Åttonde maj

Nu har jag betalt min tull, Evangeline. Betalt för mycket. Cyklat. Utlöst patroner. Insatt. Minns vad vi visste. Kom hit för sakens skull. Gick dit. Ännu en vandring. Förvandling in i.

Blåsten skakar om du vore här i önskebrunnen

Konfekten står still ledsen still so sad

Alkometrarna ger utslag på kropp

Åker på en snyting så snygg

Blå dunster i melodin så fin

Var har du varit min lilla

Ut för att ta hem dricka

Kärleken är blå mamy

Så stå ditt stenkast

Känn dig blåst

Two Tons of Shit - Kaksi kilos kakkaa. 

Blues of the day that was no more.

Ta till vara. Ja man kan undra varför det hetter Merry Month of May, när det är Christmas som merry är mest känt för. Sånt funderar jag på. Och tycker att jag skall bege mig ut i vårsolen efter att ha sovit, gått och länge.

Jag går på mina promenader i denna lilla stad, a city my size, kallade jag den. Men efter vinterns storstäder känns den rätt liten och trång. Försöker hålla mig i form. Tävla med dottern i antalet steg. Håller nästan jämna steg. Men jag cyklar och simmar. Och Stockholm pockar. Ska det bli i maj. Får väl jobba på det innan agendan är full.

Någon resa till Indien lär det knappast bli för mig. Inte innan jag fått det pengar jag redan lagt ut och när tiden är inne. Simon inhiberade vår träff igår. Men Maria ville ha hjälp med att flytta en byrå ut till Saltvik. Och jag körde slut på färgen i skrivaren. Fick väl ut ett tjugotal foton i A4-format. Får fortsätta idag. Butiken öppnar väl 9.

Och jag vaknade med till med ett hugg i magen alltför tidigt.

Hon säger att jag lever i det förflutna, men jag lever dag för dag. Jag lever också i framtiden. Klart jag har planer som hon vill att jag skall ta ställning till. Kanske till och med lever för mycket i det kommande. Vill bort från det nuvarande, detta slit, denna osäkerhet. Denna förkylning. Det är Mors dag. Det är ett halvår sedan vi var och kollade in Hotell Transylvanien och jag har föreslagit att vi skall kolla Djungelboken. Hon verkade inte helt med på det. Katten jamar och vill ut NU. Kanske man skulle köpa en VW-transitbuss och bege sig iväg på vägarna de små. Men helst inte ensam. Smider planer, skriver på.

80s

Mors dag, ja, och 3-års jubileum. Och solen sken och det är längesen jag vaknade i morse. En hel dag har förflutit. Satte ut trädgårdsgungan efter mycket snack om att det redan var tid för det och fick upp den efter mycket snack om om hur taket skulle vara. En vitsippa har tittat upp bredvid gullvivebladen. Violerna har knoppar och fem vita krokusar har slagit ut. Hämtade Inghar från Helsinki Hotel vid ett och vi drack kaffe och tittade på kort i trädgården. Tittade på diabilder inne och åt innan det var tid att invänta Chri på en inställd konsert i Bergshuset. Hon kom trekvart försent för att bilen brakat. Inghar blev tvungen att ta bilen till stan. För att hinna till Stockholmsbåten. Han är en märklig man denne Taieb, har svårt för att smälta honom även om jag försöker respektera det han är, även om jag inte förstår vad han är. Känner att han behöver uppbackning men vet inte hur jag skall kunna ge den utan att hamna i konflikt med mig själv, tyvärr. Samtidigt föraktar jag min andliga snålhet. Var ut på en lång cykeltur och försökte reda ut vad han egentligen är denne man, vad han betyder för mig. Kom väl en bit, men inte tillräckligt långt. Cykelturen var dock alldeles tillräckligt lång, ända upp mot gränsen till Vanda.
Bollade lite med en tennisboll på Akseli Toivonens plan på kvällen istället för att utöva boboll, fick inte ihop gäng.
Nu sover nog John igen, långt borta från mig, men kanske med mig i sina drömmar, ivrigt berättande, hysteriskt skrattande (ja han alltså). Vad är jag i hans drömmar? En trygg klippa hoppas jag. En som strålar av värme och positivitet.   /88