JULI 11 Vykort från Vinners

 

Vykort från Vinners och så ostämda brev.

The future was a solid wall, står det i Dylans Chronicles vol. 1. 
Det behöver väl inte komma en andra volym, men kanske kan komma, kanhända.

Vet inte hur jag ska beskriva den skit som strittar över mig. Den galenskap som regerar. De missförstånd som florerar. Den brist på förståelse som finns. Skrik som skär i oförstånd. Är du en homo, är du verkligen det? Kanske en smula.

Ögon som stirrar bakom fula bågar på en fet slapp kropp. Hat som föds av krav. Låt mig vara din skit, ditt äckel. Du som är så självcentrerad, som söker förståelse i chimärer. Som inte förstår ett dyft och stapplar om och om igen på samma enkla ord. Du som speglar dina misslyckanden och mentala tillkortakommanden i en spegel. Du som vill bli förevigad innan det sista vackra försvinner ur ful själ. Det finns inga vägar ut. Bara framåt mot den fasta väggen, den kompakta muren.

Inga löften, inga hot. - All bunk.

Nånstans saknar en man sin fru, sin hustru, hon som fanns, försvann, dog bort. Nånstans saknas vett bland ovett. Det är sent på jorden när natten faller på och morgonen gryr. Det går överstyr.

Tyglarna spänns och du fattar ingenting innan rotvälskan översatts av översittare, besserwissrar, Mother Superior, nurse Ratchett, dom som bedömde. Och så dom som vågade stå upp för felen och peka 

på elektriska stolen.

Sänd vykort med böljande vyer av fält och hav.

Sänd dem till Poste Restante, Iraklion,

Kreta i december 77.

Låt bergen sörja tungt i djupa dalar.

Hör hur härligt helvetet klingar.

Rimma haltande.

Send more money, 

send me a message, 

a postcard, 

a bless in this mess.

Ständigt dessa osända brev försedda med frimärken från Mars.

Det blev som det blev, men det blev, för den som sökte.

Hen sökte förgäves förevigt försänt beseglat.

Dammet lägger sig över högtalarna, katten skrynklar mattorna. Dags att sätta på diskmaskinen. Ligger och vrider mig i väntan på att klockan skall ringa. Vila ut inför en sen kväll. Och visst: Piggnade  till en del på kvällen när jazzen ljöd. Hjälp i baren. Vaktbricka på.

Började frysa om bara ben så stegade hem. Tog på längre byxor, och t-tröja under kortärmade linneskjortan. När kvällen i stort sett var över på Bastun, tog jag mig ner till Park där Söderback och Hägerstrand skulle sitta, men ack nej. Men tre närvårdare satt på terrassen så jag  slog jag mig ner. När jag skulle iväg till Alma vid 1/2 dök herrarna upp, men baren hade stängt. Tog mig samman, tog mig hem.

Och musiken igår då? Zetterqvist, Sedgwick, Shafranov. Jovars.

Knän och höger arm värker 

Oroväckande

Ögat trilskas

Borde göra något

men orkar inte riktigt

Svetten klibbar 

Ligger bort dagen

Skall väl komma igång 

Med disk och tvätt

Katten spydde ner mattan i natt.

80s

En cig till frukost och sol, vind och hav. Mäktiga landskap i norra Donegal där näsan visslar vid inhalering. Längs den smala asfalterade byvägen går fåren och strosar med blått, grönt och rött. Hundarna glor misstänksamt ur ena gluggen och lammen är svarta i plytet Agnus, Agnus, oskyldiga varelse. Och blommor på marken; gult, vitt, och lila. Fråga mig inte vad de heter. Kanske gulmåra och klöver. Där tronar i vart fall en tistel. Och vattnet är genomskinligt klart och kluckar. På sandstranden finns ännu morgonens avtryck av nakna fötter. De ligger där och väntar på tidvattnet och även här skrattar måsarna. Och allt emellanåt ett stänk ovanifrån som en påminnelse om att denna sol är rar i dessa trakter bland kullar, sten och grönt gräs. under molnen.
Och det lättar att få lätta sig när ingen människa ser. Och ur stenen växer fyra strån med blommor på toppen, rakt ut denna sten. Så är det dags att vandra vidare och ta en andra cig, vandra bort mot andra mål, men ändå inom mig. Arenan vidgar sig.