JULI 23

 

Låt mig få, låt mig ge, så låter det. Och plingar gör det. Tummen upp från Peter. Lyssnar till låtar med John Coltrane; Nature Boy, Vilia och Impressions. Igår kväll blev det skrivet en del, ett svarsbrev:

Goder afton, goder kväll.
Hemkommen från en kväll på Torget, på Rockoff. Vännen Robert Z, som spelar i Poporkestern Åland, hade satt mig på gästlistan. Satt vid ett bord, och lyssnade på bandet tillsammans med Peter och Ulrika.  Det blev några Idolvinnare efter det, också.

Igår kväll så satt vi tillsammans i min trädgård. Även Sandra och Henric var där.  En ljuvlig kväll. Har inte blitt nåt roende eller nån stuga på helgen. "So it goes" som Vonnegut konstaterade i Slapstick.

Jag hade en intressant diskussion med Robert i eftermiddags. Tog mig ut till dem med cykel, var orolig över vad som hänt. Han svarade inte i telefon, och hade lovat att komma över till trädgården igår. Nåväl, vi fick oss ett viktigt samtal. Han tackade mig hjärtligt. Vänner är vad vi är här för.

Dagböcker ja. En salig blandning. Och vilket allmänvärde har dom? Som jag nångång skrev; det privata är det allmänna.
Jag skriver för att träna mig i skrivandet. Tygla språket. Klargöra tankarna. Lämna efter mig nåt till mina efterkommande.
Kanske dom vill veta vem jag var och vad jag skrev och tyckte. Tvivelaktigt dock.

Min stora stötesten har i mångt och mycket vara att min far dog när jag var 14 månader. Han lämnade inte mycket efter sig. Jo, två barn, en hustru, en mor och 7 syskon. Han var sjuk, troligtvis TBC. Lungorna. Glöm alltså inte att andas. Jag har hela livet levat i dödens skugga. Far dog 1955. Bror dog 1962. morfar 1968. Min älskade mormor 1975. Farmor lite senare, men henne hade jag inte så väldigt mycket att göra med...

Och vad skriver jag om? Kärleken, livet och döden, brukar jag säga, av och till. Som bibliotekarie har jag läst en del. När jag var medlem i juryn för Finlandia-priset fick jag nog nog. Varför slösa tid på att läsa andras kamp och kramp. Jag kan säkert göra det bra själv. Ta mig den tid som jag annars slösar på läsning. Eller ta bilder av vad som sker omkring mig.  Sikta in mig på vad jag tycker är intressant. Spela min blues.

Klockan närmar sig midnatt. Du undrade var då tar slut. Kan kanske klargöra mina tankar kring det nån gång. För det mesta flyter tiden omkring och det som var då kan plötsligt bli nu och snart då igen. Tids nog.

Skall ta och ta igen mig ett tag innan arbetsveckan börjar kl. 9.00, imorgon. Ifall gud eller någon annan makt så vill. Gapskratt. Godnatt.

2017 Kalas

Söndagen drar ut och värk en fortsätter. Det gör ont i svalget för första gången på väldigt länge.

Fick jag drag igår på Torget? Nåväl nu är jag igång med att lyssna in mig på, vad som komma skall på Rockoff i fortsättningen. Freddy Kalas visar sig ligga bakom Pinne för Trysil, en av de låtar om spelades på vattengymnastiken i vintras. Alva Lobråten har satt ihop en spellista för Rockoff 2017.

Snurrar alltså nu.

2016 Blödig

Vad betyder blödig frågar han när dom sitter och ror, barnen och han. Det är när man gråter säger dottern. Gråtmild alltså säger han. Sonen säger ingenting, han är försjunken i Pokemon Go.

Han gråter när han vaknar och gråter när han går till sängs. Tänker på henne i ett. Hon svarar att hon stannar hemma. Han svarade Äsch!

2015 Helt och fullt

Lever väl ut helt och fullt även om det tar på. Känner mig rätt död och utslagen efter gårdagskvällen.

Orkade inte ta någon länk i regnet. Tog en cykeltur Mariehamn runt senare under kvällen. Hamnade på Park där Maryann underhöll pojkarna. Henric var där, Pekka, Mackan, Dennis, Bolle och många till. Det blev Dinos sedan. Yai trollade med gitarren.

Vaknade tidigt, åt frukost, släppte ut katten och föll sedan i dvala. Simon ringde vid ett, men jag orkade inte ta samtalet. Mia undrar varför jag inte svarat på mess. Får väl ringa upp när jag gjort undan mitt.

2014 Saknad

Dagarna gick. Han försöker minnas vad som hände den tjugotredje juli. Aj det var onsdag. Dan efter tisdag och vad skrevs då? Just det, om hur det var på natten till tisdan.

På tisdagen cyklade han ut till Thuregränd. Det är där hon bor, Agnes Jansson, i sitt nybyggda hus med omålad carport och terrassräcke. Och det var varmt och hon bjöd på kaffe och kaka. Och han visade hur man öppnar en målfärgsburk. Katten Romeo låg i utesoffan och slappnade av efter att ha fått något att dricka. Lurvig och kelsjuk. Och han fick hennes Vaio att funka, och hade långlunch. Kändes spännande, glatt och osäkert. Vad är det? Vad blir det? Och sedan blev det onsdag.

2003

Efter en kväll på Mariepark tillsammans med Anni som mest var med Ida. Jag satt mest med Idas föräldrar Sussi och Bertel och drack några öl bakom stängslet. Det var en kväll med tre band på Rockoff. Kamera, Da Buzz och Rasmus. Det mesta i stan för i år förmodar jag. Det största till folksamling som jag får uppleva i år.
I andra hamnen har en annan fest börjat. Jag var där på lunch och åt Juppis paella / wok. Flyttade bänkar med Jerker. Betalade Lasso de 30 € som återstod av kraninstallationen. Red Beans & Rice spelade. Gick mig rätt oförbemärkt förbi. Soundtrack till en dag efter nattens regn.
Anni fick sig sin första riktiga konsert till livs. Var framme vid scenen, viftade och diggade.

80s

Eller vad det nu är för nummer av dag. London och fortfarande hektisk trafik utanför fönstret fast klockan är närmare 2. Finsbury sitter jag i, hemkommen från en konsert med Noel McCallas Contact som inte var något att skriva hem about, som Colleen sa, när vi satt och snackade i källarvåningen tillbakakomna. London vabaha, visst har hon sin charm, men inte är det här jag egentligen vill vara. Men varför inte försöka fånga ögonblicket i vinden, anyway.   /87