På piedestal i Mhamn - Beijing - Mumbai & Addis Abeba
 |
| SLOWBOAT |
Fick mig kunskap och berättelser till livs av Tjojka som guidade oss till muren och var en trevlig samtalspartner. Pratade litteratur, filosofi och politik. Och musik förstås. Han hade snöat in på Dylans tidigare produktion, Mastes of War etc. Även To Ramona hade fastnat. Jag berättade hur det var när det begav sig. Hans hustru Min tipsade om det som kallas Hot pot. Man får kokande kryddat vatten ställt framför sig. Det hålls hett av ett spritköksliknande mässingskärl. Man kan koka upp kött, fisk, svamp och grönsaker i spadet. Allt efter tycke.
33 minutes to go. No music in the air. En liten flicka håller igång. Och blir det nåt av mitt skrivande? Strukturer bearbetas. Episoder planeras. Minnen dyker upp för att försvinna. Drömmar störs av sömnavbrott. Snark sågar ron i sär. Snön faller. Tiden täcker minnena. Solen spirar, blommor väcker dem till liv. Vad var det nu som jag mindes. Jo, hur jag knäppte upp byxorna för att rätta till skjortan på flygplatsen i Berlin efter att ha blivit ordentligt stoppad och genomsökt. Tagen till sidan. Det var inte comme il faut att bete sig så. Knäppa upp byxorna för att tocka in skjortan ordentligt. Vad var nu det att bli upprörd över. Kanske för gubbigt. Kineserna bordar planet snart liksom vi.
Planar över Kina, tänka sig. Har gjort det över Grönland och Atlanten. Över Arabiska sjön och Medelhavet. Men inte över Kina förrän nu. Oväsendet försvårar konversation så får ta till plattan för kommunikation. Tänka tillbaka ett tag på dagar som var. Hur man redan gjorde sig hemma i en främmande miljö. Inte så att det blev alldagligt, men bekant. På samtal som skett, på irritation. Snart dags för mellanlandning. Tekniskt stopp. Det gick fort hit. Och jag vill inte ha nån som läser mig över axeln. De kinesiska flygvärdinnorna är rappa. Tänker på hur jag hyllade rappen för Tjojka. Hur jag berättade om biläventyr i Miamis svarta kvarter. Hur det var på 60-talet med Last Poets. Hur det var med beatpoeterna på 50-talet. Hur Allen Ginsberg spelat indiskt harmonium när han reciterade bitar ur Howl på Gamla studenthuset. Hur den sprang ur hans homosexualitet och hyllandet av modern. Hur Jimmy Joyce stod i sitt torn söder om Dublin. Hur det var med Molly Bloom och strömmen av det medvetna. Att han aldrig kom tillbaka till Irland efter flykten till Schweiz och giftermålet med hembiträdet. John Donne kom vi inte in på, men Gullivers resor och att Marx bott i Manchester en tid. Och Anthony Burgess' Clockwork Orange och Osborns Look Back in Anger. Och Billy Bragg sen och Talking to the Taxman about Poetry. John Cooper Clarke, Yeats, Coldplay och Cohen. Men inte Linton Kwesi, men nog Invisible Man och I Sing the Body Electric medan muren flöt förbi utanför tågfönstren. Kommer att tänka på Rikard Anderssons tankar om flow. Flytet i flyget. Poesin i orden, hur det låter och vad det ger. Att The Wasteland var svår att förstå utan fotnötter. Även då. Liksom Shakespeare. Och Bruno K. var inte bekant. Och maten på China Eastern Airlines är kass. Men man kan skåla i öl för att man är på väg till Sydney, slutligen. Hjulen fälls ut.
