Marrakesh den fjortonde
Marrakesh dök upp då jag steg in i duschen. Tänkte på att det är möjligt att fara dit igen. En av ett otal möjligheter. Åka tåg dit i höst. Åka tillbaka. Tillbaka till vintern 74. För nästan fyrtio år sedan. Men inte bo på nåt sjabbigt hotell i nån pissgränd. Kanske på ett hostel i en annan del av stan. Inte intill Djema el Fna. Se om Hippies snack finns kvar. Se hur allt förändrats, eller inte gjort det.
Körde ett tag omkring i Memphis Tennesse, men är nu i närheten av Jackson, Mississippi. Blev inget Tupelo, men var och snusade på Graceland, tog en kaffe på Sun Studios och kollade in Stax i Soulville: McLamare Avenue. Körde sedan längs 55 tills det blev mörkare. Tittade in på MacDonald's där dom hade free wifi. Hittade Motel 6 för 40 $ plus skatter. Hittade sedan dit / hit och fick betala lite mer. Inget att bråka om. Fick 10% i 60+ rabatt. Likaså på Stax-museet.
Och jag kom mig upp idag igen, i Mariehamn, lite senare än igår, men då kom jag igång riktigt bra. Fick mycket fixat tills jag tröttnade vid fyratiden. Men steg upp vid 18.00 och tog en cykeltur. For till Neptunigatan och tömde kylen. Tidigare på dagen hade jag tömt klädskåpen. Cyklat till Trobergshemmet med bananlåda och jackorna på armen. Det var en solig dag. Idag är det mulet, läge för regn. Jag kom mig också iväg till Mellangårds och fick namnteckning på skattedeklarationen och förde den till Skatteverket. Idag måste jag få in min egen.
Vid 8:20 jamar katten: UT. Vid 11 ringer Mia. Det är ledig dag, en torsdag, en himlafärdsdag. OFF work. Det är dimmigt och huvudont. Tänkte att skall jag få sämre hörsel nu också när bandet bräkte på, eller det var väl ljudmannen. Och vi satt nära intill. Robert bredvid på tredje raden i auditoriet på Alandica. Blev Indigo sedan och 3 pints of Newcastle och hem vid midnatt från Kinoterassen där biblioteksassistenterna satt.
Sätter mig i vardagsrummet och spelar Hallelujah. Försöker. Har svårt med d-moll. Bör klippa naglar.
***
Och matchen kom upp på nätet 0-1. Dålig upplösning, dålig syn. Vädret vet inte om det är Come Rain or Come Shine. Ska väl ringa och sedan springa, men först vila och ta in katten.
Stön är ett daterat ord, det var så som sades förr om man tyckte nåt var fånigt eller löjligt eller jobbigt eller vad det nu var. Och stön tänkte jag när jag fick reda på att Åke inte besiktigat bilen, att den hade körförbud. På måndag skall den väl besiktas, då. Får höra vad dom säger i helgen när jag ringer från Stockholm. Eller skall jag ringa imorgon? Borde jag ha ringt mor. Var det inte det jag lovade. Hon fick ett skrivbord från Emmaus, jag köpte rack. Borde kanske ha varit bredare. Får se hur det blir. Anyway så behövde jag bil för att köra bordet och antog Åkes erbjudande om att få köra bilen hela tiden fast, han hade fått körförbud. Men det hade bilen också. Var i vart fall och tvätta av den för 20 €, och då lossnade nästan inget av skiten på huven. Fick ta hjälp av starkt medel som tog bort det mesta, men inte riktigt, stön. När jag stod i tvätten kom Caroline Pipping och sa att hon ville visa mig något. Visade sig vara hennes storslagna keramikfigurer. Jag fick en lite en som jag beslöt att kalla Conchita. Kroppen är tung. Borde vila upp mig men stegen behövs. Får väl kanske ta mig en kvällspromenad före Kobra.
Och jag kom mig upp idag igen, lite senare än igår men då kom jag igång riktigt bra. Fick mycket fixat tills jag tröttnade vid fyratiden. Men steg upp vid 18.00 och tog en cykeltur och for till Neptunigatan och tömde kylen. Tidigare på dagen hade jag tömt klädskåpen. Cyklat till Trobergshemmet med bananlåda och jackorna på armen. Det var en solig dag. Idag är det mulet, läge för regn. Jag kom mig också iväg till Mellangårds och fick namnteckning på skattedeklarationen och förde den till Skatteverket. Idag måste jag få in min egen.
Igår fick jag skrivet och redigerat om fotona i På D 57nde++=- och på kvällen förde jag ännu över halva årets bilder från 2011, IXUS 2011 till en Kingston-sticka. Kanske jag skulle ta mig an det igen efter att ha kollat deklarationen medan tvättmaskinen rullar lakan. Brev får jag skriva senare.
2005 - I havsbandet – det norska.
Senja utan någon som helst tvekan, vänt mot havet. Där ligger födan i det mäktiga blå.
