JULI 7

 

Sommaren är omväxling. Idag blåser det och solen går i moln. Ruggigt är kanske ett bättre ord än rusk. Vaknar kl 9 och ger mat åt katten, släpper ut henne. Kollar tidningen. Brödet i frysen är slut. Så det blir att ta till den halvgräddade ciabattan och sätta i ugnen. Klar om 6 minuter. Känner mig mer glad idag. Hon ville ändå ha mig trots allt som varit. Blir i full gång med att fundera på framtiden, medan en lätt huvudvärk molar. Och halsen är lite öm också. Borde ta en tablett. Allt detta badande gör mig förkyld. Får ta och komma igång med mer fixande. Tapetsera. Distribuera. Semestra. Igår natt fick jag TVn att fungera analogt. Portugal gick till final alltså. 

80s

Tisdag förmiddag i Bray. Solen skiner och ur ena högtalarn hörs Mary Black. R. tar ett bad och i tvättmaskinen snurrar smutsiga kläder. Inatt var den första natten vi kunde sova ut på madrass mellan lakan. Och vi har egentligen inte bråttom nånstans. Dublin har vi tittat på och nu är det ett par dar innan vi måste ge oss av på väg igen. Torsdag morgon vore kanske det bästa alternativet om vi skall hinna med att se nåt av västra Irland.

Impressionerna kommer emot oss och axlarna tyngs ännu av ryggsäckarna. Överarmarna är grillade, men vi är här! Sätter på Pogues ”Rum Sodomy and the Lash, för att höra hur de egentligen låter. Det har inte hänt förr förutom förstås live den 7.5.85, den där kvällen, natten när R. och jag träffades. Och idag är det 7.7.87 och vår förlovningsdag och snart är det dags att gå ut och få tag på ringar.

--o-- 

Lyssnar på countryradio och stryker våt tvätt. ”Sheila” spelas på radion. Jag målade en bild av himmel och jord och hav medan Riitta läste högt ur Endes "Päättymätön tarina". That’s ’bout it. About. 

För längesen. 

Eire 1987.

Då jag åker iväg från sjukhuset kommer jag på att jag borde kolla in skåpet det står LUFT på. Så jag vänder om och lyckas få däcken stinna. Åker till Hemmet där mor varit arg för att ha blivit störd i natten. Hon undrar om dom ringt. För vad gör jag annars där så tidigt om morgonen. Hur har jag kommit in. Blir kvar och ser henne äta korv med mos. Pratar på om jobb, vad som hänt och allmänt bara. Går efter en timme eftersom butiken skall stänga kl 18. Visar sig vara 19 i juli. Köper utgånget bröd, snapsgurka, Bomarsundsost och ett par öl. Bestämmer mig för att inte fara ut och löpa. Benen är för tunga, magen likaså. Men måste komma igång snart. Ta varannan dag på semestern.

2003

Måndag morgon på väg ut åt ön och det tar sin tid. Passar på att berätta att gårdagen gav en veritabel musikupplevelse i form av U-Street Allstars på Gråbrödre torv i ett tajt samlat uppträdande av ett band som kunde spela samman så att solisterna fick starkt stöd mellan unisona snabba tonkaskader, saxar på toppnivå och en gitarrist med både bredd och sting. Var både före och efter spelningen inne på Jazzkaelderen och satsade till slut hela 149 DKK på Cassandra Wilsons senaste som inleds med The Weight.

Kanotturen var även den lyckad trots att det blev kortare tidsmässigt för det skulle igen gås på loppemarked. Hittade en Casio CT-510 för 350 DKK och grep chansen att få en leksak att uttrycka sig på, till allas glädje, får man hoppas!

Finlands Kulturinstitut bjöd på Quintessence och NU Spirit Helsinki i den kyliga sommarkvällen på Konsistoriegården. Kunde ha varit bättre. Varken Yoel Terry eller Eero K. dök som utlovat upp på tenor. Det var Dunkel som försökte göra sig hörd bland elektronik- och rytmattacker och färgad rap, från Finland. Så är det nuförtiden. Kommer ihåg gitarristen i Juices band på Saapasjalkarock i Pihtipudas sommaren 1984. Han sa om King Sunny Ade, att så fort ”neekeri ottaa kitaran käteen, kaikki taputtaa”. Emma S. i Quintessence var bättre som sångsolist.

80s

På Öland där jag just tagit mig en eftermiddagslur. Nu håller Riitta på och tigger om att få klämma ut pormaskar ur nacken på mig men jag betackar mig.
Här är mormor Gulli ett öde som man kan skratta åt eller beklaga. Ja hon är så förkalkad och glömsk att hon i ett kommer och frågar vem man är. Det gäller att hålla god min och spela med för att inte såra henne.
Riitta försöker tala svenska och det går ju rätt bra, även om det kan vara knaggligt emellanåt.
Ja hit kom vi igår lite över 5 (17) efter att ha kört från Mariehamn via Eckerö till Stockholm, där vi var på 160 krs Sunsplash konsert på Skeppsholmen. Roligast var det att titta på Stockholmare och hur de klär sig och beter sig men nog var musiken njutbar, Bhundu Boys hade blivit betydligt mer svängiga och samspelta under det år som gått sedan vi senast såg dem i Dublin. Sly & Robbies Rhythm Killers var lika monotont tråkiga som på Vanha för 1 1/2 år sedan och deras solister var inte speciellt intressanta. Burning Spear hade någon av de magiska sidor som jag hade glömt att han har, men som jag blev påmind om igen när han predikande började talsjunga in i micken.
Rupi kokade när vi kom fram till Sthlm men vi klarade oss undan parkeringsbot trots att vi stod obetalda det mesta av kvällen. Efter tolvslaget begav vi oss av i natten medan Det Brinnande Spjutet ännu gastade och vi körde i tre timmar. /88