan det var dags att ge sig ut på Englands-odyssée med Peter Hägerstrand. 

Skrev en rapport på Tumblr: 

Tidig november, ur bloggen Maarianhome :

Bytte batterier i tangentbordet så nu är det bara att köra.
Tänk att jag tröttnat så mycket på Winnerbäck att jag bara orkat med ett par smakprov från Hosianna. Tacka vet jag Maggio. Eller...? Men visst håller Solen i ögonen ännu. Och jag vill ha ordning på allt, mer. Ordnung muss sein. Och ordning har det blivit. Jag är igång på morgnarna igen, även om nätterna blir sena och en viss förkylning pinar. Vill gå på kurser och förkovra mig. Ikväll är det redigeringskurs i iMovie första gången, nåt som jag sett fram emot. Nästa gång krockar det med workshop i samisk musik. Får svårt att välja. Vi får se om en vecka. Och det regnar ute, så jag vet inte om jag skall ta tag i motionerandet på allvar igen när förkylning finns i kroppen. Måste kurera mig. Fixa grejer från och till vinden. Få upp böcker ur lådorna och hitta fotografier i lådorna. Skanna när jag skaffat patroner. Och inte skall jag oroa mig för att jobbet börjar nån gång igen, nej nej. Byta jord för växterna och bespruta med tallsåpa. Lämna tillbaka bok till biblioteket, och ibland göra ingenting, innan jag tar tag i nästa skrivuppgift. Måste kolla vad det blir för väder och beta av utmaningarna på SongPop. Skall visst regna hela dagen, i skurar, men imorgon uppehåll. 9 grader och sex utmaningar. Ligger jag pyrt till?

Jag kunde ägna mig åt att skriva egna texter i november. Det blev senare morgnar och kvällar. Jag lät det bli så. Kopplade av med långa cykelturer och fick ett manus skrivet under National Novel Writing Month. Tung Blues, om 80-talet. Får fortsätta senare. Fortsätta med att föra över texter som jag skrev då, och göra en helhet av det, redigera, och kanske publicera.

Detta är från 8nde december i Maarianhome-bloggen:

Sommaren har varit längre för vissa. Plockade upp KH på trottoaren vid Torget. Såg redan vart det barkade när jag kom ut från Park. Han hade varit på knä några gånger, efter att ha slalomsurfat runt bland träden. Bakom hörnet tog det slut. Han föll raklång på rygg. Så jag stannade och lyfte upp honom långsamt, efter att ha tappat taget om handen en gång. Ställde cykeln att stå där och blinka och följde honom till dörren 50 meter bort. Han raglade betänkligt så han behövde stöd. Tappade byxorna en gång, dom hasade ner. Nycklarna var många och det tog ett bra tag innan vi hittade rätt. Såg så illa ut så att jag ansåg mig tvungen att följa med honom in, och ta hissen upp till terrassen där The Uptown People bor. Vilken lyx inbäddat centralt i stan! Har jag aldrig sett tidigare eller helt förstått. Jag tog en tur runtisigkrings för att hitta rätt dörr medan cykeln stod och blinkade olåst på trottoaren utanför bokhandeln. Var var han? Han kom ragglandes ur skuggorna och vi fick krångla med nycklarna igen, och igen vid innerdörren. Men nu gick det bättre. Ända tills han skulle sätta sig ner på en stol. Han satte sig bredvid. Huvudet hade tagit några rejäla stötar redan. Fick honom i säng och begav mig bort, ner och ut mot den blinkande Ponin. Nobody knows you when you're down and out. Men det gjorde jag. Spelade schysst polare. Sådana behövs. Sen cyklade jag hem och minns inte så mycket mer av det. Men vad som hänt tidare är rätt så klart. Det var när det började svaja efter tillräckligt med Pale Ale som jag förstod att det var dags att bege sig. Då hade jag redan lagt ut alltför många dåliga foton på Instagram. Jag funderade på att ta pix av hans tomma vädjande ögon där han låg på trottoaren. Men jag lät bli. Skulle ha varit för förnedrande.

Och till slut 8 dagar i Istanbul från den 3dje till den 11te december: 

 

Decemberväder där, och halv vinter här, men den försvann igen. Det blev en snöfri jul. Och året festades ut ordentligt med mat och dryck hemma, på Bastun och Dinos. Tövlade gjorde jag också, föll tre gånger, den första på axeln på Lilla holmen under årets längsta natt. På Park spelade jag mina sista toner för året tillsammans med Blust i tre låtar. 

Började jobba på stan igen i mitten på december och kommer att göra det till slutet av januari. Sedan följer fyra månaders alterneringsledighet, med inplanerad resa till Mumbai och längre in åt det landet. När jag fyllt 60. Och firat att Pub Bastun fungerat som spelställe i 40 år den 16.2.

Jag ser med tillförsikt fram mot år 2014 och resten av årtiondet, trots att det ibland kan kännas tungt. 

Yours,  

Tom

*HÄROMSISTENS DEN TREDJE*

Bönder bänder sönder

Mitt-i-tu

av-och-till

Bröder bränner bröd

Upp-i-rök i sus i dus

Banden brister syster

Varför dyster

Yster ost i öst

Bänder bönder sönder

Mitt-i-tu

av-och-till

Bröder bränner bröd

Upp-i-rök i sus i dus

Anden brister syster

Varför dyster

Yster ost i öst

Binder band i brand

Binder brand

Solen tittar fram mellan vindilen.  Skidandet är över för dagen i touren.  Freakout visas på K-special. Stänger av. Snörvlar och gör mig beredd för resten av denna lördag, den första detta år.  Skall väl komma igång med att sammanfatta året 2014 i bild, text och ton.  Låter Jack White sjunga Entitlement från Lazaretto. Borde ha varit i Sthlm enl. planerna. Får skjuta på det några dagar och kolla upp hur jag orkar. Konvalencera. Koka fisksoppa. Byka mörkt. Söka. Låta JW fortsätta efter de irriterande reklamerna på finska. That Black Bat Licorice. Behave yourself.

MINA-FB-MINNEN

*PRECIS SOM 2014 DEN FJÄRDE*

Januari 2014 var lika trist som dom flesta "vacas flacas". Magra kor som man säger i Spanien. Jag hoppade in på jobb som kulturkommunikatör på Stadsbiblioteket / Bildningssektorn och jobbade mest med nätet. Men kulturarvet fick jag inte jobba med, så då blev inte mycket gjort. Var ofta sjuk, dokumenterade och förde över texter och foton från förr, och förberedde tredje delen av alterneringsledigheten från februari till maj.
Den 16nde februari var det 40 år sedan Pub Bastun i Badhusparken tjuvöppnades. Själv fyllde jag 60 år 2 dagar senare och reste till Istanbul dagen före. Köpte dubbelrör till min zurna och blev bjuden på lunch av Hassan i musikbutiken. På kvällen mötte jag upp Simon Törnqvist med gitarr på flygplatsen och vi begav oss till Indien i tre veckor, något som jag dokumenterat utförligt på bloggen I Indialand. 

Kom tillbaks till Mariehamn från Indien (Mumbai, Cochin,  Calicut, Kannur, Palolem, Vagator och Mumbai igen). Det hade blivit mars och dokumentär- och kortfilmsfestivalen Vera och litteraturdagar. Träffade gamla vänner och försökte anpassa mig till alterneringsledighetens vardag. Hälsade på mor på Trobergshemmet. Skrev och redigerade film och foton. Läste Shantaram.

Förberedde nästa resa som gick till Tblisi i Georgien via Riga med M. Ända till Jerevan i Armenien, 8 dagar i mitten på april. Om den finns det bilder och text på Tumblr. Läste T.S.Eliot och Gregory David Roberts. Solen sken kallt. Anni var hem över påsk och utmanade mig på appen Moves. Det blev början på en massa rörelseaktivitet på cykel, och senare i maj på löpning. Hann med en tur till Helsingfors för att få hjälp med redigering av material från Indien och lära mig Garage Band tillsammans med John. Fick i 60-årspresent av mina barn möjlighet att göra en vinylskiva i ETT exemplar. Den ska vara klar innan jag fyller 61. Började med att skriva Indian Fans och Trainin'. Till slut blev det en hel spellista.

Maj inleddes i drickandes tecken trots att jag borde ta det lugnt för att förbättra levervärdena, som var alltför höga efter Indien. M valde dock vodkan framför förhållandet så jag föreslog att vi skulle ta en paus.Den har varat året ut. Jag satte igång med att löpa i början på månaden och avslutade året med ett nyårsrus på 7,4 km tillsammans med Saeid och Canus Löpus som varit mina löparkompisar de flesta onsdagarna det senaste halvåret.

