Mer brev den sista i tredje

 

Redigerar brev, försöker få dem till löpande text. Söker efter videon om brev och Vreeswijk dyker upp förstås, Thåström och Håkan Hellström ävenså. Och så Timbuktu då. MVH.
Sista gången franska ikväll. Snackade med Sangaré om att ses i september. Över fem månader dit. 

Skickar e-brev på Messenger men får inga svar på mitt verk "Nazret, utcheck". Lägger ut Tjohej Dessie. Har fullt upp att redigera, men borde också skriva brev. Får väl göra det inför påsk.

Sov dåligt, steg upp tidigt. Skötte bankärenden. Det hade snöat på natten, den sista mars. På eftermiddagen hade det smält bort, efter en lång dag på jobbet, på sjukhuset. M messade. Hon vill fånga mig, men jag springer. På vägen hem skulle jag titta in i hennes loppis, men dörren var stängd. Och inte svarade hon på hemtelefonen ikväll. Får väl skicka ett mess snart, såklart. Börjar läsa Sandlunds bok om Etiopien och klockan 23 kommer Kobra. Nu är hon 21.10. Sommartid.

Mars tar slut och M säger att hon sticker till Stockholm. Och kommer ihåg att R kallat henne hora. Undrar om jag skall med, men nej. Håller mig till nästa vecka, tar hand om hushåll och mor.
Det blir inget Helsingfors. Vet inte varför John ringt. Kan det ha att göra med det stundande besöket? Skickade väl iväg min färdiga version av I Indialand, eller gjorde jag? Blev klar inatt och Chri, Bö, Simon och Benita har fått den. Får väl skicka den till mina barn snart.
Var på promenad till Gullåsen och S-Market med M. Gick inte så fort, men iaf. Hon tjatar på om förhållandet och om att göra en Marita. Dra sig undan helt. Jag säger att det är upp till henne det. Det är så hastiga svängningar. Även i vädret. Snöade just efter solskenet. Var minus men nu är det väl plus. Tänkte ta en cykeltur till Norrböle...

Läste Ivan Klimnas Mitt älskade Prag innan det var dags att fara till Gullåsen. Hann också med att publicera foton och rafsa ihop en film med Olle Sjöstrand dunkandes.

På Gullåsen var det väl som vanligt. Rätt lugnt. När vi kom hem lagade A risotto och ugnsfisk. Jag hjälpte till med att duka. M ville inte komma. Hon vill sköta sitt. Somnade efter maten igen och orkade mig knappt upp för att titta på Babel istället för Stones, och sedan Paul Simon. Det är svettigt och jag bör nog ställa om klockorna nu.

MAARIANHOME-BREVEN # 21

Rica Hotel, Tjockhult 2005-03-31

Hej igen Kjell.

22.22. står klockan på lokal tajm. Sitter på 7nde våningen i ett rökrum med utsikt över en Sergelskrapa. Det har varit en lång dag. Har förflyttat mig nästan hundra sjömil västerut och det har gått som på räls. Fick nog av opera buffa i slutet av 3dje akten av Figaros bröllop på Mathus Regina på Drottninggatan 71. Hade då suttit i 3 timmar och tagit in, än det ena, än det andra. Hur det gick till slut kunde man läsa i programbladet. Ringde hem mellan akt II och III. Där var det jämna plågor med illamående. Kunde kanske gå på alternativ klubb på Operakällaren och kolla in Jori Hulkkonen, det är öppet till 03 men jag är trött. Varför ta in mera när man kan ge ut och bjuda på berättelser från det förflutna. Nåt större intresse verkade det inte finnas för det vid bordet där jag satt. Och varför skall jag hålla inne med det som snurrar i mitt huvud?

Väck mig om jag domnar
Väck mig om jag dör
Väck mig om jag somnar
Väck mig om jag stör

… en vers jag hittade på när jag flyttat in i kollektivet i Alberga 75. Men Richard sa att jag borde ändra på meningarnas ordning och sätta stör sist. Jag gjorde som han sa och blir mer och mer en enstöring med tankar som snurrar allt snabbare i skallen.

