Den fjärde då

Hej och godmorgon. 

Det är småruggigt. Det är kallt. Och jag skriver. 
Två veckor sedan T-banan tog oss från Hornstull till City-T.  

Det har gått som det gått med missade plan, strejker och rusande flygpriser. 

Sex nätter i Berlin. Inte mycket, ingenting. Försmäktat och varit jobbig. Gråt och tandagnisslan. 

Konsten fanns där, i det alldagliga livet, på muséerna, på film. God öl och samma eviga trötthet. Checkpoint Charlie. Falskt inhiberade flyg och sedan en morgon på stranden i Olhao. 

Då paniken lagt sig i Tavira, flöt floden G stillastående ställvis. Stängda musslor stoppades ner, men skall öppnas som en bok av liv. Statyn var orange och min älskade klär i blått.

Riktar objektivet mot fågel och fisk nedanför den romerska bron. Veckan senare är det småruggigt och kallt på Baixa del Mar vid Guidana-floden. Som flyter på mellan Portugal och Spanien. Var dit över bron. 

Har promenerat i EU:s utkanter. Sett förfall och haft det. 
Ruggiga skjul och raggiga vilt skällande hundar. Kliat. 
Har hittat och nästan förlorat. 
Har hyschats och tystats. 
Har givit hals. 
Lämnat kvar och skaffat nytt. 
Varit man för min hatt. 
Druckit och tjocknat till på värkande knän. 
Tittat och upplevt. 
Kletat ner. 
Trampat runt. 
Gått emot och tagit. 
Upplevt misär och törst. 
Åkt röd Rover med en vinhalsande existens. 
Fått nej och jo. 
Grafitti och tags trängs på förfallande väggar och murar. 
Blivit förhörd och bönat. 
Lämnats och hittats. Mött. 
Vandrat en tidig morgon. 
Ätit fin fisk och dålig bläck. Knäppt. 
Funat på nytt och på gammalt. Blivit snubbad. 
Snubblat på. Försökt hitta poesi i förhållandena. 
Har lyckats och misslyckats. 
Har blivit förnekad och accepterad. 
Det går upp och det går ner.
Det är brytningstid, alltid. 
Vart är vi på väg? Vem vet? 
Varje dag är en pärla som slipas. 
Blir bildspel. 
Så har två veckor förgått. 
Det är så dags att stå upp och gå. 
Ta tag i tillvaron, turista vidare. 
Ta en kaffe. 
Så d så. 
Hej då.

MAARIANHOME-BREVEN # 23

Chicago 2005-04-04 

All the tired horses in the sun
How Am I supposed
to get any writing done

Var in på Borders bokhandel på State Street och köpte Dylan´s ”Selfportrait”. Märkte att vinylversionen var försvunnen ur mina samlingar för ett par veckor sen när jag ville lyssna till ”Take a Message to Mary”, låt 19 på cd-versionen av dubbeln. Kommer väl om ett tag ur lurarna. Köpte också Emily Harris´ ”Wrecking Ball” som visst blev nånslags second coming för henne när hon mötte Daniel Lanois i New Orleans 1995, åtta år efter att Dylan var där och spelade in Oh Mercy. 

Cyklade ner till Downtown Chicago på eftermiddagen och parkerade järnhästen utanför Cultural Centre. Gick sedan in på Subway och åt en macka, vandrade vidare till Borders och sen över floden till Andy’s där jag tog en sejdel Bud. Sen till Jazz Mart för att kolla hur den butik ser ut som skryter med att vara världens största specialbutik på området. Stan är stor men inte så trång. Man bygger på höjden och brett för bilar. Trottoarerna ger utrymme för lugnt spatserande. Var in i en Delibutik och köpte en burk 24 oz Miller High Lite, the champagne of beers. Kassörskan satte burken i en brun papperspåse. Så gör man i USA, döljer alkoholaktiga drycker i bruna påsar. Det är så mycket man känner igen, sånt som är bekant från filmer, böcker, TV och som exporterade koncept, McDonalds, Starbucks, Subway. På Burger King här i de lite ruffigare kvarteren vägrar dom sälja genom luckan om man inte har bil. Entrédörren var stängd så jag försökte med luckan, men det gick inte, trots att jag försökte fråga vad det var för skillnad om man hade bil eller inte. Nej, chefskassörskan vinkade bort tjejen och tittade på mig som om jag var en riktig bråkstake.

