FEBruariREMIXfix3
*HEMMA IGEN*
DEN FÖRSTA FEBRUARI

Nattnöje ovan
Igår på väg ut till Medimar funderade jag på att sammanställa listor med mina 10 bästa LPn. Sampo Sauri föreslog på Facebook att man skulle lista 10 album som gjort intryck, varit personligt viktiga, utan någon längre betänketid. Kom på att jag nog får dela upp albumen före och efter 1984 (då jag var 30).
PRE 30:
The Beatles: Revolver (1966)
Cream: Disraeli Gears (1967)
Miles Davis: Basic Miles (1973)
Bob Dylan: Blood on the Tracks (1975)
Bob Marley: Exodus (1975)
Joni Mitchell: The Hissing of Summer Lawns (1975)
Nationalteatern: Livet är en fest (1974)
Pink Floyd: Dark side of the moon (1973)
Patti Smith: Horses (1975)
Bruce Springsteen: Greetings from Ashbury Park (1973)
POST 30:
Johnny Cash: American III: Solitary Man (2000)
Nick Cave: Your Funeral, My Trial (1986)
Salif Keita: Folon (1995)
Ulf Lundell: Den vassa eggen (1985)
Veronica Maggio: Satan i gatan (2011)
Youssou N'Dour: The Guide (1994)
Thåström: Skebokvarnsv. 209 (2005)
Timbuktu: Full ära (2013)
Los Van Van: Amparamé (1997)
Cassandra Wilson: Harvest Moon (1995)

![]() |
| Med Magnús Trygvason på Indigo FEB 2010 |
Dagarna flöt på, flöt undan som vattnet, under Paris broar, i ett dis, så fort man kommit hem, från jobbet, de sista dagarna. Somnar, domnar bort vid 18.00. Ligger avslagen hela natten. Tog en Triptyl i måndags så var utslagen igår. Försökte dela med mig tankar om vad en kommun-sekatör skulle kunna va. Sa inte Kalle Anka-tjänst, även om det alltmer börjar likna nåt sånt, för min del. Orkar inte. Somnade in tidigt igår kväll, vakade in-å-ut sen. Gav upp på morgonen. Blir inget jobb idag. Men med lite skärpning skall jag väl ändå orka städa upp så smått och hitta papper till kvällens bolagsstämma, trots att det vrider sig i magen. Inte tillräckligt trött för att ligga raklång. Får väl ta och läsa och städa lite. Att skriva tar på...
...och så lite örongodis då, för 9 år sedan:
natten orolig
avmätt efter bastu
rogivande te
klockan ringde
somnade om
sen full aktion
33 minuter senare
tröttheten sitter i
snart köra igen
man kan aldrig ta igen
en förlorad dag
men man kan
minnas
delar av den
minnas
att natten varit sömnlös
att man släpade sig på jobb
fick nåt gjort
innan ångesten tog över
så var bara att
gå hem o lägga sig
vrida sig i sängen
mata maskin
på maskin
låta dagen gå
tömma tomflaskor
köpa kattströ mat
vila igen
somna in
sova mest
hela natten
till ny dag igen
ringer runt till allan
till kasper till anders
till kjell
jack svarar inte
på mitt mess
är väl i Brasilien
skall själva till Indien
få allt i ordning
före det
packar fixar
laddar opp och ur
k var är du nu?
Tänkte ta mig till Addis redan 1978 men vägarna ville nåt annat.
Skrev om färden fram till Kreta i en reseberättelse per brev:
Behöver man...
Kom sedan vidare till Kairo, Luxor och Assuan, till Wau och Juba i Sudan, 4 grader från Ekvatorn.Vad skulle jag egentligen dit och göra tänkte jag 37 år senare när jag äntligen landade i Addis Abeba, på Bole International. Jo, jag var beredd att gå vilse och försöka hitta mig själv i Addisinia.

