25te i 4de
Vi var i Prag, klättrade upp på ett berg och ner igen förstås. Efter tunneln kom det en pub med filmtema där vi pausade och kollade in ett familjekalas. Det var vår då också. Tänk så lite man minns.
Redigerar en text från 2015 och kallar den Blödigt Blött.
15 bilder av kärr och diken illustrerar.
Blödigt blött:
Mitt hjärta gråter
Hjärtat går i kvav
I ett pulserande hav
av av
Lidandet kväver
Den glädje jag kände
När pulsen
fylldes av sång
Hjärtat gråter över
Krav som krävt
För att klargöra
ensamhet
Brytna känslor flödar
Hjärtat blöder blött
När förtroendet
ifrågasätts
Mitt hjärta blöder
Gråter för det sjuka
Blev uppenbart
klart
Erbarmligt gråter smärtan
När misstankar väckts
Utan uppenbara skäl
farväl
Sedan gör jag en video på ett Garage Band projekt: Klinikpanik.
Gott och väl. Det är bra att fråga, men helst nån i taget, det är bra. Och frågor och funderingar kan vara svårt att skilja på ibland, speciellt om dom är diffusa. Och det är sällan man har bra svar på bra frågor. Det kan vara stundens ingivelse. Vi var på en liten biltur med Z idag. Ikväll blir det ända till Lumparland där musikanter skall fotograferas. Ha det bäst. Kram och gläfs.
Klockan har blivit halv nio. Kommit mig iväg på jobb. Ännu en dag funderar jag på hur länge jag skall orka hålla på. Till årets slut? Till End of FEB18? MAY18? NOV18? FEB 19? And so on. And on.
Ansamling av tankar förlöses sällan.
Känns klara när dom simmar runt.
Men när dom skall ut blir det blaj.
Får väl ta cykeln upp längs landsvägen.
Bananamannen funkade inte och kanske
Inte så mycket annan text heller.
Ändå kändes det lätt trots
att tung var där och bökade.
Det tar ju tid att hitta rätt.
Söka balans och jämvikt.
Tautologin härskar.
Och mor var borta, funderade:
Vad gör han sonen? Vad håller han på med?
Bananamannen rules.
Och på morgonen ville Hon ha honom,
men inte flåsandes.
Katten var med.
Och dagen gick medan han undrade varför
hon frågat om dom skulle göra slut.
Hon svävar på målen.
Kasten är rappa.
Blir arg.
Flabbergasted, paff, förbluffad över Joshua Redmans löpningar på Wish blev jag i natt när jag vaknade upp vid 1:10 och stängde av datorn för att försöka somna om. Det gick väl av och till. Bekymrad över synen som inte förbättras på så sätt jag önskat. Processen är långsam. Blir det någonsin bra? Kan inte läsa, så får skriva och spela.
Igår på Alandica var allt en dimma på scen. Svårare med mörker, men inte heller bra när det är ljust. Något jag alltså måste gå igenom. Och jag önskar jag kunde spela som Joshua, ens lite ditåt. Var och tränade igår. På gitarren lyckas jag få till en blues utgående från de lärdomar Robban delar med sig. Men jag har ju blues. I helgen spelar Peter Asplund på Musikinstitutet. Kanske skall ta mig dit. Jag är seg. Missar kanske gubbarna. Måste klippa naglarna. Våtservetterna har torkat ut och i nackhåret kliar det så att det flagnar.
Kommer mig upp vid 9 efter att ha försökt dra på uppstigandet en bra stund. Under frukosten läser jag en artikel om Little Feat i Uncut och kommer att tänka på artikel jag skrev om en Amnesty-konsert på Kulturhuset i Hfrs där jag nämnde Long Distance Call. Det var väl när Lowell George dött 1979.
På FB har Jacob förmedlat en grej från WIMP där Jolene med Dolly Parton spelas på 33 varv. Groovy.
Katten har fått mat och har varit på lådan. Lägger sig över mina händer på skrivbordet. Helgen för hennes del är ordnad så inatt far jag till Helsingfors. Ser fram emot att träffa John. Skall väl göra nåt filmatiskt tillsammans. På måndagen kanske jag kan träffa Bö eller Peter. Har funderat på att fara till Lovisa, men det verkar bli ännu ett överhoppande...
