Rakt in i kaklet den 17nde

Inte norska fåglar, men väl lokala, skall man snart flukta på, när det blir fågelskådning med Anki. För en månad sedan blev det fler försök till ordsnickeri på Rosella. Det började i terminalen.


Rakt in i kaklet
Snett utifrån
Ekon av ingenting
Skalv utan vidd
Störd sändning
Ingen mottagning
Sakligt rakt in
Inifrån och ut
Och inget sting
Det står så skrivet
Sida efter sida
Utan nån mening
Som ett radband
Som pärlor för svin
Uti ett fjärran Bejing
På det Tysta skriket
Inuti mentala centralen
Står alla i en sluten ring
Stulna idéer skall ljuga
Om en sann framtid 
Utan nån förgrening
Allt går i otakt
Allt haltar på
I en svepning
I en stilla fjärt
I något annat än
En säker försäkring
Så öppnas Sesam
Så predikar prelater
I Jomala församling
För att tron skall segra 
Inte segna ner på knä
I en enda körning
Pladdra på och fortsätt
Innan allt försvinner
I en evig försening
Så ge mig A och B
Så får vi senare C
I lycklig förening
Utan svedande smärta
Utan hjärtlös pina
Utur kaklet burning

Så jag skapar hejvilt.
För två månader sedan var det trögare, eller...

En polsk film på kommande på Vera. Alice in Warland. Jag blev trött på The Wolfpack och bestämde mig för att gå hem emellan. Ångesten har fått kraften att braka ihop. Kom mig inte iväg till Hemmet idag heller. Och inga Obscurakalendrar blev beställda. Det var gamla fotografier, scanning av pass och publicering på hemsidan som knäckt mig. Och sedan källskatten förstås. Och jag satte igång och städade upp lite hemma. Bykmaskinen hade brakat. Fan. Får nog köpa ny.
Och sedan ringde hon på och då ägnade jag mig åt det, åt henne och drömmarna.
Fel strumpor fick mig att vända hem. Från biografen.





















































































Is La Place the place to be? La bas, pourqui pas. 
Took a ride. Men fastnade först pa Greenwood begravningsplats ha ha.



DYNINGAR efter 5 dar på vägarna


(Early one morning in May, in NoLa, 
as I was laying in bed wondring on color & change, 
and after revising
 (Two Tons of )) Shit Blues)

Ja vad är det för vits och för mening att berätta hur det är, hur det tär på att leva denna dröm med skitiga kläder i ryggsäcken. Vem bryr sig om att jag sår mina frön? Det tas väl som skrävel, kan man förmoda. Att jag tagit mig tillbaks till NOLA efter en tur i förgången blues. 

Besökt Woodville, Natchez, Ferrity, Clarksdale och Memphis. Got lost. Jackson på vägen ner. då diarrén släpper. Jerry Lewis hemstad, Ground Zero Blues Club, Cathead, många muséer. Korsvägen vid Highway 61. Muren vid Graceland, Sun studios, Soulville och Stax. Cassandras skola, T-Bones Records, The birthplace of rock.

Sökte efter Delacroix långt ute i deltat. Men vägen var stängd. Tangled up. På väg nu till Thibodeux för att kolla Jambalaya on the bayou. Hitta ut och vidare. Vem bryr sig?

Ställde mig i korsvägen, tog del av historien. Nu tar jag mig tillbaka. Ska hitta hem. Katten är död och en hund stryker ute vid vägen. Vem månne han ār och vart är han på väg. Ser vilsen och skabbig ut där jag swischar förbi. Fotar Rocky Racoon där han ligger överkörd vid vägrenen full av flugor.
Kvalmigt det kväljer. Vill spy och skiten den rinner. Längs riksväg 61 gror bomullen. Bevattningsrören uppe i luften ser ut som dinosaurieskelett. Telefonstolparna lutar. Eller e d el.

På den förfallna biografen Paramount i Clarksville står det  att dom senast visat THE STORY OF BLUES. A REAL EEL, med det andra äRret försvunnet. En natt i stril i de mörkare delarna av Clarksdale. Ungar i flock tog till flykten. En tandlös man med flaska i hand, dold i brun påse. Det är fredag kväll och han vet inte var klubben är.Undrar vad jag gör här. Gör jag med. Vi är båda rädda. Det är nära till förfall.

Nästa dag går åldringar i skock till klubben för att hitta sin ungdoms rötter. Dom är som jag. Sån jag inte vill va, men ändå är. Det är skränigt och otydligt. Förenklat och komplicerat.
Det är jam, öl och rökta krabbor.
Det är vitt och smalt.
Så ja.




Arbetet med att göra påhittade LP-omslag fortsätter, nu är jag uppe i 117. Går ändå på tomgång. Men något blir till under tvekan. Och att Coldplay kommer upp på You Tube först kan jag inte riktigt förstå. Det är bara så. Och egentligen borde jag ta mig en dusch.

***

Så var duschen tagen och då är det bara att komma igång efter latandet i helgen. Kanske ta en promenad innan regnet. Kl 15 är det träff på lokalen innan klubben drar till Ahlström i Hammarland. Mamma sa att jag skulle hälsa.
Verkar inte som jag fått ihop så mycket de senaste åren den sjuttonde maj. Kanske dags att börja gräva i arkiven och se om man hittar något mer...Verkar mest vara flashbacks på kommande. Och dom finns integrerade i texterna redan. Det planar ut.







 


80s

Liv om att jag låter tvättmaskinen gå mitt i natten, men vadå, det tar ju en evighet för den att gå igenom programmet. Mig stör det inte så varför göra affär av det när springandet däruppe är vad det är. Nå det är nervositet i luften här. Riitta har svårt att bestämma sig för vad hon skall ta sig till med.. Borde hon stanna hemma och ordna med husbestyren eller fara till Tyskland... puhhh.
Och jag då? Låg länge idag igen. Fick nåt gjort men inte mycket. Skickade iväg brevpaket till Janne och försökte få nån att fixa bilen, men det löste sig inte ännu. For till biblioteket och fick reda på att summan som kom in på kontot i början av maj härrörde sig från Vanda stad och inte från YLE så jag ringde upp och funderade varför inget skett på den fronten. Kommer nog pengar men inte särskilt fort. Får försöka hanka mig fram tills dess.
Spelade fotboll sedan, fick inte vara med hela tiden men tillräckligt för att röra bollen. Nu värker det lite i ena skenbenet. Vi förlorade mot parkavdelningen med två mål. Vi gjorde inget förutom ett som dömdes offside utan linjedomare. Man kan ju undra om det är nån vits att satsa på att vara med när det är så lätt att få skador.
Riitta satt i telefon det mesta av kvällen. Jag läste lite och lyssnade till Abdo på skiva. Imorgon då? En dag med ärenden men skall väl också kila in läsande och skrivande också. Det är inte alls nåt vidare roligt eller kul just nu men det finns förutsättningar till att gå bra, solen skiner ju. Det är för flackande ja.
Så kan jag alltså fira två månader rökfritt! Det går ju bra, har inte ramlat in i många situationer på sistone där jag skulle ha längtat efter en rök. Riitta blev ertappad för att ha tagit sig en idag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bakfull igen den femte

JUNI 20 Yra

AUGUSTI - förslag