Blues Cafe - Knutpunkten Mexico - Addis Abeba
Vaknar av att det är ljust, att den etiopiska popmusiken dånar ut över bygden. Känner efter. Hur skall denna dag bli? Lite täppt i näsan, trött i kroppen. Inte oävet. Ingen löptur ännu denna morgon. Kollar in den kontinentala frukosten; torra kakor, äggröra, sirapsplättar, kaffe. Kakel. Amerikanska par pratar Montana och South Dakota. Kommenterar nattens hund. En hel dag framför mig, 18 dagar här i detta land. Önskar jag vore piggare. Inte så surmulen. Känner mig inte så väl förberedd. Märker emellanåt att jag glömt saker som jag tänkt ta med. Extra laddningsbatteri. Gaffel. Nagelsax, tunna byxor. Har med mig en hel del överflödigt onödiga kläder. Men vad gör nu det, egentligen. En del har jag tänkt ge bort. Men har tappat totalkontrollen, det blir bara på ett när. På dammplanen spelar pojkarna fotboll i kostym. Ljudanläggningen är skraltigt burkig och basen bullrar otydligt. En man i rosa finkostym kastar tombackar på flaket. Tar sig sedan upp och radar. I finkostym. Där ute säger mannen i anläggningen: How are you today? Verkar vara nån kurs, nån klass. På bar backe. Musiken har tystnat. Dåligt ljud kontaminerar atmosfären med budskap av något slag.

