Kvinnodag i Wollagong och tidigare
Kvinnodag i filmcaféet.
Sätter ut en bild på FB:
Skriver:
Krossa patriarkatet, systrar.
Varje dag.
MINNS MITT 80-90-TAL
Visst slog det slint. Vad var det som hände? Vad var det som slog till? Förälskelsen i ungdomen. I det okända. Behov av beskydd, nej. Förälskelsen i det främmande. Det spännande och okända. Behovet av beröring och berusning. Överskridandet av gränser. Ett hopp ut i det okända.
Sedan förslitningen. Samtalen. Konflikten. Lappandet. En förlorad själ. En lidandets påsk. Våren som bryter sig in för att sedan fly. Skärrad. Förtappad. Lång väg till försoning. En evig tvekan. Brustet förtroende. En flykt.
Å ljuva 90-tal då resorna blev fler. Inleddes med Lima nyåret 1990 och fortsatte med Ecuador, Santo Domingo, Island, New York, Dubrovnik, Berlin, Andalucía, Bologna, Groningen, Tokyo, Delhi, Cuba, Cartagena. Var var IBBY-mötet 1999?
Årtiondet flöt undan i faderskapets tecken. I jobb med barn på bibliotek, om barnböcker på radio och på tv. Om världsmusik i den heta zonen på den tropiska rytmmattan. Om Svall i Medelhavet och Varma vindar på Åland. Inte mycket personligt blev skrivet. Hade fullt upp med manus, rapporter och redogörelser.
Och 80-talet då? Då stresade man på. Försökte få ihop en bok grundat på minnesanteckningar från den tiden. Höll på hela november 2014, Novel Writing Month. Blev många ord, men lite substans. Skrev i misstag bara ut halva helheten. Gav den till Maria som reselektyr. Hon kommenterade kort: Visste inte ni hade haft så många missfall. Tung blues var arbetsnamnet. Kanske det kan bli något av hemmapappandet, rapporter, kvinnor, förlovningar, studerandet, jobbandet och missfall, i ett trögt Helsingfors under värsta yuppievågen. Live från skötbordet. Kåt bland lupinerna och Black Jack på Irrland. LP-fest och Running with Rontti. Dårarnas paradis och Stadens anläten. Afro-American Lit. Upptakt inför Helsinki City Marathon. Life is a box of chocolates, Forest Gump, not Trump. Kvinnorna: T, A, C, T & N. Galenskapen och förālskelsen. Alkoholen och drogerna. Litteraturen och musiken? Motorvägen går varm. Det går fort. Hej halleluja! Land och rike kring i en gammal Duett och med Flyttexpress. Cirkus och översāttningar. Nick Cave på Ritz vid Medborgarplatsen, Black Uhuru likaså. Det var då han sparkade i Cs mage för första gången, pojken min och hennes. Dåtidens nutid i sagor och myter. Berättelser utan slut. Minnet sviker inte. Etsar sig fast obarmhärtigt. En glimt av 70-talet dyker upp.
Hetta torka törst och makt
Jo jag var där
Bland de minsta
De fattiga
Pinad av törst
Bränd av solen
En enda vit
Bland svarta
Tog mig tid
Att utforska
Vår värld
Då som nu
Flyger fortfarande över Kina, men styr snart kosan ner mot Nanjing, 4,5 h till Bejing. Känner mig redan hemma, där. Finns "lite" till att kolla in i världens tredje största stad med den nästlängsta tunnelbanan. Kanske kollar trumtornet och musikaffärer. Hittar nån klubb. Fotar och skaffar nåt minne som present. Vi blev överösta av souvenirer i Sydney. Dom där iranierna! Kappsäcken är stinn men kan ta tre kilo till.
Nä nu får det vara nog på ett tag. Ding dong. Wollagong.
