11 delirium på opera
delirium
Ur ledsamhet är tiden
Ångerns hundar springer
I cirklar av fradga
Ett delirium utan slut
Det är på allvar och svek
Leken osar utan eld
Lidelse svrider till som tarmvred
Urkramad och trött helt enkelt
Svedjan föder ny skog
Tillräckligt nog nu
Det pyr än dit hit
Terminalt
Livet står dig dyrt
Dagen gryr tindrande
Gnistorna sprider slocknad
Det darrar till bland grenarna
Hästar skenar
Låt vara
Låt bli
ett lite litterärt delirium (2017) per automatique
in i dimmorna i morgondisets kranka sjukhet i huvudet sårad blödande ur varandets deluxe endast vaken djup och naken beskådad benhård konkubin med en törst av massivt slag som diktonius slog sig in i hammarkullen med en blick över skuldran som en huldra i gryningen snarkar hen betänkligt ordentligt översatt till en vals dragen ur mössan på svaj medan teatern håller säsongstängt under uppehållet och dimman lättar på förlåten till det var och vorde ljus som fröding i uppsala ur en kåt dröm uppvaknad i hembygden saknad av ingen utom möjligtvis cornelis svettandes i fetman av det förgångna frö som skulle bli en melodi i hagbards hage efter att snilleblixten slagit till och lidner blivit snäst av horace som står vid parnassens port och bläddrar slött i ett dylankonvolut utan slutrim och en herrans massa korrekturfel som bara söderberg förströr sig på eller var det doktor glas som smög på tå i tabernaklet i petersburg en natt vid neva i mexikanska bukten då fitzgerald såg ut över det glimrande vattnet till slut och du tror inte på det här eller hur men djur i bur fanns det redan under förbudstiden suckar vågorna som kluckar emot oss där vi går vilsna och förvirrade en dag i maj 77 när sprickorna under hälen helnat stelnat som stearin efter den helga natt då lundell tog sin mö i vacker hand och försvann med linda om fingret och en helvetes massa citat av scott & lite till för det tredje är det detta som skallen fylls med när jag inte blir störd förstörd skakad till irritation & det får flöda över fritt som solsken i början på slutet av alla upprepningar för då står morrison där på tå och sträcker ut sig som ett täcke av nudd och hamlet undrar när giftet skall värka till innan allt är gömt och förlåtet i en ask av aska kommen ur slickande eld i berget före ejakulationen skälvande bävande trevnad
Blå (rippad) himmel ska komma, sjunger Thåström till slut. Psalm slutar så, avslutar Den Morronen. Ute skiner solen i kylan. Här kan man andas. Det är fredag. Fredag eftermiddag. -)Tidig torsdag morgon sex år senare(- Blev sent igår. Blev en kort film, Chicks. Sedan Oliven där Vova var med välsvarvad sångerska. Kallade henne Anderssonskan. Sjöng berörande fint. Robert kom dit. Det tog slut där och vi drog till Dinos Bar and Grill. Men hann inte snacka klart så jag föreslog Park då vi stod och velade utanför Great Subs.
MAARIANHOME-BREVEN # 5
När jag i går natt satte mig i stortaxin på bakbänken mellan en äldre herre och en yngre dam och vi for igenom ett snöande Lumparland kommenterade åldringen en omkörning med att ”E de kappkörning?”
Funderade på att kommentera hans kommentar men höll inne med det. Efter en stund öppnade jag konversationen med att fråga om han var gammal Mariehamnare. Han sa att nog var han gammal nog, 88 och bodde på Nygatan 17.
- ”Ovanför Savoy”, sa jag.
Berättade att jag varit österut och frågade om han varit till Åbo…
- ”Jo”, han hade åkt European 10.25.
Jag undrade om han varit på medicinsk undersökning eftersom det ju är en vanlig orsak till att folk flyger dyrt till Åbo.
- ”Nej,” han hade varit på besök hos gamla vänner.
Vi kom in på resande och han sa att han varit runt jorden flere gånger.
- ”Som sjöman då?”
- ”Jo. Åren 1936-39.”
- ”Ja så är det väl med de flesta åländska män, det ligger väl i släkten. Min far och farfar hade båda varit till sjöss.”
Det hade inte hans. Men han hade seglat runt Hornet tre gånger.
- ”Med ånga eller för segel?”
- ”Med Pamir genom ’The roaring 40s.’ Först runt Hoppet ner till Port Victoria och därifrån med vete via Hornet till England.”
Jag sade att farsan varit eldare på 40-talet och också varit runt på haven liksom farfar som till och med bott i USA under 8 år. Men det är en annan historia.
Jag berättade hur jag som liten pojk gått ner till hamnen för att få åka runt med koksbilarna som på den tiden lastade koks och att jag speciellt kommer ihåg en tur till Kalmarnäs.
- ”Det heter kol”, sade mannen och kom med en förklaring på skillnaden mellan koks och kol.
Sedan bytte vi samtalsämne.
- ”Jaha, ni har varit på resa österut. Jag trodde ni menade Orienten och inte bara Åbo när ni sa att ni varit ut på en resa.”
- ”Har ni varit där?” frågade jag
Han sa ”Jo jo. Till Japan speciellt. Det är ett fint land.”
- ”Till Tokyo eller runt”.
