NOLA 18
Do you know Miss New Orleans (NOLA)
Brev till mina barn: Fader er som var i NOLA ;)
Varje natt var jag på Bourbon Street och Frenchman.
Är så mycket hellre här än i St Petersburg, i tristess och krav.
Här är det Riverfront och Dumaine. Visslor och sirener. Gnissel ifrån rälsen.
Balcony Music Club. Ös till potens i I'd rather go blind. Med Sierra (Green) Leone. Måste hit igen till BMC och SL som med sina fina solister som is taking us on a ride.
Superstition! Dricker en Muddy Waters liksom förra gången:
Patron XO/Café Rumchata Ice & Shake. Streetlife. Sånt lever vi väl här. Längs gatorna vi stryker och katten är död och hunden glad.
Konstiga svängningar. Basisten kränger av sig kavajen och drar igång nästa sång. One reason.
Och på vandrarhemmet Nola Jazz House kommer jag i samspråk med Kaveh från Atlanta. Vi pratar på närmare timmen. En slö morron på hostellet. Bakfull och irriterad på att nån bara ska snooza gång på gång. Får lust att ryta, men låter bli.
På skärmen dyker Doc Lovett upp. Han vet att Steppenwolf spelat Born to be wild. Ger mig några mardi-gräs-halsband. Tackar för senast där på Bandstand. Då han berättade att han festat med Nasty och Yaffa. Vi blir vänner på FB. Han har bot, remedy, Louisiana Remedy, Doc Lovett. Frågar var publiken kommer från. Två yngre kvinnor kommer från AUS. Från Melbourne visar det sig när jag slog mig i slang med Jessica en stund, innan det blev dags för stritan igen, Bourbon och Decateur.
Tog en tur upp Frenchman Street. Tog nån bild, men riktade sen huvudet mot BBs. Tog en Po'Boy, shrimp. Svårhanterlig, men den slank in, till två plastglas Abita Amber. När det hela är slut så går jag till Ursulines station där rörelsen är noll. Några uteliggare ligger på betongen. Får nog ta och promenera ner till Canal Street längs Decateur.
Så kommer det en jätte vandrande i spårvagnen på vägen "hem". E de han från The Green Mile månne. Åker på streetcar Canal. Det känns tryckt. Just made it gåendes, efter att ha missat föregående då jag satt mig ner i väntan,
Kom mig i slang med en uteliggare som vandrat i ett halvår runt Amerika. Mytoman måhända? Nere vid floden fläktar det. Och ljusen glimrar i dimman. Himlen i förvandling. En bro leder över mörka vatten. Och här är jag. Fan ta mej vad fantastiskt.
Kunde inte motstå frestelsen. Mr Boddington stod och vinkade i fönstret. I den irländska baren vid hotellet. Drog i snöret och blev utsläppt. Gick in och fick min gyllene ale. Det snackas bibliotek här bredvid. Och det slår mig att jag borde ta mig samman. Sova ett tag innan väckning kl 7. Eller 7.19?
Och det finns förstås en början och fortsättning på det hela,
men det får vi ta en annan gång, snart. Fader Tom hälsar eder från ett hotellrum invid Miami Airport på väg hem. Ni är det bästa jag har.
80s
Gårdagen blev rätt sorglig. Missade bussen och sedan tåget med sekunder. Kom försent till jobbet och hann inte med det jag tänkt mig.
Kvällen gick åt till att reparera bilen som nu börjar bli klar, svetsningen är klar. Det blev brått med färden till flygfältet dit jag också kom sent om även inte alltför sent. I den allmänna stressen körde jag på den annan bil som fick skrapning i lackeringen liksom Paavos PV. Bekymmer som tynger och känns av ännu idag. Fick heller inte tag i handbromsvajer på Volvo så även idag har det varit lite motsträvigt.
Sprang hem från jobbet igen och än har jag inte den styrka och ork det kräver men kanske jag närmar mig... /89
Kommentarer
Skicka en kommentar