JUNI 2 Lynnig 2a
Kom på att lynnig var ett passande ord. Att dansa på tå efter pipa känns trist. Så då blir det surmulet och ledset. Vaknade arla och satte igång. Satte på radion och hörde på. Lät bra. Den första är alltid gratis. Körde säng, byrå och sopor. Tömde. Bar och svettades. Tvättade bil. Åt för mycket pizza, blev trind. Gick en sväng med mor på stan, uppfyllde plikter. Skulle sedan hjälpa till med bord, under klagan och tillsägelser. Fixade det och åkte med. Spelade gitarr tills han inte längre fick. Paavo skulle titta på skråmorna. Inte precis något att bli glad över. Onödigt. Knulla runt? Är det därför han är så där sur? Har varit det i fyra dagar nu. Vad är det? Vet inte, men vet. Orkar inte börja spinna i det, låt det gå. Gå över, eller styr.
80s
”Så låt dej ej förhärdas i denna hårda tid”.
Just efter midnatt och jag missade ”Kovan päivän ilta”. Jontes och min balans var i disrytm. Människorna här i byn är så duktiga och präktiga. Dom håller koll på sina hus mycket mer än jag, vilket förstås är irriterande. Det är tungt att känna sig som en slusk. Har inte haft möjlighet (ork, vilja) att etablera ett naturligt förhållande till dem. Och inte till min nuvarande situation för den delen heller.
Janne ringde idag och lät lite väl hurtig och speedad. Är han inne i det tillfälliga ruset igen? Han hade saker att berätta om: Utflykter till Gotland och Öland och ny lägenhet. För ögonblicket var det Marocko och Löwen. Gav mig en knuff genom att säga att jag nog hade fullt upp och att Jonte ju var så rörlig.
Kalla fuktiga råa dagar inleder sommaren, detta så slitna begrepp (sic) som man kan älta året om.
Läser platsannonserna i Hbl, medan den ännu kommer. Försöker hänga med i tidningen men stänger av då Min tillvaro skjuter den åt sidan och dödar initiativen omkring mig i Min omedelbara närhet.
Söker en väg ut, läser nekrologerna, undrar vad det kommer att stå i min. I en intervju i Suomi imponerade Gary Snyder som en vettig outsider. Som en realitet i en annars så teoretisk och för mig svårfattbar livsstil. Drömmen om en hönsfarm som Pantse Syrjä talade om i ”Saimensyndromet” har för länge sen förbleknat hos mig, jag har haft mina får. Det är inte dit jag vill, men kanske ditåt ändå. Till självförsörjningen och självdisciplinen. Man måste gräva djupare där man står, i fadersjorden och även föräldrajorden. Vara en fungerande del för tre och inte bara för en. Triangeln är det svåraste i Jontes klosslåda, det runda det enklaste. Att fatta att fyrkantiga bitar inte passar in i det runda tar sin tid och leder till mycken frustration. /83
Kommentarer
Skicka en kommentar