JUNI 14 Missfall

Lyssnar till Uncuts månads-skiva för juni, eller kanske det är juli. Tighten up 2019. Time is tight. Money's too tight. Vet inte riktigt vad jag skriva. Eller göra. Sensuren sätter murar. Hej, inget gnäll nu. Kör Ågren på porten. Släpp loss. Lättare tänkt än gjort.

En lördag efter en fredag då fören styrts mot Stockholm 

där Arcade Fire spelade på Gröna Lund. 

Det blev kallt på natten på Blasieholmen där det sades att Will Butler skulle spela på Musikaliska Akademins nya gårdsklubb. Det var nog en hel del som frös och inväntade Arcade Fire-sångaren som aldrig kom. Så gänget drog till Kåken senare. Folk i ett omkringflytande Stockholm. Då även One Direction spelade i stan.

Vi for med A till Mariatorget och stället Marie Laveau där det bjöds på fett och grönsaker. Brunch med Rebecca. Värnamo-tös i fotobranschen. Försenad. Var även in till Clas och köpte cykellås och lampor. Några skor blev det dock inte. Jag var en dålig smakrådgivare. Var lite loj överhuvudtaget. For hem för att vila sedan. Jag slets mellan att stanna och fara hem. Stannade och gick på bio. Såg Tracks om ökenvandring i Australien. På natten blev det England - Italien 1-2 i Manaus. Kort sagt. Men alldeles tillräckligt.

2005-06-14

Åh, Rosalinda, Annalinda

Maria Magdalena

Min bästa vän och min längtan

Heter Döden

Mina nätter är min domare

Jesus Kristus mitt enda hopp

Av den människa jag var en gång

Finns bara skalet kvar, O Bröder!

Var ni än är i denna Nätternas Natt:

Jag vill ut ur denna kropp

- Refrängen ur ”En droppe vatten” Ulf Lundell 2004

Broder,

Det är sent på jorden men tidig sommar här i Home. Resan tillbaks från Hellsingfors blev tung. She´s so heavy. Jag lyssnade på ”Kauriin kääntöpiiri” på YLEQ innan jag satte på Lundells ”Ok, Baby, Ok” i bil-ljuds-systemet. När vi körde in i Turkuk kom ovanstående rader ur högtalarna. Starkt med vacker fiol av Lina Rydberg. Han kan nog än, Ulf, även om det blivit mer ojämnt.

Jag ser tillbaka på livet och midsommardagen 1988 skrev jag följande rader:

25.6. Har missat en dagboksdag. Midsommaraftonen försvann utan ord. Idag har jag försökt återkonstruera gårdagsnatten, men det är många hål. R körde hem från Kalkstrand vid 5-tiden på morgonen efter att ha rutit och beordrat att jag skulle göra så och så till ytterst liten nytta. Spräckte upp ett ögonbryn, det blir väl ett ärr som ett minne från den här midsommaren. 

Oj vad jag mådde pyton när jag vaknade pisstinn kl. 11. Spydde t.o.m. upp vattnet som jag hade satt i mig. Ett besök av Pekka och en dam som råkat ut för våldsam pojkvän gjorde att jag blev tvungen att skärpa mig och hitta en väg ut ur illamåendet. Jag har väl skämt ut mig en del, men det får man stå ut med. Hoppas att vädret är lika briljant imorgon, när jag bättre kan njuta av det.

Det var alltså midsommaren 88 som vi firade ute i Kalkstrand. Följande år var vi faktiskt på bröllopsresa i Makedonien, kom jag underfund med nu när jag tänkte efter. Hur var det våren 1983? Så långt orkar jag inte tänka. Verkar ha haft det för djävligt av följande anteckningar att döma:

28.5.83

Var e mina cigaretter?

Han sover igen och harklar sig? Imorse snöade häggen. Mormor Elvy var här och berättade om förlisningar på Norges västkust 1937. Hennes morsa hade drömmar som tolkade framtiden.

Ilskan och hopplösheten trappar ner mig. Orden har blivit flytande. Dom konstlar till sig. Jag söker konsten, besväras av det konstlade. Europa översvämmas av vårregnen.

...............

Blev en olycksdag redan klockan ½ 7 på morgonen då Riitta väckte mig med nöd i halsen, d.v.s. gråt och strittande fostervatten. Direkt till Kätilöopisto där vi fick vänta och vänta och där väntar hon ännu. Jag är trött, det har varit tröttande, är tröttande och det är inte över än. Tog ledigt från jobbet, men imorgon früh är det dags igen. Allt är upside down och det blir nog inget bröllop på fredag. Det är mycket annat som inte blir av, men det kommer kanske fler chanser. Jag kan inte gråta, hoppas jag kan sova!   /89