JULI 25
Förr... eller senare.
Var inte så lätt fjol.
Inte alldeles i år heller.
Men säkert värre då,
verkar det som.
Äsch usch.
I parken skall det bli konsert.
På Torget likaså.
Nå då så.
Får ta och kämpa på.
Tänk att det kan vara så trögt ibland.
Ådran är tömd, väntar på nytt.
På Torget stötte jag på Alloy.
Han vill göra hiphopmagasin.
Vill ha mej med.
Borde jobba på mina låtar jo.
Det som funnits PT 2 t.ex.
Klinka på också.
Renodla texter.
Skulle han skriva ett uppgivet avskedsbrev
om att han nog inte orkar,
att det tog slut när hon gjorde det.
Att han är ledsen uppgiven.
Orkar inte nånting alls.
Ser ingen framtid.
Vill inget.
Kan inget.
Svettas.
Och sedan tog Bosse Mellberg oss till Korpoström och Freja. Sov till 8, gick upp på toa, åt frukost med grabbarna. Vi lade ut vid 9 och åkte till Lappo där jag steg av i hettan. Mot stan med Lindvalls, mot Lundell, Anni, Torget. Ställde mig längst fram och stod väl där i 6-7 låtar, mest lite okända och nya. När Snön faller var halvvägs gick jag för att ta en öl. Och då stod hon där.
Så jag smög mig på och sade "Oh la la" i hennes öra. Hon trodde jag skulle vara på sjön. Ljudet var högt så att snacka gick inte. Och han höll på, gubben. Efter två timmar slutade han med Chans. Och hon hade blickat på armbandet många gånger så jag sa att vi går.
Du ville ju till Park. Och utanför Umbra stannade hon och messade eller ringde eller träffade någon. Han gick skälvande mot Park och in och tänkte att jaha det var det där, och tog en Lonken. Men hon kom sedan och dom snurrade runt bland bekanta med el i luften. Satte sig vid ett bord och fick prata lite om vad och varför. Sen kom Emanuel. Och Henry gick och Kys. Och hon ville hem för att orka med idag. Så han följde henne till Sea Point och cykeln och utanför Kino pussade han henne på kind.
Gick sedan in till Indigo och träffade ungdomen. Simon spelade skivor, Magnus diskuterade Lundell och Anni var där med Kalle och Adam. Snurrade runt och hälsade inte på Anni och gick sedan gick hem och skickade ett meddelande: Nu e jag hemma med Alma. Vi kan väl höras imorgon? Sköna drömmar. ö T
M förkrossas av att inte bli tillfrågad om vikariat. Det strular. Och jag går på tå och går undan. Orkar inte riktigt med gäll röst och navelsnurr.
Skulle ha stuckit från Petter-konserten direkt, men sen så mötte vi Peter och vände. Han gav mig Den blåa skogen. Servitör inleder. Och jo jag var till kyrkan innan jag gick till Dinos och pratade med Räven. Tog en öl på övre terrassen. Och sen till Park för att höra vad irländarna hade på gång. Felix skulle blåsa alt och det gjorde han.
Sen for jag hem och Anni är på väg i natt.
2003
Var ut med hunden efter att ha kommit hem i natten efter att Descarga Total spelat i Sjökvarteret. Släppte luft och undrade vad olika symptom beror på. Alltid är det något. Ångest eller luft. Förtryckt ångest framkallar gas eller oro. Lägger locket på. Skönt att denna förtryckta arbetsvecka tog slut med konstaterandet att ändå ha fått något gjort. Började arbetsdagen med att begära studieledighet. Så blev det gjort. Det går vidare. Inget vidare med det då?
Och så har en månad gått med förtryckt disciplin. Tränger ut ännu lite skit medan jag sitter på WC-stolen och oroar mig för att inte få sova tillräckligt.
Gunilla Lundqvist sade att hej du har verkligen förändrats. Sen ringde hennes telefon. Jag sade oj då så synd, och slank iväg trind och skygg trots att jag försökte möta omgivningen med leenden. Men några konversationer blev det i alla fall.
18.5.2005.
Det skrivs, dag efter dag kopieras det som en gång varit och som samtidigt blir, skjuts in i nutiden, blandas med framtiden. Tycker inte det går så fort som jag vill. Ber A kopiera det jag skrev om Finnsnes, måste varit runt 80. Var ner i arkivet på Sjöfartsmuséet idag. Hittade mönstringsböckerna för Särimner 1941 och Sweden 1945. Blev inte så mycket klokare av dem, fick veta att farsan mönstrat på som eldare 41 och smörjare 13/10/1945. Leonard Ekerman (sic) född 21.10.88 hade mönstrat på Mozart som båtsman (lön 850 mk) 1sta december 1930 och mönstrat av i Port St. Louis de Marseille 2.6.1931. Får gå dit igen för att hitta mer uppgifter. Loggböckerna borde väl ge mer information. Hittade lite om Mozart i Kåhres ”Den åländska sjöfartens historia II”. Mozart hade varit över till Västindien och lastat trä innan hon gick till Marseille. Fortsatte till Australien, men då hade farfar mönstrat av. Det finns många frågetecken som bör rätas ut. Hittade även bilder på ovannämnda skepp. Får försöka hitta fotona i källarn hos morsan. Det finns ännu lite outforskat där. Dagarna går och det förgångna rullas ut som en matta för mitt sinne. Jag ser mönstret och ränningen. Drar mig för att dra konklusioner eller skapa teorier innan materialet är större, pålitligare. Uppfattningarna kan lätt ruckas när nya sidor kommer fram. Vi går mot sommaren 05 medan jag låter 87 ta mig bort härifrån, västerut.
