Pling 19

 

Ångesten ligger på lur. Kan inte slappna av. Kunde inte sova längre än till 7. Blev vin igen i natt. Efter filmen The Swedish Theory of Love. Gav den 7 av 8. Och idag skall jag presentera några filmer på Vera filmfestival från förmiddagen fram till 15 ungefär. Hur ska det gå? Hur skall det bli? Klart att det går...

Åratal senare, eller var det tidigare?: Försöker hitta ett svar på måendet och kommer upp med termen Posttraumatisk depression, medan jag ligger och vrider mig i sängen denna onsdagsmorgon. Borde fixa med iPhonen, få den synkad med datorn. Det plingar till i apparaterna. 

På d 57nde

Katten har sovit på stolen inatt. Härjar runt. Jag orkade mig upp och undrar vad jag skall skriva om idag, va jag skall göra. Vid tolv skall det bli lunch med Johnny. Innan dess skall jag skriva. Det är den nittonde mars. 18 dagar, nitton nätter sjunger Roffe Wikström. Om mor som troligtvis ligger på sin dödsbädd. Tidigare har han sjungit "Min farsa dog i cancer". Ta mig hem.  Och visst skall jag väl till Gullåsen idag med, men senare.

I Vietnam var medelåldern på soldaterna 19. 19...85 kom Paul Hardcastles låt om det. Old School kallas det nu. 

Filmarbetet ville sig inte så det är bara att ta nya tag idag, eller imorgon. Satte in en bild, artikel, notis om att Svenne skulle spela med Cliftones på Ungdomsgården påsken 63. Kutten reagerade på Monikas fråga om det var Hedlund. Jag stötte på The Who på You Tube och nu kör Entwhistle The Ox bassolo. Han är död. Och i den åländska rockhistorien har flere dött också. Kari Tuominen, Tage Styrström och Jack Mattsson. Vem blir nästa? Moxie skulle man väl tro. 

Indien

MAARIANHOME-BREVEN # 13

stolar

Tack Ulla för ditt svarsmejl. Det är lördag eftermiddag och på scen diskuteras Da Vinci-vågen. Jag sätter Dylans Street Legal i brännaren och funderar på vad som håller på att ske, inom mig och utanför. Det var en fin dag igår med Svens och Päivis diskussion och Invigningen med de duktiga killarna i Skrå. Jag rös när Andreas med slutna ögon drog en bordunton under Johns fiolmelodi. Owe fick jag ett bra snack med. Han gillar ju jazz och resor, både yttre och inre. Kvällen var fin även den, men jag orkade inte riktigt koncentrera mig på ung kvinnlig pubertetspoesi och ord som föll till golvet. Jonas Hassens Khemiris novell om Vanja var fräck och skicklig. Var glad att jag ropade ”Novell” när vi fick välja. Ett öga rött har jag läst. Robert Åsbacka var rolig och eMiL Jensen OK. Du var visst till Arken till klockan 3. Jag körde hem och gick ut med hunden. 

***

Har funderat mycket på skammen och håller med Sven Nilsson och min psykoterapeut om att vi inte kan flytta över skammen från oss själv, projicera den på andra. Vi måste åtgärda den själva. Skamlösheten och domarrollen har övertagits av media som kan hänga ut vem som helst och förvänta sig att man skall ta ansvar för naturkatastrofer etc. Det måste alltid finnas en skyldig som avsäger sig sitt uppdrag för att ansvaret inte fullfyllts. Skammen går på torra land brukar man säga och då hjälper det inte att dränka sina sorger eller följa med strömmen. Jag tycker att jag alltid är fit for fight, men när jag är som tröttast kan det bli lite patetiskt och jag tar till rockcitat som jag plockar från Lennon, Dylan, Paul Simon med fler.

han minns varje handske

som golvat honom

slagit honom tills han vrålar

jag drar, jag drar

men fajtern blir kvar

***

Tack före dina värmande ord, det är kyligt både ute och inne. Ha en riktigt skön ledighet. Vi hörs och ses efter påsk.

1992

På stela ben styltar jag omkring här under helgdagskvällen. Det är San Jose och farsdag här i Spanien och jag var ut på kvällslänk som tog på så att kropp och speciellt benen stelnat. Ännu en bilfri dag med två promenader. Mitt på dan upp på en kulle här bredvid som pryds av en stor tjur, troligtvis reklam för Veterano brandy. På eftermiddagen ner till stranden på kaffe och glass. Ack så alldagligt. Annis sömn är orolig (som vanligt). Vaknar ofta till och gråter över tappad tutt. Det är kring henne vårt liv snurrar nu, ibland till irriterande stor del. Hundens nycker med piss lite här och där här inne gör en inte lyckligare precis.

80s

Och det känns skönt att ha fått lite beröm efter den senaste veckans dysterhet över översättningen och kommentarer kring den. Keth Strömdahl hade visst tyckt om mitt program om Wales, han utgjöt sig långt och positivt på Radio/TV-sidan i Hbl. När jag lyssnade ikväll för hur mångte gången tyckte jag det blev lite gäspigt, snackigt, har alltså hört för mycket på det och känner till bristerna men vad kunde jag bättra på, bättre kvalitet ibland på snacket förvisso.
Så vad annars denna ljuva vinterlördag med sol som sken? Vaknade utan smärtor i halsen, alltså frisk, men inte tillräckligt för att våga mig ut på en skidtur. Och så förstås: Jag har klarat mig genom dan utan ett enda bloss. Har trängt på, behovet, men har gått bra, förvånansvärt bra ännu. Tittade oss genom kvällen, nån gammal amerikansk film och UB40 i Sovjet. Ett ljus på väggen tog farligt eld, men vi lyckades släcka det efter vissa klantiga försök.   /88