29 dagar senare in i åren
Sista morgonen vid slottet i Cape Coast. Solen börjar gassa vid frukosten halv nie. Fiskarna drar nät på stranden. Vill inte bli fotade. Från Youtube hörs Sona Jobarteh spela kora. Ibra och Dan kollar in musikvideon. Fiskarna drar. 20 stycken högt upp på stranden, en i vattnet vid klipporna. 3 stycken drar i ett annat rep. Eller kanske i andra ändan.
Jag tar mig ut på stranden och tar tag i repet och hjälper till för att se hur det funkar. Går längst fram och styr lite tills en kille kommer framför mig och börjar snacka medan vi drar. Han frågar var man är ifrån och annat obegripligt. Fattar att han vill ha understöd till att köpa ett nytt nät. Jag låtsas inte förstå, fortsätter att dra. Repet ska dras över klippor och nätet bli en säck. Det är tungt. Ser en man längst fram, ute i vattnet dyker han under en våg och styr repet utåt. Jag byter rep och ställer mig längst fram på det andra, drar uppåt land. Vi får repet över en stäv och sedan över en ledning gjort av betong.
Drar genomsvettig tillbaka till rummet och tar en dusch. Packar lite. Erbjuder Ibra att ta en dusch. Jag sätter mig på terrassen och skriver. Sätter på Fela på telefonen. Kommer ihåg första kvällen då det spelades Fela på hööög volym. Måste ha varit onsdagen 16 januari och nu är det onsdag två veckor senare. Vilken resa, vilken turné.
Timme för timme
Minut för minut
Låt det regna, by Jove
James Joyce har sagt sitt
Såg sig kring i sitt torn
Människor möts
Svart katt stryker kring
Kliar sina loppor
Gamla låtar dyker upp.
Graham Nash, Moody Blues, Jefferson Airplane.
Trött måndag. Jämngrå. Franska och ukulele. Fara till Paris?
Ser på Sound Track. Somnar nästintill på soffan.
Kollar ett tv-program om Dick. Ringeliling.
Vad gör 64-åringen på fredag då?
Jazz i HKI?
Igår dog Nisse, morbror Nisse. Såg honom sista gången strax före jul. Jag orkade inte bära nån bitterhet längre. Och bra var väl det. Mammas bror. Lillebror. Klart att man kunde gräva mer i hur det var. Hittade ett brev hos mor som han skrev till henne i vredesmod när det var som hetast mellan syskonen, när arvet skulle fördelas. Det finns kvar. Är det nåt att spara eller skall jag bara låta det gå in i pappersförstöraren som alla gamla räkningar och brev. Får väl se. Kassen ligger på jobbet och jag måste åtgärda saken innan måndag då alternerings-ledighet, period III, inleds. Fast idag var sista hela dagen. Skall in på kaffe på fredag. Det skall väl firas på nåt sätt att jag fyller 60. Det är med blandade känslor jag överlämnar rummet igen. De har känts slitsamma, försöken på att inte vara bitter. Och skönt att kunna ta ytterligare en paus, innan verkligheten börjar igen den 1.6. Hinner hända innan det. Nu ser jag mest fram emot att få sova ut och rå om mig själv med det jag gör. Och sätta ännu mer energi på att få ordning på arkiven. Överföra det förflutna och publicera nåt från Bastun. Har en idé om att göra det veckovis. Namnge klippen och fotona. Så att de blir sökbara. Sök på bara ...
Och sedan foton från januari 2013 på Facebook, om det funkar...
For the 80s
Har varit smått på drift den här veckan. På måndagen kom då studielånet och rockabillyn klingade på Natsa där stämningen var positiv trots att mycket få visat intresse för att lyssna till Cone Heads och Slippers. Det blev dans för det. Och öl, fem stop öl som resulterade i ett sällan upplevt molande på morgonsidan på lilla Robban. Hamnade hos Chri och Päivi tillsammans med Micke Rehnlund. Kände väl att det skulle bli så redan tidigt, men lät det bli som det blev, utan alltför stora styrningar. Min obeslutsamhet är stor och att inte kunna stå för något, som sen kan smärta hindrar mig från att ta vad jag uppfattar som avgörande beslut. Superegot härskar. Spriten skär bort den största rädslan, men är inget bra medel. Ack, superego, ack. Chri gav mig presenter från Egypten och jag tog emot med osäker glädje och vacklande misstankar om varför. Jag vill inte hamna i beroendeförhållanden, men vill ändå vara säker i mitt vacklande, det lyckas dåligt.
Igår var jag barnvakt åt Joni och Roosa. Spelade Afrikas stjärna utan stjärna. Tiden flöt undan utan skrik och glamm. Intresset för spelet var till en början stort men svalnade efterhand. Jag kommenderade och försökte leda utan att förstöra glädjen. Tiden flöt undan i tidsfördriv. Pia kom vid 9 och vi snackade till 2 med vitt vin och Marlboros som stöd. Kände mig äntligen beredd på att undra över vad hon ville snacka med mig om på festen före jul. Det var det jag anade att det var om. Vad som hade hänt med förhållandet som inte längre fanns. Har inga svar på det. Bara att så går det, så blir det och min egenkärlek riktas ibland hit, ibland dit.
Olin välinpitämätön. Vad var jag på svenska? Obrydd?
Tid att gå till Uni och vara öppen för information om engelska, litteraturkritik och arabiska. 09:17 /81
Kommentarer
Skicka en kommentar