Kontakt 13
God morgon JW.
Ett bra tag sedan vi haft kontakt. Går så lätt att flyta ut i eget. Man får jobba på att höra av sig. Kontinuerlig kontakt har jag bara med en tre - fyra vänner, släkt och bekanta. Ser man vem som ringer till mig eller jag ringer till så är det Anni, Saied, Mia, mamma, Bö, Ludde, Robert och John. En del har jag också kontakt med på Facebook. Monika har kommit ur sitt skal och är väldigt aktiv för tillfället. Vi får se hur länge det varar. Maria håller mig uppdaterad om vad som är på gång och frågar hur jag mår. Sedan är det lite mer sporadiska kontakter. Och ändå känner jag ju en hel del så där ytligt här i stan.
Många var på Nipås Pecha Kucha Night på Indigo för en vecka sedan. Och många var på Filmfestivalen Vera. Jag har varit alterneringsledig sedan Vändagen, alltså i en månad och har hunnit med en hel del sen dess. Sofia Enros är min vikarie fram till sista maj. Första juni kommer jag in över sommaren för att jobba med modellstaden Mariehamn på 20-talet i Mariepark. Sedan går jag på alterneringsledigt igen andra september och fortsätter med det till sista 2014 med ett 45 dagars break över jul och nyår.
I februari började jag alterneringsledigheten med att fara till Helsingfors och fira sonens 31-års dag. Kämpade också med att skriva utlåtanden om 17 ansökningar till Nordisk kulturfond. Sedan var det Vera. Förra helgen hälsade jag på Anni och Ludde i Stockholm och nu är det snart Litteraturdagar. Följande helg blir det Stockholm igen, denna gång med Mia. Samtidigt är det västafrikansk festival, Jambo i Hammarby Sjöstad. Kanske skulle fara och lyssna till Fatouma Diawara, vars album Fatou jag lyssnar till från iTunes, i hörlurarna.
Lyssnar som vanligt på musik, varje dag. Ett av fjolårets bästa album var nog Dexys One Day I'm Going to Soar. Det senaste dagarna har jag bekantat mig med det som kritikerna i Rolling Stone tyckte bäst om 2012, Frank Ocean och Jack White. Och Dylans Tempest köpte jag på Bengans i höstas så den snurrade en hel del på hösten.
Det var meningen att Robert skulle ha kommit med till Helsingfors för att kolla in min andra hemstad och musik. Nu blev hans son Ted sjuk så vi siktar in oss på Maailma kylässä i slutet på maj istället. Robban far förresten till Island i morgon för att co-leda körbesök där.
Jag försöker vara rätt disciplinerad och har klockan att ringa 7.55 varje vardagsmorgon, även om jag tillåter mig själv att ligga och dra mig ett tag efter det. Skriver för det mesta på förmiddagarna. Redigerar gamla texter och skapar nya. Efter långlunch tar jag tag i hembestyr, besöker Gullåsen eller rör på mig när vädret så tillåter. Kvällstid blir det till att jobba med still- och rörliga bilder. Ibland kombinerat med musik.
Det blev en längre redogörelse det här. Hur står det till med dig?
Skulle gärna ta en lunch nästa vecka om det passar. Du kan väl höra av dig med besked. Ha det så gott. MVH såsom Timbuktu Diakite rappar.
MAARIANHOME LETTERS # 7
Dear Senegalese friends,
We have known each other for more than 7 years now and it will be eight this summer when I hope to have you all here again ...
1997
Tre dar har gått igen och El son mas largo del mundo är över efter 100 timmar musical kuban nonstop. Attaca la melon. Vi har inte sovit värst mycket. Vaya Colombia. Har sprungit runt på Pabellonen, på stan och åkt taxi. Snackat, intervjuat och kommit om vartannat. Missade Van Van igår p.g.a. intervju med Juan Carlos Gonzalez Garcia på Teatro Melia. Det blev bra fast det skulle ha varit Calzado. Kom in till slut när Van Van just slutat. Var redan rätt slutkörd innan Charanga Habanera började vid 12 nångång….
I tisdags var det Isaac Delgado som fick salongen att koka, bubbla, ånga… efter det fortsatte det med Paulito EG y su Elite och Pedro och Bö kom loss förträffligt. Det blev baksmälla igår för dom. För mig i förrgår när jag tog en flaska Havanna Club på egen hand, men inte helt för egen hand, den gick från hand till hand till slut.
1992
Fredag med snurr på trådarna… min uttråkighet avspeglar sig i pikar som tar skruv, men inte på det sätt som jag kanske långt inne i det fördolda menat dom att ta. Jag försöker skylla på att det är marsslitningarna det beror på, och att jag har så svårt att ställa om… kan bara be om förlåtelse och försöka förbättra mig även om otillfredsställelsen består och sitter inne i outsparkade ben och knutet bröst. Det är sent på jorden säger det inom mig och jag ser på min dotter genom ett töcken som ibland förvandlas till självklarhet av här och nu innan nästa impuls kommer och tränger på. Spränger verkligheten i Fuengirola.
1989
En trög Hitchcock-film avslutade denna måndag. Hette ”What's the trouble with Harry” eller nåt ditåt. Det har varit en rätt så fylld dag med tidigt uppvaknande och full fart mot förskolan och massvis med ungar i Mårtensdal. Möte i Myrbacka och hem för att fortsätta med att dra ner garderoben, i det blivande vardagsrummet. Efter det en liten vila i halvdvala, inspelning av skivor och kassetter. Förberedelse till följande barntopp. Ytterligare en halvtimmes länk runt Åggelby. Full fart alltså.
Snart har jag varit utan nikotin i ett helt år, det borde kanske firas på fredag, men jag jobbar ju på lördag. Det är då det. Nu skall tänder tvagas.
Kommentarer
Skicka en kommentar