Janne sa en gång att han läst om en stor zenmästare som när han blev tillfrågad på sin ålders höst vad som varit det bästa tiden i livet sa: Då när det inte hände nånting. Då hade man peace of mind...

Maarianhome 2005-04-02

Kjell, forts...

Mindre än 22 timmar senare sitter jag igen på plats i MHQ. Klarat April Fool’s utan medvetna bedrägerier. Vaknade före telefonens alarm och satte fart på dan med en kraftig frukost i vinterträdgården. Babblade på om min historia och mina planer för kollegerna jag delade bord med. Var ut till Järla sjöstad och Hammarby med buss och vi tittade oss omkring i environgerna innan vi hade planeringsmöte om nästa års budget. Såsom jag befarade fanns det inte tid för oss små, det var teknik, skola och socialen som ältades på 20 minuter var. Får ta och skriva ett mail till min semestervikarie Eva imorgon när jag tittar in på jobbet innan det bär av västerut igen. Var rätt väck när jag kom hem, men en timmes avslappning i egen säng fick fart på energin igen. Jag satte hemmet i ordning och packade ihop det mesta jag behöver de nästa två veckorna.

Vi har äntligen fått bredband och jag fick räkningarna för april betalade innan Anni tog över med sina nedladdningar av låtar. Fick hota för att få henne därifrån och i säng. Gav henne ett brev, bad henne beakta det jag skrivit och skärpa sig med ansvaret hon har nu när de närmaste veckorna är pappafria.

Tänkte att jag skulle klarat av dagens skrivande på resan hit men i bussen bekantade jag mig med Nokia Communicator 9500 och fick tillgång till min e-post på jobbet och internet-kontakt globalt. Att skicka MMS lyckades inte så det får jag försöka klura ut imorgon eller så får det vara till jag kommer tillbaks från USA.

Läste också min dagbok från sommaren och hösten 2003. En riktigt jobbigt sommar mentalt och de första veckorna i Uppsala var svåra innan det lossnade riktigt bra med samspel och improvisation, skriverier och spel. Tittade efter om jag skulle ha nämnt Dig då, men nej. Jag kommer dock ihåg hur det var när vi träffades på William’s igen efter decennier av ytterst liten kontakt. Det kändes som om åren var korta och tiden stått stilla. Janne kunde inte simma men vi simmar fortfarande fram i samma vatten, lugnt och respektfullt. Fortfarande kvar här på jorden, lite sargade, men med humöret rätt gott hållet. Det humör som kommer när man träffar nån det synkar med.

Mina upplevelser från sommaren 2003 skrev jag in en fin liten anteckningsbok med en indianska liggande i en hängmatta på pärmen. Carmen Diana Dearden, IBBYs ordförande från Venezuela, gav den till mig när hon var här i våra vatten i september 96.  ”Dont ever let the Nordic countries dissappear. Thank you for everything” skrev hon i sin dedikation. Tidigare under Maritima barnboksdagar hade hon tackat mig för min ”zest for life”. 

Mina första anteckningar i en lång klagovisa skrev jag 25.6.2003.

Sakteliga blir de saliga som sätter sig ner och skriver, sommaren 2003 när semestern redan börjat och dagarna går åt till att ågas över att få något gjort samtidigt som det skall slappas för slappandets skull.

Ganska kryptiskt va? Men jag tror mig veta vad jag menade.

Väntar på VVS-mannen, trummisen, med det taktlösa sättet att inte hålla vad han lovar medan trycket på mig höjs. Med vänstern greppar jag pennan när inte idén om att skriva digitalt bär frukt. Det skall väl skrivas i bok det som skrivas skall. Tredje dagen in på semestern och det väntas på att få faras, alltmedan hustrun förkovrar sig i det visuella uttrycket. Jag orkar inte ens spela. Men det är väl bara att greppa saxen och klippa till, göra ett klipp när tiden finns. Lusten saknas. Väntandet tär. Hunden undrar.