Beijing
Så sätt igång då. Skriv. Dagen flyr undan. Den dag som började i MHQ på Ålandsvägen 23 och slutar i Sibiriens luftrum, måhända. Skrev början på en roman på bussen till Stockholm, sa jag till A när vi gick till Västertorp T-banestation. Sa att den skulle bli symfonisk med Allegro - Allegretto - Scherzo och Coda. Hon kände inte till begreppen.
ligger jag på ett billigt hotellrum vid Dong Si-stationen i Peking och låter LC inspirera mig till Poesi.
Voivoiar mig och uschar mig i Addis. Kan inget annat. Är förbenat trött på mig själv. Snarkar och stör. Vakar. Ont i sidan så måste vända mig. Så här kan det inte fortsätta...
*B-DAY FEB 18*
Addis
Tar sig ut så sakteliga så
När man förpackad är
Med lås man kan försegla
Har kastat i för mycket
Nånting har jag glömt
Tar tid ordna fixa
Mer skall bli gjort idag
Imorgon och så vidare
I en långlång väntan bort
Förskräckt och duschad
Kuschad och förskräckt
Årsdagen kommer går
Tills imorgon är igår
Får dagen tas om hand
Likt en herdinna skön
Försluter sitt hemliga leende
Nya blomman spricker ut
Väntar in nytt regn
Beijing
Hur kunde du sänka dig
Lägre än en fallen i saknad
Fattningslöst förbi
Försvunnet
Vän kan du inte
Längre kalla dig
Kanske aldrig vilja
Hur kunde du bli
Känslolöst förvirrad
Avrespekterat naken
Rakt på utan grund
Grymt missriktad
Galet förlorad
Försjunken
Så lågt
| Beijing |
Addis
Tar sig ut så sakteliga så
När man förpackad är
Med lås man kan försegla
Har kastat i för mycket
Nånting har jag glömt
Tar tid ordna fixa
Mer skall bli gjort idag
Imorgon och så vidare
I en långlång väntan bort
Förskräckt och duschad
Kuschad och förskräckt
Årsdagen kommer går
Tills imorgon är igår
Får dagen tas om hand
Likt en herdinna skön
Försluter sitt hemliga leende
Nya blomman spricker ut
Väntar in nytt regn
Beijing
Hur kunde du sänka dig
Lägre än en fallen i saknad
Fattningslöst förbi
Försvunnet
Vän kan du inte
Längre kalla dig
Kanske aldrig vilja
Hur kunde du bli
Känslolöst förvirrad
Avrespekterat naken
Rakt på utan grund
Grymt missriktad
Galet förlorad
Försjunken
Så lågt
På Il Gatto vid Hotel 161, spelas skön pigg pianojazz.
Var här igår kväll också....
Vincent med Don McLean. Och sedan nåt på franska. Låter lite som Les feuilles morts. Kvinnlig solist och bongós. Solen tittar fram. Börjar bli dags att ta sig tillbaka till hotellet och se om lillbrorsan vaknat. Och dags att kolla resa till Sydney. Men först min andra potta svart kaffe. Imorgon lär det bli muren, den längsta.
TJUGONDE (REMIX)
Dom står säkert där ute och säljer bananerEn sån skulle sitta bra att ha att stoppa ner iSvalget och njuta av till frukost denna nya dagHo, let's go!
Och bananer fanns och byken blev tvättadNere i Colaba gick en råtta omkring och rösOch en hel del annat också men tröttheten Tog över, över.
Ett mål i varje fall efter middagen på Durga därMan som europé blir extra uppassad medExtra bröd och servering av Tikka masala tillTackanden och rupier.
Och inte skall man väl ta till sig eländet fulltUt men lite tär det nog och istället för SlumdogBlir det Midnattsbarnen på sidor 647 och ännuFler har Shantaram.
På Leopolds satt han visst och film skall det bliI Bollywood med Johnny Depp säger såna somVet och Highway är enbart på hindi med musik avA.R. Rahman.
Får ta och kolla upp och titta om inte något kundeFås ut från nätet men inte det som fiskarna reddeUpp på strandpromenaden vid Taj Mahal hotell dit
*DEN TJUGOFÖRSTA FÖRR*
BEIJING - THE LEAVING
Sitter på en flygstation med en biljett till Sydney i min hand. Har en eländigt lång resa framför mig. Är framme om ett dygn, imorgon på förmiddagen. Lämnar Beijing Capital om en timme efter fyra dagar i stan, varav en på muren. Har varit laggad. Nu ger jag mig av om ett tag. Är tillbaka här i Kinas huvudstad om två veckor igen, efter Australien.
Vänskap är väl alltid bäst. Och infall.Att gå vilse. Men ändå hitta ut. Stöta på något nytt, hitta riktning. Tappa tråden men nysta upp ånyo.
***
Hen sa, att jag lever i det förgångna, bland minnena. Men jag lever nu, står inför döden, känner att jag kunde vara redo redan. Känns som jag ofta varit redo. Men kanske inte när det gäller. När nerverna kittlas av turbulens och skräck för stannande maskiner. Visst finns minnena där, men det kändes som ett dåligt argument att ge upp, göra slut. Ett påhitt. Men kanske jag inte kunde leva mig in i hennes känslovärld. Inte ge upp mitt. Inte underkasta mig, till ingen nytta. Och ingen vet hur länge vi har kvar och all djävulskap som väntar oss, där vi föses runt som djur, dom djur vi är.
Minns mannen på matstället invid hotellet. Han som hade födelsedag den nittonde. Bekantskapen började med att jag gick och kollade vad han hade i flaskan på sitt bord. Funderade om det kunde vara en stor flaska öl, för det behövde jag och hittade inget i disken. Men det visade sig vara kryddad sprit på 52 %. Han bälgade i sig och blev glad över att få en supkamrat. Rentav överivrig.

Nār jag kopplar upp iPaden finns det bilder av Alma-katten på skärmen. Förde henne till avlivning onsdagen den femtonde. Det var tungt och värkte. Grät förtvivlat. Men avskedet blev fint. Kändes bra att hon fick spendera sin sista kvart på min axel, på mitt bröst medan giftet verkade, sömnen sakta smōg sig in. Klarade inte av att stanna ända till den sista definitiva sprutan. Hon sov redan dödsdjupt när jag skyndade mig ut genom en bakdörr helt stel. Blir tomt att inte ha henne hemma. Nu lipar jag igen som en sill. Jag tog mitt ansvar. Gjorde rātt, āven om det tog på. Nynnade Vem kan segla och pajade. Och min sömn kommer inte. På detta flyg. Tog inga tabletter. Dumt kanske.

