Fågelskådning den tjugosjätte

 

Nästan en timme har gått sedan jag kom till sjukhuset, och satte igång med att stämpla tidningar. Sov sov sov igen och orkade mig upp sent, men ändå någorlunda i tid. Beställde en bok via AdLibris. Plockade bland återlämnade böcker, bytte cirkulationsställe, gäspade och stämplade tidskrifter. Så nu ligger den här, dagen. Om en timme rond, om två lunch och promenad, gäsp. Man går efter gammalt. Stolt ringde som avtalat och berättade att jag inte hörde så bra, men normalt för en man i min ålder. Frågade om jag ville pröva ut hörapparat, eller skjuta på det ett par år. Jag sa, vi väntar.
På ronden stötte jag på faster Senni i trängseln, och lovade återkomma. Då sov hon. For hem och gjorde likadant. Ignorerade telefonsamtal och kom mig ändå upp till fågelskådning. Tog sedan en cykeltur och vattnade Saeids växter.

Det är nu bara så här. Skall se vad som sägs om bipolaritet i TV vid 22. Nu visar hen på 21.21 och jag orkar inte hämta bröd. Och på bibban var det folk i grupprummet, så inget spelande heller. Och Nilsson skulle upp och göra något också. Skit skit. Borde jag bläddra i gamla foton. Orka.

MAARIANHOMEBREVEN #

InterCity2 Helsingfors-Åbo 2005-05-26

Tjena TT.

Det är back to the roots. Sitter på tåget HKI-TKU och passerar just Hoplax. Snart svischar Alberga förbi. Bodde där i ett kollektiv mellan september 75 och oktober 81. Är på väg mot Åbo, eller som jag föredrar att kalla det finskt: Turkuk. Den finska stadskulturens vagga. Huvudstad till 1840 nummer omkörd befolkningsmässigt av både Esbo och Tammerfors, skulle jag tro. Åbo kommer att ansöka om att bli Europas kulturhuvudstad 2011 och har därför kallat in representanter från städer och kommuner i regionen dit man även vill räkna skärgården och Mariehamn. Man vill att stadsstyrelsen i Maarianhome skall stöda deras kandidatur innan sommaren är över. Jag har varit på två möten redan och nu till det tredje mötet skickar Stsd stadssekreterare Bjarne Pettersson och stans kulturchef. Skall bli brainstorming. Jag känner att min hjärna är anfallen. Bl.a. som ett resultat av att Bö och jag drack hälften av en liters flaska Famous Grouse igår kväll. Satt uppe till närmare två och berättade om mina äventyr i Amerika, diskuterade kärleken, faderskapet och produktion av musik och litteratur. Jag har den här våren skrivit i medeltal 3 A4or per dag, och försökt samla mina tankar i brevform. Detta är det senaste i raden av ett tiotal brev som jag fått ihop sedan den 7.3. Knapprar ner dem på jazzcompaqen som egentligen är för tung att gå och bära på och inte har tillräckligt mycket bräck i sin acku. Borde skaffa oss en tunnare och lättare, men det får gå ett tag ännu. Kunde kanske kolla upp om det finns nån firma i stan som vill vara med och sponsra WMJR&B 2006. Den blir nog av och jag räknar med din hjälp att genomföra och utföra arret som vi har 8 och ½ månader tid kvar att göra till det bästa någonsin. Det är 7nde gången och sju är ett magiskt tal. När jag startade var det år 2000 och det tar 6-7 år innan ketchupen flyger ur flaskan och man kan skörda frukterna av 7 års tungt arbete. Även om det är 7nde gången så är det 6 år sedan grundidén föddes. Jag fick den efter Världsfest 1999 och mina första samarbetspartners var Sune på Park och VD Henrik Johansson på Nyan. Det är ett tag sedan och nätet har vuxit. Skall det sträcka sig ända till Chicago så får vi börja ligga i. Det viktigaste är dock att gräva där du står och därför vill jag försöka få in roots-begreppet igen. Vi hade det ju 2004 men det torde gå att utveckla. Roots betyder folkmusik, historia, rötter. För att nåt skall växa behövs starka rötter. Rötterna är organisationen och nätverket vi redan har med logistik, logi, scener och ett så sakteliga befäst rykte om att Wintern kommit för att stanna. Nätverket består av det lokala (stan och landskapet) regionala (Svenskfinland - Stockholm - Åbo) nationella (Sverige, Finland), nordiska, europeiska, globala. Det globala vill jag få in som det som lite luddigt kallas världsmusik, det europeiska genom nätverket WOMEX, det nordiska genom Nordens institut, det nationella genom svenska och finska riksförbundet, regionala genom finlandssvenska fonder, det lokala genom samarbete med landskapet och musikinstitutet samt Mariehamnsföreningar och lokalt näringsliv med bred profil, gärna internationell.

Jag har redan fått erbjudanden och har egna idéer på artister som skulle kunna utgöra en del av artistgardet i februari 2006.

Lokala förmågor:

Musikinstitutets jazzlinje

T-Time med gäst – Bergcrantz?