Varför skall man ha stödstrumpor på flyg. Varför är det bra? Och varför skall man fösas omkring som djur när det mellanlandas i Hangchou. Ta sig ut i gångarna, göra svängarna. Hamna i kö igen. En kö som slingrar sig i 90 minuter, bara för att pass skall visas, boardingcard, tillfälligt skriande gult genomgångskort. Security check igen trots att man kollats en gång redan. Föses in bland de nyanlända. Varför det? Ett sätt att hålla koll på dem som rör sig. Hålla koll på 1 300 000 000 människor i staten Kina. Onödigt för oss att fösas med. Så vi beklagar oss på vägen tillbaka till samma flyg. Personalen på China Eastern Airlines tröstar med vatten och snyggt inpackade tofflor. Dom får poäng. Och det ruskar till, det är ruskigt att sitta uppe i en mullrande bullrande tub. Inte angenämt med 10 timmar kvar. Kanske kommer sömnen ändå. Sssmyger sig in bland alla tankar om det förgångna. Smyga och stjäla är visst samma sak på engelska.
Hon sa, att jag lever i det förgångna, bland minnena. Men jag lever nu, står inför döden, känner att jag kunde vara redo redan. Känns som jag ofta varit redo. Men kanske inte när det gäller. När nerverna kittlas av turbulens och skräck för stannande maskiner. Visst finns minnena där, men det kändes som ett dåligt argument att ge upp, göra slut. Ett påhitt. Men kanske jag inte kunde leva mig in i hennes känslovärld. Inte ge upp mitt. Inte underkasta mig, till ingen nytta. Och ingen vet hur länge vi har kvar och all djävulskap som väntar oss, där vi föses runt som djur, dom djur vi är.
Det dimmar till sig i natten. Svårt att sova på flyg. Oväsende. Läser lite om nästa mål och undrar hur jag skall få tiden att gå. Lär vara dyrt. Kanske ändå skulle ta en tur någon annanstans nära, som man når med tåg. Melbourne, Tasmanien? Blir väl lite art och photo. Kanske nån musikklubb. Vet inte vad värden har för värden. Kompiisen har väl sina egna intressen som inte helt passar mina, och dom skall väl få möjlighet att vara iranier tillsammans. Två veckor. Det kan bli rätt mycket drickande har jag på känn. Magen sväller. Måste väl ut till beacherna, nu när det är sommar där Downunder. Får väl bli lite personligt skrivande också, helst mycket. Hoppas det finns wi-fi och en dator med usb. Staden känns lite för clean så hār på förhand. Får se hur det blir. Semester.
Minns mannen på matstället invid hotellet. Han som hade födelsedag den nittonde. Bekantskapen började med att jag gick och kollade vad han hade i flaskan på sitt bord. Funderade om det kunde vara en stor flaska öl, för det behövde jag och hittade inget i disken. Men det visade sig vara kryddad sprit på 52 %. Han bälgade i sig och blev glad över att få en supkamrat. Rentav överivrig. Bjöd på den mat han beställt in och babblade på, på sitt språk. Kompiisen skulle också få och återigen rusade han till disken efter ett glas till. Hällde i fullt. Blev en pina. Hittade ett par som talade franska några bord bort. Av dem hade han fått veta att birthday var hans dag. Fick konsultera paret ett par gånger för att reda ut vad som sades. Vi förstod inte ett skvatt men elle parlerait chinois. Han var och köpte en flaska till under våra protester. Satte handen över glaset. Till slut fick jag skylla på att jag var på väg på jobbintervju, vilket jag verkligen var. Skulle till en skivaffär. Trodde nog mannen skulle ramla under bordet efter att vi slitit oss. Han kom rusande efter med pennan som vi glömt. Rätt skärpt ändå. En timme senare när vi kom från snabbköpet med två öl kom han emot oss och ville kramas. Men öl dög inte. Det skulle vara starkare grejer. Han gick rätt stadigt vidare. Vissa tål visst.
Näsan tāpper till sig, nacken vārker och pisset tränger på. Varfōr utsätter man sig? Vārdinnan kommer med vatten. Får snart stappla mig till toaletten. Tränga mig förbi sovande bröder, som han gjorde senast. Det är fönsterplats som gäller. Och vad göra under sömnlôs natt. Läsa texter. Texter jag skrivit under resor till Indien, Etiopien, På interrail i Europa, på Womex i Budapest, texter från de tre senaste åren när jag varit på väg och inte haft tillgång till något annat verktyg än denna iPad mini. Verkar vara på väg ut ur style, nār mobilskärmarna växer. I Peking blir befolkningen alltmer telestyrd. Nästan alla läser mess, spelar spel, ser på film i Pekings tunnelbana. På hotellet använder receptionisten nånslags översāttningsfunktion för att bli fôrstådd. Viskar in sina ord i skärmen och trycker på symboler. Funkar någorlunda efter ett tag. På resa flödar minnena och texterna vācker liv i dem. Men mycket försvinner. Det finns att ta av, redigera. Snygga till. Fundera på om dom duger något till.
