AUG 10

 

Skickar iväg trädscenen med Teo som ropar "Voglio una donna". Skriver att jag ännu sitter i trädet. På eftermiddagen skickar hon ett undrande mejl.  Svarar som så:

Tack för ditt rättframma e-brev.
Kulturnatten är på gång och jag sitter här på bibban och finns tillhands vid behov.
Jo, jag har väntat på en reaktion på mitt message med Amarcord. Funderat på om det var dumt att skicka det.
Men, när du skrev det där med katt, så kom jag igen att tänka på han som satt i trädet.
Vilken film, vilket klipp. Reaktionerna bland gubbarna som fick frukter i skallen då de skulle klättra upp och hämta ner honom. Hilarious.

Det satte igång tankar. Ibland är man där uppe, ibland i underjorden som i en scen i Borgarskapets diskreta charm, där ett gäng människor går omkring och en av dem säger att det luktar mull.

Vet han vad han håller på med. Vet han vem han är och vad han vill, den där Tom Tung? Och hur skall man tolka honom? Hur tolkar vi varandra? Och det där som surrar i luften. Han är nog lika vilsen som du. Har sina tysta frågor. Egna funderingar. Håller inne. 
Han har sina orsaker. Känner sig vidbränd och försiktig. Skyr elden. Han tänker på Tom Waits. Hope I don't fall in love with you tonite. Han väntar. Det är ingen panik. Allt medan tiden rinner genom fingrarna som sanden i ett timglas.

Vi är alla komplicerade. Har våra spöken. På flykt nånstans. Söker en hemmahamn. Mycket av det finns i mina skrifter som jag ligger och ruvar på. Som en fågel, fångad i flykten. Orden tar mig iväg från det som binder. Men kanske vi behöver nån, som fångar oss i flykten. Gång efter annan.

 Mer Angstbadan, här på Bastun 2017

Gick ut 22.10 för att lyssna till Mordhundarna. Tog på mig vit hatt och ljus klädsel. Roger Forsberg tyckte jag skulle ha tropikhjälm. Det var lite folk ute, men mest satt jag i ett hörn och lyssnade, sög i mig öl. Vid halv över midnatt var det dags att dra till Dinos, ensam. Och där blev jag till 2:19. Det tog länge innan Old Kerry McKee kom igång. Och sedan slöts dimmorna omkring mig, minnet for igen i ångorna. Funderat ja det har jag gjort, funderat på att skriva, sammanfatta dessa tre heta veckor. Från lördagen den 19nde juli till fjärde lördag igår. 9.8.
Och jag har ju mina anteckningar våra konversationer per chat och mess. Tiden är en ocean men den har strandat. Borde väl skriva ner de tankar som flänger i huvudet som streck och sedan sortera. Plocka upp trådar och minnen från de få gånger vi snackade. Det får jag ta när det känns att det är nån visst, men visst snurrar det.

2003

Gnällspiken har tagit sig till Köpmannagården igen där Kari Niskanen tog emot. Stannade till 13.15 och satte på radion där Da Buzz intervjuas. Det var länge sen jag intervjuade någon. Det är över nu.
Vad annat finns det då att se fram emot? Låg i morse och vred mig till lite över tie. Då kom jag mig upp på anmaning av R som tyckte vi borde klargöra hur vi skulle ha det med våra resor framöver: Sevilla och 50-årstripp. Bekymrar mig över ekonomin och hur den kommer att lösa sig. Är ute på lösa boliner med studieledighet. Måste få ansökan om studieledighet gjord. Jag har förhållit mig för löst till det. Har inte orkat ta tag i det. Igår orkade jag inte föra in hunden när jag skulle föra bilen till Uncan. Litade på att han skulle stanna kvar och "vakta" gården. När jag kom tillbaka på cykel var han försvunnen och stämningen var låg. Cyklade runt lite och förbannade skithunden.
Var hem och åt grillad korv emellan och sedan när jag skulle ut och leta igen så lomade han in på gården, våt på magen.
Hemska framtid som hela tiden kommer emot en. Närmar sig. Det roliga som planerats in blir bara saker att genomlida. Så ska det inte få vara. Nowhere to run.

80s

Egentligen redan nästa dag 01.00 i Saunamäki där damerna sitter och lägger patiens efter ett hurja åskväder.
Det blev en lång resa hit upp när mina farhågor om dålig skötsel av bilen tog sig uttryck i att avgasröret ramlade av på väg från jobbet. Det smällde och röt så att öronen kunde börja blöda om inget skulle ha gjorts. For via skrotlagren i Korso och skruvade loss en använd i hettan och fick assistans av Riitta och Sari där jag stod i hettan från luft och motor i bara kalsingarna och kämpade med att få dit den. Det gick och nöjd över att motorn aldrig varit så tyst for jag uppskruvad via hem och Gunnel norröver. Nästa problem var fredagsköer. På Haarajoki Union dök Eve upp och smått nervös fick jag besked om fortsatt action.
När det började flyta svängde vi in på en Esso-station där det inte startade längre för motorn var för varm. Pumpade gasen så att vajern brast. Med lite fantasi och mycken mödas grejade det sig och vi kom fram lite före tio efter 5 1/2 timmes färd.


Idag har vi simmat, varit i Kuortti, badat rökbastu och pratat om förhållandet med Riitta utan att jag riktigt kommit ur min spändhet. Kan därför inte riktigt heller koncentrera mig på det jag skriver, det mullrar för mycket i magen och nattens inbrott betyder uppbrott. Vi stannar här nere och de andra går upp.