I juni var jag tillbaka på jobb som kulturkommunikatör vid bildningssektorn i Mariehamns stad. Man förväntade sig dock att jag även till 50% skulle jobba som bibliotekarie och förvisade mig ut till sjukhusbiblioteket, där jag sedan dess jobbat tisdagar. Mest med att avskriva media och styra upp verksamheten inför en oviss framtid. Följde också upp det kulturprogram som min vikarie planerat. De åtagandena gjorde också att jag inte kunde ta nån längre semester.

I juli jobbade jag därför 40%, tisdagar och onsdagar. Passade mej. Blev långa helger med mycket musik. Det var Alandia-, Hacke-, och Korpo Sea Jazz som följdes upp av Rockoff. Kuttenz spelade den 19nde efter att jag varit på löparfest. Det var inledningen till en tre veckors förtjusning. Innan hon sade sig träffat en annan. Det blev en spellista och kanske så småningom en traumatisk roman. Sommaren var tropisk och ville aldrig ta slut.

Under Kulturnatten i mitten på augusti spelade Sega Gubbar på Medis gård. Efter det blev det ruljans på stan och jag fick en blick som jag inte glömt sedan dess. Blev en låt, blev flera. Arbetet fortsatte för full maskin och man ville bolla med mig hit och dit så jag fick ta till på skarpen för att hävda min position. Tappade suget, men höll ut.

Var till Stockholm på Popaganda och till Helsinki i september för att hålla kontakt och kolla in Young Nordic Jazz Comets. Jag sprang, jag spelade, jag skrev. Lärde mig nya system; BOOK-IT och EpiServer. Väntade på att den ljuva hösten skulle gå in i oktober och en förestående resa till Santiago de Compostela på WOMEX och så Interrail upp igenom Europa med stopp i bl.a. Marseille och Lübeck. Skrev om det på Tumblr i november. Och om filmdagarna i Lübeck i Nyan.

Skrev hela året, fotograferade och filmade. November och december var mörka och tröttsamma. Ville bara att hösten skulle ta slut och vända mot en ljusare vinter och vår. Mot nya resor och mål.

***

Min livskamrat Alma har passerat mig i ålder och min mor träffar jag nästan varje dag, lite mindre under hösten då jobbet tog stor tid. Hennes bror Nisse, min morbror dog i februari. Och det är 5 år nu sedan Annis mor dog. Släkten från fars sida från Österbotten, Stockholm och Danmark träffade jag i Käringsund i juli. I oktober var jag och letade efter farfars grav i Saint-Port-Louis, utan resultat. Barnen har jag träffat både här och i Helsingfors, Stockholm och Malmö. Och vännerna i Stockholm, Helsingfors och Köpenhamn håller jag kontakt med. I grannskapet föds barn och grannen nedanför, Lili-Ann, tar oftast hand om Alma när jag är på resa. Annars gör "lillbrorsan" Saeid det. Mina reskamrater under året har jag stadig kontakt med och vi spinner nya planer. Jag har fått en del kontakt med kvinnor som vill vara mina vänner, och bra är väl det.

Hälsan har varit rätt stabil, blev sjuk i magen några dagar i Calicut, Kerala, och har fortfarande problem med flåset som är 60 % av vad det borde vara. Det mentala svängningarna är något lugnare. Spriten flödar, men kondisen har blivit mycket bättre och vikten är rätt stabil, runt 82.

Vad det närmaste året innebär är svårt att veta men jag har tänkt stå ut den här våren och hoppas passa in ett par resor under den tid som jag har semester, har väl en fem veckor outtaget. Vi borde jobba vidare med Indienprojektet, sätta ihop film och skapa låtar. På jobbet skall jag skapa kulturprogram för äldre och till skolorna. Arbeta upp en plan för musikavdelningen och styra upp både den och sjukhusbiblioteket. Skall också syssla med integrationsarbete och kommunicera kultur via nätet.

Har ansökt om arbetsstipendium nästa höst då jag skulle vilja komma vidare med allt jag kom igång med under alterneringsledigheten. Får se, men det är något att se fram emot. En repris av höstens resa till WOMEX vore kul att göra. Denna gång i Budapest. 

Vill jobba med film, foton, toner och text, precis det gör just nu.

***

SoMe Social Media. Aktiviteten på Facebook har fortsatt. Varje månad har jag satt ut foton och pushat för filmklipp på YouTube. På Instagram har nästan varje artist som jag sett (och det är många) dokumenterats med Kelvinram. På Moves har mina steg uppmätts sedan april, mina cykelkilometrar och mina joggingturer, som även finns dokumenterade på Runkeeper. Tumblr har fungerat som avlastare för det jag skrivit på min dagliga, inofficiella arbetsblogg Maarianhome på Blogger. Mycket har hamnat i arkiven. På I'm Reading har jag listat det jag läst.

Film har känts centralt och det har blev en hel del eget filmande i Indien och på resor och konserter. Har satt ut det mesta på You Tube. Förutom på Vera så var jag alltså till Nordische Filmtage i Lübeck. Filmklubben Chaplin har visat bra filmer som vanligt och jag har försökt stöda bioverksamheten på Savoy genom att kontinuerligt besöka biografen. Fem filmer från året som jag kommer att tänka på direkt är:

Återträffen / Odell

Still Life / Pasolini

The Grand Budapest Hotel / Andersson

The Boy Upside Down / Lehtola

Ida / Pawlikovski

Foto. Jag blev medlem i fotoklubben Obscura och deltog aktivt i möten, kurser och bildinlämning. Hade med en bild på årsutställningen i Sittkoff-gallerian i november-december. Blev även invald i styrelsen för 2015-16.

Ett par besök på Fotografiska i Stockholm hann jag även med och i Helsingfors på Kabelfabriken. Tog själv tusentals bilder som kan vara värda att behålla. Får gallra litet för att få ordning på arkiven. Arbetar för tillfället med att välja ut runt 100, varav 50 för utskrift och 10 stycken till denna blogg, samt ett bidrag till Årets bild i Obscura för förstoring.

Böcker. 5 böcker jag minns mig ha läst under året: 

Graham David Roberts: Shantaram
Liselott Willén: Jakthistorier
Alice Munro: Dear Life
Håkan Nesser: Levande och döda i Winsford
Kjell Westö: Hägring 38

Av litteraturdagarna minns jag faktiskt inte så mycket. Läser just nu John Ajvide Lindqvists "Himmelstrand". Han kommer till dagarna i år 2015.

Skivor. Det har inte blivit så många nya skivor. Två vinyler efter att jag fått igång en vinylspelare; Bob Wayne som spelade på Dinos och sedan årets skiva i Uncut: The War on Drugs och deras dubbel "Lost in the Dream"  på Metro. Har spelat bl.a. gamla LPn med Travelling Wilburys och Tom Waits. Och nu senast The Wailers "Burnin'".

Köpte några CDn, Imperiet och Thåström på Pet Sounds på Söder och Nahawa Doumbia hos The Specialist vid Femkanten. Och nog var det väl något på Digelius också...
Inspelad musik har det blivit mycket av på iPhonen, när jag löpt och cyklat. Spellistor med Thåström, EST, Albarn, Dylan, Waits, Feist, Klimax, My Morning Jacket, Patti Smith, Dinesen och The Best från Uncut och lite andra aktuella samlingar.

Konserter / Festivaler. Mycket som vanligt, speciellt under sommaren och hösten.
Kulturserien på äldreboenden började redan i maj med Nicklas Lantz sjunger Edwall. Senare blev det bl.a. Fred Lane i samband med Sjödagarna. Fred spelade även då Pub Bastun fyllde 40 i februari, liksom Blust där jag hoppade in på ett par låtar.
Maailma kylässä i slutet på maj upplevdes delvis tillsammans med Peter Hägerstrand som senare sjöng själv vid Övernässtugan. Upptäckte också Bar Loose under året då bl.a. Minä ja Ville Virtanen spelade.
I maj åkte jag över till Gröna Lund för att kolla Timbuktu och senare Arcade Fire. 
På Stallhagen i Grelsby arrangerades festivalen Fishbait med lokala storheter som Smuck Wagon och & och lite gammalt avdankat, bl.a. Nomads. Ebbott Lundberg avslutade. Jag cyklade dit på lördagen, liksom till Eckerö i början på augusti. Blev långa cykelturer ibland. Ölfestival var det i september med The Spiny Normans och Angstbadan.
Alandia Jazz i juli på Bastun. Istället för Dylan på Pori Jazz blev det Hacke 80 på Solhem och Bastun. Till Korpo Sea Jazz åkte jag storbåt med Bolle. Innan det var Dregen och Laleh på Rockoff. Och efteråt var det Ulf Lundell. På Ångbåtsbryggan var det dans, och lokal jazz på söndagskvällarna.
På Popaganda vid Eriksdalsbadet i Stockholm i månadsskiftet aug-sept spelade Veronica Maggio och First Aid Kit samma kväll.
Dinos kör hårt nästan varje lördag, men det är oftast så sent som halv ett - ett på natten. Oftast så sent att jag glömmer bort vad det varit. Michael Monroe började dock klockan 22 en måndag i oktober.
Alandica erbjöd Lars Winnerbäck Trio, Jazzkamikaze och Kristin Amparo och Cleo under hösten.
I slutet på oktober var det WOMEX i Galicien. Årets festival, som vanligt. Mario Rivera, Ethiocolor, La Chiva Gantiva, Batida m.m. m.m.
På Park har det varit mycket lokalt, The Taxman, Kuttens, Mordhundarna, Boosters och annat gott på Barngalan. Och Angstbadan Blues Trio var en höjdare under året.
Också YNJC i Helsingfors bjöd på mycket bra i mitten på september.
På Nosturi spelade J Mascis akustiskt före jul.
The Spiny Normans avslutade konsertåret på Pub Bastun för min del.

