Där 24

 

Spelade ukulele på Trobergshemmet. Med orkestern. Fick förmedlat till mor att jag är på väg på semester, över oceanen. Bra så. Så behöver man inte hålla på det längre. Tröttheten slog till totalt igen. Ville bara vila, men tvingade mig ner till bibban för att kolla att kärnbränsle-diskussionen förlöpte. Jag orkade inte stanna. Tittade lite i USA-böcker och kartor och gav mig sedan ut på en kort godispromenad. Hämtade kappsäck på vinden. Borde börja packa. Kollar kanske lite TV först. Så illa är det. Så blev det. TV. Efter nio. Case och lite Rapport också. Och ishockey skymtade förbi. Jag tog inte tag i tankarna från dagen. Blev ingen dikt. Blev ingen skrift. Samlad skrift. Citat och diktat. Storm på kommande där ute. Det viner. Det är så alldagligt. Det kommer på, hela tiden. Det är dags att stänga av. Göra något åt det. Minnas och försvinna. Låta orden leka.

Borde äta nåt. Messar.

Hon ringer jag missar.

Jag ringer, hon missar.

Hon ringer, jag svarar.

Vill ha sviskonkorvsoppa.

Skall ses senare och göra nåt roligt. Jag lagar en röra av frysta grönsaker. Kan inte låta bli att käka allt. Tung mage. Match börjar, hörs genom fönstret. På läktarn slås på trumma. Undrar vad det blir. Behöver visst vila igen. Låg länge och våndades om morgonen. Katten stegade upp och på och slickade. Ville väl ha upp mig.

Allan Edwall dog i prostatacancer 1997. Jag har sovit i 12 timmar. På Opalox. Lade Caroline i lurarna och slumrade in. Så sött.

Nu en annan dag med nedsatt syn. Men lite bättre känns det, men inte är det bra. Det är vår, och räkningarna ramlar in. Pappersarbetet går i stå när man inte kan läsa klart. Men det skall väl bli bättre.

Det är jag själv som satsat och satt mig in i detta. Skall väl jobba på texten jag skrev i förrgår och arbeta vidare på min blues.

Panik på kliniken

efter middag i april

 i trafiken

utan fallskärm

mycket stök

Bakom en krök

väntar Nästan på

en bundsförvant

i denna aparta stad

där trafik möter fik

mitt emellan allt

kör en buss utan stuk

Bromsande gnisslet 

skapar rubriker

vilsna tikar snusar

medan tiden tickar 

tic tac toe

Jag fick upp ett klipp på Tuben igår, ett galet poem. Hittade flera klipp från Georgia, bl.a. ett som en polack Janusz Gawron, gjort för en vecka sedan med time-lapses och musik med Folly & The Hunter. Så jag har fortsatt med att snurra runt på Tuben, hittat Havana D'Primera med Alexander Abreu som nu snurrar på en spellista delad med Los Van Van och Bamboleo o.s.v.

VÄGGMINNEN

Lagt ut mor på Instagram, sett Slumdog Millionaire, köpt kudde och levererat Voltaren till Hemmet. Det är kyligt ute fast solen skiner. Resan till Helsingfors klarnar så sakteliga.

Mujeres! utbrister någon före Bamboleo kommer igång.

Skall väl förbereda lunchen genom att skicka ett mess. Gå till banken. Bädda upp och fixa med diskmaskinen. Köpa vattenkokare och motionera. Dagen kommer igång när klockan blivit 09:40

Hopeless Addis Blues 
(Passing Days of Trying)

Someday soon I'll be doomed
Going down these roads
Playing Addis Dusty Blues

You can hear me hum
You can hear me grumble
You can see me stumble

So all alone
Singing songs I don't know
Just making them up
As they come bye 
down the road I'm gone

And they all sound false
And none is a waltz
My shoes are all dirty
My mind it is set

Sing me your song
Give me your words
Tell me your dreams

This must be Addis
This must be worse
This must be heaven
Or hell I say

Please hand me another
Give me some more
But don'tcha bother
To tell me what i got

Know I got that Addis Blues
So please Dust my Broom

/ March 4, 2015 (rev.)

Instagram

MAARIANHOMEBREVEN # 32

https://maarianhomebrevapril2005.blogspot.com/2021/03/maarianhome-2005-04-24-bo.html

Maarianhome 2005-04-24

Madness madness war!

Bäste broder.
Jag trodde jag var hemma, men i de allra närmaste knutarna vill man veta var jag är. Jag e här men …
Your body’s here with me, but your love is on the other end of town…
Den e int ens här eller där, den kanske e nånannanstans.

Tack för messet, det nådde mig efter att jag försökt vila ut ett tag på Hotel Hafnia, efter en sömning dags färd mot natt. Bra citat av Lennon och Jagger, jag tror jag löste pusslet direkt, men jag kan ju ha fel.

Tack för välkomnandet, det kan behövas, det finns risk för att det är få som vill ha mig stickande around.

Stack från Tórshavn fredag morgon. Hade klockan att ringa på sex, men orkade inte upp före 25 över. Betydde att jag missat frukosten och när jag kom ner i receptionen ville de nog ha betalt, men nån frukost var det inte tal om. Utlovades en kaffe om jag var snabb. Var så snabb att jag hann med två skinksmörgåsar, en juice och koppen kaffe på det. Bussen väntade irriterat, men väntade. Ut i obygden spaced out. Tog fram Canonen och registrerade de förbiflyktande landskapen. På Varda flygstation fanns det alldeles tillräckligt med tid. Hann både köpa lunnestrumpor och en kaffe och snacka väsentligheter med Nina Gran, innan planet lyfte. Vägen över Atlanten västerut satt jag försjunken i Uncut, och mitt i alltihop var jag på Kastrup där det bara var att åka vidare till Dyssegård, och Fruevej 34 i Söborg. Kändes hemvant. Pluggade in Compaqen och skrev det mesta av en officiell Tórshavnsrapport.

