O9 Mercy

Var på Åbo konstmuseum och såg utställningar med KS. 
På kvällen var det Jazz på Logomo. 
Lyckades fixa in oss som gäster till Jarmo Saari. 
Köpte hans skiva: Soldiers of Light.

BEIJING REVISITED

Strountes II

Poesi utan ord och balans

En morgon i hutongen Dong

Flyger grodor i dekadans

En och annan på en gång

De fattas mig de onda orden

Håller inne med förklaringar

Vänskap här på kalla jorden

Behöver inte eklareringar

Som Verlaine till Rimbaud

Ett ouppklarat missförstånd

Ord som föll avsiktligt på måfå

Och slutade i illa stillestånd

Det simpla ekar dumdristigt

Som en kinesisk promenad

Kinetiskt svettigt olustigt

Gås det parat i charad

Djävulen spelar sina spel

Det är liderligt 1800-tal

I ruggiga stinkande kvarter

Orden ekar av spleen fatal

Det ekar skramlande tomt

Det är öde dit han far

Det är enkelt som somt

Ominiöst i pestens Harar

Verlaine i skön förening

Med sin simpla poesi

Romanser utan mening

Finns det inte chanser i

Festen är över över snart

Det som ingen ingen vet

Det är så jävla uppenbart

Att djävulen orden förgät

Orden ekar Wollogong

Här har du ditt Xanadu

Klockorna klämtar dong

Ding skojare du är du

Clownerna jonglerar ord

Litteraturen tillskrivs andra

Deckare begått berått mord

Ni två i varsitt vansinne vandra

Möda döda blöda föröda

Gåta såta bota förlåta

Shantaram fram lamm damm

Gata matahari harakiri skri

e e cummings böjer knä

tror inte att han iddes bry

att han missat a la breve

i en haltande sym phony

TIDIGARE...

Hettan övervinner inte tröttheten, plussar bara på än värre fastän allt väl är bra. Trafiken vild i denna stad av dallrande verklighet och fortlevande. Tuc-tuc-en pimpas trimmas gasas bromsas in och hittar vägar som egentligen inte borde finnas, men som finns outgrundligt nära och skrämmande. Kråset blev oljat och hjulen snurrar på, spinner och undviker bumpers om möjligt tills målet är i sikte och man snart skall få gå av.

Måndagen kom och gack i lugn takt. 

Inget att stressa upp sig över, men trött. Får väl ta till helgen med att komma fatt mig på Maarianhome. Så att jag får allt i rätt ordning. Idag skall jag bara läsa lite och sedan sova sött så får vi se. Programmet verkar späckat på kvällarna med Obscura, sax och Vera. Får hoppa över nån dag kanske, eller nån film. Sedan var det ansökning, ekonomi och anmälningar som skall skötas, och städandet. Katten hade skitit på mattan i natt. Dumt att ge henne gammal grädde. Bäst att hämta in henne till natten nu.

MAARIANHOME-BREVEN # 3

Lägger in Oh Mercy i datorns DVD-spelare och sätter igång med att fullfölja min plan på att ta upp korrespondensen till en och annan den här våren. Det började i förrgår med ett brev till advokat Guy Björkqvist, en ”barndomsvän”. Brevskrivandet har minskat drastiskt de 20 senaste åren. Vi skickar e-mail och mess som försvinner snabbt. Jag har en stor samling brev från den tiden då korrespondens huvudsakligen sköttes på det sättet. Jag hade brevvänner i Sverige, och i Finland med, sa morsan när jag var in där och åt lunch idag. Min sista riktiga brevvän var Janne som var en mycket god brevskrivare. Tyvärr slutade den korrespondensen när vi renoverade Pohjolagatan 3. Han hakade upp sig på att jag tog till en list som undanflykt för att inte orka skriva längre brev. En golvlist alltså. Sedan dess har vi ingen direktkontakt. Har bara pratat med honom vid graven på kyrkogården i Uppsala. Förhoppningsvis har han fått frid i sitt slitna sinne. 

För två år sedan läste jag ett brev du skrivit till mig nångång på åttitalet. Var inne i en mycket känslig period då. Lyssnade på Wiehes låt om Aftzelius ”Du är den jag kunde va” och tänkte på vår vänskap och hur mycket jag uppskattar dig, och jag vet ju att även du har det svårt ...

(ST)ILL (SICK) in the 80s

Stel i nacken aj aj aj. Det har otvivelaktigt gett min dag sin prägel att jag haft ont i nacken och skulle det inte varit för att jag kände mig oumbärlig på jobbet så skulle jag ha farit hem. Men det gick, får se hur det utvecklar sig.
Fick gjort lite av det jag planerade på morgonen; skaffade nytt presskort, köpte kassettradio och betalade bilplåtarna.
På kvällen såg vi på ”Det sjunde inseglet” av Bergman på TV och trots att man sett filmen förut och klart mindes scener så ser jag gärna om hans filmer trots att de kan vara svåra att greppa för en enkel själ som jag.
Vill inte bli sjuk nu, men vem vill dö eller bli sjuk. Man får väl vara beredd att ta det som det kommer. Orosmoln dyker ju upp när värken inte ger med sig.
 /1989