Det egna musicerandet har utövats med Sega Gubbar på söndagskvällarna under vår och höst. Spelning på Medis Mariehamn i februari och på Kulturnatten i augusti. Under hösten tog jag privatlektioner i saxspel av Edward Furbacken. Kom alltså i gång med att skapa egen musik på Garage Band och speciellt under resor på tåg, buss och båt har det kommit till sånt som kan mixas senare. Mixas med text.

Dagstidningarna jag läser är Nya Åland och Hbl (även på nätet). I december kom jag igång med Metro på Pressreader. Kanske blir DN, Svd, Sydsvenskan och HS senare? Möjligheten finns.

Tidskrifter jag fortfarande slukar är Uncut och Mojo. Vill jag kolla upp något nytt så är det oftast bara att ta till Spotify, eller YouTuben.

*MARDRÖMMAR OM MORGONEN DEN FEMTE*

Vaknar vid fyratiden med ett ryck ur drömmen, av att jag skriker: Du saknar empati och får till svar att Du är helt ur fas. Inte i fas med någonting. Är förbannad på att mitt arbetsrum tömts för att ge plats åt någon hantverksutställning, utan att jag ens blivit tillfrågad. Kan inte somna om. Tar en Ibumax och en halv Opamox. Somnar om efter ett långt tag,  och vaknar av klockan vid sju. Somnar om. Vaknar vid tio. Somnar om och vaknar vid 12. Där gick den planen på att fara  till Stockholm, eller på jobb. Kanske imorgon. Kanske på onsdag. Får sätta igång med att jobba med foton idag då.  Komma vidare i sammanfattningen, och inte tappa fattningen som i drömmen. Går tillbaka till Black Magic Woman från Abraxas, och till spellistan 3v som jag satte samman i somras.

Var till Nabben på Annandagen med Lill-Lumixen. Rått och snålt.

Drömde att jag gav mig iväg hals över huvud. Till Danmark. Och att jag glömt ett elektroniktillbehör. Panik och svordomar. Och mamma kunde inte köra ner behören till hamnen för hon har inget körkort. Panta Rei. Allt flyter samman. 

*FASTFRUSEN DEN SJÄTTE*

Och när skall du ha tid för oss då, frågar han henne när hon fastnar i sina planer för framtiden, när problemen tornar upp sig och stressen tilltar. Finns det tid för kärlek då? Finns det kraft och vilja?
Förtvivlad sticker en fågel upp sitt huvud från isen utanför Algrundet. En svan har visst fastnat. En kall dag. -12. Isen lägger sig snabbt. Gråsvart ligger fågeln på isen. Vad göra åt det? Vad göra åt livet som rinner undan, fryser till, försmäktar. Hur skall det bli med oss?
Vart tar vi oss nu när hon stänger in sig i sin puppa och han inte vågar komma ut. När det blir komplicerat och vinden vänder. När medicinen slutat värka och ådran sinat. Vad skall vi göra då min vän? När gråten är första tröst och utväg. När det inte längre räcker att gå på. Vad står på? Isen knakar och kölden knäcker. Vart skall vi gå när kraften tryter? Vi fryser fast som svanar i is, i motljus och dis. När morgonen varit dåsig, dagen klar och mörkret fallit. Vad skall vi göra då för att spricka upp och nå värmen som finns där under isen som sakta lagt sig. Och sedan när temperaturen sjunker ytterligare till natten?
Då skall vi göra upp en eld, spisa, skåla i rött vin och invänta morgonen.

AMIDST FIRE & ICE, DEAD FLOWERS & WALLZ 

 PHOTOS &  TEXT

(2016) 

Time to put the past behind. But before doing that, 

I'd like to share some magic moments caught in pixels.

Last year was a year of blood, of sweat, of tears and sperm. 

A year of love, trips, music, arts and pix. Mostly. 

New camera (Lumix) laptop (MacBook) & car (Honda Jazz). 

It took us 'til The End of March to board a plane for Berlin, 

where art was a gas. 

Pollock & al. 

Easter too. 

On to VRSA, Algarve, Portugal. Days of wine and roses. 

Writings on withering walls. 

April, perhaps the cruellest month, or then again sweet home. 

More walls at Algot's wharf: Moment Art Festival. 

Blue summer and fall. Blood; 

*MELLANSNACK EMELLANÅT DEN SJUNDE*

mellandagar

mellan stolarna

mellanvåg kortvåg långvåg

mellan vågorna i väntan på nästa surf

mellan sverige och finland mitt i allt

mellan mitt och ditt

mellan dej och mej

mellanrummet

mellanmjölk och lagom

mellanfolkligt internationellt

emellanåt

mellanmål

mellanbra membran

mellan dörrarna och springorna

mellanöl och folk

mellangårds

mellan ytterligheter och stollar

mellan vadå?

mellan oss och er

emellanåt milsvitt

mellanbäst och sist

mellan benen och öronen

mellan dur och moll

mellan det som var och nu

mellan smärta och lycka

mellan mellan mellan

mellan refräng och melodi

mellan alla tomrum

emellanåt emedan

mellan hud och hud

mellanskikt

mellanlager

mellan mur emellan

mellan tårna

mellan tonerna

mellan dom bästa

mellan mullorna och folket

mellan dom och avrättning

mellan kolik och indien

mellan lungorna

mellan tårar och skrik

mellan svett och blodsutgjutelse

mellan galenskap och galenskap

mellan skitsofreni och paranoia

mellan tårdrypande och behärskning

mellan mellan mellan

mellan alla tabeller och tabletter

mellan liv och död

emellanåt

*

lä*nk

*PARISPANIK DEN ÅTTONDE*

- Bad Guys on the Streets of Paris - 

Livet går vidare, medan katastroferna rullar på. 

Tittar på TV när jag får besök av två män med ficklampa. 

Räcker över en 50-lapp. 

*

Borde kanske läsa istället för att skriva idag, en stund iaf. 

Låta dan rulla undan. 

På Hemmet är det pina, hosta och grin. 

Vet inte riktigt vart jag skall ta vägen. 

Gäspa.

Kommenterar mitt album iPHONEPHOTON 2013 med "Every picture tells a story". Det tar mig tillbaka till 1971, då Vivianne var min flickvän. Man var sjutton. Visst finns det bilder från den tiden, foton jag skannade in 2013. Bilder bilder bilder. But That's Alright Mama.

tårar dårar kårar sårar

att komma sig iväg
från gnissel
och tårar

i ett fallande regn
i sukt och fukt
bara dårar

ger sig av
i gryningen
kalla kårar

imorgon är
allt annorlunda
allt som sårar

*EXTRAKT DEN NIONDE*

Extrakt ur :D va ;Du - en roman som aldrig blev av m.m.

Han ligger vaken i natten, avspisad ur en dröm. 

Jo jag kan låta bli, säger han och vänder henne ryggen. Han tänker nästan gå upp och ta ett par Opamox, men orkar inte. Stannar kvar och njuter av närvaron och väntar in morgonen. Slumrar sporadiskt. Tänker på livets förgänglighet, tårar rinner. Han snörvlar och tänker att nu, nu är det inte henne det beror på, det är livet som suger och är ändå så underbart.

När den sena gryningen kommer håller hon om honom och han känner sig säll genom tårridån. Stiger upp, kokar etiopiskt kaffe, kommer tillbaka till sängen.
Hon säger att hon funderat över dom och vad ont det gör henne. Han förstår, men känner sig missförstådd. Vill bara ge, inte ta. Allt bygger på ett arv.
Orden väcker eftertanke. Han sitter senare vid köksbordet och funderar över vad som sagts och vad konsekvenserna kan bli. Hur skall han kunna hålla sig borta. Hur skapa det gemensamma rummet, men ändå lämna utrymme för ett annat liv? Inte binda, inte fucka upp. 

*GROUNDING DEN TIONDE*

Lite långsam morgon, lite långsam dag i Accra. Acklimatisering. Byte från rum till dorm. Packa och planera. Fundera. Plädera? Tog ett samtal per WhatsApp. Tog en promenad via barnbibliotek. Nån kanadensiska hade byggt bibliotek för barn i container. 

