Illa 15
Illa illa illa, vill illa. Vad har han gjort? Tvärtemot. Less igen, efter glimt av glädje. Det känns. Dessa vändningar, beskyllningar. Vad göra? Fly in i skrift, i öl, i vin, i plågor, i medicin, i droger. Hur kan man vända kärlek till hat? Sympati till avsky. Vad ligger där i grunden, i avgrunden? Besviken, igen, igen igen. Värdelös och död. Han drar sig undan, pinas. Vändningar svängningar. Dör dör dör, blir dödad. Finns ingen räddning. Det är sent (2:32). Tack, gode gud, godnatt, förlåt. Grymt oförstånd än en gång. Men inget skrik. Inget väsen. Stilla snyft. Han börjar bli van intill vansinne. Fy fan. Etter värre. Illa la la. Det finns ingen gud herregud.
Hade kanske sovit bättre då. Nu hade Herr Nilsson sänt ett mejl kallat Nyckel. Vill att han skall lämna in nyckeln i receptionen och ta ledigt på riktigt. Nåväl inget fel på det, men väcker ändå vissa frågor. Vem har nu gnällt? Oförrätterna stiger upp till ytan och Mikael Wiehes framträdande på Litteraturdagarna stiger upp ur glömskan. Wiehe tackade honom i tidningen.
Marimekkoligan försökte krossa honom och tyckte att vinsten skulle gå till litteraturen medan han tyckte den skulle gå till musiken och allmänkulturen. Vad dom ältade det där. Han fick ovänner för livet. Kärringdjävlar. Och så kommer den där, dom där svenskarna och styr och ställer. Hala ålar, snokar slickar.
Han vaknade väl vid fyra. Borde ha tagit en Imovane. Tänkte så i natt, men var för trött. Lungorna kippade efter luft. Behöver mer. Fy fan, längtar bort.
Har just plockat fram ett legitimationsbevis, N:o 103 utfärdat av Nauvon nimismies. Där står det att du var 180 cm lång, hade brungrått hår, ovalt ansikte och blå ögon. Du hade inte skägg men högra ögat var skadat. Du hette Axel Valentin Ekqvist och var fiskare, född 14.2.1892. Din hemort var Nagu, Kirjais. Dina två barn, Maj-Lis, född 12.10.1927 och Nils Valentin, född 1.2.1929, finns inte antecknade i beviset, även om det skulle funnits utrymme för det. ID-kortet är utfärdat å länsmannens tjänsterum den 6 augusti 1943 av Erik Fager. Du var då 51 år, lika gammal som jag nu. Fotografiet av Dig måste vara utklippt från en större bild. Det går inte att se vem annan som är med på bilden.
Tänkte mycket på dig när jag ute på Slemmerns is igår kväll med hunden Ånni och katten Alma. Månen var ny, det var 10 grader stjärnkallt. Svårt att se långt. Almas bjällra hördes klinga i bakhasorna. En underbar katt som tror att hon som hundar behöver vara med som sällskap när det skall gås ut på promenad.
Han vaknade väl vid fyra. Borde ha tagit en Imovane. Tänkte så i natt, men var för trött. Lungorna kippade efter luft. Behöver mer. Fy fan, längtar bort.
MAARIANHOME-BREVEN # 9
Har just plockat fram ett legitimationsbevis, N:o 103 utfärdat av Nauvon nimismies. Där står det att du var 180 cm lång, hade brungrått hår, ovalt ansikte och blå ögon. Du hade inte skägg men högra ögat var skadat. Du hette Axel Valentin Ekqvist och var fiskare, född 14.2.1892. Din hemort var Nagu, Kirjais. Dina två barn, Maj-Lis, född 12.10.1927 och Nils Valentin, född 1.2.1929, finns inte antecknade i beviset, även om det skulle funnits utrymme för det. ID-kortet är utfärdat å länsmannens tjänsterum den 6 augusti 1943 av Erik Fager. Du var då 51 år, lika gammal som jag nu. Fotografiet av Dig måste vara utklippt från en större bild. Det går inte att se vem annan som är med på bilden.
Tänkte mycket på dig när jag ute på Slemmerns is igår kväll med hunden Ånni och katten Alma. Månen var ny, det var 10 grader stjärnkallt. Svårt att se långt. Almas bjällra hördes klinga i bakhasorna. En underbar katt som tror att hon som hundar behöver vara med som sällskap när det skall gås ut på promenad.
Kommer så väl ihåg den kvällen i februari 1962 när du och jag skidade över isen från Blankas på Sommarö till Sandback på Kirjais. Månen sken över den vita snötäckta isen på viken. Den vik som vi for över om somrarna med båt, när det skulle fiskas norr på land. Mer här ...
80s
Det är en kamp. Klockan har blivit lite över elva och jag har legat i sängen, läst Hesari och Face, somnat om ett tag, läst Danny the Champion tills nikotinbehovet blev för starkt. Klädde på mig och gick ut för att ta dagens första cig. I munnen hade slemhinnorna redan utlöst gammal tjära och kroppen sade: ta en cig, skapa balans. Efter att kroppen fått sitt, protesterade den som vanligt, gav ifrån sig uppkastningssymptom.
Lyssnar till tunisisk folklore och försöker ta mig samman till att skriva rent de tre korta recensioner som R och jag översatte i går kväll. Fler ligger och väntar. Tröttnade efter två renskrivningar med kommentaren ”kyllä elämä voi olla rasittava”. Lade mig framför TVn på sängen och tittade på filmen ”Corny”.
Nu skriker kroppen efter föda. Kunde redan ha tagit mig till jobbet, skyfflat in mat på Porkku för att sedan genomlida kvällstur. Posten har kommit. Bara Volvo-Viesti så för den skull kunde jag redan tagit tåget norrut. Odiskat är det.
Kommentarer
Skicka en kommentar