G-punkten - Mixolydiskt mellanspel i F-dur
Jag läser Maaza Mengistes Under lejonets blick men blir störd av soundcheck och bestämmer mig för att skriva dagens text. Får försöka hitta ett ostört hörn, men det kan vara svårt. Borde väl gå och köpa snus också. Det rings från Etiopien. Troligtvis Eyob. Saeid ringer och önskar mig välkommen hem. Han hade varit hos mor och fått reda på att jag redan var hemma. Och ingen är egentligen intresserad av vad jag varit med om, förutom missöden då. Skadeglädjen. Största glädjen. Kan det vara ett ordspråk?
Fick skjuts av grannen till Eckerö igår, när jag hastade mot bussen och sa att det var bråttom. Hon skulle till Berghamn själv. Och båtturen gick bra. Åt och drack. I bussen uppslukades jag av romanen jag läser. Hann inte ens slurpa i mig ölburken Grolsch som jag tänkte ha som farkost. Anländ till studiestaden promenerade jag runt lite. Kollade in Katalin och UKK. Fullsatt på båda. Hade inte ro att stanna. Gick till Slottsparken och öppnade burken. Kom på att jag kunde gå till gravgården och kolla Fröding och Järlesjö. Lämnade en liten skvätt öl på Jannes grav och en ask Leijona. Mindes med bitterhet hur jag varit uppbunden av R under min andra sejour i U-a och hur jag kämpat mig till att kunna förverkliga den drömmen, drömmen om att gå improvisationskursen. Blev inte någon uppföljning tyvärr. Undrade om jag skulle berätta för Anni hur det varit då. Men nej, det kommer väl om det komma skall. Skrev väl lite om det i min dagbok den hösten. Men kanske inte om det negativa jag kände, men mellan raderna...
Mötte upp dottern vid stationen och gick till Storken på kaffe och paj, och hon visade upp sina fina inträdesverk. Berömde henne och hon tackade. Thåström körde över oss, var inte många talade ord, och bara en och annan halvakustisk låt. Annars rullade det på rätt jämt och malande i mannens egen sällsamma stil.
Och jag är trött igen och yvs över att gå på jobb imorgonbitti.
Tröttheten tar sin tribut och ingen bryr sig
Särskilt om det när linjen överskrids och vi
Kanhända sitter i samma båt utan kontakt
Till det førflutna med ett streck rakt igenom
Cirkeln börjar om igen medan Jim Reeves
Sjunger Adios amigos och Gunnar Wiklund
Stämmer in med hand i hand och så vandrar vi
Vidare mot okänt mål så att det känns konstigt
Att inte kunna vara med i cirkusfnurrorna när
Det ändå är det som är verkligt på sitt sätt
Och vis visare visast såsom ni vill men att
Stå still hör inte till här i denna värsta vers
För svordomarna ligger på lur och det är
för ßent att orka hänga med i det som
gör ont och värre än den hetta som
skall utsätta de som är svaga i tron
men starka ändå för ekot är din
följeslagare år efter år efter
dag av distress när man
förlorat sin central så
börja om igen som
mången gång förr
rensa rent
bord låt det gro
som det aldrig gjort förut
Diset dallrar inget vidare men fläkten
Skingrar hettan efter soluppgångens
Sötsura uppkast och kväljer de få grå
Skiftningar som bryter prismat emot
Ljuset en morgondag innan kvällen
Gradvist stiger tiden åt båda håll för
Det går inte att stoppa stunderna som
Redan varit i omlopp i ett grepp att ta
Sig an när hundar och oxar slåss på
Bakgården i kval och kväljningar-ar-ar
Tio rader senare har lampor anfrätts av
Tvivelaktiga beslut och hårt ljus utan
Fruktan för att alltet skall förgöras om
Och om igen i en evighetsdans i de
Hjul som snurrar under bord och stol
Röd flagg bland svarta stenar signalerar
Fara för utsug eller kanske risk för storm
Efter att hundarna lekt färdigt med det
Som dom kallar kul på indisk strand vid
Horisont och ett evinnerligt kraXande
MAARIANHOMEBREVEN # 2
Efter en lång uppladdning så har jag tid att skriva det jag planerat för idag. Sätter Erykah Badu i spelaren och försöker stänga ut babblandet i telefon som ändå hörs i bakgrunden. Det kan kanske kännas dumt att skriva brev till nån som sitter i rummet bredvid, i dubbelsängen, och pratar i telefon. Du som säger att du inte har några vänner här på ön. Anyway,
Jag sa att jag skulle skriva till dig, istället för att tala mitt i natten, när du din ovana trogen igen kom igång med frågetimmen, efter att jag varit ute för länge (?) i fredags. Varför får jag inte göra vad jag vill utan att du skall lägga skuld på mig?