Har svårt att höra och uppfatta vad folk säger. Ghanesisk twang? Gatorna är uppkallade efter afrikanska märkespersoner. Nasser, Touré, Nujuma, Haile Selassie... gick visst lite vilse ett tag men plötsligt kände jag igen mig... Tog en dubbelt längre runda än igår, 10 000 steg. Alldeles i början på vandringen låg +233 Jazz Bar & Grill. 

Där tränade Godwin Louis, gäst från USA, ihop med lokala jazzare. I övermorgon ska dom spela på +223 (Ghanas landsnummer) för närmare tian i €, 50c i lokal valuta. Har allt svårare att få tag i för mig nya ord. Måste väl googla... Cedis, GHS, ahaa. Mitt minne är ett minne blått.

***

Jag gör låtar på min iPad, bl.a. Grounding. Nånstans i närheten spelas  afrikanska klassiker bl.a. Yamore med Salif Keita och Cesaria och så nåt med Fatoumata Diawara. 

Igen!

*ALBUM DEN ELFTE*

ALBUM

Läser ut Ajvides Himmelstrand, trots att det är svårt med koncentration och synen inte är den bästa. Vet inte vad det kan va som gör att jag inte kan se så klart längre. Kan det vara starr? Orden smetas ut över sidorna i Ajvides bok, drar ut till över 400. Peter Himmelstrand sitter i helvetet och kedjeröker. Segt att ta sig igenom. 

SS bromsade in vid Ångbåtsbryggan. Vi tog en tur till Lilla Holmen och småpratade om hur det varit under jul och nyår. Och om att ha ett eget space. Hon har inga handskar. Åker vidare i sin Volvo till Sparhallen för att titta på gympaskor. Jag vandrar vidare upp längs Esplanaden, viker av vid kyrkan och funderar på att gå på konsert. Å så går jag då på konsert till Musikinstitutet.  På Östersjöns lataste pianoduo. Succé.  Sjostakowitsch (blev för svårt att stava till - kollar upp) Sjostakovitj rusar längs tangenterna. Skjuter skarpt.
På Hemmet går det trögt.  Tittar på när damerna skidar 10 km klassiskt, norskorna regerar.  Nat Geo blir för tröttsamt. Får pannkakor så att buken spänner. Går hem och har det trist. Läser lite. Tittar på dart på Eurosport. Fastnar i det. Och så gick kvällen. M undrar vad jag gör. Jag undrar också. Tja, funderar på att ta en dusch.

Ett album till

å mer

Afrika på Skatudden och i Busua, Ghana

Köper tulpaner på väg genom modden på lunchen. Vi äter det som blev över igår. Skall ringas ikväll om hur det blir med nästa natt. Har väl inte blivit så väl sovet, men nog kroppslig njutning. Värt hur många tulpaner som helst.

Och arbetsveckan började och nu fortsätter det som normalt tills resebeslut tas. Mötena ramlar in. Obscura styrelse och bostadsbolaget. Månadsmöte och musikkurser imorgon. Det kommer kanske att krocka, äsch. Får se hur det blir på onsdag.  Kan vara skönt att ha den kvällen fri.

Det är kallt, bedrövligt och ändå gott att leva när man har någon kär, trots att man kanske inte borde träffas vare natt. Men vill inte bryta den obrutna cirkeln. Har sovit ihop sedan jul. Det är mer än två veckor det.

Att plumsa omkring i snömodd är inte lätt och krafter borde sparas. Orkar inte tänka klart och känner att vila behövs. 

Förresten dog Bowie igår. Low. Det var Alfons Röblom som spred nyheten, som man inte riktigt kunde tro på. Borde läsa tidningarna jag köpte i december. Borde orka läsa mer.

*TILLSTÄDES DEN TOLFTE*

Tillstädes, men ändå borta.

Pojken i Ipanema dansar samba.

Svettpärlorna väntar på att

Damen ska brista ut i flod

Bandet går på medan Cassandra

Sjunger som svag doft av Mary J

Närvarande som saxofoner

Gång på gång nätter tillstädes

*

Ramones

Catbone

Grå pantrar snackas det om medan jag tänkte på de svarta. 

Bryter ihop ibland eller alldeles för ofta. 

Nu senast vid spisen. 

Minnen dyker upp och längtan blir för stor. 

Måste bara ut.

Bära mig åt.

Tömmer huvudet på snor. Det finns blod i snoret. Vandrar ut så småningom. Plockar upp en fotobok från posten. Sedan Mariehamns-museet. Där visas film om Socis. Träffar bekanta. Dealar kultur. Sara Alm och film. Går upp till mor som hör bättre igen. Var det kanske en lidnersk knäpp. K skall komma, hjälpa till med att få upp tavlor på väggarna. Det hon glömde bort igår. Jag spelar The War On Drugs, hon käbblar på och vill ha vin. Kör henne till HÅ och sätter igång med att städa.

*DEN TRETTONDE DAGEN*

Solen sken och jag tog några foton i motljus. Vaknade alltför tidigt och det känns. Det är inte bara kylan som biter, tröttar ut. Klockan måste ha varit tre när jag vaknade och sedan var det förkylt. Var det för att jag skulle på jobb, eller för att månen var full, eller för att mor mådde dåligt igår kväll och ringde störande då jag kom loss i valser med snubbarna i källaren, de lokala förmågorna.
Kom in på rätt spår igår kväll, överförde texter från februari 88. Fortsatte med det i morse. Och gjorde klar min portfolio: Istället för vykort. Det blev bättre efter mycken tankeverksamhet. Nya bilder dök upp som favoriter. Krister gillade den brinnande gitarren och The Road Goes On.

Blodsocker

Imorgon Obscurakväll. Känns lite nervigt att utsätta sig för andras blickar. Precis som att lägga fram sina foton på kaffebordet på bibban. Vad hade dom där att göra, egentligen. Men varför inte. Push On.
Vi var och såg "Hundraåringen som klev ut genom fönstret". Det ville M. Hon var sur före, för att jag skulle ut och resa utan henne. Onödigt sur, men kan knappast hjälpa det. Skyller på blodsockret. Hon blev glad av filmen, jag blev trött. Stoppade i mig mat innan. Nuckade till. Sömnlösheten tar ut sin rätt, och besväret med systemen på jobbet. Men man skall väl inte alltid bry sig, inte ta det så allvarligt. Fick iaf ut info om kvällens julutsopning på Torget (FB) och utställningen på biblioteket. Och mitt i allt var tiden 16:15, så jag drog resolut hemåt. Då ringde mor för skojs skull. Jag redigerade bilder. Och katten ville ut. Och J svarade inte i telefon, sen senare efter filmen. Svårkontaktad.

Bråddväder

Vaknade alltför tidigt. Tiden va väl runt 4. Gick upp efter en stund, intog frukost. Lade mig sen igen. Tänkte på Festivalen Vera, tänkte på ÅMI. Tänkte på Simonsen och på program på T-hemmet. Just när jag skulle bege mig för att hämta passerkortet till ÅHS, som jag glömt på bibban, så ringde väckarklockan. Stängde av och begav mig iväg med bråddar på bootsen. Irrade mot sjukhuset och var framme tio över åtta. På lunchen skulle jag ta promenad med M. Tog en kaffe med plommonkaka i caféet och efter ronden på medicinavdelningen bar det av runt Sviby långa. 

Trött

Kontaktade Jordi, GeFoto och Tampere filmfestival. Började på verksamhetsberättelse. Jag var långsam och mitt i allt var klockan 16.08. På med broddarna igen och in till stan. Vek av till Gefoto innan Hemmet stod på tur. Julen städades undan där. Borde väl göra det här hemma också. Det är 20ndag Knut. På kvällen var det medlemsmöte på Kulturfabriken. Jag kokade kaffe och röstade fram Jan Sundmans bild till Årets foto. Så nu är jag trött.

Snöfall

Snön faller, borde man kanske spela Lundell. Men det blev något annat. Ellen Sundberg valde Spotify ut åt mig. Huhuh, det har fallit hela dagen och det blev att ta till spaden och flytta cyklar, när jag kom hem vid 18, efter en eftermiddag med bilder från 2015. 524 stycken, som skall rensas en hel del ännu. Blir störningar i all slags trafik när flingorna öser ner.

Över

Tja vad ska man säga, när krafterna är på upphällningen. Trull? Har varit det många gånger om. Nystädat hem och möblerat. Ny stor röd tavla. Köpte den för sjutti spänn + det som hon kan vara mig skyldig, delvis. En fantastiskt underbar vanlig omtumlande dag. It's a pain that stops and start... ever since we've been apart.