Nār jag kopplar upp iPaden finns det bilder av Alma-katten på skärmen. Det blev en sorglig historia till slut. Men kanske det enda rätta i situationen som uppstod när U satte sig på tvāren med kattvaktandet. Förde henne till avlivning onsdagen den femtonde. Det var tungt och värkte. Grät förtvivlat. Men det blev ett fint avsked. Kändes bra att hon fick spendera sin sista kvart på min axel, på mitt bröst medan giftet verkade, sömnen sakta smōg sig in. Klarade inte av att stanna ända till den sista definitiva sprutan. Hon sov redan dödsdjupt när jag skyndade mig ut genom en bakdörr stelt. Blir tomt att inte ha henne hemma. Nu lipar jag igen som en sill. Jag tog mitt ansvar. Gjorde rātt, āven om det tog på. Nynnade Vem kan segla och pajade. Och min sömn kommer inte. På detta flyg. Tog inga tabletter. Dumt kanske.
Gick mig ut en morgon i Andheri East för att Köpa bröd och handla med sanningen och Den fanns i gränderna där barnen gick till Skolan ensamma eller med mamma eller med Pappa längs vägar med damm uppvirvlat av Kvastar som flitigt sopade upp det som Dagarna lämnat efter sig av plast och papper Postiljonen delade ut sin morgontidning med Rostig cykel medan flaket fylldes med sopor Hans kompanjon i arbetets tecken Satte mig ner på en bänk vid cricketplanen eller Egentligen bakom de färggranna tyg som förberedde Söndagens muslimska fest med sånger böner men Ingen musik men killarna som satt och kollade in Uppbyggnaden ville vara i ett band o visade det med Mikrofongrepp och så satte jag mig alltså ner och Där satt en man och lyssnade på musik i sin mobil Vi inledde ett samtal med få ord men fick ändå fram Att han hade tre vuxna barn. Han hade blivit morfar för En tid sedan och vi tog ett gemensamt foto på mobilen Innan jag gick vidare till ett litet tempel med svastikas på Gallren över fönstren och där inne fanns videoövervakning Dygnet runt och skrin med gudar i form av djur som apor och Elefanter Tidigare hade passerats en plats där Jesus hängde på Korset och den heliga madonnan stod i ett skrin bredvid Med handflatan berördes plexiglaset i tillbedjan på väg till Något annat en annan dag i denna förort med trängsel och Skabbiga hundar och odör från diket som rann under gångbro Medan barnen skyndade till skolan även om några pojkar Stannade upp och blev fotograferade och bröd fanns på Hörnet en arla morgon i Andheri E... Fixa greja fixa denna lördag morgon uti norra delarna Uti Mumbai på väg till Cochin mot uppsökande av Boende och ny horisont och flyget borde vara fixat men Man kan aldrig veta så noga innan det går i lås och Feta damer sjunger sina serenader runt fortet i Keralas Huvudstad ute nära havet får det kanske bli bli bliva Kanske ska ta och kolla in hur det är norröver även därå Det återstår att se att greja till när det ögonblicket är Här eller där nu när det drar ihop sig till ytterligare Förberedelser med betalning och pick ock pack denna Lördagsmorgon på Anjali Inn i Adheri norra Mumbai Och flyget går om fyra timmar när kompanjoner stiger Upp för att ta sig cigaretter skulle man tro tro tro Efter att ha besökt the loo och dragit på nåt man kan Skyla sig med efter dagar av svett och dammvirvlar Från Anjali Inn till Cochin (stream)
MUMBAI GOODBYE
ETHIOPIAN ROADMIX
Kommentarer
Skicka en kommentar