Slint 21

 

Visst slog det slint.

Vad hände?

Vad slog till?

Förälskelse 

I ungdomen.

I det redan genomlevda.

I det främmande spännande.

Behov beröring berusning.

Överskritt av gränser.

Ett hopp rakt ut.

Sedan förslitningen.

Samtalen. Konflikten. Lappandet.

En förlorad själ. En lidandets påsk.

Våren som bryter sig in för att sedan fly.

Skärrad. Förtappad. Lång väg till försoning.

Evig tvekan. Brustet förtroende. En flykt.

Da capo, omkvädet, år senare.

Och åter igen, 

förälskelsen i ungdomen

i framtid i det förgångna.

Var det bara en protest en bakutspark

en fint ett strå att hänga i?

När det slog slint.

Kanye West

Klockan ringer vid 7:30 och jag har redan då varit uppe i en timme. Läst Nyan, eller snarare bläddrat i den på toan. Kokat gröt, druckit Nescafé och apelsinjuice. Lagt banan och hallonsylt i gröten. Tittat i Nyans Ung-bilaga. Sett katten härja omkring. Hon är vild nu i mars. Läst krönika av Felix Quarnström. Tänkt på hans släkt. Dynastin inom åländsk rockmusik.

Var till M igår kväll och beställde en resa till Prag. I slutet på april. Kattvaktandet bekymrar mig, men jag får väl tala med Saied och grannar. Sviterna efter fallet i förrgår hänger fortfarande med, men det har lättat sen igår. Borde göra lite sträckningar.

Och vad annat för dagen med sig då? Kollar väl lite mer om kameran på nätet, skriver lite mer. Städar. Hör hur gräset gror och lyssnar till nån CD ur låda tre. Jag har mina projekt.

Skall väl lyssna till Kanye West en gång till. Kanye West som var på Stockholm Jazz 2006. Såg honom inte i den villervallan. Det blev Sting och hans organ som prydde väggen tillsammans med West i närmare 5 år. Nu är den affischen nedtagen. Undrar vad var som kom istället. Måste ta mig ett kik. Ifang Bondi var det ju.

Läser Nina Fellmans ledare om åldringsvården. Mycket aktuell för mig. Mor väntar på att få komma bort från Gullåsen till Trobergshemmet. Men där finns det inte samma rehabiliteringsutbud, skulle jag tro.

Borde byta lakan och tvätta lite. Duscha. Ikväll blir det bio. Den gröna cykeln i filmklubben Chaplins regi. Jag hör gräset växa i svartvitt. Kanske jag skulle förvandla en text från resan till poesi. Tyckte det fanns möjligheter till det när jag läste igenom det idag.  Och det blev, men inte så bra, blev till Slint.

2015

MAARIANHOME - BREVEN # 15

Bäste Broder. Landade precis, vad här är trångt, nåt i grund och botten vrångt, längtar redan nu till nästa mål, bakom frusen horisont ...

Köpte en JazzTimes för att se om det kunde vara nåt på gång i Illinois i början på april. Nej, men fanns en artikel om Dizzy & The Birth of Latin Jazz med den tragiska historien om hur Chano Pozo ändade sina dagar.
”Pozo´s congas stals i North Carolina den 22ndra november, och han for tillbaks till New York för att få tag i ett par specialare. Han bestämde sig för att inte fara söderut igen för han avskydde rasismen han stött på. Hängde kvar i Spanish Harlem, tjusade kvinnor, drack rom och rökte gräs. Den 30nde november köpte han 25 joints av Eusebio ”Cabito” Munoz, en Cuba-född dealer och spelare, och blev förbannad när han märkte att kvalitén var undermålig. Pozo misstänkte att Munoz, för att sänka kostnaden, hade blandat oregano i marijuanan.
Nästa dag konfronterade Pozo honom, hotade med kniv och krävde att få pengarna tillbaka, men Munoz vägrade. Pozo knockade honom med ett slag i ansiktet och tog 15 dollar ur fickan på den medvetslöse ”Cabito”.
Följande eftermiddag, den andra december, klev Munoz in på Rio Café på Lennox Avenue och 111te gatan där Pozo dansade till jukeboxmusik med en servitris. Munoz ropade på Pozo och när Chano vände sig om dödade Munoz-aset Chano med ett skott rakt i hjärtat. Sedan pumpade han resten av magasinets 6 kulor i den redan döda kroppen och vandrade ut i New Yorks vimmel igen, 1948.