Jag fick överbliven lasagne här på loftet istället. Igår var Sage och hämtade mig från Logan Square med bil. Dit hade jag tagit på blå linjen. En vårlig söndag i latinokvarteren hann jag uppleva lite av, innan tjutsen kom. Var lagged och orkade mest bara säga: Yeah yeah. Knöt mig vid 16, missade maten och vaknade vid midnatt, utvilad och perky, Mickey Perky. Tog en promenad från södra 23rd Street uppåt norr. Första anhalt var Velvet Lounge, just runt hörnet, där man just skulle stänga. Snackade lite med tenoristen Fred Anderson och han berättade att han spelat på Kerava Jazz med Hamid Drake för ett tag sedan. Får väl gå dit tidigare någon annan kväll. Vandrade vidare mot eventuella vattenhåll och ut ur Buddy Guy’s Blues Legends kom det så många att jag befarade att inte heller där kunna släcka törsten. Jag fick faktiskt en Sierra Nevada Pale Ale och vandrade omkring och kikade på memorabilia som klubbens mer kända artister lämnat efter sig som gåvor till Buddy, bl.a. en signerad affisch av Eric Clapton och hans band. I ett vitrinskåp vid ingången stod Guys alla grammys som årets bluesartist. 2005 blev han invald i rockens Hall of Fame.

Gick vidare i natten och såg en lång limo stanna utanför ett nattöppet hak. Funderade på om det kunde vara Dylan som var på farten. Limousinen fortsatte, så även jag. Var inte mycket folk ute natten mot måndagen, mest bara hemlösa svarta som det finns många av i Chicago. Och ”bag ladies” oxo. På dagarna tigger många öppet på broar och trottoarer. Stötte på en hemlös man som jag gav mig i slang med då han frågade om jag kunde avvara några slantar. Jag gav honom lite smått, men då han var hungrig och allmosan inte skulle räcka till mat, gick vi till ett nattöppet fik, köpte mackor och kaffe och satte oss ute i en refuge på en stenbänk. Jag frågade honom hur läget var och vad han höll på med. Joe Polk hette han, var 47, och hade blivit av med jobbet som stuvare. Sov på boarding-houses när han hade råd. 14 dollar kostade det och då kunde man stanna till 19 på kvällen följande dag, om man föregående kom in sent. Vi satt och pratade i över en timme i den kyliga Chicago-natten bland skyskraporna.

Emellanåt kom en taxi eller polisbil förbi men annars var det lugnt och skönt. Vi pratade om vad vi ville med livet. Jag vill ju ha lugn och ro. Joe som levt hela livet i Chicago längtade bort, kanske fara till New Orleans där den för 4 år sedan avlidna modern kom från, och som hans enda syster flyttat till. Vi diskuterade Chicago och politiken. Hur man än röstar så är det ändå alltid de fattiga som kommer i kläm. Jag bläddrade i Lonely Planets Chicago-guide. Joe berättade om olika delar av stan, om fadern och sonen Daley som båda varit borgmästare, nåt som liksom busharnas presidentskap gått i arv. Efter ett tag blev jag nödig och undrade om det fanns nåt ställe att gå och lätta på trycket. ”Du kan göra som alla andra, strila i gränden”, sa Joe. ”I can’t”, sa jag. Då visade han mig till en nattöppen sportpub. Han hade tappat sitt ID när han somnat på tåget en natt och kunde inte komma med in. Lika bra det, jag ville vara ifred med en strejt Jameson. Gav Joe två greenbacks eftersom han bad om support när vi skiljdes. 

