JUNI 17 Spår

Vi lämnar digitala spår efter oss, sa Lars på gårdagens seminarium, och det gör vi. Och är det farligt det då? Kanske. Jag har säkert lämnat mina spår men håller jag mig inom de tillåtna gränserna? Skulle tro det, men man vet ju aldrig vad som man kan bli anklagad för innan man dör, och t.o.m. efter det. Och jag längtar efter att få ge mig av på spår som går ut i Europa, men det får väl bero till november, om ens till då. Santiago da Compostela har jag tänkt ta mig till under 12 dagar i slutet på oktober, var det visst. Om jag får ledigt, eller tar mig. Nu väntar iaf en ensam dag på sjukhusbibban och jag är i tid för sömnen blev kortare än beräknat. 5 timmar kanske, maximalt? Nu gäller det bara att inte spåra ur. Plöj nya fåror, din pretentiösa jävel.

Trött? Nja inte efter den relativt korta natten nej. Men kom inte ihåg lösenordet så jag tog en extra cykeltur till stan. Stressad Lars var glad att få assistans, kanske. Får se vad jag kan göra imorgon. Idag var jag ensam på Sjukhushusbibban för första gången och blev lätt stressad när klockan for iväg mot 14 och jag skulle vara på Odalgården med Börje. Borde kanske ha meddelat att programmet ändrats, nu blev det viss besvikelse bland några. Det gick inte hem helt, men var ändå lyckat, tycker jag. Fick fara tillbaka och fixa resten av rutinerna på bibban sedan. Använde lunchen till att ta en tur till Maxinge. Så cykelkvoten är nog fylld. Skulle kanske ge mig ut på språng och svetta ner mig i dugget. Anni ringde och meddelade att hon kommer med sena färjan ikväll. Borde kanske ordna med cykeltransport. Men kanske det regnar...

EXTRAKT ur D VA DU:

Fredagen den sjuttonde juni tog det slut. Hon undrade vart han var på väg när han knöt skorna. Han sade: På väg att städa bilen med dej. Men nej det ville hon göra själv. Varför skall han med, när dom bara strider.

Så gick hon och han satte igång med att städa. Tog av sig silverringen han hade på lillfingret och satte i en grön glasskål som hon köpt på loppis. I den låg redan en annan ring, och ett utbrunnet värmeljus. Silverringen föll på golvet, vill inte dit.
Och vad stred dom, om?
Han lade armen om henne vid 20 över åtta. Hon flyttade på den, påstod att det kittlade under brösten, att han inte kan ta i henne som hon vill, Så han steg upp och kokade kaffe. Satte sig ner och skrev lite om vad som skett igår. Bara lite av en hel massa sårande ord om hans oförmåga och brist på förståelse. 

Sedan skrek hon till, kallade, och sa att han var fångad av sociala medier, av sin dator. Vad skrev du om? - Om prostata.

Han sa det fanns kaffe och gick in i köket. För att äta morgonmål. Satte på radion. Läste tidningen. Efter ett tag kom hon invirad i täcket. Undrade vad det stod i blaskan. Kommerserådet bjuder på Robert Wells. Han är bra sa hon. Han sa att han inte gillar mannens känsla. Berättade om stadsmuseet och vad som skett där. I nattklubben på 90-talet. Hon sade att det har du berättat tusen gånger om. Det hade han inte, inte en enda faktiskt, specifikt om det.
Och hon undrade vad hans liv är nu och vad han tänker. Han berättade om ett möte han haft häromdagen. Och att han på kurs lärt sig att man skall skicka apan tillbaka. Det tyckte hon inte om. Hon lät honom inte berätta till slut. Han blev upprörd och sa att hon inte lyssnar. Hon sa att det är ett manligt beteende att läxa upp kvinnor. Han sa att han skulle ha sagt det samma till en man. Så hon gick för att fixa sitt. Han sa tack och förlåt. Började städa och fundera vidare. Dags att sätta punkt.

80s

Gårdagen var visst för svår att beskriva i ord. Jag brydde mig inte om att skriva trots att tanken fanns där. Fredagen 16.6. var alltså igår, den dag vi skulle gifta oss. Istället blev det den dagen ännu en liten pojke kom ut för tidigt.
Jag jobbade envetet hela dagen med att avskriva böcker
innan det blev dags att fara till Barnmorskeinstitutet där Riitta vred sig i smärtor. Stannade där i två timmar, blötte pannan, masserade ryggen och kände mig utanför och hjälplös.
Trodde det värsta var över när jag gick vid 18 för att spendera lite kväll med John och Maj-Lis. Vi grillade korv i trädgården. På kvällen när jag var och hälsade på på sjukhuset fick jag veta att det varit ännu smärtsammare senare för Riitta.
I övre våningen var det det sedvanliga travandet och högljuddheten.
Nån ringde på klockan ett. Jag gick och öppnade men stängde igen,
när jag märkte att det var nån som ringt på fel klocka.
Vid tvåtiden vaknade John och då fick jag nog. Gick upp och sade till på skarpen att det fick vara nog, och det blev tyst även om jag hade svårt att lugna ner mig och somna om.
Idag var vi mest på huset även om jag kunde ha tänkt mig att spendera den vackra sommardagen på en strand nånstans.
Skriv sade Riitta åt mig. Jag saknar förmågan. Jag vill ge upp lätt, helt totalt men…