Irritationen växer ju mindre sakerna man vänder på är: ostädade rum, kläder som ligger i högar, högar av tidningar och papper överallt, efterlämnade kärl och insinuerande frågor om att ”borde inte det och det göras?” Framtiden vill du tala om. Vilket jag inte har något större grepp på. ”We sit here stranded, though we’re trying hard to deny it”
Vi är fångar i vår situation och du vill absolut komma ur den. Du påstår att det är p.g.a. mig som du sitter som pinnen i skiten här på ön. Du säger att jag bedragit dig, att du känner dig bedragen. Det är dina behov som skall tillfredsställas...
”Mull´on niin kipeä” säger jag och tar mig om nacken. Har råkat ut för en försträckning och även handleden värker, månne det är ”jännetuppitulehdus” på gång igen. På grund av krämporna blev det ingen länk i kväll och jag gick hem lite tidigare än planerat från jobbet. Fågelungen har dött och i morse tömde jag boet då föräldrarna uppförde sig konstigt. Flög flackande omkring båda två och anföll boet utifrån. Så blev det med den häckningen, en besvikelse. John var sölig och jag timrade ihop en trudelutt om en sölpös. Sprang den sista biten till lokaltåget och svettades lite när jag steg ombord. Fick skrivet en rapport om gårdagens kurs till personalbladet Heijastuksia och slog fast visningsdatumen för Grodan Boll. Beställde plåtar till duetten Rupi och imorgon skall jag ordna så att de blir betalda. Solen sken men än är det en bit kvar till vår. Så sov du lilla.
Kära Du.
Jag sa att jag skulle skriva till dig, istället för att tala mitt i natten, när du din ovana trogen igen kom igång med frågetimmen, efter att jag varit ute för länge (?) i fredags. Varför får jag inte göra vad jag vill utan att du skall lägga skuld på mig?
Irritationen växer ju mindre sakerna man vänder på är: ostädade rum, kläder som ligger i högar, högar av tidningar och papper överallt, efterlämnade kärl och insinuerande frågor om att ”borde inte det och det göras?” Framtiden vill du tala om. Vilket jag inte har något större grepp på. ”We sit here stranded, though we’re trying hard to deny it”
Vi är fångar i vår situation och du vill absolut komma ur den. Du påstår att det är p.g.a. mig som du sitter som pinnen i skiten här på ön. Du säger att jag bedragit dig, att du känner dig bedragen. Det är dina behov som skall tillfredsställas...
SICK in the 80s
”Mull´on niin kipeä” säger jag och tar mig om nacken. Har råkat ut för en försträckning och även handleden värker, månne det är ”jännetuppitulehdus” på gång igen. På grund av krämporna blev det ingen länk i kväll och jag gick hem lite tidigare än planerat från jobbet. Fågelungen har dött och i morse tömde jag boet då föräldrarna uppförde sig konstigt. Flög flackande omkring båda två och anföll boet utifrån. Så blev det med den häckningen, en besvikelse. John var sölig och jag timrade ihop en trudelutt om en sölpös. Sprang den sista biten till lokaltåget och svettades lite när jag steg ombord. Fick skrivet en rapport om gårdagens kurs till personalbladet Heijastuksia och slog fast visningsdatumen för Grodan Boll. Beställde plåtar till duetten Rupi och imorgon skall jag ordna så att de blir betalda. Solen sken men än är det en bit kvar till vår. Så sov du lilla.
Kommentarer
Skicka en kommentar