***

Hessu körde mig till Sjöskog och vi hann prata lite minnen och planer på färden och sedan över en papperskopp java till chaffispris (1 €) i terminal 2. Köpte finska delikatesser på Stockmann, kallrökt renkött som enligt natur-födo-terapeuter botar cancer. Till Anni: Pringles och en tjejblaska med gratis ögonskugga. Till mig själv: ”Paranoid”  med Black Sabbath och ”Rentun ruusut” en 2CD med Irwin i serien Musiikin mestareita. Satte på ”Haistakaa paska koko valtiovalta” när jag kom hem. Kollade in vad lokaltidningarna rapporterat om litteraturdagarna och cyklopedfallet.

Nyan hade slagit på stort: 

Någonstans har någonting gått väldigt snett lät Ledaren. Harriet Tuominen hade skrivit om hur polisen informerar dåligt om hur lagen skall tolkas efter att man redan i oktober hade bestämt att cyklopeden varit moped.  

Hon avslutade halvsidesledaren med: 

Det får inte vara så att vi går in i en butik och köper en vara fullt lagligt och med försäkran om att den också är laglig att använda för att efteråt dömas till straff för att det inte var riktigt så i alla fall.
Halvsidan upptogs till hälften av bild av undertecknad i färd med att överlämna lotterivinsten: Vem visste inte? Polisen och motorfordonsbyrån var i höstas överens om att cyklopeden är en moped. Och man visste att den hade sålts som cykel. Vad gjordes för att hindra folk att dra på sig böter för olaglig körning? 

Bild tagen på stadsbiblioteket i december. 

På paradsidan står det lockande: Moped även i Sverige
NYHETER. Blomqvists auktionskammare, som sålt cyklopeder till Åland hävdar att de sålt cyklar. Men även vid vägverket i Sverige säger man att cyklopeden klassificeras som en moped om den går framåt utan att man trampar.  

Jag blir så trött, Tom Tröttskij. Har lyssnat på din skiva medan jag skrivit brevet. Funderade på att göra en kupp, utnyttja medierna och skriva en insändare med rubriken ”Stadens kulturchef anklagas för massiv törst”. Vad tycker Du? Nu orkar jag inte mer idag. Jag tar och häller upp en stor whiskey, röker en kamel och lägger mig bredvid min hustru och ågas för morgondagen. Känns motsträvigt att behöva vakna redan vid 7 till ringande alarm.

Tack för gårdagskvällen och frukosten.

Jag är beredd på återfall.

Vi hörs!

”Don’t forget to breathe” som Andy sa.

80s

Vecka 16 på söndan kan jag alltså sända mitt material från Tunisien. ”Tunisisk musik av idag” sade jag till Nysten att arbetsnamnet kunde vara när jag just ringde upp. Det är alltså arbetsdag även om jag är sjukskriven ännu idag. Ja det masar sig fram. Har hunnit skriva färdigt recensioner till Kipa och spela färdigt ett band till John och Wendy som jag står i beråd att skriva ett brev till så småningom, nästa programpunkt efter skrivandet här. Har försökt komma igång med Reuters ”Shamran” men det går trögt. Lika så bra det så kan man få annat gjort. Skall spela in Nutidens dåtid när det kommer om en halvtimme och sedan senare på kvällen. Talking Heads nya Naked och Sielun Veljets SF. Hämtar dem hos Bö någon gång efter 5. Han ringde, hörde av sig. Jag har själv inte velat med tanke på mitt uppträdande på Tunisienkvällen. Ja jag har väl inte haft i tankarna att jag skulle ha uppfört mig dåligt gentemot dem, men man visste ju aldrig.
Riitta skulle visst komma hem här på eftermiddagen. Hon verkade kuttrig när hon begav sig iväg imorse. Jag hade erotiska drömmar och rökte. Den farliga förbindelsen satte sina spår, erotiska spänningar. Vi hoppade som små kaniner där vi satt på andra raden med näsorna nästan fast i duken. Läbbigt skrämmande. 
Skall väl ut på en skidtur eller lunk så småningom också... var ut en timme i går kväll, på skidor. Det sitter bra när tjärsmaken och nikotinen väller fram ur porerna i käften.   /88