*ANDHERI DEN TJUGOANDRA*
ANDHERI EAST
Fotograferar mycket, dricker vätskor, temperaturen är sisådär 28 grader på eftermiddagen. Stället vi bor på har både fläkt och AC. Inte så flott, men duger åt oss. Vi har varit runt i environgerna, sett oss kring. Har hittat ett hyggligt matställe här i närheten, Durga, Varit i en skola. Fick se filmen Highway på Big Cinema själv. Affischen var snygg. Trafiken helt galen. Dom kör på vänster sida och dom kör som galningar. Man får verkligen se upp! Lütfen, som dom sa i Istanbul.
Fixa greja fixa denna lördag morgon uti de norra delarna Uti Mumbai på väg till Cochin mot uppsökande av nytt Boende och ny horisont och flyget borde va fixat men Man kan aldrig så noga veta innan det går i lås och Feta damer sjunger sina serenader runt fortet
Ute nära havet får det kanske bli bli bliva Det återstår att se, att greja till, när det ögonblicket är Här eller där nu när det drar ihop sig till ytterligare Förberedelser med betalning och pick ock pack Denna lördagsmorgon på Anjali International Inn I Adheri norra Mumbai
I Cochin samlas turisterna utan att mötas eller Ändå inte men visst smakar fisken bra även om Den kan va ful och död med stirrande gula ögon eller Röda medan katterna stryker som hundar och är Magra som sju långa år av blåa horn och annat i Trafiken som är så mycket lugnare här även om Kön av motorcyklar och vespor är lång till färjan Norröver dit man skall ta sig sen senare men inte nu Utan då tiden är inne och inte är just nuJo fiskarna finns och näten också dom kinesiska Skall vara nåt att uppleva och det ligger Runt hörnet nere vid stranden Låtom oss se vad det har att ge
STRÖVTÅG I ADDIS
Gus Gus drar till sig uppmärksamheten så att jag inte kan skriva.
Tänkte som så i den klara morgonen: dags att skriva poesi, med stil som jag saknar.
Det var ett tag sedan nu. Men gör poetiska filmsnuttar istället, lyssnar till
Gus Gus.
Kaskader
Fingrarna gnistrar medanTänderna blänkerLyckligt leendeI ett massivt stjärnfallKaskader av sprittTinande tonandeSkum och beska medMedan det skymde redan
FEB13
*FANFLÄKT DEN TJUGOTREDJE*
Fort Cochin 23/2 2014
Klockan blev just 17 här på hotellet i Fort Cochin i Indiens södraste delstat Kerala. Det är tre och en halv timmars tidsskillnad så den torde vara halv två på söndag eftermiddag hos er. Ni verkar ha lite trist väder där, några plusgrader och molnigt. Här har vi dis och 31. Lite väl varmt så jag gick och vilade upp mig vid tolvtiden, läste lite om staden och planerade hur vi kunde fortsätta tillbaka norrut. Simon blev kvar på terassen och funderade på sitt.
Ja, stan sägs påminna om Sveriges huvudstad med sina olika öar. Nåja. Tog oss en promenad ner till stranden och tittade efter vad fiskarna hade att erbjuda och det var mycket. Fiskar i olika storlekar och färger och kräldjur som krabbor och räkor. Och tilltäppta musslor. Mycket intressant. Var sedan och åt räkor på en restaurang som serverade öl som "svart kaffe" i stora muggar. Dom hade inte tillstånd att servera öl. Fortsatte till haket på hörnet och pratade musik och foto med killarna där. No 18 hette stället. Går väl dit igen ikväll, för Simon vill spela.