Blödde

Här kan jag ju sitta ett tag denna söndag kväll med servett under knät. Väntar på friterade grönsaker och undrar över hur det skall bli med byxorna. Blödde igenom kraftigt. Kunde känna hur det rann, blod. Borde ha sett ner istället för upp när jag passerade det djupa betongdiket. Sitter på The Republic, innebaren som ligger utomhus. Maten kom. Maten slank ner. Riktigt gott med lök och böngroddar. Överpris förstås, tror jag. Såret svider medan jag låter tankarna komma och gå. Ska väl ta mig härifrån så småningom. Med Uber. Får se hur det ska funka. Svårt att samla tankarna. Tänker på Patti Smith och hennes anteckningar från kaféet i M. Där var det nog inte hög musik, som här. Lite äldre soul. Kanske Soul Sundays. How Deep is The Beegees? Vit soul? Betalade 40 jämnt. Och sen rinner allt ut till slut. Alla tankarna som skulle fästas. 

*UBER  DEN FJORTONDE*

Tar mig hem till Agoo hostel per Uber-taxi med chauffören Michael. Tar den från The Republic där jag träffat Jordi med vänner. Fransmän, och nyzeeländare. Tövlade till det så att jag inte hade tillräckligt med cedis med mig. Jordi fick punga ut med 70 för mig, äsch och tack och lov. Jag hade dollar och euro, men hade glömt mina nya cedis-sedlar, 500 GHS, från Barclays Bank i kortbyxorna på vandrarhemmet.

https://www.facebook.com/tom.eckerman/videos/10156034969119013/

I

Hugad på hugskott

Ägnad åt upptåg

Lupen eller betäckt

Öppen för skratt

Besatt eller sansad

Hursomhelst glad

Inkommande utfall

Infall dock helst

Helst omedelbums

Orden de bubblar

Snubblar på tungan

Ingen retur eller ånger

Så gå ut och var skön

Må vindarna smeka

Din lekamen amen

II

Berusningen brusar

Brottsjöar susar

Hamrar slår an

Strängar som spänns

Återkomst och drag

Tirader av slag

Böljande blå

Glänsande grön

Skimrande regnbåge

Skuttande och slö

Bankar himlen på

Svallande svalka 

Massiv törst

Stor är kärleken

Leken ett omen

amen

III

Vart ska du gå?

Dit orden leder:

Längs stigar

Banor och böljor

På strador gator 

Över myr och mo

Via ängar och bäddar

Genom vatten luft och eld

Nedför forsar och fall

Under och ovanför is

*UTKAST DEN FEMTONDE*

Utkast till ett brev. Snygg låt, kan inte låta bli att skicka den vidare till dej. Eller kanske jag inte gör det. Kanske sedan när vi inte träffas längre. Då kan man skicka brev, om ingenting. För brev är det jag skriver, meddelanden till min omgivning. Förkastade och slipade. En del kuverterar jag, och kommenterar. Andra blir ett oskick. Nätterna spenderas i vitt siden. Brev som skrivits, men inte varit menade att skickas. Jag postar mina bilder, skriver korta kort. Håller mig flytande på tunn is och luft. Andas när natten faller och dagarna går. Går på och andas nätterna igenom. Och visst är det fint. 

Och visst tar det ont när ångesten tar till strupgrepp som täpper andningshålen. Då när Hin Håle är på farten, om man tror på demoner. Jag tror ingenting och det, det är det också svårt att skriva något om. Eller var det tvärtom? Det som Patti Smith inledde sin drömbetraktelse med? Det är tröttsamt att inte kunna hejda sig. Så hej då igen. Hej.
Dagen driver på. Ljuset har redan kommit. Låg och läste Timbuktus En droppe midnatt tills det blev dags att skriva något själv. Mellan raderna tänker jag ständigt på dej. Hur har det nu? Vad händer med smärtorna i magen? De elektriska stötarna. Tänker på vad du tänker om mig. Mellan raderna tänker jag på oss och vad som komma skall. Tänker på svartsjukan och att du ger din kärlek till en annan man och inte vill ge något alls till mig. Och vad tänker du på? Att jag är en lipsill. Ingen riktig man. Mammas pojke. 

Och jag slits itu. Du säger att jag inte ger dig något, att jag bara tar. Bara vill ha. Och vad menar du med det? Jag försökte skapa ett språk, ett gemensamt. Jag blev Regnbågen och du, du blev Kärleken. Jag ville dokumentera, nita fast ögonblicken. Jag var blind och klumpig. Jag vill skriva förlåt. Det är enkelt. Och att gråta har blivit enklare.
Jag tänker på det år som gått. Tänker som Churchill: A Year of Blood Sweat & Tears. Näsblodet, mensen och avföringen. Svetten som flödar fast jag borde vara i form. Kallsvetten. Och så tårarna, lipsillen den ömkansvärda. Han som självynkligt vrider sig. Ibland som en orm, ibland totalt stilla, ibland en ensam ål.

Och så tacksamheten. Lyckan att ha fått träffa dig, explodera, skälva och vila ut i dig. Hur du gett mig bränsle till mina tysta sånger. Ingen ånger, bara att köra rätt på, framåt, rädslolöst. Modet att va trivial. Styrka att gå vidare. Hitta ställen. Bygga ett liv i motvind. Det är slut nu, det är över. Jag vet, men vill inte tro. Det är förevigt, nevermore. Du rider som en mantra runt mig, tills smärtan lättar och saknaden tonar ut. Det gör den. Jag vet. Men tills dess... ord ord ord.
Och jag tänker att det här, det här ska jag inte heller skicka, kanske läsa högt när de levande orden stockar sig och dränks i andnöd och snor. När det extremt extrementala tystnat och livet flytt. Då när kroppen stelnat per post mortem. När hoppet flytt och fåglarna tystnat. Tårarna torkat. När fötterna slutat dansa. Då kanske jag ska.

Och vad var det mer? Så mycket mer. Allt är bara tankeskärvor. Tröstlösa fragment. Fragment som bygger ett ofullständigt pussel av långsamma dagar. I dimma, i dis och snörök. Det var ett år av is och eld. Som alla år. Ett år på drift mot framtiden. Salt i såren och dina söta små tår. Din uppenbarelse som så sällan dök upp när jag som mest ville det. Det var jag som måste finnas på plats och vänta ut. Vänta i förväntan på det som sedan aldrig kom. Och det gör jag dumt nog fortfarande. Drömmer om möten av ömhet. Läppar mot läppar. Dina suckar. Du säger att jag juckar, att jag inte kan. Att jag är för långsam och för snabb. Att det inte synkar.

Det var ett tag sedan. Aldrig mer? Aldrig mer. Jag ger mig. Och det skall jag veta att med brusten vinge på min förstutrapp kommer du aldrig att ligga. Jag kan komma till din grind, böna och be, som Leonard, my man, men det är förgäves och försent. Det brister. Det är som smärtan som stannar upp, och startar om igen, som en korkskruv. Som en skruvtving. Som en tång. Som då. Som nu. Och mina rop vill ingen höra. Allra minst du. Du Du Du Den dagen när jag gick och muntrade och gjorde musik, ett första inlägg i symfonin om oss. Sen tog det slut.

Sedan kom annat emellan. Räkningar. Uträkningar. Beräkningar. Och när jag kommit igång: Samtal från Kuhmo. Och jag hör pipen i bakgrunden och tänker, låt det vara. Sedan ser jag ju att det är du och ringer upp men kontakten funkar inte. Försöker ett par gånger, ger sedan upp. Tänker ta mig ut och gå, hämta bilen och så. Då ringer du, behöver pengar till mat. Jag säger jo och ger mig av. Du diskar du städar och är fladdrig, fladdrigare än jag. Och det blir en lista på 39 €. När jag lägger huvudet på din skuldra säger du låt bli. Och jag hämtar maten och medlen och tänker att man kanske kan få smaka på kaffet man köpt. Men nej du har annat på gång. Lovat någon en träff. Och jag säger att nästa gång då och vänder mig om. Kommer på att jag vill berätta hur förvirrad jag är, att jag lastar plastkassen full innan jag kommer till kassan. Folk tittar och jag säger att jag visst är i min egen värld. Skakar. Och motvilligt får jag en begärd kram och bryter samman igen, på vägen hem. 

Så jag går ut och vandrar i min egen värld. Träffar på gamla vänner som bjuder på kaffe. Jag gafflar på om Island och Afrika, tills det är dags att återgå till gången. Via hamnen mot Hemmet. En fransk visit igen. Saltgurka från Hallen och sedan hem, fixa mat åt brorsan, kolla visum, kolla resor. Skjuter på. Beger mig till träningen med gubbarna och jag skälver titt som tätt i frånvaro, i oro. Och jag försöker inte ens låta bli. Låt det komma, låt det gå. Planerar vad jag vill göra varje dag, innan det förskjuts som störningar. Du kommer nog inte att kontakta mig, innan jag kontaktar dig och förgås. Kändes riktigt illa ikväll. Värre än vanligt. Känns som om jag går sönder. Och varför det? Varför i helvete det? Hela tiden denna besatthet, dessa fånerier, dessa motstridiga känslor. Självförakt. Jävla januari. Sluta nu. Håll opp. Inte nu men NU. 