1985
Jannes rum vid fyratiden. Han fixar krubbet, jag förkovrar mig i skrivandets ädla konst:
Stockholm i sommardugget virrande omkring i Kungsan på jakt efter Te-huset där jag satt med Pinkarna sommaren -81. Så kom han gående och vi vandrade över till Skeppsholmen och satte oss mitt emot regalskeppet Wasa. Jag relaterade vårens och sommarens händelser, min kluvenhet inför framtiden och min tacksamhet mot R. Vi drog två Lahden Strong IVB och rökte Camel utan filter och det kändes bra trots den lilla oron som gnavde om hur ska det här gå nu. När vi kom upp till portarna igen var det kö, oändlig kö och slutsålt. Tanken på att ge upp blixtrade till i huvudet men jag sa att vi snusar lite och där stod Plutte och "Hej kommer du inte in? Här är vår finske promotor" Och jag: "Jag har en vän från Uppsala" och vi kom in och det blev starkbärs och brudar, blickar och oro. Can-Can spelade helt OK och norskt. Försökte placera Hfrs-ansikten på stockholmarna. Få passade in men med lite god vilja kunde jag passa in Riitta med Rontti. Borde, tänkte skriva en grej om Imperiet på hemmaplan men om det blir något får det mogna till lördan. Ett bra rock'n'rollband som började med Blå Himlen Blues och Coca Cola Cowboys. Sen var det Rymdimperiet "Vad hon vill ha" Fat only? "Århundradets brott, Surabaya J. Fred, och så slutade det officiella med Ett hjärta är alltid rött. Encoren hade Micke Hagström på gitarr. Cold Turkey, Live With Me och Roadhouse Blues Den sista encoren dog bort i ölrus och kvinnoblickar och ut på stan och piss med utsikt från Östasiatiska, Stockholmsfart genom stan till Centralen och 11-tåget till Uppsala. Oljud i natten och framtvingat trötta samtal. Nattmackor med ägg och sill och "Call it a day".
Vaknade imorse av att Inghar brusade i telefon och jo jo det kommer mötet, men varför först på lördag. Han vill bli prioriterad och fattar inte ett dugg av mej. Sen satt Janne och jag och tittade på fotona från förr och jag relaterade Hjärtats ljus, och han berättade om "The Invasion of the Black Ants" på Öland.
Stockholm i sommardugget virrande omkring i Kungsan på jakt efter Te-huset där jag satt med Pinkarna sommaren -81. Så kom han gående och vi vandrade över till Skeppsholmen och satte oss mitt emot regalskeppet Wasa. Jag relaterade vårens och sommarens händelser, min kluvenhet inför framtiden och min tacksamhet mot R. Vi drog två Lahden Strong IVB och rökte Camel utan filter och det kändes bra trots den lilla oron som gnavde om hur ska det här gå nu. När vi kom upp till portarna igen var det kö, oändlig kö och slutsålt. Tanken på att ge upp blixtrade till i huvudet men jag sa att vi snusar lite och där stod Plutte och "Hej kommer du inte in? Här är vår finske promotor" Och jag: "Jag har en vän från Uppsala" och vi kom in och det blev starkbärs och brudar, blickar och oro. Can-Can spelade helt OK och norskt. Försökte placera Hfrs-ansikten på stockholmarna. Få passade in men med lite god vilja kunde jag passa in Riitta med Rontti. Borde, tänkte skriva en grej om Imperiet på hemmaplan men om det blir något får det mogna till lördan. Ett bra rock'n'rollband som började med Blå Himlen Blues och Coca Cola Cowboys. Sen var det Rymdimperiet "Vad hon vill ha" Fat only? "Århundradets brott, Surabaya J. Fred, och så slutade det officiella med Ett hjärta är alltid rött. Encoren hade Micke Hagström på gitarr. Cold Turkey, Live With Me och Roadhouse Blues Den sista encoren dog bort i ölrus och kvinnoblickar och ut på stan och piss med utsikt från Östasiatiska, Stockholmsfart genom stan till Centralen och 11-tåget till Uppsala. Oljud i natten och framtvingat trötta samtal. Nattmackor med ägg och sill och "Call it a day".
Vaknade imorse av att Inghar brusade i telefon och jo jo det kommer mötet, men varför först på lördag. Han vill bli prioriterad och fattar inte ett dugg av mej. Sen satt Janne och jag och tittade på fotona från förr och jag relaterade Hjärtats ljus, och han berättade om "The Invasion of the Black Ants" på Öland.




Kommentarer
Skicka en kommentar