AUG 16
Satte igång med att redigera en film, Modellstaden på pidestal, och fick den klar i sin första version. Måste försöka förbättra färgmixen. Skall lära mig mer.
Skrev att jag skall öppna min blogg Postúm höst 12-13 den 1sta september. Där har jag att tänka på. När jag kom hem hade jag fått lönekvitto. Skall väl klara mig genom hösten på sparade 5000 när ersättning, pension och nordiska uppdrag tillkommer.
Jörgen Pettersson skriver flitigt på sin blogg om aktuella saker och visioner. En sann skribent. Jag får försöka nå dit.
Regnbågen är temat för dagen. Putin är en regnbög, eller var det röv.
Elvis dog för 40 år sedan och idag invigdes Åland Pride. Igår var det Richie Ramone på Ettan och det har känts av. Det ligger regn i luften. Fick tid till Medimar och skall och visa upp min navel när kallelse kommer. Igor skrev remiss. Igår skulle det sökas upp filmmaterial från Moment. Material som försvunnit. Äsch. Blev visst lite fnurra när jag frågade om betalt och beställningar. Orkade inte svara på det. Surt. Tyckte jag. Tyckte också att invigningen var bra. Hon var för trött att delta. Fotade, fotade, fotade. Bird People.
Det går inte riktigt som jag tänkt mig, men det går.
iPaden skall tas i besittning och det är redan dagen efter igår. Åkte färja direkt till Stockhlm. Tog hytt och och läste Philip Teir. Och gjorde ett vykort med Amorella på. Tittade in på Fotografiska på vägen mot Slussen, såg fyra utställningar. Linda & Mary McCartney bl.a. Och Simen Johans djur i miljöer.
Tog en Paulaner på Läckerbiten. Hade promenerat dit. Tog sedan tricken till Hornstull. Stannade ett tag vid Mickes skivbutik. Han rekommenderade Ramblas som ställe. Tog en Cruzcampo. Följande dag ringde Igor och sa att levervärdet var en aning högt.
iPaden skall tas i besittning och det är redan dagen efter igår. Åkte färja direkt till Stockhlm. Tog hytt och och läste Philip Teir. Och gjorde ett vykort med Amorella på. Tittade in på Fotografiska på vägen mot Slussen, såg fyra utställningar. Linda & Mary McCartney bl.a. Och Simen Johans djur i miljöer.
Tog en Paulaner på Läckerbiten. Hade promenerat dit. Tog sedan tricken till Hornstull. Stannade ett tag vid Mickes skivbutik. Han rekommenderade Ramblas som ställe. Tog en Cruzcampo. Följande dag ringde Igor och sa att levervärdet var en aning högt.
1999
DAGENS ROS
En brinnande röd ros till alla dessa underbara kvinnor vid vattnet som gjorde världsfesten till en veritabel brasa: Riitta, Mmminna-Lotta, Hanna, Merja, Lykke, Nina, Jonna, Mia, Camilla å Åsa, Ödmjukast överräckt av Ö-Tom.
VÄRLDSFESTEN EN SUCCÉ
Det är med yttersta förvåning man i Tidningen Åland nummer 156, fredagen den 13 augusti 1999, på ledarsidan under vinjetten Sticket tar del av en mycket oinitierad kommentar över hur marknadsföringen av evenemanget Världsmusikfesten haltat. Benita Mattsson-Eklund påstår att det endast funnits "Några affischer på stan och annonsering dagen före…".
Som konstnärlig ledare för Världsmusikfest 1999 kan jag inte hålla mig från att kommentera artikeln och peka på vissa uppenbara felaktigheter i ledarsticket.