Shafranov med Maria Nilsdotter

Finlandssvenskar: 

Niclas Winters svensk-finska sextett

Jan Simons Project

Björn Krause 4

Uffe Krokfors 3 / Emma Salokoski

Sverige: 

Karl-Martin Almqvist

Moserobie

Blondin / Tolstoy, Kallerdahl

Norden

Young Nordic Jazz Comets

Globalt

Bebo Valdes eller nåt annat kubanskt

Chicago AACM

Europeiskt band - Tyskland

Jason Carter

Blues

Peps Persson

Jonathan Stenson med gäst

Hasse Walli & Steve Webb

Kuttens med Chicagogäst

Lokaler:

Mariepark

Park

Kyrkan

Musikinstitutet

Bastun

Biblioteket? / Stadshuset

Barnens söndag

Lite att bita i till nästa vecka då vi kan jazzluncha tillsammans. Vi närmar oss Åbo och jag får försöka koppla av från denna arbetsnarkomani ett slag. Skilja på jobb och fritid är inte lätt. Gäller även att förbereda sig inför dagens hjärnstormning på Villa Solin vid infarten till TKU.

Måste väl till sist få detta sagt också: ”Du är en reko kis och jag får väldigt mycket ut av att samarbeta med dig. I don’t wanna be your lover, I don’t wanna be your boss. Hoppas att du kan se och räkna mig som en vän”.

Respect!

Tom Trane

80s

Det var väl för två veckor sen som Tom Johans ringde upp och ville ha en grej till nästa nummer av PQR. Ha nåt annat än bara körmusik å sånt. Nåt som skulle vända sig till en annan läsekrets. Han ville ha nåt som låg i tiden. Så vi snackade lite hit och dit och stötte på Hanoi Rocks. Hatade på Åland för vad dom är och vad dom står för. Kanske det, kanske det. Jag gjorde en intervju med Andy McCoy för över ett år sen, men den har jag tappat bort, eller rättare sagt förlagt på ett för tillfället ouppnåeligt ställe. Och Hanoi Rocks är långt borta från mig, så det blev Lolita Pop istället. Lolita Pops två vax som jag lyssnat på lite nu och då under våren. Till en början med förtjusning, senare med viss reservation.

Lolita Pop spelar en rätt ordinär rock. Deras styrka ligger i sångerskan Karin Wistrand och i texterna. Karin W är en tjej som vågar sjunga ut och ta vara på texten utan att konstla till det hela. Hon skriver inte texterna själv, det gör för det mesta basisten Thomas Johansson. Han bygger upp bilder med ett kortfattat men rikt och träffsäkert språk. Texterna är ofta naturnära eller tar bilder från naturen som appliceras på mänskliga känslor. Känslor av många slag, en del livsglädje, en del förtvivlan och förvirring. Texterna är svåra att sätta in i något geografiskt sammanhang och dom skiljer sig betydligt från de texter som skrivs av Stockholmsgrupper. Visserligen kommer Lolita Pop från Örebro, men det märks inte. Deras musik kunde lika bra ha gjorts på Åland. Det är en musik med rötter i rocktraditionen. Band man kommer att tänka på är bl.a. Stones och Patti Smith Group. Stones för riffen, PSG för sången och det smått psykedeliska.

Av de två skivorna är den första mer rå och oslipad medan den andra känns mer helgjuten och erfaren. På båda finns det låtar som skiljer sig från mängden som mer lyckade. På ”Falska bilder” som kom ut i början av 1982 föredrar jag ”Svart och skitigt”, ”Brev utan papper” och ”Hjälp mig glömma” medan ”Svarta diamanter”, ”Solen” och ”Barrikaden” funkar bäst på ”Fem söker en skatt”.

Det största felet, om man nu skall tala om sånt, är att kompet inte är tillräckligt varierande och att man därigenom tröttnar rätt fort på musiken. Musiken är väldigt gitarrdominerad och gitarristerna kan sin sak. Ett positivt drag är de små överraskningar som sticks in i det ibland så sega tragglandet.

Lolita Pop är både bra och tråkiga. Dom spelar en rock som biter skarpt tidvis men ibland är det förvirrat kaos utan spets. Ändå ser jag fram emot att få se dem i en live-situation. Det har visst varit tal om att de kommer till TUs festival i Badhusparken i juli. Borde vara värt att kolla in.

Solbacken 26.5.1983.

Tjena Tom.

Det är två dar efter dead-line och jag har äntligen fått ner något på papper. Som du ser blev det inget om Hanoi Rocks och det var väl inte heller det viktigaste.

Det jag totat ihop är inget mästerverk och om du tycker att det inte säger nåt väsentligt är det bara att lämna bort det, hela grejen menar jag.

Jag har gått omkring med ett tvång av att skriva ner något eftersom du gjorde dig besväret att ringa och det har suttit långt inne att få ner nåt på papper överhuvudtaget.

Det jag skrivit om Lolita Pop kan ses som det direkta och det indirekta. En snabbdirektskiss och en mer allmän ”bedömning”. Bäst tycker jag det direkta fungerar men den andra delen av ger skissen en ram som dock är lite skranglig.

Det känns som nu eller aldrig, d.v.s. gjort eller ogjort.

Jag kommer att vara på Åland första veckan i juni så du kan ringa mig då om det är nåt, t.ex. nånslags bearbetning av texten, för tillfället orkar jag inte tänka på den mer även om den känns ofärdig och halt. Jag finns hos min morsa på nummer 13935, 1.6-6.6.

Ha’t så bra.

T—

Solbacken

01590 Maisala