Vid 16 kom Peter efter att ha träffat socialministern och vi hoppade in i Opeln och försökte ringla oss ut ur stan. Det var helgkaos på gång och det blev krypfart mot Slagelse. Tog 3 och ½ istället för hälften som vanligt. Galal hade förutsett förseningen så maten väntade nästintill klar när vi kom fram till deras sommerhus. Hade en givande kväll där vi uppdaterade varandra på vad som skett sen i somras. Jag trivs i deras sällskap och tyckte jag fick sagt rätt mycket som jag annars kniper käft om. Följande morgon körde dom mig till Slagelse station, och tåget gick direkt till Kastrup där jag hade några timmar på mig att pränta ner digitalt vad jag skrivit för hand om vår primavera español –92.

Susade vidare till ARN och tog bussen in till Cityterminalen. Messade på vägen in till Ludde och Tommy att jag hade några timmar att spendera i stan. Bosse reagerade och efter att jag hade varit på Mega och inhandlat tre CDn tog jag mig mot Söder. Det var rea på Mega och för en cd betalade man 98 spänn, för två 89 och för tre 79 per styck. Efter en hel del schackrande föll valet på:

- Oh Mercy, inledningen på Dylans tredje storhetsperiod. Jag har sökt den ett tag och nu fanns den där till ett schantibelt pris. ”Everything is Broken” och ”Political World” är väl de låtar som fastnar först. Valde bort soundtracket till Pat Garrett & Billy the Kid och Dylan & Dead, de får stå över till en annan om-gång.

- Hissing of the Summer Lawns, den Mitchellplatta jag faktiskt lyssnat mest till. Hade den dock aldrig som vinyl, bara på kassett och det räknas väl inte. Ett minne från tiden i Alberga då Inga köpte den och vi snöade in.

- Led Zeppelin II. Tvekade mellan I & II. Båda har försvunnit ur min vinylsamling. Lånade väl ut dom och litade på låntagaren eller eget minne. Båda är väck… Soundtracks of my life 68-69.

Passade sedan som snabbast på att kika in i Multikultis fönster. Utanför stod Chicagoborn Sebastian Voegler. Växlade en hel del ord innan han gick in i trumaffärn på Götgatan och jag vandrade upp mot Mosebacke torg och en encounter med Wadmans. Det blev en fransk visit, men jag hann få mig biff till livs. Hastade tillbaks till Cityterminalen och bussen mot Kapellskär. Åkte över havet, var hemma vid 00:13, Saturday morn a.m.

Jaha, vad är det då som är så ”puzzling ’bout my natural game”? Vet det knappt själv, men jag har några ledtrådar. Försöker leka Harry Haller och få nåt till stånd innan jag kolar, förhoppningsvis inte för egen hand. Döden lurar bakom knuten, och sträcker rentav ut sig i ljusan dag. Jag försöker göra upp med ”every glow that laid him down” och försona mig med att ödet var detta, detta svårartade liv som har sina dalgångar och höjdpunkter. Känns ibland som jag bara har dalgångarna kvar, de höjdpunkter som ännu är obestigna känns emellanåt ouppnåeliga. Jag söker min fader, nån som kan fungera som ett ”guiding light” när jag är ”lost in the rain in Juarez and it’s Easter time too”. Jag försöker undvika att bli slav under TVn, staden och familjen. Jag försöker nå mina drömmar innan de bleknar. Sakteliga tar krafterna slut, ebbar ut, och jag har knappast styrka att stå upp och ta ett skjut till. Den dan den sorgen, brukar man visst säga. Jag försöker leva här och nu. Det är väl det som är spelets regler och jag vägrar spela falskt.

Har försökt spela med efter bästa förmåga idag men till slut blev det fnurr på tråden i alla fall. Jag sade att jag skulle ut med hunden, gick till Alva’s för att kolla in The Jasmines. Hunden väntade i Tonys bil, och var nöjd med det. Den som inte var nöjd var min husfru som krävde förklaring. Den jag gav accepterades inte, så jag gick ut igen. Orkade mig tillbaka för en timme sedan, och skrev ner detta. Dags för natty dread att natta in. Heaven bless us all.

Puzzling Papa
Daddy Cool
Old man,
Take a look at yourself, I’m a lot like you

Mr. K. I presume
If you are Stan
Then I'm Ollie
The Way Past Midnite Rover

My name is Eckerman, 

Tom Eckerman that is.
Not Edkerman or Ickerman
Nor Ackermann,
Just Tom.

Just like That Man

With the Blues...

Seen?

Cool Runnings.

80s

Ute ligger snön centimeterdjup så det blev inget spring trots att jag planerat in det på kvällssidan. Nåja, simmade 300 i simhallen i Dickursby. Längre blev det inte, ville inte lämna barnen utan övervakning längre än så. Vi var alltså dit tillsammans med Anna och Jonas. Före det så tog vi oss en promenad, John och jag för att se om det kommit några tussilagon och visst hittade vi även om jag förvånas över att han inte märker saker. Hittade även en tom ölflaska och bestämde oss för att samla på sådana. Hittade bara söndriga på Himmelsberget, men hittade en till på Pohjolagatan.
Vi hade väl en givande dag, jag tappade dock kontrollen när han var och mixtrade på ljudanläggningen, när han ivrigt ville förevisa ”Lyckost mej”-kassetten för Jonas och Anna. Det blev gråt när jag strängt förmanade honom, men det gick nog fort över.
Inrusande kommer de på höga varv och kacklar på tyska. Undrar om Öhmans har börjat och det gör det visst nu.   /88