Slask↺ den trettionde

 

Och dagen gick undan när han väl kommit upp. Gick för att ta ut identitetsbevis, köpa yoghurt och sallad. Bekymra sig för vad som finns på kontot. Slask är polska nationalbaletten, ute slaskar det. Vintern kommer höstligt som igår.

Ingen tur ut i skärgården idag. Rejäl fylla för henne igår. Han tog två öl och ett glas vin efter att hon trugat. Inte alls bra, efter ett tag. Slog slint för henne då de tittade på klipp han gjort. Hon såg en ring på hans lillfinger. Vems var det? Det var förra flickvännens, men det var då. Ett hav av hat bröt lös. Vad kallar han henne för då? Efter ett tag av tvekan säger han Kära Du. Då är hon redan på fyllan och sjuk. Hon rasar, han flyr, säger att det här blir ingenting. Han flyr in i vardagsrummet. Spelar gitarr. Hon börjar packa. Säger att hon drar till Park. Avbokar flygbiljetten till Florida. Men får inte avboka bådas. Vad bra, men jag far, säger han. Blir dragkamp, men sent omsider lägger han sig bredvid henne efter tillrättalägganden. Sover bra och stiger upp vid halv elva. Försöker få iväg henne till färjan. Upp på frukost då? Men nej. Frågar vart hon tänker bege sig. Till helvete. Till slut stiger hon upp och vill snacka. Reda ut. Han tycker inte det är något lönt nåt, det blir bara så att man tar privata avslöjanden / bekännelser / förtroenden som tillhygge. Till slut frågar hon när han tycker att hon skall dra. Så fort som möjligt, tack. Ahaa. Kan hon stanna till 18. Jaha. Vill spendera dagen i pyjamas. Inte han. Vill ut och gå. Hon orkar inte. Vill sova. Nå då så. Nå nu får det va nog.

TRYCK PÅ ALLA tre PILAR FÖR SKÖN KAKAFONI

Försökte få in en bild på" Turn off your Mobil Phone" i iMovie men det strulade vid midnatt. Svårt med koncentrationen dessutom. Kommer han att skriva om ett år? Borde han publicera det han skrev för tio år sedan då. Dagligen från första februari till midsommar. Kanske om han hinner. Det har blivit luckor.

Skebokvarnsvägen. Där säger dom att det är soligt läge, där växte Thåström upp. Står Bandhagen, trodde det var Rågsved. En klassiker till album i alla fall, var det nummer 122? Nej 209.

Skebokvarnsv. 209 är Joakim Thåströms femte soloalbum. Det släpptes 16 november 2005. Albumet är mer naket och akustisk än tidigare skivor och texterna är till stora delar självbiografiska.
Skebokvarnsvägen är en gata i Stockholmsförorten Högdalen, och adressen Skebokvarnsvägen 209 är huset där Thåström växte upp. Niklas Hellberg producerade hela skivan förutom "619 Kilometer" som producerades av Joakim Thåström och Per Hägglund. Albumet släpptes även på LP.
Singeln "Fanfanfan", spår 4 på skivan, blev Thåströms första etta på den svenska singellistan. Även "Om Black Jim", om författaren Dan Andersson, och "Sönder Boulevard" släpptes som singlar och nådde andra respektive tolfte plats. Låten "The Haters" handlar om Thåströms gamla punkband Ebba Grön, som hette The Haters från början. Albumet toppade albumlistan i Sverige och vann även en Grammis i kategorin "årets rockalbum (solo)".

MAARIANHOME-BREVEN # 20

Kjell, min vän.

Det var några veckor sen vi utväxlade några rader på mejl senast, och det verkar knalla på igen där hos er efter att undervisningen kritiserats från högre håll. Jag hoppas det i alla fall.

Vintern här har varit mentalt hård. Den snö som stannade kom först på Valentindagen, dagen efter Mariehamn Winter Jazz & Ål. Synd att du inte kunde komma, den var en av de mer lyckade. Lina Nyberg, Jonas Kullhammar, Tolonen, Kobert, Kvalda m.fl. Tog musten ur mig förstås, men jag var nöjd.