:D va ;D ;D :(=

(;D va då)

*ACK DEN SEXTONDE*

Accra den 16nde januari 2019 

Kära Mor, hoppas allt är väl med dej.

Det är nu en vecka sedan jag lämnade Stockholm och tog mig hit till Agoo Hostel i Ghanas huvudstad Accra. Jag har haft eget rum med luftkonditionering, vilket nog kan vara så bra. Det är 32 grader varje dag och runt 28 på natten. Det har förstås varit en intressant vecka här och efter lite acklamatisering har jag börjat röra på mig lite mer.

Och varför är jag här då? För att gå vilse och hitta mig själv brukar jag skämtsamt säga, jag är ju en liten filur. Nåja, jag hittar redan rätt bra. Det går lättare nuförtiden när man kan titta på kartor på internet och följa sina steg på dammiga gator och trasiga trottoarer.
Jag känner ju fotografen Jordi Perdigó från Barcelona som har två barn i Kalmarnäs. Han jobbar här för en fransk nyhetsbyrå AFP. Honom och hans flickvän träffade jag andra kvällen här. Vi åt god fisk på restaurang Chez Clarisse. Jag fick en massa nyttiga tips. Efteråt gick vi till The Republic, en bar som även Johanna Wickström rekommenderat. Det har blivit lite av mitt stamställe, där kan man äta stekta grönsaker och ta sig en öl i hettan. Vi var dit med Jordi och hans journalistvänner i förrgår kväll igen.
Jag har tagit lite foton som jag kan visa när jag är hemma igen i månadsskiftet. Det är inte alldeles lätt att fota här. Det blir så mycket uppmärksamhet. Man smälter ju inte in i mängden precis på marknader och torg. Men här på vandrarhemmet är vi till största delen vita. Folk från bl.a. Australien, Tyskland, Holland och USA. Trevliga typer. Även personalen är trevlig. Och frukosten god. Kommer hit igen om ungefär en vecka.
Idag drar jag vidare med lätt bagage västerut, längs kusten. Det tyngre lämnar jag kvar här, vinterresekläder och boots och annat jag inte behöver när jag besöker slavhandlarnas Cape Coast och badstranden i Busua där jag tänkte spendera helgen. Så allt gott där och ha det bäst. Du vet ju vem jag älskar så mycket man bara kan? Jo dej förstås.
Ge Dennis en kram för att han är så vänlig och förmedlar mina hälsningar från ett hett och spännande Ghana. Jag hör av mig igen om en vecka. Tills dess ska ni ha det minst lika bra som jag.
Evinnerliga kramar från Lille Tom i stora världen.

Bussturen hit till Cape Coast var speciell med filmer om läraren Kojo som slog elever i fler avsnitt. Gormade och slog. Och genast när vi gett oss iväg från Kaneshie i Accra steg en man fram och började sälja nånslags piller. Pratade sig varm och fick visst också lite sålt. Därefter steg en sliten man upp och började skrika ut sanningar, eller kanske det var lögner. Han avslutade iaf sina haranger med amen och ville ha folk med sig. Tänkte att om detta varit hemma så skulle han säkert ha blivit inburad, så sjukt och hatiskt lät det. Trodde aldrig han skulle sluta. Rösten sprack och han viftade med en skrift.

Tog alltså en Uber från Agoo till Kaneshie och blev där anvisad en buss som sades vara nästan full. Det tog mer än en timme innan den kom sig iväg, välfylld med folk och packningar. Flickor kom och erbjöd både mat dryck och hårspännen, telefonkort, dukar och böcker. En riktig ruljans. Vilken show, skrev jag till K när vi fick kontakt över telefonnätet, alltså det tillfälligt mobila som jag köpt från MTN. Och mycket mycket mer.

GHANA19

*SJUTTONDE DAGEN*

Anlänt till Cape Coast. Tagit taxi till Orange Beach från hållplatsen utanför stan. Checkar in, tar en snabb öl och går på promenad upp till Baobab House och restaurangen där. Bokade rum två nätter från imorgon för 130 cedis. 1€ =5.50. Beställer mat och tar en 20 minuters promenad. Full kvällskommers. Kommer tillbaka till restauranten på Baobab där maten är klar. Lite hustlers på gång. Mörknar.

Tar en vandringstur längs stranden, där vågorna dånar. Undrar om det är farligt, borde ta det varligt. Tar av skorna. Springer undan vågorna i mörkret som faller på. Det är långt att gå och till slut blev det dags att vända. Försökte få ihop till mina 10K steg. En våg blötte mina shorts och efter det blev det lös sand. Fick hänga byxorna på tork och ta på mig långbyxor. Begav mig ut igen, för det var bara 9K ännu. En liten tur runt staden i mörkret. Större småstad, 161K inv. Renare än Accra. På terrassen satt folk och språkade när jag kom tillbaka. Ägaren Evans och trummisen Ibrahim. Rökte på och lyssnade till musik, Fela tror jag det var. Ända tills jag stupade i säng vid 11.

Vaknar upp på Orange Beach Resort. Skönt ställe. Värden med smycken i håret anvisade mig Room #1, Akwaaba (Welcome). Enkel dubbelsäng, fläkt och fina gardiner med Marley och lokala mönster.

Och vågorna slog mot stranden.

*FÖRBÖN DEN ARTONDE*

Hur snart är snart?

Den som söker hen letar.

Kärleken är blind, men klarsynt.

Orden forsar ur mig, musiken lättar.

Varför betyder inte längre något, det är därför.

Vi bygger något under den eviga resan som slutar.

Men när är egentligen snart och varför sjunger min själ.

Välkommen med skriver jag och konstaterar att så är det.

Så är det.

Så var det.

Så kommer det.

Att bli är tillblivelse.

Att vara är det enda varat.

Vi lever vårt liv i en lång sång.

Denna enda eviga i varje sekund.

Välkommen med skriver jag och konstaterar.

Så är det.

Så var det.

Kommer att.

Växa vildare än.

Vidare högre lägre.

Djupare längre ändlöst.

Ännu skall tiden gry emot oss.

Varje dag vinter vår sommar höst.

I ett.

Vi två.

Måndag.

Till tisdag.

Hela veckan.

Så är det bara.

Välkommen med.

Bevare oss lycksalighet.

*FISKSOPPA DEN NITTONDE*

Fisksoppa skulle sitta bra tänkte jag.

Satte mig på cykeln till Hallen. 

Inhandlade ett djupfryst paket Atria. 

Denna söndag efter lång berusning.

Steg upp vid 16. 

Begav mig ut på fiskefärd. 

Blev bröd, ost och tomat därtill. 

Igår taxi till Svärtesvägen 4 D kl 18.

Med blommor, vin och fototavla i nävarna.

Var där till 22:30 och det var fint. 

Tog oss med taxi till Park och Raafalls. 

Där var lite lamt. 

Därefter Dinos One Flower Tribe. 

Fotade och filmade. 

Skall ta mig till att tömma minneskortet snart. 

Till Indigo kom folk från Idrottsgalan. 

Robert bjöd på en konstig drink. 

Får fråga honom vad det var, nästa gång vi ses. 

Lunch på fredag? På tisdag med Jacob. 

Mycket folk i farten.

Stiger upp för att inta antibiotika. Ringer upp Tjojka. Kollar vikt: 80,1!  Midjemått 92,5. Tar en dusch. Solen skiner och jag är lätt down. AS har visst ringt. Resan är inhiberad. Tittar på gammalt: Hitchhikers Blues Section Wigwam. Och så Päivi Rechardt på det. Klockan blev 12.00. Får väl ta och fixa gröt och ta tag i nåt. Vika tvätt. Lyssnar till Courtney Barnett. Tar reda på facts från Wikipedia om henne. Och om Kurt Vile. Dagen flyter undan. Tvätten väntar. Borde raka mig. Hävde tjärdoft ur en vitaminburk. Vill bli vän med Axel Eriksson.

På jakt efter december-djupt-januari-ljus

*OBEHAG OCH STANK DEN TJUGONDE*

Vaknar sent. Låter morgonen gå till spillo. Tänker väl i sömnen också. På vad som var och vad som är. På att jag är negativ i mitt skrivande, speciellt då i mina diktát (i kvadrat). Att det inte vill sig riktigt. Det borde bli mer mer mer. Litteratur som skriker? Rebel Yell. Behövs det mer? Har jag inte skrikit tillräckligt? Tänker tillbaka på hur jag tystat mig själv. Hur jag lidit. Hur det var 2006, 2012 och hur det är nu. 

