Återtagning nej den nittonde

 

Återtagning nej. Tar inget tillbaka. Får säga göra vad jag vill. Står för skammen. Ånger finns inte. Så vad händer och vad hände. Trött efter gårdagens cykeltur och öl. Men hänger ändå med, trots trögt. Borde bara byta däck. Men det orkar jag inte. Men har redigerat film, och borde redigera mera, men orkar inte. 

Vad hände i Portugal 5/4?

Var över floden till Spanien idag. Med färja. Åt och drack och tittade. Igår blev det asiatisk buffet med katastrofalt slut. Kommentaren om att servitrisen var lite tjock utlöste en kaskad av hat. Blev lämnad. Tillbaka på hotellet blev det denna text.

Skriva skall man inte, nej. Snacka skall man, och misstolka. Bordet skakar och demonerna. Va fan, och varför skall man hålla sig lugn när beskyllningarna öser ner som hagel. När man inget förstår så förstör man, konstant. Bankar ner ord, ord som slag. Blödande och sargade. Skyller på att allt är männens fel. Utan urskiljning. Inte våga gå rakt på men spela spel som andra spelat. Inte lyssna, inte ta in. Bara vara i sin egen tillräcklighet. Spegla av sig och beskylla. Veta av, men inte våga. Förlåt betyder visst ingenting när invanda mönster upprepas. Då går det fel. Gång på gång. Tills allt är över. Och man inget förstår. Förstört allaredan. Försökt för många gånger redan. Prinsessan skall sova. För fet får man inte vara. Det har männen tyckt. Futtigt fet eller pittigt. Ska man bry sig. Ska man. Hänga eller ta ställning. Och kan man annat göra än...
Ska man kommentera det som skrevs igår idag då?

Förhörd och bönat. Snygga allitterationer, kanske. Pröva på. Kolla in. Inte tycka om och skita. Vara bortskämd och egocentrisk. Projicera sin egen narcissism. Tack tack. Det var inte meningen alls, bara blev så. Tvinnar in och trollar bort. Förlåt förlåt men ändå inte, för det är ju bara jag jag jag. Och då kan man skita i allt och beskyllas för sånt som varit. Men det finns ännu kvar, tyvärr, för alltid. För du vill att jag skall vara sån och sån och inte tycka alls men ändå. Inte störa, inte finnas, inte va? Man kan stöda ömsesidigt, men inte ensidigt och blint. Försöker sudda ut gränserna, men även om dom sträckes ut så verkar det endast finnas begränsade möjligheter. Så satans ledsamt. Trots försök. Och uppriktighet. Du ville inte. Kunde inte. Så sorry så. Hej. Då.

Miss Google seez

Don't write, no. Talk, and misinterpret. The table shakes, and the demons. Whatever the hell, you have to stay calm as the accusations pour down like hail. When you don't understand, you destroy, constantly. Knocking down words, words like punches. Bleeding and bruised. Everything is men's fault. Without distinction. Not daring to go straight, but play games that others have played. Do not listen, do not take in. Only only in their sufficiency. Reflect and blame. Know, but dare not. Forgiveness certainly means nothing when repetitive patterns are repeated. Then things go wrong. Repeatedly. Until everything is over. And no one understands. Already destroyed. Tried too many times already. The princess will sleep. You can't be too fat. The men have thought so. Poorly fat or spicy. Should you care. Should you. Hang or stand. And can you do other than ... Should you comment on what was written yesterday then? Interrogated and beaned. Nice alliterations, maybe. Try on. Check out. Don't like and shit. Be pampered and egocentric. Project your own narcissism. Thank you thank you. That wasn't the point at all, just got it. Twists in and tricks away. Sorry sorry but still not, because it's just me I am. And then you can shit in everything and be blamed for things like that. But there is still, unfortunately, forever. Because you want me to be like that and not think at all but anyway. Not disturbing, not being, right? You can support each other, but not unilaterally and blindly. Trying to blur the boundaries, but even if stretched, there seem to be only limited opportunities. Then Satan's sorry. Despite attempts. And sincerity. You didn't want to. Could not. So sorry then. Hi. Then.

80s

”Here I go again” sjunger visst David Coverdale här på Viking Sally i diskot 13/18, jag sitter utanför men det hörs bra hit där jag vaktar över John i bollhavet. Ser inte till honom men nog är han väl där bakom knuten nånstans. Båten är full av skolungdom som prövar på att röka och dansar så att det luktar omklädningsrum. Nu är det som tur bara trekvart kvar innan vi är i Mariehamn. Har inte blivit så mycket plugg som jag tänkt mig. För många distraktioner. John blir lätt rastlös och vill ha program. Jag har räknat lite ord, det är allt. Ja Riitta har väl redan hunnit fram till Hannover för länge sedan medan vi förflyttar oss långsamt inom landet. Förvånansvärt öm är jag i musklerna, det var styvt i morse. Trodde redan att jag tränat upp mig så mycket att jag inte längre skulle behöva lida av träningsvärk, men nej inte ännu. Det var i sista sekunden / minuten som Chri kom till Järnvägsstationen i morse, jag hann nästan ge upp hoppet men de hann alltså.
Solen skiner och det hoppas jag att den kommer att fortsätta med under de dagar vi är på Åland så att vi kan vara mycket ute och uppleva våren tillsammans. Skall väl försöka vara uppåt så att mor har orsak att vara glad. Skärpning alltså.   /88