Det som knäckte mig var att Tidningen Jåland på löpsedeln skrek ut: Kulturchef åtalas för rattfylleri. Blev förd till tings 28.2. då jag också sjukskrev mig fram till 18.3. Domen kom 11.3. Skyldig. Skyldig att betala staten 35 dagsböter à 30 € sammanlagt 1050 € plus lite laboratoriekostnader och 14 €s dagtraktamente till civilsnuten som satte dit mig utan orsak. Han anföll mig. Nu måste jag anfalla tillbaka. Lämnade idag in besvär mot domen och saken kommer väl upp i hovrätten till sommarn. En lång historia, helt farsartad och kafkaesque.

Började skriva av mig 7.3. genom att skriva brev till min advokatvän från barndomen. Han ville ha 600 € för 3,5 timmar av nästan ingenting. Jag valde att försvara mig själv i rätten… med magert resultat. Samhället är smått i uppror över historien som du får följa om jag nånsin får ut mina texter i bokform. Annars kommer de på nätet. Lite kan jag referera när vi träffas och det hoppas jag att vi kan göra snart igen, kanske måndagen 18.4. då jag kunde ta vägen över Uppsala på väg mot Arlanda, Köpenhamn och Torshavn.

Det är flyttfågeltid i april och jag flyger också omkring. Söndag förmiddag 10.40 skall United Airlines föra mig över ”makthavet” som det heter på finska, valtameri, oceanen. Landar två timmar senare lokal tid på O’Hare Int´l Airport utanför Chicago. Dit har jag varit på väg i 20 år redan, och nu blir det av, Inch´Allah. Därifrån upp till den lilla orten Eckerman i norra Michigan och upp till Paradise, västerut till Minnesota och Duluth, Hibbing och The Twin Towns. Tänkte ta ett besök på Miller’s i Milwaukee åxå, för att kolla om det finns några andra loosers där. Return 15.4. till ARN och vidare genom Uppland till Maarianhome. Vänder på klacken igen och kunde alltså titta in över natten hos er den 18. april.

Jag har under min sjukskrivning börjat gräva i mina arkiv och hittat en hel del intressanta foton, band, brev och anteckningar, manus och dagböcker. Jag var också och tömde morsans källare på mina ungdomsprylar, skolarbeten, Bildjournalen, Intro, Rolling Stone från 77, massor. En guldgruva att gräva ur, städa i och möjligtvis arkivera digitalt. Idag borde vi ha fått bredbandsuppkoppling med Soneras hemsidesmöjligheter. Det verkar inte komma på ett tag, är redan försenat två veckor! Jag köpte en Nokia 9500 Communicator för att kunna kommunicera med hemmet. Får hoppas att det funkar till helgen.

Ja Du Kjell. Det är 30 år sedan vi träffades och Janne var vår kontakt. När jag letade bland pappren hittade jag flere brev som jag skrivit till honom men inte skickat. Jag har alltid varit självkritisk, så till den grad, att det tog länge innan jag vågade börja publicera mig. Har fortfarande kvar mina artiklar från Hufvudstadsbladet 1979 och mitt första radioprogram, ett om ska-musik från sommaren 1980. Jag har alltid letat efter mina rötter och meningen med livet. Har inte hittat det ännu, kanske i Eckerman, Chippewa County, North Michigan? Knappast, men det är en etapp mot en större förståelse. Mitt grävande i egna och andras arkiv ger mig perspektiv på det liv jag hittills levt.

När jag blev far vid 28 års ålder 1982 blev det mer aktuellt att få reda på vem John Eckerman var, min far som dog när jag var 14 månader och som inte lämnat så många spår efter sig, bara mig. Brorsan dog när han var 10. Jag gjorde ett program 18.12. 1984 för YLE; Gomorron Svenskfinland där jag dösnackade och spelade musik av Iskra, Johan Lindell, Little Feat, Temptations, Steve Miller, Stockhausen, Dag Vag, Supremes, John Lennon, Ulf Lundell. Ett ångestfyllt men lyriskt vackert uppvaknande för kustborna just innan vinterdagjämningen. Direktsänt ur mitt hjärta, väl instuderat tillsammans med en flaska Jameson kvällen före. ”Bäääh… ska man skratta eller gråta”? Så började programmet. Hoppas få ut det på ljudfil på nätet så småningom så om nån vill lyssna är det bara att surfa in. 603 AM verkar däremot inte komma igång, den moderna versionen av Radio Nord. Men jag har lådorna fulla av band som jag gärna delar med mig av. Den nakna sanningen om Eckerman i reggaetakt, salsasväng, polyrytmik och baktakt. Det finns bevarat analogt och digitalt.

