Det som funnits 29

 

Det som funnits har försvunnit

På ett vågat hav

I en vind som ven

I ett blod som svallat

Du som vann och ville vinna

Prata på tills vinden vänder

Känn efter

Ta det lugnt

Sök stiltje i det sköna

Lyssna 

Ta till

Stå still

Ta emot

Hör hur skvallret skvalpar

Se hur härligt solen sken

Låt skapelsen blomstra

I ett buller av bin

Ge dig hän 

Sök dig dit

Där hoar en duva

En morgon i april

Medan tiden tickar

Obönhörligt 

Omkväden lindrar minnet

Önskan om frid utan krav

Inget kvävande brinnande hav

Ingenting ropar stumt skumt

Uppdragen haglar ner

Som en stumskum störning

I görningen täcks minnen

Av den tid som lämnat var

Skrev en sång 

En lång en

Skriver fler i en räcka

Vänder om

Det ekar av tomhet i hetta

Tog den tid som funnits

I bevakad besittning

Men sedan försvunnet

Förhoppningar eller krav. Var går gränsen? Hunden vill så väl, vill väl gå ut mest hela tiden. Och jag känner av det. Borde väl tvätta  den.Luktar för mycket hund i lägenhetenKänner av det, när jag lägger mig, ner på soffan.

Söndag i Aqaba

På Golden Rose Hotel efter att ha slocknat in i dimmorna och en kväll på balkongen vid viken. Duvorna visar sin flygkonst. Stiger och sänker sig utan att krocka. Från minareten kallas de troende till bön sent och arla. Vid ett glas apelsin-citron-juice i skydd från solen sjungs det om hjärta och kärlek. Qalbii. Rostiga skepp ligger i viken. I botten på båtarna finns glas. See sjunkna skepp och koraller. Ayoa.

Hon tittade in igår och stannade. Blev kris när det skulle diskuteras flytt. Hon söker en liten lägenhet där hon vill vara själv. När han inte är beredd att satsa på direkten. Blev ledsen över att hon tog honom för att vilja knulla och resa. Att han gråtit, blivit arg. Blev bara ledsen och tänkte ta ett glas vin. Men se nej det skulle han inte. Så dom drack te och tände vaniljljus. 

En dag behöver han inte välja. Då är det försent. Men ännu är det inte slut. Det skall inte bli nåt drama. Hon tänker långtidshyra lägenhet. Sen somnade dom stillsamt eftersom hon var trött. Bedrövad och trött var han. Och hon sa att det borde varit hon som skulle vara ledsen, eftersom han inte ville flytta ihop direkt. Kändes nästan som utpressning. Han höll tyst.

Dom diskuterade vin vid frukosten och behovet av att sluta. Han sa bara på veckändan skall man kunna unna sig helt, nån annan gång lite. Mest mest kanske hålla sig. 

Dom åt sallad på Svarta katten och skiljdes åt. Hon ville bara ge och få en flyktig kyss. Och skulle nog inte komma till Bastun och lyssna på Kristian Anttila. Det kändes väl klart redan tidigare. Vad det blir imorgon får man se. Spelade upp honom på Spotify. Världens sista låt var 18 minuter lång. Hon lyssnar inte på vad han säger. Är inte så intresserad. Har väl svårt att ta sig ur eller an ångesten som pinar på som en ruskig vind från havet. Äh. Vad skall man göra. Kanske ingenting, men det är svårt.

Finns att göra. Redigera. Kanske man skulle ta sig an vintertexten. Ta en öl och fundera. Fixa musiken till bildspel från Berlin. Ta fram en s/v bild till 40-årsboken. Kolla in vad Baltic Shanty behöver hjälp med. Ringa John. Tusan jo och Monikas 60-årskalas. Vill skippa. Hon var väl inte på Bastun 40 heller.
Luften gick lite ur mig med uppredandet av lägenheten när hon är så krass och bestämd, U.

Fick till stånd en bild med texten TUNES FOR MAGGIE och TOM TUNG RECORDS idag. Jag leker mig fram, även om jag kanske kunde syssla med viktigare saker, på jobbet. Men det känns inte så, låter dagarna gå. Skriver brev till Memira och beklagar mig för att synen inte blivit bra, inte tillräckligt bra för att köra bil. Inte tillräckligt bra för att ge sig ut på länk i det blåsiga vädret. Dammet yr och jag glömmer saker i ett. Katten ligger som en ring och stirrar. Ser inget vidare nöjd ut. Var hem och vilade på lunchen. Kämpade för att orka mig upp. Mia ville vi skulle se på lägenhet i Sittkoffs, så jag var dit. Slitsamt och för mycket trappor för en gamling i vardande. Hon hoppas väl på något. Jag vet inte. Fan också.