Kinesiska fiskenäten i Cochin
*SEEFELD TJUGOFJÄRDE FEB*
Så gick det till när farfar var yngre
Ligger i soffan. Kollar sprintstafett från Seefeld. Söndagen glider vidare. En vitryss faller. Däst och konfunderad. Full av mat och vin. Det är finfint men täppt. Tjockt och mer därtill. Tar en kaffe till. Lär pigga opp-å-poppa. Svenskarna vann skid-skytte-stafetten. Det hörs. Alla är gamla. Eller dom flesta. Urskiljer röster som säger att det var väldigt bra. Bra. Tappar kontrollen. Snubblar på. Det var gott men blev spänt. Det kunde man förstå. Men vafför? Dom ringde och sa att jag vunnit en läsplatta. Plockar upp den då på måndag.
ADAMA OROMOLAND
På Palace Hotel händer nästan ingenting.
*HETTA DEN TJUGOFEMTE*
Hettan knockar en. Man borde ha varit uppe tidigt för att uppleva mer. Nu blev det ändå en rätt lång promenad. Fick lov att vända i tid för att inte smälta bort eller torka ut. Tog mig en titt i gränderna på vägen tillbaka och blev inbjuden att sitta ner på en minimal träpall och inta kaffe. Etiopiskt kaffe serverad ur panna med lång pip i liten kopp. En störig man i rullstol kom och försökte va med och ville ha kaffe.
Den här reseskildraren ger upp och tar sig en dusch.
Här har kvinnorna saft i köttet. Ja var har dom inte det? Men här syns det. På ett mörkt hak in från huvudgatan i Adama, Etiopien, ljuder musiken högt. Det är onsdag kväll. Knappast bonnlördag, eller vad vet jag. Dom festar till. Frågar mig hur dom har råd?. Men kanske inte finns nån annan råd när man är ung och ute på span. Känns rätt fritt här, inget muslimande. Flörtas friskt. Svårt att veta manér och gränser. Bäst att hålla sig.
Svart hud glänser i mörkret. Svarta ögon skiner i vitorna. Leende tänder lockar, eller. Musiken dunkar på. Det är titt som tätt i bussar, på gator, på cafén. Är detta en sylta, eller? Ölen flödar. Smyckena glänser, bling bling. Svårt att utskilja detaljer. Ett krulligt hår pryder hjässan. Är det äkta? Jag gillar ju krull. Kåt. Tjocka sensuella läppar. African Queens. Spelar på. Dominans. Don't Bother with The Local Girls.
HAPHAZARD - ÅRETS BÄSTA BILDER - 2018
*BANANAS DEN TJUGOSJÄTTE*
Calicut eller nåt annat på hindi befinner vi oss i och man vet inte riktigt vad dom menar med att vara som dom räddhågsna och undflyende känns som om dom sa Yes, WE HAVE NO BANANAS och det var just det jag köpte på väg in i stan ur järnvägsstation torkade banan chips och en flaska apelsinläsk kan vara bra för magen som blivit hårdare igen även om det känns som det blivit lite häng o det kænns inte så bra jaha o ändå stoppar jag i mig portion efter portion och sjunger POETRY IN MOTION (when i see my baby) eller nåt annat dravel men som sagt här är vi nu och fläkten går på för fullt O D känns hotfullt att bege sig ut i natten kanske bäst att låta bli.

2015
*TJUGOSJUNDE I PARRAMATTA*

CHINÅZZIE IN THE WIND

PARRAMATTA MATTERS


Åker upp och ner över kullarna. Stan är ofantligt stor.
Innevånarmässigt en miljon mindre än Finland, hälften av Sverige,
på ett ungefär. Det sägs 4,3. I centrum det finns kontorsskrapor.
Annars är det mest villa, radhus och två våningar som gäller.
I left my heart in San Francisco, beträffande kullarna här, whatever det är. Men inga cable cars. How come, säger värden Kaveh. En sång jag spelat, säger jag och drar sedan igång med If you're going to SF.... Han har bott i Berkeley. Och så var det slut med ron. Säger att jag skriver en roman. Höjer knappast respekten.
MISR 1978
Kommer ihåg Hany Hamdy som låg på vårt golv i Klemetskog och frös medan vi stred. Med Chri. Veckorna före uppbrottet. Han tänkte ta in på hotell i Helsingfors. Hörde aldrig av sig igen och har inte hittat honom på Linked In. Han och Bakr, som jag mötte i Assuan...