Fisket är och har alltid varit Senjabornas viktigaste födkrok. Längs västkusten ligger de små fiskelägren Torsken, Bøvaer och Gyllefjord dit de finska långtradarna dundrar längs fjällväggarna för att hämta minkmat. Det är mot Bøvaer vi nu skall rikta blicken, mot ”Kråkeslottet” i Bøvaer där en mycket märklig man allmänt känd som bara ”han Ulf” byggt sig ett havsparadis av ett gammalt fiskebruk.
Kråkeslottet ligger ute på en liten landtunga. Denna skyddar en vik med fin vit havssand. Den plats som fått den kände Senjapoeten Arvid Hansen att, kanske lite sökt, utnämna Senja till Nordens Tahiti. Ute på tungspetsen ligger den rödmålade plankbyggning som i nutid fått namnet Kråkeslottet. Huset skyddas endast av ett par kobbar som sticker upp som större valar ur havet.
Ulf W Knudsen, f.d. arbetsledare vid grafitverket i Skaland, lyckades år 1974 komma över det gamla fiskebruket som då legat nedlagt i ett tiotal år. Han Ulf är en man runt de 60 med lätt grånande hår struket över hjässan till trecentimeters böjda nacklockar. En öppenhjärtlig man som sedan han gick i pension från fabriken helt ägnat sitt liv till att renovera och förnya huset. Av de tre våningarna i huset har de två nedersta hittills varit de där förändringarna syns mest. Av trankokeriet och saltrummet i nedre våningen har det blivit ”nerstua” och kombinerat lager och utställningshall. Torkningsutrymmena på andra våningen har blivit salong, kök och sovrum. I den våningen har de tidigare utrymmena jungfrukammarn och en sovkoj liknande de på Pommern bevarats i intakt skick. Tredje våningens loft används tillsvidare bara som lager, men Ulf har planer på att även här bereda plats för några små rum. Även det gamla isrummet vid havsnivån är ännu orört men här planerar Ulf bygga sauna.
Det är främst på andra våningen i det f.d. torkrummet "han Ulf" har fulländat sitt levande konstverk, Kråkeslottet. Största delen av torkrummet har blivit salong med en hel fönstervägg mot havet. Salongen är smyckad med bl.a. en renässanskista, byråer från olika tid och rum, och andra gamla ting som berättar om livet förr i dessa trakter, men även visar på kontakt med kontinenten via tavlor med motiv från Bretagne och Italien.
Hela huset prunkar av konstverk, endel i form av hantverk, annat i form av tavlor och skulpturer. Allt är avpassat i balans med varandra och i förhållande till omgivningen. Det är konsten som fört oss ut hit till Kråkeslottet. Han Ulf upplät nämligen sitt hem till en konstutställning den första veckan i september.
På frågan om han själv är konstnär skrattar Ulf lite osäkert och berättar mellan dragen på mentolfimpen att han bland sina vänner kallas levnadskonstnär. Vänner har han många och bland dem är många utövande konstnärer, både professionellt och på amatörnivå runt omkring Norge. Den socialt utåtriktade Ulf nämnde för någon av dessa vänner att en flygel skulle göra sig bra i salongen, så att konserter kunde ordnas. Snabbt bildades föreningen ”Kråkeslottets venner” och genom penningbidrag från den anskaffades flygeln. För att sammanföra alla dessa konstnärliga vänner växte hos Ulf tanken på en konstutställning fram där dessa vänner skulle sammanföras. Nu hade alltså tanken realiserats och tisdagen den 2 september var det ”omvisning” (vernissage) av Kråkeslottets vänners konstutställning.
Konstverken var spridda på två rum på nedre botten i nerstua och saltrommet. I det f.d. trankokeriet, nerstua, var 18 alster upphängda. Alster i material såsom olja, keramik, akvarell, broderi, väv, etsning och ståltråd i fin balans med varandra och omgivningen. Titlar som Bryggepåler, Båten reiset, Vidda i November, Sommer i nord, Blå natt, Tromsøbrua i midnattssol och Gryllefjord blues säger en hel del om i vilken miljö verken skapats.
I Nerstua var det speciellt den rikskända Gro Folkan (debutant som underbarn vid 17 och en av Norges mer kända nukonstnärer), Finn Henrik Bodvin och den lokala textilkonstnärinnan Randi Heitmann Hjort som lyste fram med intensiv konstnärlig kraft.
De 57 alstren i Saltrommet var mer svårfångade i trängseln, men Randi Heitmann Hjorts två stora bildvävar och Svein A. Berntsens livsnära akvarellserier fångade speciellt omedelbara känslor. Synnøve Bjørklis färgstarka och varierande kreationer i olja och lera band blicken. Materialen i detta rum var ännu mer spridda och här fanns teckning, foto, kritteckning och träskulpturer förutom de som tidigare nämnts i samband med presentationen av Nerstua. Även här talade titlarna sitt klara språk: Fra yttre Senja, Skipperstua, Forlatt fiskevaer och Fra havet. Även mer allmänmänskliga teman såsom Acklimatisering (från moderliv till modernt liv), Ensom, Oss to, Liv-Død-Håp, Tre generasjoner: Ola bestefar-Tø-og Gunnar hade inspirerat konstnärssjälen.