Ett stråk av uppror, uppbrott, uppgivenhet. Tänker på hur det var fjol, att jag tankar bilen, men inte får betalt. Tycker jag kan lämna det bakom mig. Men det tar sin tid. Tankar på ansvar. Och hur det skall bli. På att Tom Petty dött och att jag läser Mojo till frukost, istället för lunch. Tankar på sommaren och hur skönt det ska bli att bege sig ut i skärgården. Funderingar på hur vädret skall bli. Bra först i augusti enligt Vädergubben. Funderingar på "brorsan". Borde bjuda till. Kanske ska ta mig en titt in i hans stuga. Höra hur det går, hur han mår. Orka bjuda till.

Hur många år har vi kvar? Varför är det oredigt i köket? På golvet under mina fötter har någon tappat smuts. Bytt ut trasan i köket. Tycker inte om det. Att inte ha blivit tillfrågad. Någon går i trappan. Snart river dom upp vägen här utanför. Och när skall jag bli erbjuden ett rum på serviceboendet Vreten. Tar nog ett par år till. Och det är lördag. Skall vara på bättringsvägen. Kanske skulle ta och läsa lite franska, spela lite gitarr. Ge mig iväg ut. Städa upp. Plumsa i snö. Lyssna på en låt. Feeling Bad Blues? 

*LESS IS MORE DEN TJUGOFÖRSTA

Nattens Atarax tog stinget ur dagen. Minnet sviker igen och åter. Åter och igen. Bryter samman titt som tätt, var och varannan. Var det det jag skulle minnas? Mantran oupphörligt. Franskan börjar och sjukhusjobbet slutar. Fixa ackun i bilen och tid till besiktning. Slumra in till kvällen. Men bara slumra. Borde fixa visum. Men orkar inte tänka, på det och på koder. Tänker som så: imorgon imorgon. Skapar spellistor och flyter iväg. I otakt. Vet att jag borde sätta igång med att skriva en drapa på engelska. Men drar mig för det. Borde kanske stanna hemma. Säga jag är sjuk. Sjuk i huvut.

Associations Falling Down from Catch the Wind to I Only Wanna Be With You, B Your Man. How Soon is What You are Now, Surfing Around and Around. Catch and Release me, But Never Let Me Go. I'm in Need. My World is Empty, Without you and then again I'm Free. Free from the chains. From the Chains of a Fool. It's too late now to Change horses and guards, I'm Stuck Inside Your Skin like a Chicken in a Cage of Rage. Gave You My Heart but you tore it apart. Gave it to Another Man. Wanted: A Woman Just Like You. Young and Gifted. Black or White. No Matter, It's a Matter of Love. Send Me Letters from The Row and Tell Me Where You're Going. What the Chances Are and Where. You Wear It Oh so Well and I'm Worn Out in Every Picture Taken in Those Dizzy Days. Days of Wonder, Days of Graceland. Locked Up In and Thrown Away. In the Key of Love and Friends. On a Ship. God Bless You, Take Care. There's a Lot of That Out There. Deep Waters and Thunderbolts. That's the Way and The Sky is Crying Like Six Was Nine. The Numbers Were in Favor of Us and Them. So Turn Your Lights Down Low and Show No Regrets. Don't forget to Remember. Release Me from These Pains. Let's Sing Another Refrain; Do It, Again and Again. Just Like That 1979!

*DEN 22. ELLER HUR?*

Eller Hur?

Hur står det - hur?

Hur går det - hur?

Hur rimmar det - hur?

Hur vill du -hur?

Hur ska det bli - hur?

Hur blev det - hur?

Hur lång blir tiden - hur?

Hur många år till - hur?

Hur snart är nu - hur?

Hur annars - hur?

Blodet, svetten och sperman flödade. 

Rann neråt. Brann upp. Fann ingen ro. 

Rinner, brinner, finner, spinner. 

Minner om det som var. Spannvis.

Som var i läckande sår. Flodvis. 

Svallar sväller och försvinner i vågor. 

Brinner som vit eld, vita lågor. Svallvis. 

Frågar vågar bågar sig fram. Armt och vemodigt. 

Lägre än lägst. Värre än vanligt. Vågvis frågvis vanligtvis. 

Värre än värst. Eld och is. Vind och vatten. Dagen natten. 

Spratt och spel. Gammal och vis. Rätt och fel. 

Ära och beröm. Armod. Dröm och mardröm. 

Regn och torra land. Hand och länder. 

Lår och sår. Fröna gror. Det blir väl vår. 

Vi blir vi. Äldre än igår. Möjligtvis omöjligt. 

Utkast inkast omkast. Kasserad passerad sparkad. Kickar. 

Blickar. Går och går. Gnistrande snö i ögonen. Givetvis. 

Ta uppgivet tag i drömmar som ömmar. Sprickor. 

Brickor i spel. Ville väl. Blev fel. Stelt och ställvis.

Dricker hickar spyr. Fläckar. Yrare än snö. 

Spermafrost blodtörst fettsvett 

Vill bara dö döden dö.

Saknaden vaknar.

Beredd att möta en ny dag. Att ta ett bad. Dyka under vågorna. I morgonstund. En dusch. En frukost med ägg och bröd. Köpa pressad apelsin och ananas. Hälsa Ibrahim välkommen till dagen, till frukosten. Till intervju i farstun. 30+ minuter. Intressant. Hans far var med i Osibisa. Ibra själv har två barn. Power and passion är mottot. Nama ye, vad är det. Namnet på hans band men också: ......."

Sedan ännu en vandring, till Princess Corner. Denna gång för klädtvätt. Vidare längs stranden österut tills berget kom emot. Klättring och retur till PC för en öl med Jane...

*KATTEN OXO DEN TJUGOTREDJE*

Katten lägger sig framför datorn så att jag inte kan få fram vad som står i dagboken från 1989 (som jag digitaliserat). 

Tar istället och skriver att jag haft en diskussion kring om man kunde publicera One Flower Tribe-klippet från i förrförrförrgår offentligt, om kvaliteten är tillräckligt acceptabelt god. Det är främst ljudmästarn Alexander Lindberg som är tveksam. De andra är helt med på noterna.

Skickar Alex en länk, Live in Mariehamn 2012, som exempel på vad annat jag gjort för att dokumentera live-musik i staden.

Är ännu hemma från jobbet, har gått i ide så att säga, även om jag tungt funderar på vad jag borde göra. På Medicinska härjar vinterkräksjuka. Kanske det är en lättare släng av den jag råkat ut för. Hoppas det lättar till kvällen. Nu lite småsvettig. 

Katten försöker leka med mina dansande fingrar men jag morrar till, och nyser. Hon morrar tillbaka, ser hotfull ut, svänger med svansen.
Nä! Nu tar jag och lyfter henne bort.

*LADDAR DEN 24e*

Laddar batterierna, svarar på meddelanden, duschar, tvättar, planerar, konverserar. Idag ska det köpas trumskinn åt Ibrahim. Behöver klippa naglarna. Vila ut några timmar. Kanske skriva ett poem om Nån som slagit upp ett tält i trädgården.

nån har slagit upp sitt tält

mitt i trädgården

kan vara en nomad

nån tittar lamt på 
sin belägrade display

med sprucket glas

nån låter dagen gå över

i stilla natt innan

morgonen gryr

OMSLAG

*MIX DEN 25te*

Det ringer på dörren och när jag öppnar är det Patrik, vad han nu hette, (Sjöberg?) med kvinnlig bisittare. Dom vill diskutera tro, Bibeln, Gud, Kristus, vittna Jehova. Jag säger tvärt att inte nu, nu skall jag sätta mig ner och skriva. En annan gång tack. Välkomna då. Sällan jag stänger min dörr.

Magen har varit i uppror efter gårdagskvällens fest. Var väl något i maten som Ulla och Monika bjöd på under "nyårsfesten". Den drog ut på tiden. Det blev ingen Joaquin Phoenix-film. Följde Leila P. till Ålandsplan och läste sedan bok av Lena Einhorn, Återblickat. Kollade hennes 80-tals-foton från Jerusalem, Kairo, Addis och Bombay. Jag har varit i alla de städerna, förutom i Addis. Men nu skall det bli av efter 37 år. 1978 for jag till Wau och Juba i Sudan istället. 

"The boys are waiting for me in Finland" skrev Patti Smith på innerkonvolutet till albumet Radio Ethiopia. 

Hade visst mardrömmar inatt. Toby sa att jag skrikit i sömnen. Träffade Malin vid frukosten, hon tipsa mig om ett skivarkiv vid universitetet i Cape Coast. Sen blev det mix, klipp och samtal. Tog en Uber ner till James Town Police Station, den vet alla var ligger. Avtalad mötesplats. Träffade Ibrahims barn och deras kusin. Gick omkring i hettan med Ibra, Yaw och Topboy. Spelade in balafon och snack. Intog öl på club vid stranden. Bestämde mig för att vandra till The Republic. 4,5 km. Hettan var hård. Svettades ymnigt. Helt våt om singletten igen. Skamligt. Väntar på att Jordi ska dyka upp. Människor kommer och går här på 3rd Lane i Osu, Accra, Ghana. Disc-jockeyn spelar reggae.

