Det stod en man den tjugotredje

 

Det stod en man på andra sidan. Han såg ut att vänta. Vad väntar han då på. Väntar han på att något skall gå? Eller komma. Är det det han gör? Väntar. Han kanske gör något annat. Står stilla och mår illa. Kanske han väntar på att det skall gå över. Illamåendet. Verkar inte hända, så då är det bara att byta plats.

En man sitter i en vänthall och fördriver tid. Ett lätt illamående stör. Vad göra åt det då? Var det något han åt? Sushin var dyr. På flygplatsen. Han kanske tänker på att hälsa hem nu, när allt är över och förbi. Vad gagnar det att reda upp när det aldrig varit riktigt bra ändå. Han vrider på sig. Runtomkring är det aktivitet. Pratas på diverse språk. Han har tappat tråden och låter det gå.

På en trottoar ligger en man och sover. Lite vid sidan av. Han har sina bylten omkring sig. Mitt på dagen i utkanterna av staden. En hund stryker förbi. Det är hett. Svetten lackar pannan. Illamåendet tilltar. Finns det någon ände på denna plåga. Finns det någon som förstår varfôr det blev så här. Att dagarna avlöser varandra i en evig pina. Det är hårt på marken när man inte kan ta sig upp.

En ung man stirrar på sin telefon. Stirrar kring sig och återgår till ostörd tillvaro. Tar inte del av presidentens besök någon annanstans. Saknar intresse och betydelse. Men vad kan det vara som fångar honom vid skärmen? Något spel så säg inte att det inte finns, intresse för annat. Kanske det är farsan som sitter bredvid och mamma. Som sätter sig ner. Så är det nog. Åh dessa människor.

En man sitter och funderar på vad det var som fick kvinnan att löpa amok. Var det otillfredsställelse. Att hon visste att det redan var försent. Han visste att han sett kärleken från flera håll. Sett hur det varit att vara den som är förälskad, och varit den som blivit uppvaktad. Som haft drömmar och varit den som förväntas uppfylla dem. Paradoxalt att det blev så. Att han inte står ut med att älska och vara älskad. Och att hatet kryper sig på. Allt blir ett stort ingenting. Gå linjen ut. Linjen som skriven i vatten. Är.

80s

På verandan i Ingå där vinden fladdrar i bladen. Sovdags för ungarna efter en livlig dag med massor: gullvivor, hopp i höladan, båtbyggande, björnlekar m.m.m.m.

Lider fortfarande av värkar i käken och undrar om en Clotam till skulle susa till i skallen. Men varför mer dimma fast huvudet värker av majsol och blåst.

Konserten var ej välbesökt och att vandra omkring i en ödesstämd danspaviljong i mastodontformat var skumt och icke särdeles trevligt. Efterfesten gestaltade sig bättre med lugnt långt matbord och het bastu därpå. Vi diskuterade boendemiljö med pojkarna och Erkki Pirtola berättade om sin syn på de frågor om konst jag ställde. Huset där det försiggick var förfallet till den grad att jag blev trött vid blotta tanken på vad som borde göras åt det. Inuti fanns attiraljer och möblemang av mycket diverse slag. När gryningen redan var långt framskriden gick vi och sova, Riitta och jag, de enda som stannade kvar, och ägarinnan Leena Hyry tassade upp till sina barn i övre våningen.

Jag har flyttat mig in i vardagsrummet här hos Bö. Ute bet vinden för hårt och jag tar en öl medan Bös röst hörs från barnkammaren, han tragglar på i Kamomilla stad.

Har kollat in min son idag i relation till Jonas och varit öppen för den information det kan ge mig i framhjälpandet av hans liv här i vägen, nä, hans väg här i livet.   /87