MAJ 1 Solen
Petra blev vändpunkten. Skulle åka taxi redan kl 7 men det tog sin tid att få sig kaffe som avtalat var. Men det löste sig. Chaffören Najar (Star) pratade på i mobilen till vi fick nog. Qaf qaf stop. Tog ändå ett tag innan han förstod vår irritation och övertog den. Så småningom kom vi på bättre bog efter fler försök. Han körde snabbt och sammanbitet. Kom till Petra vid 9.30 och hade 4 timmar på oss att gå rutten. A bestämde och det var bara att hänga på. Inträdet var 50 dinar, 65 €, alltså saftigt.
Solen hade ännu inte börjat gassa som värst. Bergsväggarna i klyftvandringen gav svalka medan hästar rusade förbi i smala passager. Tidvis beredd att vända på klacken, gå min egen väg. Men det gäller att stå ut. Hade inte fått lov att läsa på för det hela skulle vara överraskande. Och det var skönt och överväldigande syner. Grottor i bergssidorna och fasader i sten.
Och nu stiger febern, svetten rinner i sjuka spår. Får ta och läsa på i efterhand. Fundera. Över att det är gjort, medan livet går vidare.
Så är jag ändå här efter en hel del besvär och vändningar. Ville väl fara nån annanstans, men det får vänta. Morgonhumör av dåligt slag har jag fått ta. Gäller att stå ut till nästa station. Vänta till man kommer hem och kan ta avstamp i egna tillvaron igen. Slicka sår och räkna sekiner. Ta reda på vad man verkligen vill. Ställa upp till vilken grad? Orka höra på. Ägna sig åt eget.
Kvarteren blir bekanta, sätten likaså. Alkoholbutiken ligger runt hörnet. Har varit dit och druckit Carakale, lokal blond ale. Riktigt bra. Släckt törsten med Amstel och pratat med ägaren om hur det är. Vad han tycker och inte tycker om. Folk från Jemen och Libyen är dumma och stinker. Kungen är en riktig kung, fixar saker. 90 % av kunderna är muslimer.
Upptäckte den japanska trädgården imorse. Den var smutsig och torr. Liksom det mesta. På andra hörnet finns en bagare som säljer piroger. Brännhett neskaffe får man bredvid. Bokhandeln säljer Jordan Times. Även lutan ud. Svår att tranportera och stämma. Mövenpick har slagit sig på lyxhotell. Köpt en egen strand i centrala Aqaba. Kostar 25 $ att nyttja. I Petra ligger Mövenpick vid porten, fyrstjärnigt. Inte min sits, men har tagit dyra öl i baren. Som sällskap. Dyrare än Helsinki.
Böneutroparna väsnas. På kafét Offside visas fotboll, och det är full volym till sent. Mellan 2 och halv 5 är det som tystast. Efter det utropas morgonbönen, men sedan blir det tystare igen.
2005
Jag lägger in en ny CD i ljudfacket:
· I´m Going Home med Ten Years After, en samling jag köpte för en vecka sedan på Skivbörsen, stans enda butik för begagnade skivor, öppet på lördagar 11-14 och torsdagar 17-20.
Alvin Lee var jag och mina kompisar och så på Konserthuset ungefär februari 1972 i Stockholm. En oförglömlig resa där vi stod på Åhlens trappa och sjöng den för tillfället komponerade tangon ”Mä sanon perkele, kyllä niin mä sanon”. Vi ville skrämma stockholmstuffingarna med en finsk hotvisa. Finnar skall man ju akta sig, de super och sedan slåss de med kniv. Vi kom helskinnade tillbaka hem efter den resan Dennis och jag och några till. Versionen på samlingen är väl från Woodstock, eftersom Alvin Lee presenterar den som ”I´m going home by Helicopter”.
· Manic Street Preachers nya DVD-single ”Love of Richard Nixon” köpte jag också. Har inte hunnit kolla in den ännu.
· Millencollin köpte jag åt Anni, som inte tyckte att dom var så hårda som hon trodde.
Klockan är 01:10 och jag går över till att kopiera det förflutna medan Ten Years After snurrar vidare.
80s
Snön slaskar ner våren och jag orkade inte stiga upp till majplikterna, men arbetar mig igenom skrivmaskinsknatter och tryckta sidor. På gatorna spolas serpentiner och majvippor bort av det tungt strilande regnet. Jag kryper inomhus och är inombords betryckt, stelt samlad. På tåget sitter småkillarna och drar bloss i rökvagnen och diskuterar rökringarnas mysterier. I min plastkasse ligger amerikansk whiskey, en smaklös packpizza och bröd. Regnet strilar ner, fukten tränger på och dagarna har sin gång. Natten har fallit på för länge sen och Chri ligger och jag vill inte ramla in i för mycken egocentricitet. 02:55 /81 - för fyrtio år sedan.
Kommentarer
Skicka en kommentar