Inte en blund den andra i andra

 

Inte en blund i natt

eller kanske i svett

vettlöst besvärjande

obevekligt bedjande

om nåd från ångest

som sten på bröstet

som händer på halsen

skriker strupen lågt

ordlöst bedjande

om befrielse 

från ont

Förseningar dröjer

Smyger sig runt nerver

Förväntningar kolliderar

Tappar tålamodet tvärt

Rosslingar i strupen

Rost i systemen

Inget görs

Domaren slår till

Åklagaren klagar

Den dödsdömde smet

Det rasslar förbi som film

Rod rosslar ur sig daglig dos

Medan kören kör unisont

Svär tills det svävar os

Över regnbåge i dimma

Hinner inte med konstant

Långsamt rinner åren av

På havet är det mörkt

Knäna värker rått i fukten

Stålet sätter sig på tvären

Mistluren har tystnat mol

Sätter på Safari med Gnags.

Motar ångesten med skrift.
Katten sitter i öppna fönstret.
Tittar på fåglar små.
M ligger låter dagen gå.
Ber henne hålla tyst. 

Spelar Lundell.
Läkarna ger tid.

 14.20.
Samlar mörk tvätt.

Glömmer sätta på.
Grenarna gnistrar snö. 

Vintern är halt.
Runt 

0. 

Vad säga? 
Ringde jobbe.

Meddela läge.
Ångest kröp på. 

Skam. 

Stolt. 

Bekymmer.
Fördömt.

MINNE

80s

Måndag morgon över Hbl och svart kaffe med flottigt ägg på svart bröd. De skriver att depression håller på att bli en folksjukdom i Sverige och att joggning kan vara en lösning på de problem depressen för med sig, enligt modellen en sund själ i en sund kropp. Eller som Inger uttryckte det, kroppen är själens tempel.

Oriana Fallaci trängs av frågor från finska journalister och verkar ha klarat uppgiften bra. Köket är inosat av stekpannsfett. Öppnar fönstret och ute visar det sig vara kyligt.

Att för en gångs skull ha orkat upp i en någotsånär hyfsad tid (09:30) känns bra. De långa morgnarna som glider iväg utan aktivitet förpestar även all annan verksamhet. Skall träffa Bö på Porthania kl. 11 för att knuffa på arbetet med programmet. Känns hoppfullare idag än igår innan telefonsamtalet. Det svåraste är att komma igång och konkret kunna diskutera olika lösningar. Skall sedan träffa JK kl. 14, så dagen är fylld av möten som kan ge intensivt utbyte. Tåget väntar på väg från Kyrkslätt. Jag ger mig av, släpper ut urin på vägen där jag går i min alltför stora vinterrock som kyler. 10:30   /81

1977

Alberga 2.2.1977.

Hej Mamma.

Det är onsdag kväll och klockan närmar sig tolv. Idag jobbade jag kvällstur så jag kom hem lite över 8. Efter det åt jag och har sedan läst lite och umgåtts med människorna här. Före jag satte mig ner och började skriva lekte jag med vår katt Rune. Han är nästan som en hund, han hämtar saker man kastar, små plastbitar som har ljud för sig tycker han speciellt om.

Det är synd att du oroar dig så mycket för min hälsa. Imorse var jag på undersökning till laboratorium, och det tog blod och urinprov. Dom tog massor med blod tyckte jag. Det tar sin tid innan jag får veta resultaten, c:a två veckor. Det har blivit mycket bättre nu. kanske det beror på tabletterna jag äter. Lite pikku känns det ibland men det är knappt så man märker det. Endast då jag nyser kan det sticka till lite värre.

Tack skall du ha för att du ordnade så fint med ämbetsbetyget. Jag skickade iväg pappren med express idag så de hinner säkert fram. Vad det gäller är en tent med tre böcker som skall vara nån gång under våren. Böckerna kan vara rätt svåra att få tag i men jag får hoppas att jag hittar dem nånstans. Om jag klarar tenten får jag cum laude i biblioteksvetenskap och informatik vid Tammerfors universitet. Cum laude tar annars c:a ett år att ta om man börjar från början så jag kanske skaffar mig "billiga" betyg om jag klarar det. Med billiga menar jag att jag kommer rätt lätt undan och det kan alltid va bra att ha lite mer papper att visa upp när man söker nånstans.

Kul att du försöker igen med att få byggnadstillstånd hoppas du lyckas nu så du blir glad. Går det igenom är du välförtjänt av det. Hundra gånger mer välförtjänt av det än någon Fazer som äger en hel grupp öar i Kökar.

Jag jobbar varje dag och det går bra. Finskan flyter bra för det mesta. Försöker vara lite sparsam så att jag kan få ett litet sparkapital till nästa vinter då jag ju bestämt mig för att göra en lång resa. Lite lyckas man spara men inte är det värst mycket och snart kommer väl räntan till studielånet igen. Imorgon har jag kvällstur på jobbet och då börjar jag först ett men jag tänkte fara in till huvudstaden och göra några ärenden före det så snart är det nog tid att gå och lägga sig.

Jag tror det får räcka för den här gången och önskar att du mår bra och har hälsan. Din son Tom