Så småningom kan du kanske läsa fortsättningen på nätet. Om jag orkar skall jag försöka få ihop en hemsida nu när vi har bredband och det går fortare att skicka digitala texter från home till space. Det är väl få som förstår mig och ännu färre som bryr sig, men då finns det i alla fall tillgängligt för mina barn när jag inte längre finns till.

Boken tar slut på mitten den 4.12. och efter det följde en lång tyst paus då jag främst använde min lilla energi till att berättiga mig själv. Politikerna tyckte det inte behövdes nån bibliotekschef. Det tog jag som att dom egentligen inte tyckte att jag fyllde min roll och ville pracka på mig dubbla bördor. Men det är en annan historia som fick sin politiska lösning i maj 2004 och efter mycket strul fick stan sin första fasta bibliotekschef i oktober efter flere år av dittande. Det sista jag skrev i Uppsala 2003 var:

Tiden sprang när boken blev hemma, vanan försvann. Ännu  hinner jag kanske fylla de tomma sidorna med text.

Sitter i Skandiascenens foajé med brillorna på pannan och väntar på att Tuomo skall komma så att vi kan lösa biljett till Lars Holmers Utsikter, en musikalisk föreställning…
Har blåst så att läpparna skavts eller munnen närmare bestämt.
Hade konsert på Öst Göta Nation igår och ännu finns mycket som kan förbättras. Man blir lätt nedslagen i skorna och tassar för försiktigt, håller igen.
Ser inte ut att bli så mycket folk. På kajen vid Fyrisån har filmfreaksen...

Där tog texten slut. Vad var det filmfreaksen gjorde på kajen? Jo, dom låg i tält och väntade på att biljetterna till den senaste delen av Sagan om ringen skulle släppas några dagar senare.

Jag lyssnar på ett av de första programmen jag gjorde för YLE i Hfrs, en rapport om maratonrocken i Maarianhome 1980. Snackar med tre killar som alla heter Peter; Pillin, Lången och Granholm. Guvernören för Michigan, hon heter också Granholm. Om tre-fyra dygn är jag där, inte i Detroit, men i närheten av Eckerman. Dags att ta natt och försöka sova, vila ut och upp.

”Det enda som finns att göra på den här holmen är att gå till replokalen och spela” säger Pillin. ”Men oberoende var man än kommer ifrån är det alltid lika tufft att vara musiker” säger Lången innan bandet med Mariehamns City Rockers live på Idrottsgården körs igång. Jag är rätt körd nu, men hör av mig när jag kommer i närheten av dina kvarter igen, O.K.?

Tom Smalltowner

Time out of Mind

Janne, som du träffat på Åland, har just kommit tillbaka från Kreta där han varit i 5 veckor. Har fått veta lite om ön som kan vara bra att veta. Kommer troligen själv att fara dit. Kanske blir där över jul. 

https://host77.blogspot.com

80s

Skärtorsdag och månadsslut, två veckor utan tobak och smått splittrad. Något som lätt övergår i irritation, självförakt och apati. Och vad är det för vits att skriva nåt säger man till sig själv ibland, sade Sussi när jag tittade upp till henne efter att ha gått omkring lite på släp efter att ha fört John till dagis, Före det hade vi varit och köpt nya ”gallonbyxor” till honom på Sokos-varuhuset. Jag gick omkring och såg på skivor. Hämtade honom igen vid 12 och for hem för att ordna med bankaffärer, det misslyckades, hittade inte räkningarna och fick ingen post.
For sedan till Böle och vi fick vänta på att Riitta skulle bli klar med sitt, innan vi kunde gå till Vinterträdgården och se på växter, blommor, fiskar och kycklingar. Jukka Kivistö var där med sina ungar, det var länge sen... Och sen hem via Pellava, släp av mat och matlagning därpå, och sen tittade Janne och Leena in efter yllehalare... Riitta och John lagade muffins... sen har vi glott på TV, nästan somnat, känt hur Ågren krupit på under huden, i bröstet.