JUNI 25 i 26

Här sitter man i skärgårdens huvudstad och har svårt att få tag i just det. Det skall braka loss med spelmansstämma och scifi. Jag jobbar på med IAC. Köper album att ha mina prov i. Ryms 40 i ett. Behöver alltså ca. 7... x 3.90 € = 27.30 - 10% (2.73) = 24.47. Funderar på att göra 365, för ett helt år, klarar mig undan med 9. Alltsomallt, om jag sätter 2 på insidorna. Kanske skriva något varje dag. Skippa videorna, eller bättre, ha mina egna klipp fördelade på en per dag. Har ju redan 393 så... Men det får kanske bli till 1.1.2016. då. Eller kanske man skulle börja på skottdagen. Var man nu är då?

Kollar kalendern varje morgon. Planerar framtiden. När skall jag gå ner i halvtid? Hur skall jag klara vintern. Vad skall jag göra på jobbet, hemma, med mor och Alma. Det kan hända vad som helst, men måste planera. Ändå. Planeringsmöte för Baltic Shanty idag, och Simon kunde inte komma för att han blivit påkörd. Allt råkar han ut för. Hittar han på?

Direktiv (2019)

Det var

Det blev

En morgondag

Utan rodnad

Det fanns

Det befanns

Igår var då

Utan all pardon

En ros utsprungen

En invasiv

Direktiv i tiden

Utan verkan alls

Han som försvann (en smula repris) - (2017)

Tidig morgon i sen juni

Sömlös natt utan men

Tanke föder tanke

Idéer föder fler

Lång rad blir till räcka

Visheten håller hen kvar

Minnen kommer stötvis

Flytet flödar som en flod

Kan vara Mtavari i april

Eller sköna Eleonore

Hon som sjunger

Det han minns

Tankeräckan når inte längre

Förrän det blir söndag sen

När tankar nått augusti

Då kanske det fladdrar till

När tiden ger könet skörd

När förvirringen släppt

Öppningen i muren smulas

Tanken når en konklusion

En revolution tar vida svängar

Det är morgon när det gryr

Röd sol i trappuppgång

Kanske ett hopplöst nedfall

Åren går i evig rundgång

Kanske ännu en plattityd

Vänder sida från C till D

Så Friedberger sjunger Poe

Det är tid att packa nu

Tid att bryta ut eller ihop

Ingen lust (2016)

Stillestånd

Ingen lust

Inget motstånd

Ingenting

Ligger djupt

Vaknar upp

Stillestånd

2003

Sakteliga blir de saliga som sätter sig ner och skriver sommaren 2003, när semestern redan börjat. Dagarna går åt till att ågas över att få något gjort samtidigt som det skall slappas för slappandets skull. Väntar på VVS-mannen, trummisen med det taktlösa sättet att inte hålla vad som lovats, medan trycket på mig höjs.
Med vänstern greppar jag pennan när inte idén om att skriva digitalt bär frukt. Det skall väl skrivas i bok, det som skrivas skall. Tredje dan in på semestern. Väntar på att få fara medan hustrun förkovrar sig i det visuella uttrycket, och jag inte ens orkar spela. Är väl bara att greppa saxen, klippa till, göra ett klipp när tiden finns. Väntandet tär. Hunden undrar.

80s

Jag tänkte falla in i läsandet av tidningen Åland på väg till toaletten men får blixten att själv dribbla fram ord medan jag skiter och nu sitter jag här och klämmer. Ser mig i spegeln och bekräftar att skägget föråldrar mig betydligt. En annan tanke som kom för nån minut sen var att vilken tacksamhet att kunna erbjuda John båtar och vatten. Var ut med honom, Dennis och Viktor och metade. Vi fick en abborre per par. Den ena ramla i sjön, den andra under motorn. Han vet nu hur en strandskata ser ut och rädslas inte båtar. Han dansar fram i äventyrets land, bubblar ut i begrepp av upphöjd verklighet (oj så jag krånglar till det i snubblande formuleringar). Han längtar hem fast han inte medger det. Han blir ömsom överspänd, ömsom apatisk, varje motgång tas med gnäll eller gråt och jag mjuknar också. Vi har tidvis svårt att stå ut med varandra men bindningen är stark.

-o-

Och jag sätter mig på balkongen, hör mistluren i fjärran, Ålands Morran, Marhällan. Och jag tänker mig avstånd och vad som dyker upp ur detta avstånd, vad som dyker upp av Kottby i små, små ilande reflexer i min tankevärld, idrottsplan med den Sårade idrottsmannen, träd och gata kantad av trähus. Samma människor, främst han med den röda Datsunen och anhanget kring honom, blonda tonårstjejer och jeansklädda killar Jag tänker mig Åland på avstånd, klippor välvda ur havet, öar av al och sjöfåglar på flykt och i vila. Allt detta i sammelsurium. Jag som egentligen saknar ord, eller är det inlevelseförmåga? Jag tröttnar igen. Jag dyker in i sömnen och hoppas inte orden virrar omkring i min rastlösa skalle, som nu ändå andas relativ harmoni. Jag är väl på väg och dyker medvetet in i det, för det kräver mindre än djupdykning på stället med tankens flykt ner i djupet. Gäsp gäsp. Imorgon vill jag vara pigg och nyter.