----Jag hade tänkt stanna en vecka på stranden men det blev bara en natt. Sedan blev det ensamt och jag tog mig tillbaka till Kairo och mumlade: Gotta. Keep. My. Sanity. Spelade munspel. Folk kände igen mig. Mannen med hjorten på ryggen. And nothing else matters.

DIAMINNEN

*ADJÖ DÅ TJUGOÅTTONDE*

Väck mig när jag somnar
Väck mig när jag dör
Väck mig när jag domnar
Väck mig om jag stör
Väck mig väck mig väck
Försvann.
Kommer aldrig tillbaka.
Går vidare.
Vem vet vart.
Inte han hon hen
Knappast nån annan heller.
Förlorad.
Borta.
Dōd.
Inget att sōrja ōver.
Kanske har det rātt bra āndå.
Kanske fōrtjänar det.
Bjöd till, jobbade på.
Ville inte nån illa
Men.
Kānslor = kānslor.
Vad gōra åt
Kānna efter.
Konstatera:
D var āndå inte just d.
D var nåt annat.
Nu sānker sig mōrkret.
Sveper in nu.

***

Hittade bild från 34an norrifrån efter lite sök. Finns mer att skanna.
Lade in en länk i Vi som delar med oss av Åland 2.
*29 FEBRUARI 2016*
DE 300 SKOTTEN
300 klipp - 300 dagar - från skottdag till nyår
cut-ups - text - musik - poesi - pix & flix - imp kortfilmstrix
Filmer inspelade i USA - Cuba - Spanien
Stadsvandringar - Soundtracks - Filmpoesi
Utkast till berättelser om hemliga ting.
Kalla det pre-testamentalt.
Det finns inte längre kanske aldrig fanns
Schismer chimär och Strömsö är allt
Som kommer upp som ord i detta vanvett
Sjukt skönt sug äger tillvaron till slut
Skickat från min iPad
Var här igår kväll också....
Vincent med Don McLean. Och sedan nåt på franska. Låter lite som Les feuilles morts. Kvinnlig solist och bongós. Solen tittar fram. Börjar bli dags att ta sig tillbaka till hotellet och se om lillbrorsan vaknat. Och dags att kolla resa till Sydney. Men först min andra potta svart kaffe. Imorgon lär det bli muren, den längsta.
BEIJING - THE LEAVING
Sitter på en flygstation med en biljett till Sydney i min hand. Har en eländigt lång resa framför mig. Är framme om ett dygn, imorgon på förmiddagen. Lämnar Beijing Capital om en timme efter fyra dagar i stan, varav en på muren. Har varit laggad. Nu ger jag mig av om ett tag. Är tillbaka här i Kinas huvudstad om två veckor igen, efter Australien.
Minns mannen på matstället invid hotellet. Han som hade födelsedag den nittonde. Bekantskapen började med att jag gick och kollade vad han hade i flaskan på sitt bord. Funderade om det kunde vara en stor flaska öl, för det behövde jag och hittade inget i disken. Men det visade sig vara kryddad sprit på 52 %. Han bälgade i sig och blev glad över att få en supkamrat. Rentav överivrig.

Nār jag kopplar upp iPaden finns det bilder av Alma-katten på skärmen. Förde henne till avlivning onsdagen den femtonde. Det var tungt och värkte. Grät förtvivlat. Men avskedet blev fint. Kändes bra att hon fick spendera sin sista kvart på min axel, på mitt bröst medan giftet verkade, sömnen sakta smōg sig in. Klarade inte av att stanna ända till den sista definitiva sprutan. Hon sov redan dödsdjupt när jag skyndade mig ut genom en bakdörr helt stel. Blir tomt att inte ha henne hemma. Nu lipar jag igen som en sill. Jag tog mitt ansvar. Gjorde rātt, āven om det tog på. Nynnade Vem kan segla och pajade. Och min sömn kommer inte. På detta flyg. Tog inga tabletter. Dumt kanske.