*TJUGOSEX - DÖDEN DÖ*

Ändå skall du dö en dag, men inte idag sjunger Annika Norlin i Nord & Syd. Skall man tro på det? Den dan man dör är väl idag, man kan väl inte dö imorgon och igår. Dog man igår så vet man inte om det. Och morgondagen vet vi heller inget om, "Tomorrow never knows", från Revolver, varför hette den så? Voormann gjorde omslaget. Det är söndag idag och några grader minus.

Skall väl raka mig innan tandläkaren. Det har varit en raklång förmiddag. Käppväg rakt. Tog en tur via Nordea och tänkte gå längre. Men nöden blev större så då var det bara att gå hem, och skita. Sedan blev det Knep och knåp på Hemmet och falafelbullar i grädde med svampsås hemma. Tjojka tittade in som snabbast och gav tillbaka fotopärmarna. Jag hade gjort te, men han hann inte. Spelade slide och tittade på På spåret innan jag tog mig till Ettan och skaffade biljett till imorgon. Skanky Fred kör Elmore James. Tog en Jever och publicerade en sorgesång (dirge) över de kapade oxlarna.

*TROTRO TJUGUSCHU*

På väg med trotro till Cape Coast. Tog Ruben och Benjamin från vandrarhemmet med till Ordorkors trafikljus där Ibra väntade med sin trumma och nya skinn. Kom iväg vid 12, så det tar väl till 15 innan vi är på Orange Beach, Cape Coast. Går undan emellanåt. Och igår var det Alliance Française och Trigmatic med en drös klassiska och nya solister, den ghanesiska eliten. 

Trotro-chauffören is playing his horn tut tut.

***

Tillbaka på Orange Beach. 

Väl tillbaka tog jag en öl, välfördelad på tre. Värden Evans skulle ha öl åt sig och sin tjej. Måste hämta pengar från Barclays och passade samtidigt på att äta tofukekab, yamsboll och stekt ris på Baobab House. Tog en tur på stan sen, en rundtur i de östra kustdelarna. Söndag och fest. Blev ca. 6000 steg. Väl tillbaka checkade jag in och betalade 380 cedis för tre nätter. 78$. Fick ta Guinness när Club tagit slut. Pratade med en tysk, Mannfred, som visade sig vara gift med en finska, Maiju. Slank sedan ut efter Ibra som jag trodde skulle lägga skinnet i blöt. Men inte än nej. Blev röka istället. Och sedan en promenad genom stan till ett foufou-ställe. Jag drack vatten. Tofflorna hade jag på, så det var lite svårt att gå. Blev 11000+ steg. 

Tänker på om jag borde ta en dusch på gården i mörkret.

*TCHÅTTONDE*

Det drar ihop sig ser jag på datumet. Tre dagar kvar av januari. Stora trumskinnscirkusen har inletts. Måste ner till marknaden för att skaffa rep till skinnen och trummorna. Fem koner av mangoträ. Tidigt uppvaknande i pissnöd. Sedan frukost och vandring till marknaden. Plockade upp skinnexperten Kingdom på vägen. Skaffade fram rep och verktyg. Sedan började processen med att skära till, sätta nånslags vide som en ring runt skinnet upptill, spika och dra rep genom getskinnet. Nya pluggar måste göras. Yxas till.

Vi vilar mellan 2 och 3. Spelar in och redigerar. Gör en track på clave.
Tar en tur till Baobab och äter rice jollof. Malin dyker upp och vi diskuterar Musikmuseet. Tar och tittar på Dan Affuls konst. Akryl, som kan vikas. Han säger sig ha gjort en tavla åt mig. Väntar tills imorgon. Vill ha 150. Support the artist. Tittar in på Oasis Beach och tar en Gulder. Rätt snoffsigt ställe. Undrar vad dom tar betalt? 35 € i fyrbäddsrum, på Booking. 
Feta brudar på gång. Warning!! Don’t swim. 
Tillbaka på Oasis Resort där jag denna gång tar en Club. Havet är hårt. Mullrar och bullrar. Ser tillbaka på kvällen. Gick först 2K till foufou-ställe som bara hade ris. Jag tittade in i tygbutiken och köpte tyg. Var upp på Ibras tak där han har sitt tält som vi försökte fixa till lite. Inte så lätt på betongplatta.

Bjuder in Ibra på rummet så han får lyssna i fred. Sedan spelade vi in text på Garage Band. Blev bra ikväll. Spelade också in hur det lät när man dunkade på plintar, då trumskinnen spändes åt. Sedan skulle jag ha mina återstående steg. Gav mig ut i mörkret och hittade en öppen plats vid havet med scen och läktare. Iddes inte ge mig längre in i mörkret. Hörde hur dom sjöng och beklagade sig. Gick tillbaka till Orange och vidare hit till terrassen framför havet.

Sen slår havet till

Rasande i solen

Och i månens sken

Ljuder bullrar mullrar

Våg på våg slår mot sand

I en eon eller längre

Tag min hand

Hitta din själ

*29 DAGAR SENARE IN I ÅREN*

Sista morgonen vid slottet i Cape Coast. Solen börjar gassa vid frukosten halv nie. Fiskarna drar nät på stranden. Vill inte bli fotade. Från Youtube hörs Sona Jobarteh spela kora. Ibra och Dan kollar in musikvideon. Fiskarna drar. 20 stycken högt upp på stranden, en i vattnet vid klipporna. 3 stycken drar i ett annat rep. Eller kanske i andra ändan.
Jag tar mig ut på stranden och tar tag i repet och hjälper till för att se hur det funkar. Går längst fram och styr lite tills en kille kommer framför mig och börjar snacka medan vi drar. Han frågar var man är ifrån och annat obegripligt. Fattar att han vill ha understöd till att köpa ett nytt nät. Jag låtsas inte förstå, fortsätter att dra. Repet ska dras över klippor och nätet bli en säck. Det är tungt. Ser en man längst fram, ute i vattnet dyker han under en våg och styr repet utåt. Jag byter rep och ställer mig längst fram på det andra, drar uppåt land. Vi får repet över en stäv och sedan över en ledning gjort av betong.
Drar genomsvettig tillbaka till rummet och tar en dusch. Packar lite. Erbjuder Ibra att ta en dusch. Jag sätter mig på terrassen och skriver. Sätter på Fela på telefonen. Kommer ihåg första kvällen då det spelades Fela på hööög volym. Måste ha varit onsdagen 16 januari och nu är det onsdag två veckor senare. Vilken resa, vilken turné.

Timme för timme

Minut för minut

Låt det regna, by Jove

James Joyce har sagt sitt

Såg sig kring i sitt torn

Människor möts

Svart katt stryker kring

Kliar sina loppor

Vit kanin. 

Gamla låtar dyker upp. 

Graham Nash, Moody Blues, Jefferson Airplane. 

Trött måndag. Jämngrå. Franska och ukulele. Fara till Paris? 

Ser på Sound Track. Somnar nästintill på soffan. 

Kollar ett tv-program om Dick. Ringeliling. 

Vad gör 64-åringen på fredag då? 

Jazz i HKI?

Och sedan foton från januari 2013 på Facebook, om det funkar...

*DEN NÄSTSISTA*

On the Road in Ghana. AC och Marley. Smidig och snabb förare. Stir it up. Halvvägs på 75 min. Kunde alltså vara framme halv fyra men det blir väl tätare rusning ju närmare Accra vi kommer. Landskapet skiftar. Lite torrt, men ändå grönt. Det sägs att Ghana är Afrikas Success Story. Här finns det inkomster som fördelas orättvist. Shanty Towns och Residential Areas. Burning Spear på gång. Christopher Columbus, a young blasted liar. Så kör vi om igen. Kommer till Gomoa. Awutu heter nästa ställe vi passerar. Blir helt fel med korrigeringen, akututryckning. Blir stockning. Står stilla. Kryper fram. Lastbilar på rad. 14.36. Knappt två timmar på väg. De sista 35 km kan nog ta en timme. 15.56 på Agoo. Resan tog väl 3h då.

Jag tappar alla trådar, får jag försöka sy hop dem igen.

*SLUTSATS DEN SISTA*

Centrifugeringen är i full gång

Regeringen är stenad

Dagen flyr som en yr geting

Långsamma dagar

Ingen var där

Så tar månaden slut och Thåström sjunger att februari är den grymmaste. Kan det bli värre? Allt jag sa var sant. Väntar på att det ska fejda ut nu. Du är så långt borta, men ändå så nära. Blir det dags att skriva poesi. Sann poesi. Sån som är svår att ta. Som är direkt, direkt i hjärtat, som en korkskruv, som en smärta som kommer medan åren går. Tja kanske man skulle spela Dusty om korta sagor då. Det verkar vara vid dags ände och inte så mycket att göra åt. Han bär en ocean av sorg inom sig. Slutsats: Månaden går mot sitt slut ha ha.