JUNI 7 Ska de va så

Trött redan när jag föddes. Somnade på soffan igår med värkande vänsterarm och trängande bröst. Fortsatte med att sova vidare i sängen från midnatt. Orkade inte bädda. Får ta till mera senare. En arbetsdag väntar.
En arbetsdag fortsätter...
Är det presskonferens för Moment runt hörnet?
Ringer Käringsundsbyn och kollar in gasgrill och betalning.
Läser att Dylans Nobelföreläsning kommit, så jag tar och lyssnar på den. Han vet inte alltid vad hans texter betyder. Huvudsaken är att det låter bra. Tänker förstås på det egna skrivandet och uttrycket. Vad som är rätt och hur det ser ut.
Vad jag tar på mig: Idag en T-shirt från Roskilde 02.

SKA DE VA SÅ SKA DE VA SKA

Det var så här den började, min radiokarriär sommaren 1980:

One Step Beyond. Ja det var ungefär så det började på nytt, efter nya vågen kom en ny våg, skavågen och i spetsen för den gick bl.a. Madness som med sin utmärkta LP ”One Step Beyond” ruskade om i det engelska musiklivet. Madness kom inte med något nytt utan blåste liv i en ska-tradition som under hela 60 och 70-talen legat och pyrt under ytan som någotslags underground – kultur bland främst färgade immigranter runt omkring i England. Liksom bl.a. Stones på 60-talet har Madness grävt djupt i den svarta musiktraditionen, tagit grundelement som brölande fett blås och ett skumpande gitarrkomp, och stöpt dem i former som är lättare för en vit publik att smälta. Madness är mycket medvetna om var deras musik kommer ifrån och på lpn finns bl.a. en hyllning till ska-kungen Prince Buster. Att försöka överbrygga klyftorna mellan svarta och vita har varit ett av huvudmålen för de nya ska-banden. Från immigrantcentra såsom Coventry och Birmingham kommer det mesta av den bästa ska-musiken idag. Där har både svarta och vita samlats i band såsom Specials, The Selecter, och The Beat och det är i dessa band som styrkan till en vidare utveckling ligger.

Till en början var dock skan de svartas musik. På Jamaika togs de första stegen till något som senare skulle kallas ska. Jämsides med skan utvecklades reggaen och någon större skillnad mellan de två musik-formerna är svår att skönja. Reggaen har för det mesta en tyngre rytm med en oftast obstinat bas, medan skan skuttar fram lättare. Låt oss höra hur det kunde låta 1963 i Kingston Jamaika när gruppen The Vikings (Ja just det vikingar på soliga Jamaika, vad de nu hade där att göra) gick in i studion och klämde ur sig ”The Six and Seven Books of Moses”.

Den rösten kanske lät bekant? Toots Hibbert, ledare för gruppen Maytals hörde till de tidigaste ska-sångarna. Han skulle senare prägla uttrycket reggae i sin låt ”Do the Reggay” och därigenom komma att placeras i det facket, men har alltid legat skan nära. Influenser från den amerikanska Södern kunde tydligt höras i den låt vi just hörde. Amerikanska radiovågor når lätt Jamaika. På Jamaika har skan varit populär länge och det är där den utvecklats. Via artister som Millie med sin ”My Boy Lollipop” och Desmond Dekker med ”Israelites” lyckades den komma ut i världen i mitten på 60-talet, men föll internationellt i glömska när modevågen var över. Alldeles i slutet av 70-talet när småbolagen i England gjorde succé med grupper som Specials och Madness vaknade storbolagen upp. Det fanns pengar i skan igen. Bolaget Island som varit en av de främsta företrädarna för reggaen började gräva i sina arkiv och gav ut gamla inspelningar på nytt. Hittills har fyra volymer ”Original Ska” kommit, ett historiskt dokument som det lönar sig att bekanta sig med.

Alltid när någon ny modenyck uppstår bland ungdomen är storbolagen snabba med att skriva kontrakt med något band som kunde representera denna nya våg och inbringa snabb profit. Bandet Bad Manners som var i Finland senaste helg är ett av dessa. Något originellt och eget har Bad Manners knappast att komma med. De har grabbat vad som ligger i tiden och lyckats relativt bra. Ska-musiken har alltid uppfattats som man har roligt till, släpper loss till och det har Bad Manners uppfattat till fullo. När de spelade på ELMUpoli i söndags släpptes det loss så som det sällan, ja kanske aldrig gjorts i finsk klubbmiljö. Folk stod på borden och skuttade i över en timme som var skalad på allt som kunde kallas sofistikerat. Det kanske är fel att säga att Bad Manners saknar originalitet. Sångaren Fatty är ett original som till utseende och uppträdande är något utöver det vanliga. Han sportar med att visa sin stora feta tunga var och varannan minut. Låt oss lyssna till hur det låter utan tunga i något som kunde kallas Bad Manners signaturmelodi: Lip up Fatty, som trots sina referenser till reggae nog måste klassas som ska.