Gotta travel on, gotta travel on, men jag stannar nog 4 dagar till. Jag behöver få balans i tidsskillnaden och här har jag det bra; eget rum och internetuppkoppling. Var ut och surfade efter Eckermän med telefon på nätet. Fanns 200 i hela USA, 24 i Minnesota, 19 i Illinois och 14 i Wisconsin, tror jag det var. Kanske tar och tittar in hos någon på vägen upp eller ner från orten Eckerman. Finns någon domare här i stan som har kontor i skraporna på North Michigan Avenue. Får se om jag orkar, jag försöker att hejda mig och inte göra alltför mycket. Var och kollade kartor och böcker på Borders. Hittade The Eckerman Lookout på vägen till Paradise, men orten fanns inte att hämta i registren ens över vildmarksguider i Michigan. Kollade också upp lite om Hibbing och Duluth.

Jag blev glad att upptäcka att Dylan var i stan på sin Neverending Tour med Merle Haggard som uppvärmare. Spelar säkert inte ”Take a Message to Mary”; ”Don´t tell her where I’ve really been, tell her I went out to sea, tell her I went to Timbuktu”. Låtlistorna från turnén finns redan på nätet och han börjar oftast med ”The Drifter´s Escape” och blandar friskt ur den fyrtioåriga repertoaren. Spelade fre, lö och sö på Chicago Auditorium som rymmer 4300 pers. Fortsätter ännu ti, ons. Sedan drar turnén vidare till Milwaukee fre, lö och Mount Pleasant, Michigan må. Funderar på att ta mig till Milwaukee till fredagen. Det är billigare att hyra bilar över helgen och biljetterna till Dylan är 48 dollar i Milwaukee mot 69 för de dyraste i Chicago. Borde försöka få pressackreditering och skulle gärna tala med Mannen, men det torde sitta hårt inne. Om jag får vila ut en helt vanlig natt, så kanske jag orkar förverkliga målet. Jag vill inte vara påträngande, men det är nog ”Now or never”.

Jag är trött och undrar om det kan bero på att jag sätter i mig 30mg amitriptylin hydroklorid varje kväll. Och inte nog med det.
I pillren finns också laktosmonohydrat, majsstärkelse, povidon, magnesiumstearat, makrogol 6000, sackaros, kalsiumkarbonat, titandioxid och karnaubavax. Den vanligaste biverkningen sägs vara trötthet. Även muntorrhet, urineringssvårigheter, försämrat närseende, förhöjd puls, rytmstörningar förstoppning samt minnesstörningar kan förekomma. Andra möjliga biverkningar är eksem, svindel då man reser sig (ställningshypotoni), att ögontryckssjukdom bryter ut samt förändringar i sexuella begäret och förmågan. 

Kanske bäst att gå och lägga sig. I Maarianhome är tiden 09:15 säger Compaqen.

God morgon Europa, America god natt.

Tom-bouc-tou 

80s

Lundell spelas på kanal 3, Ålandskanalen, hela Kär och galen och jag hör hellre på det, än tittar på de andra kanalerna. Nå alldeles strax skall John vara klar med kvällsvarden och jag kan ta itu med att borsta hans tänder och läsa kapitlet Den stora jakten ur Danny bäst i världen.
Idag har vi varit i simhallen och på tur till Geta. I simhallen var det roligt, fanns en rutschikana som vi upptäckte först på slutet. Att det inte fanns en skild barnbassäng ledde först till smärre besvikelse, men sen när han märkte att man bottnade på ena sidan var det roligt, igen. Om Geta sen efter kvällsbestyren. ------
Kvällsbestyren blev ju långa när man inberäknar TV-kvällen. Som mest var ”On Golden Pond”. Morsan tyckte också om den sa hon och det kan man väl hålla med om även om jag har svårt att hitta på fler ord. Nåjaja, vi var alltså till Geta med Monika. Såg på får och lamm och John fick hålla lamm i famnen. Sen var vi itill Rogetsböle. Tittade in hos Totto och Rosie i deras torp där även Sonja och Fredrik var med sin dotter... Elis var inte hemma på Mariegatan, ingen svarade i telefon. På Sampsavägen var det upptaget 2 ggr, sedan svarade Jussi att Riitta var ut och gick, sen så glömde jag att ringa på nytt. Kvällen rann undan igen/ 88