Saltrommet var kanske lite överfyllt med verk bland vedtrave och ännu bevarad saltlukt men hos Ulf verkar mottot vara: Finns det hjärtrum så finns det stjärtrum. Detta illustreras väl av att 120 personer trängdes i havssalongen (med en yta av 30 kvadratmeter) nångång i våras för att lyssna på spel från en flygel som upptar en fjärdedel av rummet. Det är något mer än beundransvärt han Ulf åstadkommit med sitt Kråkeslott.
Han påpekar ofta att han känner sig priviligerad av vad han fått sig till buds. Detta privilegium är inget att snegla avundsjukt på, utan något att lära av och återvända till.
Fisket är och har alltid varit Senjabornas viktigaste födkrok. Längs västkusten ligger de små fiskelägren Torsken, Bøvaer och Gyllefjord dit de finska långtradarna dundrar längs fjällväggarna för att hämta minkmat. Det är mot Bøvaer vi nu skall rikta blicken, mot ”Kråkeslottet” i Bøvaer där en mycket märklig man allmänt känd som bara ”han Ulf” byggt sig ett havsparadis av ett gammalt fiskebruk.
Kråkeslottet ligger ute på en liten landtunga. Denna skyddar en vik med fin vit havssand. Den plats som fått den kände Senjapoeten Arvid Hansen att, kanske lite sökt, utnämna Senja till Nordens Tahiti. Ute på tungspetsen ligger den rödmålade plankbyggning som i nutid fått namnet Kråkeslottet. Huset skyddas endast av ett par kobbar som sticker upp som större valar ur havet.
Hela huset prunkar av konstverk, endel i form av hantverk, annat i form av tavlor och skulpturer. Allt är avpassat i balans med varandra och i förhållande till omgivningen. Det är konsten som fört oss ut hit till Kråkeslottet. Han Ulf upplät nämligen sitt hem till en konstutställning den första veckan i september.
På frågan om han själv är konstnär skrattar Ulf lite osäkert och berättar mellan dragen på mentolfimpen att han bland sina vänner kallas levnadskonstnär. Vänner har han många och bland dem är många utövande konstnärer, både professionellt och på amatörnivå runt omkring Norge. Den socialt utåtriktade Ulf nämnde för någon av dessa vänner att en flygel skulle göra sig bra i salongen, så att konserter kunde ordnas. Snabbt bildades föreningen ”Kråkeslottets venner” och genom penningbidrag från den anskaffades flygeln. För att sammanföra alla dessa konstnärliga vänner växte hos Ulf tanken på en konstutställning fram där dessa vänner skulle sammanföras. Nu hade alltså tanken realiserats och tisdagen den 2 september var det ”omvisning” (vernissage) av Kråkeslottets vänners konstutställning.
I Nerstua var det speciellt den rikskända Gro Folkan (debutant som underbarn vid 17 och en av Norges mer kända nukonstnärer), Finn Henrik Bodvin och den lokala textilkonstnärinnan Randi Heitmann Hjort som lyste fram med intensiv konstnärlig kraft.
Han påpekar ofta att han känner sig priviligerad av vad han fått sig till buds. Detta privilegium är inget att snegla avundsjukt på, utan något att lära av och återvända till.
Text: Tom Eckerman og Hans Besaettning: Foto
80s
Ja det var länge sedan jag beklagade mig över magfunktionerna men nu är det dags att kommentera litet om det igen. Jag kom just ut från toaletten där jag klämde ur mig lite lös illaluktande sörja medan jag läste två förord ur Thomas ”Under the Milkwood”. Tidigare under kvällen har jag släppt stinkande fisar medan jag försökt städa upp lite i arbetsrummet / Johns rum så att det skall gå att arbeta där när det snart blir knappare om fri tid här hemma, morgnar menar jag. Morgnar, ja idag sov jag till 1/2 11. Släpades med på grejbytardag och sedan när vi var hemma igen kände jag för att få lite ordning på torpet. Skurade golvet i köket, dammsög, tog ut mattan och dammade den. Hade lovat Bö att föra Ninas p-piller till bussen så jag var på en tur till stan mellan 5 och 6 förrän vi åt. Tittade på fotboll i TV och nyheter på svenska. Rustade i trädgården tills Riitta började gnata om att jag uppförde mig konstigt. Då gick jag in och försökte hitta material till hyllor. Det tog sin tid men efter intensivt sökande hitta jag dom där hyllstöden till slut och satte igång och bultade. Riitta är spänd över möte med nån byråkrat på tisdag, det gäller huset för Pellava här i Kottby och för resan till Tyskland, och sen avslutning därpå. Nu sitter hon och syr på nån klänning hon skall ha på sig på kursen, hon svär och fräser. Man undrar ibland vad man gör här. Man tänker sig alltid att försöka sig på att skriva nåt spirituellt men ack vad det var längesen jag gjorde det. Det blir mest bara prosaiska upprepningar av vad som skett under dan rakt på utan större krusiduller, ytsvep. /88
Kommentarer
Skicka en kommentar