Löptid förr och senare den 25te
Hettan knockar en. Man borde ha varit uppe tidigt för att uppleva mer. Nu blev det ändå en rätt lång promenad. Fick lov att vända i tid för att inte smälta bort eller torka ut. Tog mig en titt i gränderna på vägen tillbaka och blev inbjuden att sitta ner på en minimal träpall och inta kaffe. Etiopiskt kaffe serverad ur panna med lång pip i liten kopp. En störig man i rullstol kom och försökte va med och ville ha kaffe.
Den här reseskildraren ger upp och tar sig en dusch.
Och här har kvinnorna saft i köttet. Ja var har dom inte det? Men här syns det. På ett mörkt hak in från huvudgatan i Adama, Etiopien, ljuder musiken högt. Det är onsdag kväll. Knappast bonnlördag, eller vad vet jag. Dom festar till. Frågar mig hur dom har råd?. Men kanske inte finns nån annan råd när man är ung och ute på span. Känns rätt fritt här, inget muslimande. Flörtas friskt. Svårt att veta manér och gränser. Bäst att hålla sig.
Svart hud glänser i mörkret. Svarta ögon skiner i vitorna. Leende tänder lockar, eller. Musiken dunkar på. Det är titt som tätt i bussar, på gator, på cafén. Är detta en sylta, eller? Ölen flödar. Smyckena glänser, bling bling. Svårt att utskilja detaljer. Ett krulligt hår pryder hjässan. Är det äkta? Jag gillar ju krull. Kåt. Tjocka sensuella läppar. African Queens. Spelar på. Dominans. Don't Bother with The Local Girls.
Natten blir tyngre inte yngre, eller iofs så är väl alla yngre och jag är evigt ung. Undrar hur man säger det på amhariska eller oromantiska. Det dunkar dancehall nu. Får bordskamrat men kan inte tala i detta ljud. Skall man försöka hitta toaletten utan att drumla omkull. Får väl ta till flashlajten vid trängande behov. Hon med guldet runt halsen verkar komma från nåt som kan vara toilet. Salam aleikum. En saxofon tar plats. Och det låter lokalt. Allt kan dyka upp, klockan är bara 21:40.
Men jag gick till hotellet. Pissoiren stank för mycket ammoniak för att man skulle kunna lätta sig. Så det fick bli avfärd och inköp av vatten, kallt. Were are you? Hey you? Here! Det haglar invitationer och det är bara att gå förbi om man inte vill hamna in. Sköta det snyggt utan att snubbla. För det är lätt att dyka ner i gatan, betongen, diket. Känns bra att ha kommit fram till kvällens bädd.
Ligger här på min psykedeliska kudde i Sydney och plötsligt dyker I see you coming back to me upp. Vad va det hon ville, vad va det som var så viktigt så att hon måste ringa mig nu mitt i natten? Full igen förstås. Och jag bara sov. Sov på tabletter. Sov till halv tre. Tiden är väl halv 8 där hemma. Vi är så annorlunda, extremt. Men det sägs, ett vackert par. Tänker på Sleeping with the enemy. Men vem förstår mig egentligen?
Och sedan hon, den alltid närvarande som jag inte trodde skulle ta kontakt med mig något mer, lämna mig ifred. Men så kom det då en fråga om hon kunde sova över hos mig och vattna blommorna. Det som hon borde ha gjort i förrgår. Vattnat. Ruskas om. Tänker svara nåt som att jag önskar jag var där med dej. Men låter såklart bli. Men kan inte rå för att bli kåt. Skriver: Självklart. Hälsningar från Parramatta, Sydney. Kunde ha skickat Adeles Hello. Men nej, skārper mig.
Tog en lång promenad i solen, längs hamnen. Såg hennes hus på tillbakavägen, men stannade inte upp. På taket sprang inga barn. Kanske jag borde ha ringt på, men ville inte ha en kniv av nej. Bör väl inte stalka. Ligger lågt, men tankarna dom går på högvarv. Konstant. Kan inte, vill inte, men måste. Eller kanske kan, men modet saknas. Bara att gå på och slå pannan blodig. Sliter. Hittar formuleringar ibland, sporadiskt.
Kommentarer
Skicka en kommentar