Benita Mattsson Eklund befinner sig uppenbarligen helt offside. Hon har inte läst Åland Guide 1999, inte Åland, inte Nyan, inte XIT, inte "världsmusikbibeln" Froots, inte Lira, inte Finlands största musiktidning Rumba, inte programtidningarna för Alandia Jazz 1999, inte heller Sjödagarnas dito, inte Hbls festivalguide, inte Helsingin Sanomats NYT. Hon lyssnar inte på Radio Väst, inte på Ålands Radio, inte på X3M. Hon går inte på stadsbiblioteket i Mariehamn, inte i skivaffärerna, inte på posten, inte på Torggatan, inte på Mariehamnsgalleriet, inte på Rockoff, inte på Tjudö vingård och ser Sagan om Åland eller upplever medeltida gästabud. 400 färgade A2 affischer har spritts i butiker och på affischpelare Åland runt. Hon surfar visst inte. Hon reser inte på båtarna, far inte till Kapellskär, Grisslehamn, Åbo, Stockholm eller Helsingfors. Hon flyger inte bort. Hon går inte in i skivaffärerna och de exotiska affärerna i våra närmaste metropoler. XIT har hela sommaren legat ute i 35.000 ex och gått ut till alla hushåll på fasta Åland. Programtidningarna för festerna i juli, Alandia Jazz och Sjödagarna, har haft bredaste möjliga spridning inom landskapet, Annonsnytt likaså. En halvsides initierad artikel i Birkabladet har gått ut till xx.xxx hushåll i Finland och på Åland. Så långt "puffarna"
"Evenemagssommaren" måste helt ha träffat Benita Mattsson-Eklund i solar plexus och det är synd. Åtta gånger använder hon ordet evenemang i en form eller annan, det är ju ändå en fest vi berör. En duktig och frän kulturkritiker (kanske den bästa vi har här på ön) som ofta initierat skriver om litteratur och annan kultur måste ha haft både skygg- och öronlappar på sig sedan maj. När en kritiker som värnar om vårt språk låter språkgrodor som "Det är tveksam om samma publik.." hoppa in i texten så vore det bättre att spela fela mänskligt. Att hon tittade in i bibliotekets samlingssal och skrev om nigerianskt hantverk är hon värd en eloge för. Att hon trots allt varit medveten om att festen varit både på väg, troligtvis via det med Tidningen lierade organet Annonsnytt, och igång, och ändå inte ännu kommenterat vad hon upplevt när trummorna ljudit på stan och modersmålen blandats förvånar även det. Att tiga är guld sägs det. Det är lätt att skriva retoriska funderingar med negativ lutning men att läsa in sig ordentligt, gå på seminarium, och forska i det rikliga material som erbjöds redan i maj, då all behövlig information, vid världsfestens officiella presskonferens, delgavs lokal massmedia, tar mer tid. Tidningen Åland hade en utmärkt sida komprimerad information förmedlad av Jan Erik Berglund den XX maj. Världsfestens hemsida http://www.nordinst.aland.fi/fest.html med bl.a. kontaktuppgifter, har legat ute sedan dess, med global spridning på svenska.
EN DUNDRANDE SUCCÉ
Det presstillfälle som erbjöds i samband med Mariehamns stads mottagning på Pommern, ursprungligen planerat till GE-villan den 14.8 men av förekommen anledning flyttat två dagar tillbaka (samma dag som evenemangsstarten) var ägnat att under värdigt mariehamnska former informera gästerna om vår stad och ge pressen ett tillfälle att få träffa både lokala kulturpersonligheter och långväga gäster, och allt i ett.
Syftet med Världsfesten har i år inte varit att locka storpublik utan informera om de många lokalt internationella kulturyttringar som finns här i Norden. Låta artister träffas och utbyta erfarenheter med varandra och intresserad lokalbefolkning. Som mål hade vi satt 400 personer och det blev mer. Närmare 100 utomåländska musiker framträdde på Alvas, i stadsbiblioteket, på ÅCA-gården, på Uncan och Röda Korsgården, i Stadsbiblioteket, på Torget, Pommern och Torggatan. Under dagarna framträdde bl.a. även åländska Kurts Blandband på Alvas, Barka Vall på muséet, Anders, Eva och Siv på Handelsläroverket, Arstuflickorna och Midnight Fire på ÅCA-gården, The Jasmines på biblioteket och Bolle, Totto & Dennis utanför Julius. Det gavs tillfällen för lokala musiker att träffa de gästande musikerna och för dem att lyssna till våra lokala artister. Ahmadu Jarr engagerade både barn och vuxna på ett sprängfullt bibliotek, en upplevelse som säkert många barn inte glömmer i första taget. Våra workshops fungerade till fullo. Det har varit folk i rörelse, det har dansats som aldrig förr.