ANDHERI EAST
Fotograferar mycket, dricker vätskor, temperaturen är sisådär 28 grader på eftermiddagen. Stället vi bor på har både fläkt och AC. Inte så flott, men duger åt oss. Vi har varit runt i environgerna, sett oss kring. Har hittat ett hyggligt matställe här i närheten, Durga, Varit i en skola. Fick se filmen Highway på Big Cinema själv. Affischen var snygg. Trafiken helt galen. Dom kör på vänster sida och dom kör som galningar. Man får verkligen se upp! Lütfen, som dom sa i Istanbul.
Gus Gus drar till sig uppmärksamheten så att jag inte kan skriva.
Tänkte som så i den klara morgonen: dags att skriva poesi, med stil som jag saknar.
Det var ett tag sedan nu. Men gör poetiska filmsnuttar istället, lyssnar till
Gus Gus.
*FANFLÄKT DEN TJUGOTREDJE*
| Kinesiska fiskenäten i Cochin |
ADAMA OROMOLAND
På Palace Hotel händer nästan ingenting.
*HETTA DEN TJUGOFEMTE*
HAPHAZARD - ÅRETS BÄSTA BILDER - 2018
*BANANAS DEN TJUGOSJÄTTE*

2015

CHINÅZZIE IN THE WIND

PARRAMATTA MATTERS


Åker upp och ner över kullarna. Stan är ofantligt stor.
Innevånarmässigt en miljon mindre än Finland, hälften av Sverige,
på ett ungefär. Det sägs 4,3. I centrum det finns kontorsskrapor.
Annars är det mest villa, radhus och två våningar som gäller.
I left my heart in San Francisco, beträffande kullarna här, whatever det är. Men inga cable cars. How come, säger värden Kaveh. En sång jag spelat, säger jag och drar sedan igång med If you're going to SF.... Han har bott i Berkeley. Och så var det slut med ron. Säger att jag skriver en roman. Höjer knappast respekten.
MISR 1978
Kommer ihåg Hany Hamdy som låg på vårt golv i Klemetskog och frös medan vi stred. Med Chri. Veckorna före uppbrottet. Han tänkte ta in på hotell i Helsingfors. Hörde aldrig av sig igen och har inte hittat honom på Linked In. Han och Bakr, som jag mötte i Assuan...

----Jag hade tänkt stanna en vecka på stranden men det blev bara en natt. Sedan blev det ensamt och jag tog mig tillbaka till Kairo och mumlade: Gotta. Keep. My. Sanity. Spelade munspel. Folk kände igen mig. Mannen med hjorten på ryggen. And nothing else matters.

DIAMINNEN

*ADJÖ DÅ TJUGOÅTTONDE*
Väck mig när jag somnar
Väck mig när jag dör
Väck mig när jag domnar
Väck mig om jag stör
Väck mig väck mig väck
Försvann.
Kommer aldrig tillbaka.
Går vidare.
Vem vet vart.
Inte han hon hen
Knappast nån annan heller.
Förlorad.
Borta.
Dōd.
Inget att sōrja ōver.
Kanske har det rātt bra āndå.
Kanske fōrtjänar det.
Bjöd till, jobbade på.
Ville inte nån illa
Men.
Kānslor = kānslor.
Vad gōra åt
Kānna efter.
Konstatera:
D var āndå inte just d.
D var nåt annat.
Nu sānker sig mōrkret.
Sveper in nu.

***

Hittade bild från 34an norrifrån efter lite sök. Finns mer att skanna.
Lade in en länk i Vi som delar med oss av Åland 2.
*29 FEBRUARI 2016*
DE 300 SKOTTEN
300 klipp - 300 dagar - från skottdag till nyår
cut-ups - text - musik - poesi - pix & flix - imp kortfilmstrix
Filmer inspelade i USA - Cuba - Spanien
Stadsvandringar - Soundtracks - Filmpoesi
Utkast till berättelser om hemliga ting.
Kalla det pre-testamentalt.
Det finns inte längre kanske aldrig fanns
Schismer chimär och Strömsö är allt
Som kommer upp som ord i detta vanvett
Sjukt skönt sug äger tillvaron till slut
Skickat från min iPad










































Kommentarer
Skicka en kommentar