Tammefan den sjätte
Vaknar med lite ont i halsen men ger mig inte upp eller iväg. Det är lördag morgon och jag kan kosta på mig lite sovmorgon. Tar Symbicort och går vidare. Igår var jag och tittade på skrivare men kunde inte riktigt bestämma mig. Det var djupet som fick mig att fundera. Det blir nog en Canon för 129 € i vart fall även om den var 36 cm djup. Får dra ut hyllan, och det kan vara bra för luftcirkulationen. Det drar åt sig damm. Var även till GeFoto och kollade deras anbud på "framkallning" och vad dom hade på hyllan. Snackade objektivringar och IXUS med sonen. Modern med mamma och pappa. Gerhards mor ligger på Gullåsen. Stum. Han far dit och visar henne bilder. Kusin Anne-May ringde sent omsider igen efter att jag varit med Henrik Forsell på Visans vänner i Godby. Kände en och annan. Gyrid, Grüssnersflickorna 1an och 3an. Och alla musikerna; Helena Flöjt, Iarnrod och Tom Fagerhom med Dexter Mäkelä. Och så var Gyrid Högman och Katrin Jansson och så Bullen förstås, den grå katten. Barnen bjöd på chokladägg i miniformat. Mums efter två Delikat ;). Och Helena sjöng Kent. Och jag kom att tänka på Berlin 92, den natten på hotellet vid floden då Hollies strömmade ut ur radion och vi rökte cigs och kände på varandra, palestinskan och jag. Det är mer än tjugo år sedan och man var 40-. Förbaskat fin låt. Och ett av mina favoritband från den gyllene eran. Harmonierna och melodierna.
D du
Dag efter dag
Timme för timme
Sansat stelt och sovet
Lamporna genomlyser natten...
Kanske börjar om igen
Som T.S. Eliot och Sven Ingvars
Tore Skogman dyker upp under busken
Guadiana flyter på som förr i Arendila
Fisken simmar på
Katterna samlas i skymningen
Innan mörkret faller på
Morrar till innan morgonen
I avsaknaden
Väggarna täcks av tags
En mystisk kvinna döljs bland bilderna
Fotografierna ler åt undergången
I Havanna leder El Tunel ut i ljuset
Associationerna för vidare
Medan Ingenting snurrar i skallen
Hundarna samlas i skock
Det eviga mantrat och tröttheten
Det är dina andetag som känt folk röker
Förutom dom som rullar
Fyll väggar med bilder
Ta vägarna förbi
Tiden väntar inte
På dom andra som
Sitter tittar på
Vi var där som i en stökig dröm
Var är vi nu i spridda tankar
Balanserar på en tråd utsträckt
Från inskränkt Japan till EU
Eftermiddag på förmiddagen
Natten på dan i svärtat bälte
Då så går det undan ur vägen
Urspår och allt som är lämnat
Kommer igen runt hörnet
Till en framtid skön så grön
Stökar på i kök bland papper och damm
Regnet strilar ner som flingor så emellanåt
Föråt sig Fläskkvartetten på och med
Pärlor för svin och Hemingway dyker upp
Upp i ett två tre på det fjärde ska det ske
Löser kryss med åldringen som inte blir äldre
Säger som så att sonen blivit gammal
Lösningarna är fjärran men bilen renare
Sedan tar vi oss en tur/retur in i nostalgin
MAARIANHOME-BREVEN # 24
2255 S Michigan Avenue, Chicago 6/4 2005
10:21 i Maarianhome, 02:22 i Chicago och baken är öm. Tog mig ner till Burger King och fick frukosten serverad. Norröver på cykel och vid tolvtiden hade jag hittat till N Michigan Ave 155. Åkte 6 vån. upp och frågade efter atty Tim Eckerman. Var inte inne, men kom strax. En 57-årig man med stora stålbågade glasögon och en långtgången flint. Var inte den slipsknekt jag befarade, utan en avslappnat klädd jämnlång man som hade motionscykel på kontoret och en soffa belamrad med papper av olika slag. Frågade efter hans rötter och han trodde att hans farföräldrar kommit från Dresden, eller så var det för fler generationer sedan. Han hade själv inga barn men hade gift sig för tre år sen...
80s
Blir trist i längden med kurering och vila men jag tyckte ändå jag behövde det så ringde upp jobbet i morse och meddelade situationen. Skippade arabiskan, men hörde på musiken i programmet Magam som jag försöker följa trots att jag tycker presentationerna är usla.
Idag var det annons om Helsinki City Maraton i Hesari och jag lockas nog lite att ställa upp även om det kan bli lite knapert med träning med tanke på semestern och förkylningen just nu. Kommer knäna att hålla. Är det nån vits att ta ut sig? For once in my life, kanske, men nu då? Funderar några veckor ännu och ser sedan.
Var på Eino Grön-konsert på kvällen och blev av med min drake från Wales i garderoben men på andra sätt var jag inte nåt vidare berörd, det gick ju för sig. Bergmans Ansiktet kom på TV Och så gick den här dan då. Mystiska historier han har den karln må man säga och jag bryr mitt huvud med hur jag skall kunna uttrycka ens nåt av det jag tar emot och upplever. Min konst är ack så ringa, men jag har lättare att acceptera det ju mer åren går. Tycker jag mig tro.
Skriver du dagbok? Jomenvisst. Har du slutat röka? Verkar så minsann. Och annars då? Varken nedstämt eller utsatt för idétorka, åtminstone inte total även om man ju alltid kan begära mer beträffande skjuts framöver och uppåt. Atjooo!
Kommentarer
Skicka en kommentar