Och igår ringde Bolle och ville ha hjälp med att flytta masten till båten. Så jag slet mig från mina redigeranden och cyklade ut i den kyliga vårkvällen. Lite försenad, vilket gjorde att jag inte behövdes så mycket för Elis, Stig och två andra var också på plats. Stannade ändå en stund och pratade med Bolle. Om hur det går med filmen om Herzogin och om familjen och Åke. Han tipsade mig om Papps "Åländsk allmogeseglation" där Brynolf Karlsson skulle vara omnämnd. Så jag cyklade till biblioteket och lånade den och bläddrade. Hittade lite om Brynolf och skutan Tora. Tänkte också kolla nyheterna om att det var oroligt i Ukraina och att några separatister blivit dödade. Missade det eller så sades det inte i Rapport som jag försenade mig till med 7 minuter.
Blev ingen lunch med Jacob igår, men istället promenad med M. Idag passar det inte henne på dagen, men efter kl 18. Jag vet inte riktigt. Jag är lite trött. Igår var jag riktigt trött och tänkte lägga mig vid 22 men blev ändå kvar vid datorn och kollade klipp på You Tube. Vilka var det? Måste kanske kolla historiken som jag raderade vid 21.30. Men efter det?
Jo men visst, Shantaram och inslag om författaren på CNN från Bombay var det ju, förutom lite schabbel med mina egna klipp från Georgien. Skrev också ut mina texter från Indien och Georgien så att jag kan läsa 20 sidor på min resa. Jag måste väl packa, dammsuga och besöka bank och Hemmet idag också. Och på Indigo spelar Blues-o-matics ikväll.
MAARIANHOMEBREVEN # 33
Home 2005-04-25
HåHåJahJah Broder.
Tänkte trötta Dig med ännu några nattliga tankar, innan posten öppnar för dagen. En dystert bakfull dag börjar ta slut. Blev väckt vid tolv av att A absolut ville ha hjälp med att komma in på internet. Jag visste inte varför inte kontakten funka förrän jag lite senare satte mig in i problemet. Berodde på att jag dragit ur en stöpsel till det externa modemet, för att få ljus i lampan i mitt arbetsrum dit jag tagit min tillflykt i den månfulla natten...
Gick ut på gården och knipsade kvistar och lyssnade på Through the Past Darkly (Big Hits Vol. 2). ”What a drag it is getting old”. Hade bjudit in morsan på entrecote så när hon kom fick jag sätta igång med att kocka. Glömde visst att bulta biffarna, så de blev sega. Alltid lär man sig nåt. Visade lite bilder från Eckerman och Torshavn, digitalt på den bärbara. Då jag körde hem Maj-Lis var klockan ½ 19 och jag gick via arbetsrummet till Medis där Sega Gubbar hade ett avslappnat rep: Tuxedo Junction, Do You Know What it Means (To Miss New Orleans), S:t Thomas, Visa från Utanmyra, Pennies from Heaven och Sweet Georgia Brown!
For sen till jobbet och gallrade mig genom posten. Hade 211 spam. Höll på i ett par timmar och förberedde återkomsten imorgon. Mycket vagt att ta tag i, och jag vet inte riktigt hur jag ska orka. Kom hem vid ½ 12 då A redan gått å sova. R låg och läste nån religiös skrift i sängen. Nattens konflikt ligger i…
Gick till arbetsrummet och började reda upp i de arkiv som jag hämtat från morsans källare. Försöker få koll innan det är dags att slänga dem för gott. Slängde en hel del gammalt skolmaterial och stötte på en uppsats från 1972 som på något nära sätt anknyter till mitt liv just nu. Jag hade tillsammans med Georg Stefan (1953-) och Kent Folke (1954-) gjort upp släktträd på en uppsats som jag tvingats skriva som ett led i vägen mot en mognadsexamen. Jag hade bara kommit två generationer i mitt träd, medan Stefan och Kys hade namn på farfarsfar.
Ännu intressantare var att jag som tema för uppsatsen, bland 12 som vi hade att välja emellan, valt att rekommendera, presentera, Stäppvargen. Har flere gånger de senaste åren funderat på att läsa om den. Såvitt jag minns hade HH bestämt sig för att ta livet av sig vid 50. Jag har undrat hur det skulle kunna appellera på min livssituation i dessa tider. Istället för att ge mig tid och ro till att gräva i min litterära själ valde jag dock att improvisera året innan 50.
