Meningslös den sjunde

 

Strosar längs promenaden 

Utan mening - meningslöst. 

Strövar runt i halva jävla staden. 

Verk-lig-heten ramlar samman poröst. 

Faller på som en skymning i gryning. 

Fryser fast och härdas innan isen går. 

Får ta till fantasin för att hitta nån mening 

Nåt som kan täcka alla spår av sår

 

Så då på våg över hav med irländskt kaffe i glas med sugrör.

På väg till gamla bekanta trakter.

 Ska bli trakterad musik.

Serverad i Svandammarna 

Musik skall det va 

Musik skall det bli 

Dags att slå sig fri 

till Thåströms tämjda toner

Det är alltid söndag morgon vad han nu kan mena med det? 

Det ska du själv få fundera på om det är så som du vill ha det. 

Han låter det bli som det är. 

Just nu torsdag kväll. 

I en högbelägen hydda utan tryck i vattenrören. 

I Vagator. 

Iofs skulle han vilja att en enda liten flik av verklighet kunde delas bland så många troende han känner till. 

Snart är det söndag morgon igen.

Då är det bara att åka med tills det är för sent att ångra sig.

 Inte veta vad han ska göra av sig själv. 

Har väl inget att förlora på att bara vara den han är i tidevarven som ska komma och gå som då-o-då...

Godmorgon, ännu en morgon, den 7nde mars 2013. Förr skrevs det brev, och det blev mer skrivet då än nu. Men visst blir det skrivet nu också, men inte så skapande som då vid skrivbordet 2005, eller från resan hösten 1977. Brev jag skrev från höstresan Mariehamn - Kreta 77 och från resan till Eckerman U.P. 2005. Nu försöker jag skriva varje morgon från det jag vaknat och en stund framåt, innan annat tar vid, som t.ex. imorgon då jag skall till terapeuten och utgjuta mig. Men även där blir orden till skrift och ett underlag för framtida redigering och verk. Det jag skriver nu är stängt, kallar det Maarianhome. Gör utkast till något som kanske kan bli en annan blogg senare, såsom Postúm höst. som avhandlar tiden september - november 2012 och som sedan följdes upp av Postúma år. Sedan den första februari har jag hållit på ånyo. Försökt skriva alla dagar, och närapå lyckats. Det blev lite uppehåll i mitten på första månaden, men sedan dess har jag knaprat på och är nu inne på mitt 30nde inlägg 2013. Jag brukar lätta upp orden med ett YouTube-klipp, så även idag. Det blev en gammal Leadbelly-goding med White Stripes. White Stripes har det blivit flere gånger. Han dras till döden han, vad är det nu han heter, han som spelade med Meg... Jack White, inte Cilla Black som egentligen hette Cilla White. Men det är historia. Petula Clark gjorde Downtown och var stor i slutet på 60-talet.

(Igår natt skannade jag in bilder från 1969-70 och hittade ovanstående)
 
Vem orkar läsa alla bloggar som finns. Jag tittar på Jörgen Petterssons ibland. Annars har jag fullt upp med att skapa mina egna. Har ju fotobloggen också: 57nde.blogger.com. Den skall jag gå in på nu och sätta ut dagens bild på FB. Det blev till Söndagspromenad. Fyndiga titlar lockar fler betraktare.

Katten vill hela tiden komma och göra sig till på tangentbordet, och blir sur när jag lyfter över henne på sängen. Får ta och lägga mig ner ett tag och låta henne ligga på mitt bröst så kanske det känns bättre.

MAARIANHOME-BREVEN # 1 

Det är dags att sätta igång produktionen efter lång väntan men stark trängtan...

Tjena Gurkan.

Tack för fakturorna som ni skickat  mig. Jag tror bestämt att ni lever i markvärlden fortfarande?

Som Du kanske märkt så ligger domen och väntar på att bli offentliggjord på tingsrättens kansli. Det var något nytt för mig, att det finns nåt sånt som kanslidom. Men jag visste inte heller att det finns nåt som heter åtalseftergift.

Jag är sjukskriven t.o.m. den 18.3. så jag har tid att fundera på vad som hänt och hur jag ska gå vidare, om jag orkar. Skrivandet och läsnöjet bjuder jag på. Du får ta det ex officio.

Det tog alltså lång tid att få fallet till rätten. Torsdagen 11.11. (ettigt värre) var jag ner på ett andra förhör.  Lite av vad som sades där finns ju i de förundersökningspapper som Du hämtade och gick igenom 19.11. Hur länge det tog exakt framgår ej av fakturan ni skickat. Jag sjukskrev mig 15.11 två veckor, en tid som behövdes för att orka ta mig genom det hårda psykiska tryck som misstankarna mot mig orsakade....