Tillbaka till skan igen via Coventrygruppen The Selecters version av den gamla reggaeklassikern ”Time Hard” som i The Selecters version fått heta ”Every Day”. The Selecter är stallkamrater till Specials i det egna bolaget Two Tone. Jerry Dammers från Specials och Neol Davis i The Selecter bildade detta bolag ifjol. Namnet Two Tone säger vad det är frågan om; två toner, två skiftningar, svart och vitt. I båda grupperna förekommer både svarta och vita musiker och man framhäver speciellt det gemensamma svarta och vita har i kampen mot rasism och förtryck i ett England som snabbt färgas mörkblått politiskt.
Det svart-vita har blivit ett mode som förknippas med ska-dressen, vi är tillbaka till 60-talets op-mode vare sig vi vill det eller inte.

Under hela våren har det varit klart att Specials skulle spela på Ruisrock den 9 augusti men som det ofta är i Finland är det en godbit vi får klara oss utan. För en vecka sen blev det klart att Specials inte kommer till Åbo. Någon brakförlust musikaliskt blir det dock inte, för arrangörerna har istället lyckats få över The Selecter, som nästan når upp till samma klass som Specials.

The Beat från Birmingham hörde även i början till Two Tone-stallet, men efter debut-singeln, en version av Smokey Robinsons soulklassiker ”Tears of a Clown” bildade de sitt eget bolag Go Feet och sålde sig till storbolaget Arista. The Beat som hör till mina absoluta favoritgrupper för tillfället spelar en ska som lutar mycket åt rhytm and blues även om skan är den största influensaen. Deras första LP ”I Just Can´t Stop It” innehåller mest eget material men låten ”Rough Rider” är en gammal Prince Buster-låt och låter så här då Beat tar sig an den:

Det var The Beats version av Prince Busters ”Rough Rider”.

Även de finska musikerna har tänt på ska-rytmen. Några band som helt och hållet skulle spela bara ska finns mig veterligen icke, men Helsingforsbandet TIME spelar mycket ska och därtill amerikansk rhytm and blues. I deras scenshow märks ska-influenserna tydligt, små roliga hattar och en medlem som pellejönsar runt på scen och emellanåt tutar i munspel hör till rekvisitan. Mer etablerade namn som Tuomari Nurmio. Pave´s Mistakes och Pelle Miljoona har alla gjort låtar som går i ska-rytm. Nurmio i en version av ”Paha tyttö”, Pave’s Mistakes på nya singeln ”Think What You Think” och Pelle Miljoona OY i en version av Specials-hitten ”A Message to You Rudi” som på finska heter ”Viesti”, som ännu bara finns på samlingsalbumet ”Helleaalto”.

Om den nya skavågen kommer att hålla i sig återstår att se men ett är dock säkert: Musik med svarta rötter har haft ett oerhört inflytande på västerländsk populärmusik och det inflytandet kommer knappast att försvinna.

Ur den svarta musikskatten kan man ännu gräva länge. Hoppeligen kommer de svarta musikerna att få den uppskattning de förtjänar och framtidens musik att präglas av ett utbyte utan gränser.

Låt oss till sist lyssna på Pelle Miljoona Oys finska version av ”A Message to You Rudi” som berättar om hur det är på gatorna i Helsingfors år 1980. Ett socialt budskap med fötterna i asfalten långt från tartarbanor och patriotism. Pelle, varsågod.

Hur länge ska ni orka stå
I gathörnen och slå dank

Mer 80s

Jag har härjat med hunden efter att ha varit med Riitta och sett Dorris Dörries ”Männer”. Det blev den när ”1,2,3” och ”Raising Arizona” var slutsålda. Det har varit en fuktig dag. Nån maskrosplockning blev det inte och inte så mycket annat heller. Pingstsöndag. Fick åtminstone nånslags ordning på mina kassetter och lyssnade på några. Nostalgisk eller historisk tillbakablick? Hunden läggar sitt huvud tillitsfullt på mina fötter. Har svårt att hålla mina tankar i styr, de fladdrar hit och dit. Måste försöka få ordning på grejer, på vad vi ska ha med oss osv osv. En stilla tystnad lägger sig över omgivningarna, radion spelar jazz och hunden ger med sig, fattar nästan att det är slutlekt för idag. Ute är det grönt men höstligt. Konstig sommar det här, men den har väl inte kommit igång än. Har jag kommit igång med min semester då? Nä inte riktigt, fastän jag går omkring som ett mähä, långsamt och tankspritt, den rätta balansen finns inte ännu.
Avståndet till texten måste finnas samtidigt som varje ord uppvisar sitt berättigande. Splittrade funderingar ger föga hopp. Det enda är att skriva på och skriva på och kanske finna det.   /87