Dagen flyr undan som sjutton
Nu ligger jag på ett billigt hotellrum vid Dong Si-stationen i Peking och låter LC inspirera mig till Poesi. Brorsan ligger jetlaggad hār bredvid. Hallelujah! Han berättade vid frukosten att jag snarkat sött och sjungit ordlöst i Sömnen. Han borde spelat in mig, tyckte jag. Kanske nästa gång när vi är ur fas. Han vaken och jag i drömmarnas vārld. Drömde om att jag pissade på mig vid fin dam-middag i Mariehamn. Försökte obemärkt torka upp den stinkande urinen med mina strumpor. Kom ihåg hur jag i ungdomen på en interrail-resa i Italien ejakulerat i sömnen i en fullsatt kupé. Undrade hur jag betedde mig innan jag vaknade med en spermafläck på jeansen. Hade inte pissat på mig i sömnen nu, tack och lov. Kärlekssångerna Leonard sjunger påminner om hur djupt och galet jag förälskat mig i Kärleken och Livet såsom Violetta älskade, och tackade. Söker Skönheten. Den verkar mest blond igen. Men den finns i alla valörer, skiftningar. Det är Closing Time. Från Small Change & The Future. Framtiden skålade vi för med brorsan när födelsedagen grydde här i detta opersonliga hotellrum i Kinas huvudstad. Och jag tänker på dej och dej och dej. Och på mor och barn. På de redan döda och ofödda. Tellus rusar fram i universum i en fart på mer än 100 000 km / h. Medan Cohen sjunger Amen.
Voivoiar mig och uschar mig. Kan inget annat. Är förbenat trött på mig själv. Snarkar och stör. Vakar. Ont i sidan så måste vända mig. Så här kan det inte fortsätta. Inget kul alls att må så här full av självförakt. Vill bara försvinna. Vara värdelös. Lika värdelös såsom jag känner mej mej mej. Skall jag orka. Klart det. Det är en lång och strävsam väg. Vill inte lassa över det på någon annan. Ska bära bördan själv, lyfta andra, även om jag gråter och förbannar vad jag är. Sitta av resten av dagen, även morgondagen. Gömma mig. Voivoi. Slarvar bort Musan, köper en ny. Söker så ögonen blöder. Förvirrat och utan resultat. Letar petar pustar pass. Rackarna har vaknat till. Påbörjat sin nattkonsert. Väntar på respons. Annars blir det knappast något, att hetsa upp sig över. I linningen har dammet lagt sig. Liksom jag, som ligger raklång orakad igen, innan gryningen. Packandet tar vid igen. Kan inte säga precist att det muntrar upp. Återstår att C i 110 slag per minut exakt. Vi ses när vi träffas av yxskaft. Små åttringar tog sig i form när små flarn från dagens dont singlade in i texten sidledes och fiskgulaschen smakade som bäst på ristorante Cork i Sub-Cityn på vägen till CMC dit det bar efter kringelikrångel med minibussar och allmänt trång transport. Dom får ge sig för år 2015 e so gott som i gång och att vakna upp inkognito på detta anonyma schabrak ute i ingenting med ännu outforskad terräng e såsom. Så lär det bli även för Muhammed som nog inte riktigt kommer sig till berget fram. Amen. #stream1
Kommentarer
Skicka en kommentar