Talet om sent på säsongen förvånar när det allmänt efterlyses säsongförlängning och spridning.
Det är tacksamt med engagemang. Den enorma kraft, framförallt kvinnlig sådan (liten men naggande god), som varit i farten och sett till att arrangemangen flutit närmast perfekt, är värd en eloge, men inte den ifrågasättande fula fint som Tidningen levererar på ledarplats. Det är fint att kulturansv upptar plats på ledarsidan men någon reson får det vara. 120 mark är mycket, nästan som en cd eller 20 lösnummer, samhällsstödet till trots. Kultur skall ju inte få kosta, det ska vara gratis som pressinfo, XIT, flygblad och väggtidningar. Benita Mattsson-Eklund behöver inte vara orolig. Både lokala och nordiska samhällsmedel har förvaltats väl och våra sponsorer har garanterat nått ut. Även YLE var på plats. Var var Du? Kom igen!
Högaktningsfullt, en mycket nöjd men trött
Tom Eckerman
Konstnärlig ledare
VÄRLDFEST I MARIEHAMN 1999
Till HARRY JANSSON
Apropos Världsfesten en succé
I mitt inlägg som ingick i Ålandstidningen nr 161, fredagen 20 augusti, hade inkrupit sig några icke självförvållade fel, som tyvärr delvis tog udden av min kritik mot Benita Mattson-Eklunds sätt att förhålla sig till Världsfest i Mariehamn 1999.
Det är helt OK att man rättar till vad man tycker är fel (men kanske helst ändå efter att ha konfererat med skribenten) och det hör väl också till redaktörsarbetet att sätta mellanrubriker och stilisera.
Eftersom jag antar att det är Du som chefredaktör och ansvarig utgivare som varit och ändrat i min text ber jag om tillfälle att på väl synlig plats få rätta till följande.
1) "Evenemagssommaren" skulle det faktiskt stå eftersom det stod så i den text jag kommenterade.
- Mina boxningsmetaforer (solar plexus, slag under bältet) blev tyvärr lidande då det uppenbara slarvet rättades till i efterhand.
2) Det är synd när en kritiker som värnar om vårt språk låter språkgrodor som "Det är tveksam om samma publik…" hoppa in i texten. - Så skulle det stå. Att fela är mänskligt, spela fela likaså.
3) Det är bra att kulturansv. upptar plats på ledarsidan… - Visst kan man rätta det till kulturansvarig, men den kortare formen är den som Åland trycker officiellt.
Högaktningsfullt
Tom Eckerman
EN OMGÅNG TILL?
Man skall inte slå kvinna eller sparka den som ligger. Kulturansv. Benita Mattsson-Eklund har dragit sig undan fajten utan ursäkter eller referenser till papperskopior. Jag trodde aldrig, att jag skulle få sista ordet i denna omgång av den debattduell om språk, makt och marknadsföring som rasat den senaste tiden i Tidningen. Plåster på såren kan jag erbjuda i Ålands Radio (FM 91.3) 27.8 kl. 18.30.
Tacksammast,
Tom Eckerman
The fajter remains
80s
Aj aj vad trött jag blev av att vara ut och springa. Trots att det är fyra timmar sedan är jag ännu mycket tagen i ben och kropp. Konditionen är alltså kass och jag fick verkligen spänna mig för att orka fortsätta och inte börja gå. Kom mig iväg i morse i tid d.v.s. kvart över 7 och hann således till Sandkulla före 8 där jag satte igång med att lösa Kamratpostens jättekryss innan jag satte igång med att städa, slänga bort och flytta på. Dagen flöt undan bra och jag hade nästan svårt att ta mig därifrån. Fick plus i tidtabellen.
Räknar ut att om jag lyckas skriva en sida per dag i denna bok så torde den vara fylld 8.1.89. Får väl se, får väl se. Nu börjar Kovan päivän ilta på radion och även om klockan endast är 10 kan jag gott tänka mig att krypa under täcket med en bok. Filip lånade visst ut en som jag ännu inte rört.
Kommentarer
Skicka en kommentar