Öm sömn och förbön den adertonde

 

Hur snart är snart?

Den som söker hen letar.

Kärleken är blind, men klarsynt.

Orden forsar ur mig, musiken lättar.

Varför betyder inte längre något, det är därför.

Vi bygger något under den eviga resan som slutar.

Men när är egentligen snart och varför sjunger min själ.

Välkommen med skriver jag och konstaterar att så är det.

Så är det.

Så var det.

Så kommer det.

Att bli är tillblivelse.

Att vara är det enda varat.

Vi lever vårt liv i en lång sång.

Denna enda eviga i varje sekund.

Välkommen med skriver jag och konstaterar.

Så är det.

Så var det.

Kommer att.

Växa vildare än.

Vidare högre lägre.

Djupare längre ändlöst.

Ännu skall tiden gry emot oss.

Varje dag vinter vår sommar höst.

I ett.

Vi två.

Måndag.

Till tisdag.

Hela veckan.

Så är det bara.

Välkommen med.

Bevare oss lycksalighet.

Ny dag i Cape Coast. 
Äter frukost på Baobab House. Omelette, orange juice och brewed coffee. Rätt dyrt, men pengarna går till välgörande ändamål. Blir väl ännu en lat dag. Tar en liten morgonpromenad och läser lite sedan. Borde köpa telefonkort och besöka slottet. Eller kanske imorgon. Gå till Orange Beach och kolla bokningsläget. Fundera på när jag skall åka vidare. Kollar in hur mycket som bärs på huvudet. Lassvis med ananas. En hel kemikalieaffär. Vattenpåsar. Finns få platser att slå sig ner på.

Tar ett foto av ett rosa runt hus som tillhör SSNIT whatever that is. I bakgrunden kan man skönja att det står Palm House uppe på en byggnad. Taxichaffisen David håller koll på andra sidan gatan. Han var inne här på terrassen och erbjöd sina tjänster. Hans sätt att närma sig var att ta en meny och erbjuda den. Jag hade redan beställt men han ville tala om vad han hade att erbjuda. Bl.a. tur till Elmina Castle. Hade svårt att förstå vad han sa. Nä nu måste jag nog skita och inte glömma telefonen efter mig som på flyget.

Homegoing.
Ligger i rummet och läser Homegoing av Yaa Gyasi. Den bok jag fick per post av Bö innan jag reste. Han messade igår och frågade hur det var. I Hfrs var det snöskottning, här; Nice beats on Orange Beach Resort. Boken handlar om två systrar och deras ättlingars skilda vägar genom Ghana och USA. Heavy. Här i Cape Coast slussades slavarna ut. Slottet och vägen utan återvändo finns kvar. Point of no return. Funderar på vart jag skall ta mig. Should I stay or should I go.

Red red.
Nästan nått 10K. Dags för dagens middag. Red Red. Plaintains and Beans. Var ner och tittade på fiskebåtarna idag igen. En man tyckte jag kunde hjälpa till med att dra upp båtar. Jag är för gammal, 65. Han var också 65 påstod han. För varmt och dåliga lungor, sade jag, vill inte få hjärtattack. Var kvar en liten stund men beslöt mig sedan för att ge mig av, köpa telefonkort, växla pengar. Spenderade morgon och eftermiddag med att läsa. Tog sedan en tur längs Strandvägen och fick till mina modiga 10K nästan. Intar middagen på Baobab men går nog sedan till Orange Beach och kollar solnedgången med en öl. Tänkte bo där igen imorgon. Vräker i mig vatten men verkar som om vätskan svettas ut för jag är sällan nödig. Pisshead.

Lederna värker i nacken. I natten ligger jag och väntar. Väntar på sömn eller gryning. Gryningen har inträtt för sisådär tio minuter sedan. Och solen ska gå ner 16:16. Snart sju timmar dag. Och Indien dyker upp på tuben. Dagarna närmar sig. 

Nätterna är lika långa i öm sömn, ibland, men alltför sällan. Och inte ska man ta piller för då blir man trött, för trött för att orka sig ut. Ut på länk var jag igår och det är snorigt. Men så sakteliga skall jag ta igen det jag förlorat den senaste månaden. Cykla på barmark så länge den finns. På stigarna ligger ännu is tidvis fläckvis.

P3 Guld följdes upp av första delen av dramadokumentär om INXS, In excess. Rockigt 80-tal. Känns som om jag såg det på avstånd då. Nick Caves Birthday Party var väl det som jag kände att var det bästa australiensiska då. Minns när jag grät på Ritz vid Medborgarplatsen när Cave spelade där i mitten på decenniet. Det var separation på gång. Just det skriver jag så lite om i mina dagsnoteringar. Måste kanske försöka hitta anteckningar som gjordes då.

 Läser Lugna favoriter av Kjell Westö.

Oj här har vi visst redan ramlat in i tidigt 20-tal, aderton dagar in.

80s shit

Det är dom stora frågorna vi skall slåss med. Vart vi är på väg och hur styra livet. Tycker R. Jag vill hålla mig till det konkreta, det gripbara. När det blir för stort så finns det inga raka rätta svar. Jag accepterar min kluvenhet, lever med den och entusiasmeras smått, utan att göra nåt nummer av det. Visst händer det hela tiden. Lugnet är ändå att föredra. R och M är i luven på varandra stup i ett, utan några som helst skäl, bara uppdämda frustrationer som griper an. Mitt skenbara lugn retar gallfeber på R, men det är kanske det som behövs i detta triangelspel. J var här ännu idag, men ville inte stanna en natt till. Vid förslag på det blev det nästan lip. På vägen in till stan skulle han pissa, trots att jag frågat honom före vi for om han behövde. Jag kallade honom skämtsamt för Åbäket Å, men blidkades av hans pisspanik och stannade vid Tullbommen. Var igen till Kottby idag med resten av grejerna från förrådet. Talade en smula med de framtida grannarna och hörde mig för hur huset klarat vinterns dunderkyla. Rätt bra verkar det som. Fru Nyberg ojjade sig över sommarens härligheter. Tittade in till Lehtinens efter eurytmin för att låna ackuladdaren, men stannade inte p.g.a. smittorisken. Magen känns inte helt OK. Grönskan bland betongen är enhetligare men vildare än planeringen av planteringar.