- ”Jo till Tokyo, det är en fin stad. Och runt också.”
Jag sa att jag var till Tokyo 98 och till och med varit inbjuden till det kejserliga palatset. Försökte impa på honom. Träffat kejsarinnan och tittat på hennes samling av bilderboksbilder.
- ”Då måste det vara den yngre jo”, sa mannen ”för hon e intresserad av sånt”.
- ”Nya Zeeland lär vara en fin plats, ha jag hört” sa jag och bytte samtalsämne.
- ”Jo, och Australien. När vi var i Aukland -38 blev vi inbjudna en 7-8 stycken från båten och blev hemkörda med farmare till en familj som bjöd på ett femrätters mål. Det var tider det” sa den gamle mannen i taxin drömskt. ”Det var tider det.”
- ”Men Australien då?”
- ”Där är det också fint och jag har vänner kvar där ännu. Några var hit i fjol somras. Skickade dem en hel del material för en tid sedan på DVD, dit downunder. Dom skall göra nån film om grainracen.”
- ”Jo, det har väl Henka på museet gjort något om också, han var ju där nere i Port Victoria för några år sedan.”
Jo, han hade hjälpt till med att få fram material också.
- ”Vi gick på samma dagis Henkka och jag.”
- ”Jaha” sa han och funderade säkert över vem jag var.
För att göra en kort resa kortare så forsatte vi att prata. Det kom fram att han egentligen var från Eckerö. Han frågade vem jag var och när han fick veta det så sa han:
- ”Du har visst varit ut och cyklat.”
- ”Jo, man måste försöka ta sig fram på nåt sätt” sa jag.
Jag är alltså uthängd och betecknas i allmänhetens ögon som rattfyllerist. Skall gå och hämta en kanslidom om en timme.
I Ålandsrondellen frågade jag honom vad han hette: Gunnar Eklund.
- ”Har Ni något att göra med grundandet av Vikinglinjen?”
- ”Jo, min son är VD där nu,” sa Gunnar.
- ”Nils-Erik är en trevlig prick” sa jag. ”Det var angenämt att språka med en gammal erfaren man. Vi får försöka se till att folk har kul på båtarna även framledes. Det var bra drag på Isabella när Danny kom loss vid midnatt.”
- ”Man vet inte,” sa han.
- ”Nej, ingen kan väl veta vad framtiden bär i sitt hägn.”
Undrar om han kom ihåg att jag 1972 skrikit åt honom: ”Är du präst din jävel?” Jag skäms lite för den ungdomsstoryn. Men det är rätt bra story, med fortsättningen då jag raglande gav mig iväg för att sova i ett hörn.
Och sedan när murare Hellén kom med den stora plåtsaxen och skulle klippa den långhåriga damen med skägg. Och min reträtt över gårdarna till Norragatan med den muskulösa murarn efter mig med plåtsaxen i högsta hugg. Jag hann undan, spydde grön galla när jag slocknade under en buske vid Socis. Och skammen sedan att ta sig hem med nerspytt hår. Jag smet ju bara in efter handduk och tvål och gick till Idrottsgården för att nyktra till i bastu och bassäng…
”Man skall alltid vara berusad à la Verlaine”, sa jag till kommissarie Virtanen när hon förhörde mig i somras. Hon tyckte jag skulle vara allvarlig och hålla mig till saken. Dylan sjunger: ”People ask me why I´m drunk all the time. It easies my head and it levels my mind”, tror jag det är han säger i en av sina tidiga talking bluesar.
Har lite baksmälla idag. Det blev champange och tre glas rödvin på Åbo slott igår. Sedan en Leffe Blonde i pubenpå båten och 2 pints Newcastle Brown Ale och till slut en Irish Coffee i Fun Club innan vi var framme i Långnäs. Väl hemma ännu en slurk Black Bush. Hustrun sa att jag var rätt så berusad. Det känner jag av idag. Men jag kör inte full!
Dags att äntra Röde Orm till stan och stiga in på tingsrättens kansli och höra vad domen blir. Du lär väl få läsa det i lokalbladet på måndag.
Snön faller och vi med den, säger jag till Beijar på Vreten. Jo och nä säger han. Ringer Boubacar som övertalar mig att konversera franska på tisdagar efter jobbet. Fyra gånger bara, Monsieur Le Directeur. Väcker ångest. På morgonen sopar jag av bilen och sedan blir det besiktning vid lunch. Planerar kulturprogrammen. Blir nästan klar. Skolmöte på onsdag. Går till mor och ser på Mästarnas mästare. Säger att hon varit förvirrad igen. Jag reder lite bland hennes orkidéer.
Så låt det vila
Låt det ske
Som ske skall
Men ge inte upp
Bli inte uppgiven
Så värst länge
80s
Inte en dag utan en rad igår. Klockan ½ 1 på väg i säng. Kom hem efter kvällstur och i köket satt gäster. Jorma Mylly och Sari Mattila. Jorma stanna över natten så det var bara att slå på sociala våglängden. Han hade med sig en kvarting whiskey, Johnnie Walker, Red Label, som snart var urdrucken men vi satt ändå långt efter botten och diskutera fotografi och nordliga breddgrader, fastlåsta i vad som kan vara bekant, till slut var det ändå lämpligt att ge in.
Kommentarer
Skicka en kommentar