Going bananer dö 20th
Dom står säkert där ute och säljer bananer
En sån skulle sitta bra att ha att stoppa ner i
Svalget och njuta av till frukost denna nya dag
Ho, let's go!
Och bananer fanns och byken blev tvättad
Nere i Colaba gick en råtta omkring och rös
Och en hel del annat också men tröttheten
Tog över, över.
Ett mål i varje fall efter middagen på Durga där
Man som europé blir extra uppassad med
Extra bröd och servering av Tikka masala till
Tackanden och rupier.
Och inte skall man väl ta till sig eländet fullt
Ut men lite tär det nog och istället för Slumdog
Blir det Midnattsbarnen på sidor 647 och ännu
Fler har Shantaram.
På Leopolds satt han visst och film skall det bli
I Bollywood med Johnny Depp säger såna som
Vet och Highway är enbart på hindi med musik av
A.R. Rahman.
Får ta och kolla upp och titta om inte något kunde
Fås ut från nätet men inte det som fiskarna redde
Upp på strandpromenaden vid Taj Mahal hotell dit
Vi gick in glodde.
Däckad till 16:06. Känns genant. Var det bönröran som tog musten ur mig? Det började med tung mage, som i Egypten 1977. Vred och vände mig, tog en Opamox, och sedan somnade jag, vaknade, somnade. Trodde nog klockan kunde ha varit 12 men inte 16! Bäst att pusta ut.Men oron i kroppen vill inte riktigt med det. Varför ligga här till ingen nytta.
Hade så mycket att berätta igår, när jag blev trött. Berätta att jag hittat billigare boende, att Annika Utriainen kom hit och hämtade grejerna som Guy Carlsson sänt sitt fadderbarn, eller gjorde jag det. Nä (kollade upp) Och att jag fick tips på hur man kunde ta sig upp till Dessie där hon jobbar. Kanske jag skall ta mig an erbjudandet och åka dit med henne nästa lördag. Men vad ta sig till innan dess. Ta tåget en bit om det går? Kolla musiken, göra själv.
Men att göra nåt själv i denna kakafoni på Mama's Kitchen går inte. Får koncentrera mig på musiken när den börjar om en timme, invänta pizzan innan dess. Hoppas den hålls inne. Det är nog höjden som gör att man känner sig lite kufisk, att det svajar. Luftföroreningarna är betydande. Bilarna hostar svart rök som klimpar till sig i näsan.
Kvällens musik får väl ersätta gårdagens inplanerade, då när jag inte orkade ta mig längre bort än egna hotellet, eller vad det nu är för ett hak. Pensionat, vandrarhem, hostel eller vad det är. Det börjar risa till sig, inget rinnande vatten... Malailka sjungs och vi väntar på att angoliska Aline skall uppträda. Prövar en Castel Beer före det. Börjar bli snålt med birr när Mastercardet inte verkar funka. Måste kolla med bank imorgon. 50 birr var inträdet, 2,50 €.
Tänk att jag sov 16 timmar. Det var svettigt, kanske hade feber. Här är jag, men vart är jag på väg. Är det nåt från Cap Verde som spelas nu? Blir allt svårare att skriva, skrev så lite i Sudan 78. Och i Egypten.
Mindes häromdagen att jag cyklade från Luxor till konungarnas dal,
men orkade inte fram, vände. Hade en stor Marttinenkniv med mig, nästan ett svärd. Vad jag släpade på den. Avyttrade den i Luxor. Människor kommer, människor går. Inte så märkvärdigt.
Om två veckor är jag i Stockholm igen och där är det hela 4 grader idag, men grått och mulet och tröstlöst på sitt sätt. Det var väl det jag orkade med att tänka och skriva just nu, det finns såklart en hel del. Varje dag är en pärla att ta väl hand om, enligt pastor Oberg på Ethels begravning.Skall snart försöka mig på att sätta musik till 2000+ Proverbs (ordspråk) i reggaetakt. Hoppas att humöret och hälsan äro goda. Man får ta en dag i sänder. I Ordspråksboken "The World is a Rosé - Smell it" sades det att man aldrig vet vad som finns bakom hörnet. Hoppas dessa hälsningar når dig vid gott mod. De allra bästa sändes nu med e-post från resenären Tom.
Kommentarer
Skicka en kommentar