Jag är trött, har sovit kort den senaste veckan när det både skall jobbas och skrivas så jag borde nog snart gå och knyta mig och kanske fortsätta imorgon. Innan dess vill jag ändå förmedla lite av mina censurerade texter, stoppade för att de inte var tillräckligt bra. Jag hittade dom i dag och dom har med Janne att göra.

Ulcinj 28.6.89

Sitter här på balkongen på Hotel Mediteran, Del Opačija, i staden Ulcinj på allra södraste delen av Jugoslaviens kust, 12 km från Albanien i Makedonien. Riitta har somnat och klockan är elva nästsista kvällen här. Jag har druckit en hel del öl, min vana trogen, och det är med tvekan jag fattar pennan. Skall det bli nåt av det här?
Du vet väl vad som hänt, i stora drag, jag skrev ju att vi åter fått missfall och att vi gift oss. Missfallet kom i 20:e veckan på så sätt att fostervattnet rann ur och efter två dygns väntan på förbättring av läget och hopp om att något skulle kunna göras så kom vi till slutsatsen, med expertisens hjälp, att födseln skulle sättas igång artificiellt med dropp, och det i grevens tid, eftersom det strax efteråt konstaterades att Riitta fått en illasinnad infektion i livmodern som kunde ha inneburit, Gud vet vad, om den inte åtgärdats i tid. Att föda fram fostret rekommenderades dock i motsats till operation eftersom en ”naturlig förlossning” innebar mindre risker med tanke på eventuella framtida graviditeter. Jag var med en stor del av tiden då Riitta gick igenom vad hon i brist på bättre bilder kallade helvetet. Svåra saker att förstå, svårt att greppa. På något sätt fick hela processen mig så ställd att jag ännu inte på nästan 2 veckor kunnat samla mig till att skriva i min dagbok. Orden känns plötsligt så meningslösa och ändå är det i de flesta fall det enda vi har att ta till för att på nåt sätt kunna förstå och utstå det som oförväntat bara sker. Men jag förtvivlar på min förmåga att använda orden rätt och rent.
O.K. bort från det analytiskt funderande tillbaks till det konkreta berättandet. Det var liksom meningen att

***

Och där tog det slut. Självutplåningen grep in och hur det blev sen kan jag berätta nån annan gång. Skulle vara roligt att kunna läsa vad jag sedan egentligen fick ihop för ett brev. Jag tror att jag fick till det. Vår korrespondens med Janne höll på från 1975 till 1990 och jag har alla hans brev sparade. Jag undrar om överlevarna Eva eller Emma har mina verk sparade i någon bunt. Måste fråga dem när jag kommer över. Emma kunde jag kanske kontakta i Stockholm, hon lär ju bo där, min guddotter född 22.5.1978. Imorgon är jag där. Eller snarare idag, klockan är 00:16. Tar en Lucky Strike, häller upp lite Lauder´s, stänger av kassettbandet Pick-Up 30.12.88, där jag intervjuar Lundell och spelar det bästa från dubbeln Evangeline. Det var andra tider det, och ändå är jag nu på samma nivå, har inte sjunkit mycket.

(mer imorgon)

80s

Jahapp var ska man börja då med denna dag som jag spenderade hemma till stor del, läste några böcker sov och var ut på länk men fick inga ansökningar och brev skrivna. Men långlänk blev det, den första för i år och det tog sin tid men jag sprang ändå oavbrutet i en timme och tie minuter och det känns i benen. Trots att jag hållit mig igång genom vintern har alltså prestationsförmågan sjunkit en hel del, men det tar väl sig framåt sommaren. När klockan blev 1/2 4 tog jag mig in till stan med Johns cykel på spårvagn 1A men hann inte till Suomen Talokeskus för att inhandla litteratur om gårdskarlarnas uppgifter, men gick in på SRT-galleriet och tittade på verk av Roy Friberg och Peter Tillberg. Hann även med att köpa mig ett par jeans (Levi´s) på Stocka innan det var dags för årsmötet för IBBY där jag blev vald till internationell sekreterare. Mycket tantigt var det. Jag snackade mest med Marita Lindqvist och avnjöt vitt vin tills småruset kom men då var alla redan på väg bort. Och vad med det, imorgon skall jag upp tidigt, tidiga fredagarna.