JULI 22
Så han vågade tränga sig på, ta kontakt, med tvekan. Tänk om man blir sågad. Det går ändå så lätt med FB. Vad håller han på att ramla in i? Nåt farligt men kanske ganska underbart. Tid att bli glad, men osäker. Blev Dregen på Torget. Hon kom med cykel och han kom efter utsatt tid. Kände spänningen i luften. Glädjen. Osäkerheten. På Park sjöng trubaduren DAD och Halleluja. På Dinos var det Made in Thailand. Men dom satt ute och bekantade sig, och vad var det dom pratade om? Vem man känner och hur man känner. Och sedan längs Torggatan hemöver om hur man skall vara, det viktigaste, vara ödmjuk och kunna erkänna att man har fel. Skiljdes vid Liscos hörn vid 1/2 två. Hon cyklade ut ur stan. Han gick hem och publicerade Du känner mej.
Och sedan idag då. Jobb på Sjukhusbiblioteket med tankarna nån annanstans, men glad. Det blev långlunch innan han drog sig undan. Sa att hon var vacker när han cyklade iväg. Det blev hängande i luften. Var det vågat? Före det hade han sagt att nu skall jag ut på det vågade hav med B, han som stirrar på henne.
Och han undrar vem hon är och vilka erfarenheterna är, och vad som gjort ont. Är kärleken blind? Skall han sluta fjanta sig. Imorgon blir det Bomarsund och Korpo. Kanske dags att skriva poesi igen snarast, innan känslan försvinner. Och spela sax.
Tittar ut på Ålandsvägen vid halv-elva-tiden och ser att det regnat under morgonen. Kommer igång så sakteliga. Värmer fryst Reissumies. Läser Nyan på minipaddan. Dricker kaffe. Funderar över gårdagen. Att det var trevligt att jag tog mig till Bastun och fick träffa Ludde, Leon och andra. Blev många öl och ansikten innan cykelfärd ner till Sjödagarna där det var förvånansvärt dött. Robban var där och Guy Dannström. Kom hem vid tolv och fick mess om att Granit och Matta skulle till Park. Skrev 3vligt 3vligt men för sent. Sätter på gårdagens video med Alex Hepburn som följs av Pink. Skall väl till Hemmet, kolla seglats och kanske ta mig an mölkky och Hoffmaestro.
Armen värker och förkylning tränger på. Skall jag orka?
Värt att dö för
att hjärtat blöder
näsan likaså
Sorgesamt
skall kappan
slängas över
Axeln snurrar
runt sig själv
2003
Sommaren fortgår men det mesta går förbi. Mina sinnen är något mer närvarande i morgonens tidiga timmar, t.o.m. spända så att sömn inte ges. Våtvarma vändor. Skall det behöva vara så här? frågar jag mig och vill svara nekande. Trött tar jag mig genom dagen. Efter jobbet tar jag mig en stor stark på Parks terass där Folke Sjölund sitter och läser Husis. Diskuterar ekonomisidor, budget och kobeten. Tittar förundrat på när en kärring skärrar upp sig när den äldre motorungdomen parkerar bekvämt. Det tycker hon man kan lägga sig i. När jag motsträvigt hjälper till med att rensa utanför huset på kvällskvisten kommer många bekanta förbi. Inger och Hasse Wickström, Liffe Lindén, Jerker Örjans. Får oss även ett snack med fru Hassel när hon hämtar tidningen vid lådan. Hon sade sig ha leukemi. Jag blir avundsjuk på Liffe när han genomsvettigt skejtar förbi på inlines. Borde verkligen göra nåt åt min kondition. Blir bara stelare och otympligt klumpig.
80s
På bussen igen, nu på väg mot Stratford-upon-Avon. Enos ”Warm Jets” gets me hot. Steg direkt upp ur sängen in i matsalen för lunch och det direkta fortsätter. Mår förvånansvärt bra trots att det blev sent igår igen. Tultade väl ”hem” mellan två och tre. Hade en häftig dansafton igen, denna gång med 15 andra från kursen. Dom var i gasen och dansen löpte väl. Sydamerikanerna och spanjorskan fick det verkligen att svänga. Besöket ute på Blackwell’s Manor var lyckat, downade väl en hel del Anjou vitt vin och tittade mig omkring. Har fått en hel del närmare bekantskaper. Nash från Ghana mest, men även andra sympatiska typer börjar skilja sig från mängden. Doctor Enser, en av våra reseledare, är tillknäppt brittisk konservativ. Får väl stå ut med det med någotsånär välbelevat uppförande.
Landskapet flyter förbi medan jag funderar på hur all sprit påverkar min uppfattning av omgivningen. Regndiset är konstant och det stålgrå lägger sig som en slöja över ängar, träd och horisont.
Given a chance, I’ll die like a baby, on some faraway beach. /87
Kommentarer
Skicka en kommentar