Jag slängde för det mesta ihop mina uppsatser på nolltid och fick kritik för det. Måste fylla ut timmen med att göra nåt annat, rita, plita eller såsom här komma med ett litet finurligt, men allvarligt menat bonusspår.
Uppsats
Tom Eckerman
Klass VIII A 201172
En roman som jag kan rekommendera
En roman som jag gärna vill rekommendera för mina läsare är Hermann Hesses mästerverk ”Stäppvargen”. Främst tack vare denna bok fick Hesse Nobelpriset i litteratur. Hesse har också skrivit en hel del andra böcker av hög klass såsom ”Demian”, ”Glaspärlespelet” och ”Siddharta”, men här skall jag alltså försöka redogöra för ”Stäppvargen”.
”Stäppvargen” (”Der Steppenwolf” i original) är en mycket svårläst bok. När jag själv läste boken fick jag börja om tre gånger med långa mellanrum innan jag kom igenom den. Alltså, jag tröttnade efter 20 sidor och lade undan den, lät den ligga i ett halvår. Sen när jag tredje gången äntligen kom igång med boken och kom in på Hesses tankegångar kunde jag inte sluta förrän jag läst hela boken. Boken handlar om Harry alias Stäppvargen, en tillbakadragen person. Hesse använder i boken jag-formen som berättar-sätt. Harry, som en tid bodde hos romanens jag-person i ett hyresrum lämnar efter sig några anteckningar. Berättaren, som blir intresserad av den besynnerlige författaren Harry, läser dessa anteckningar och fyller i med små iakttagelser som han gjort vid de få tillfällen han varit i kontakt med denne Harry.
Hela innehållet i boken verkar som om det skulle sväva i en sorts drömlik atmosfär och det har ofta hävdats att Hesse speciellt i denna bok tagit intryck av Sigmund Freuds psykoanalys. (lärarkommentar: Uttryck samma tankar med andra ord! Skriv t.ex. Romanen har en egendomlig, drömlik atmosfär)
Stäppvargen hittar på gatan en inbjudan till någotslags möte för ensamma själar. Detta är upptakten (början) till en massa (mängd) upplevelser som kommer att förändra hans liv.
Jag skall inte här berätta om vad boken innehåller för jag tror att nästan varje ord i boken har en viss magi och vill inte och kan inte i ett kort sammandrag återge Hesses berättarkonst, utan den tycker jag att man själv skall få njuta av genom att läsa ”Stäppvargen”.
6- Hesse grubblade över den moderna kulturens kris
*Skrattpyramid i samband med bifogade uppsats
Ha
Ha-Ha
Ha-Ha-Ha
Ha-Ha-Ha-Ha
Ha-Ha-Ha-Ha-Ha
Ha-Ha-Snyft-Ha-Ha
Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha
Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha
Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha
Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha
Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha-Ha
*Du har berikat språket med ett nytt och roligt ord.
Understrykningar och förfettningar är lektor MMs. Jag skulle gärna ha fått veta mer vad hon tyckte om mitt snyft.
TT
Nästa kväll
Posten var nog öppen men min dator på jobbet ville inte öppna den diskett jag laddat ner texten på. Tyckte att disken skulle formateras och det iddes jag inte försöka mig på för då kunde övriga filer på 144an ha försvunnit de också.
Var alltså på jobb heldag idag. Redde upp i högarna, svarade på e-post, planerade morgondagens boss-möte. Var hem på lunchen och åt löksoppa med R som sedan följde med och hämtade ut biljetterna till nästa veckas kryss till Hfrs. 32e per skalle för hytt, frukost och middag. Vi far onsdag kväll 23.15 från Vikingterminalen. Kommer till Hesa 11.00 och åker tillbaka 19.00. Home 7.30 fredag morgon. MIFK spelar mot HJK kl. 14.00 på Flygaredan. Har Du lust att komma med och kolla om stadipojkarna klår m:hamnsgloparna eller v.v.? Tänkte bjuda John på kalaset om tiden passar den unge herrn.
Från Birkas kontor for vi till postterminalen vid flygfältet och hämtade ut den Strada City Bike som R förärade mig i efterskott som påminnelse om att jag blitt 3x17. Bra drag i pedalerna och tre växlar. Tror jag tar mig en sväng till stan på kvällsbärs vad tiden lider. Man måste ju jobba på att hålla konditionen.