Var ner till Pub Albin och kollade läget med Kim Hansson. Det var blåsigt. Vad har man gått och lovat, och varför. Tittade in hos mor som satt och åt makaronilåda i matsalen. Hade inte ro att stanna. For till bibban för att hämta solbrillor, men kom hem med ukulelebok. Det plingar till i telefonerna. Jag irriteras. Vet inte var protokollutkasten tagit vägen. Har inte druckit något på en vecka. Kanske det är abstinens på kommande. Skit i det. Skall jag nog klara.

Tjaha.

Que.

Dimmigt bara värre i skallen när man inte minns när låten sjöngs häromdagen av någon, som inte vr Doris Day. Dimmigt av en Imovane igår natt och gäspigt hela dagen av trötthet och sedan bara soffan och ingen motion. Och vad ska det bli. Que sera sera. Bueno sera Napoli? Bara att ta det lugnt och spela Quiz då. Bäst på Åland i Bob Dylan och 60's music. Och jag orkar inte med klipp på You Tube och Soundcloud. Får det inte att funka med överföring från Garage Band. Indian Fans. Och vad håller Simon på med egentligen. Snörvel, diarré och huvudvärk. Och det finns att göra, men jag känner inte riktigt för det just nu. Kanske imorgon. Kanske då. Och Anni ringde och ville prata men jag var trött.
Get Back

Tillbaka vid hemmadatorn som jag suttit vid sedan jag vakna efter att ha slumrat in vid soffan vid 16:30. Mia ringde lite före åtta och då steg jag upp. Och snart är det midnatt.Jag har lagt upp bilder från veckan i Prag och ovanstående videoklipp. Bilderna från APR13 säger väl en hel del så det är kanske inte så mycket att ödsla ord på. Men jag får nog ta och ta tag i redigerandet nu. Först gå igenom det jag skrivit hittills i vår och sedan Maarianhome helt och hållet. Det får bli en skärpning i maj. Och klart jag borde berätta lite mer om vistelsen i Prag, i ord. Annat än att det var bra och vad det var som var dåligt. Det finns mycket att stå i med nu resten av veckan också. Imorgon är det Valborg och då skall det fixas med mor, Saied och Mia. Och på torsdag kommer Tom hit igen. Och Åke vill att vi kommer och tar ut honom i båt. Att vi skall komma och titta till båten hans, Saied och jag. Jaha. Och sen får jag mess från Mia där hon konstaterar: 

Inte ditt fel, inte mitt fel! Men så olika. När du sover är jag vaken. När jag vill lägga mig så stiger du upp. Jag har diabetes, du e ca 10 år äldre än jag. Förut var vi tillsammans, satt på balkongen drack, spelade musik, var lite tokiga :-), romantiska osv. Jag vet inte, du vill inte vara här, jag inte hos dej. Nåt e fel. Jag har sagt det en gång till Sonja. Jag skulle kunna gå ner i "utseende" för mera gemenskap och samhörighet. D e så tråkigt. Nu e jag ledig och här sitter jag... På torsdag jobbar jag... Jag skyller inte på dej. D e väl bara d att vi är gamla och/eller tråkiga eller olika eller...

Där har jag att kommentera jo.

80s

Dagarna går nog på det här viset, alltför fort viker dom undan och alltför lite blir gjort. For iväg till Linjamäki igen på morgonen och hann arbeta en timme innan Paavo föreslog att vi skulle far iväg på ”rompe”-dagar till PV-stugan i Esbo och på den resan blev vi i närmare 4 timmar så mycket blev inte gjort idag heller. Men sakteliga dock. I köket är det tomt när skåpet är borta och gungstolen finns i dess ställe. Fåglarna äter gurka såhär mitt i natten, och vissa går på tå, andra klampar på utan tanke på vilken tid på dygnet det är.
Bläddrar tillbaks lite i boken och kan konstatera att det är konstant gnäll över tidens snabba gång och att för litet blir gjort.
I övre våningen dunkar visst tvättmaskinen på mitt i natten. Om man inte visste att man snart skall flytta så vore troligen toleransgränsen mycket lägre. Nu ids man inte bry sej så värst.   /89