Efter lunchen gick jag och kollade om Stäppvargen möjligtvis var inne. En översättning från 1955 av Sven Stolpe. I en inledning över Hermann Hesse (1877-1962) skriver Anders Österling följande om romanen:
Den så kallade Stäppvargen är en förklädnad för författaren. Huvudpersonen berättar sina upplevelser i form av en jagskildring, som kvarlämnas i hans hyrda bostad när han en dag försvinner till okänd ort, kanske ur världen. Han heter Harry och presenteras som en lärd enstöring i femtioårsåldern, tillräckligt försedd med pengar, men annars med eller utan förskyllan ställd utanför samhället, närmast en tragisk existens. Presentationen är skicklig; det lyckas Hesse att från början skapa intresse för den gåtfulla figur och övertyga oss om att han inte bara är ett mysteriöst påfund. Under en av sina svårmodiga kvällspromenader i staden, till och från de små världshus där han söker glömska i vinet, får hjälten i sin hand en underlig broschyr som heter Traktat om Stäppvargen och bär mottot: Endast för förryckta. Det visar sig vara en kylig objektiv utläggning av hans egen själsbeskaffenhet. Han får där ett slags nyckel till sitt otillfredsställda liv: Han är en tvekluven varelse, halvt människa och halvt varg, och måste på grund härav leva i självmordsstämningar. Stäppvargens natur är de starka, vilda ursprungsdrifterna, som förtrycks och förnedras av den gängse moralen, av de från barndomen inpiskade föreställningarna om synd och skuld. Hans lyckomöjligheter är nu sorgligt förvridna: den som har stäppvargens eldmärke måste trava omkring i det borgerliga samhällets utkanter, jagad och skygg och förtvivlad. Genom de kränkningar och förödmjukelser som han lidit har han kommit att identifiera det mänskliga som idel feghet och dumhet, medan det ädla och fria en gång för alla tillhör vargväsendet, jenseits von Gut und Böse.
Stäppvargen, inledning av Anders Österling, ss. 8-9, Forum Sthlm
Tryckt i Harrisonburg, Virginia USA 1980
Denne stäppvarg kunde gott stämma in på Eckermännen Leonard och John, som var försvunna i USA och Polen, och även den mystiske Mr. (troligen John?) Eckerman, som försvann från byn i Michigan efter att ha gett den sitt namn, och sedan bara spårlöst försvann. Och varför inte på den man som tar sin nya cykel och travar omkring i samhällets utkanter och försöker hitta nån håla där han kan söka glömska i ett stop öl på någon av stadens små etablissemang.
Damerna tittar på TV och färiskan Eivør Pálsdóttir sjunger ljuvt för mig från Trøllabundin tillsammans med Danish Radio Big Band… och där drar Jens Møller just nu ett tenorsaxsolo i en gammal färisk hymn: Jag vil mig herren love 1569.
Anders Österling avslutar sin betraktelse över Stäppvargen med följande ord på sid. 10
När helst Hesse strör in musikintryck i berättelsen känner man likaså hur hans egen konst är intimt sammanvuxen med tonernas. Hans roman är komponerad som en sonat eller en symfoni.
Måste nog och ta och läsa Stäppvargen på nytt, sätta på Steppenwolf The Second på skivtallriken och snurra iväg i ”Magic Carpet Drive”. Men först hoppar jag på hojjen.
Tom Cyklist
80s
Det verkar vara stort bekymmer det här med äktenskapet och giftermålet. Jag har inga större behov av att utreda vad det innebär. Varken teoretiskt eller i praktiken, men Riitta vill ta reda på, reda ut. Och det retar mig, men jag går ändå med på att diskutera ämnet, t.o.m. Att gå så långt att gå med på att besöka en präst i Kristet samfund. Det blev ett längre samtal än jag tänkt mig och det blev kanske det som överskuggade behållningen. Jag ville bort men kunde inte riktigt slita mig. Kunde alltså inte dyka in i förklaringar om liv på tre plan, det var för mycket surr i nerverna då Riitta sade sig vara nöjd med vad hon fick där men inte alls med mina efterreaktioner som vi slösade 1 ½ timme på här under kvällen, när jag läste den text av Kelaranta som jag skall översätta. Blev alltså avbruten. Liksom tidigare. Men då av en redogörelse över dagissituationen på Steinerfronten i Helsingfors. Jaha. Får se om det blir sura miner imorgon. Bevare mig väl! /89
Kommentarer
Skicka en kommentar