AUG 18

 Ringde Yvonne på Personalkontoret för att fråga vad hon visste om deltidspension. Och så fortsatte jag att fundera, 1.11. eller 29.2? Tål att tänkas på. Efter jobbet cyklade jag Ytternäs runt och hamnade hos Robban på kaffe och plätt. Och så skall det obscuras mer. Välja bilder igen... Foton. Natur och Tema. Högst 6, 3+3...

Och det tog sina timmar av val, mojo-musik och redigering. Men nu sitter jag här och kom underfund med att det borde väl skrivas mer, eftersom det finns mer. Mycket mer. Gäller bara att få fatt på tankarna igen. Och utveckla nya tankar, medan iMovie tuggar på med Marseille after Midnight. Och iMovie säger mer än två timmar. Skall man tro det. Blir det mer? 2345 visar klockan. Den med inbyggd radio som jag aldrig riktigt orkat ställa in. Och inte blir det nåt av Photoshop heller. Skickade Robert den bild som jag dissat i sista sekund.

*****

Och så ringde hon när han låg där i soffan och redigerade foton från invigningen av Pride 2017. Lät uppgiven. Frågade om han skulle med till Flunderviken. Han sa nej. Är mitt uppe i något. Skall till skattebyrån och annat.
Men sedan efter en halvtimme slog oron till och han ringde upp och sade om en timme eller så. Och hon sa jag far före. Och han for till skattebyrån, mobilaffären och Hemmet. Försökte ta det piano, men...
Packade grönt vin, svartvinbärsgin, kaffe och mackor. Cyklade ut och låg sedan där i solen och tänkte att ifjol var 5 juli sommarns finaste dag. Och han blir kåt igen och tänker på Tom Waits och låten Hope I don't fall in love with you, again. Eller var det kanske tonight.
Anyway så kommer hon med hem sedan och målar en hylla vit. Och han fixar käk. Räkor, quorn, banan i ostsås. Och ris till och ekologiskt italienskt rödvin.
Och hon visar foton från Japan och en riktigt fin film (han menar det) från förra sommarens slitna stuga. Och han tänker på Temporary Like Achilles...

80s

5 dar sen sist och nu är jag här i Tölö. Kanske dom sista två veckorna av tiden här.
”Sea Jazz is a kiss in the ass”. Jo jo det blev hård fylla på tisdag kväll. Bö och jag delade på en liter Jameson. Det hela slutade med att jag slocknade med kläderna på. Bö fick stänga av skränande högtalare, brinnande stearinljus, laddning av rakapparater, lugna Jonte och Riitta som blivit lämnad för öppen lur, då jag fick ett spyanfall mitt i samtalet. Bö ville snacka om Johanna och vad svårt det är att veta vad motparten vill. Vi satt på trappan med musik ur högtalaren, åt blåbärspirog och drack kaffe, blev högljudda och skräniga. Jag berättade om mitt läge och han sa: ”Man blir fegare vad tiden lider”.

Onsdag morgon var en pest: Redan uppvaknandet var en chock. Vad har hänt. Pusselbitarna gick ihop någotsånär och det enda som gällde var action: Jonte till Gunnel, jag på jobb. Efter att ha klarat av bussturen med beröm kom tröttheten, men jag stod ut. På vägen hem kom Ågren över hur mycket byn störts av vårt nattliga festande,
och om spyorna upptäckts om och om igen. På kvällen var vi över hos Elvy och pratade Solbacken, och sen somnade far och son samtidigt. Riitta lyckades inte få mig klar i huvudet vid 11-tiden, jag ville somna om. Hon ville snacka om det som hon nästa dag bad att få tala om med mig i lugn och ro.
Det ruckade mina planer. Så vi for till stan direkt från Gunnel och det var strul hit och dit. Jonte ville inte bli i stan, han ville till Solbacken, Riitta ville inte. Efter dragningar från båda håll fick hon ge efter med stor tveksamhet och hon kom hem till oss för att snacka om det hon ville som jag på dagen hade grupperat

1) graviditet
2) bostad
3) nu får det räcka

Det var det andra och jag var mogen för beslutet även om det innebar svårigheter och svårigheter har det blivit. Nämligen att få Chri att förstå och hjälpa oss med Jonte. Vi behöver nämligen Jonte, hans namn för att kunna få den 4:a som erbjudits i Böle. En kluven situation för mig där jag inte vill skada förtroendet till och från Chri och utsätta Jonte för fara. Riitta stannade över natten och vi sammansvetsas av vårt gemensamma mål. Fredagsmorgon gick åt till att planera strategi, kolla läget med bostaden, titta på brillor, köpa biljetter, hämta blanketter och äntligen ta sig till jobb. Det blev en lång kväll. Ringde Chri och berättade om mina planer och hon sa tvärt nej. Inte oväntat precis. På kvällen var vi upp till Päivi och avvek till Elite innan vi gick hem. Jag i djupa fundersamma tankar. Riitta sög av mig och jag somnade tungt till 11 nästa dag. Vi for till Länsi-Pasila och ordnade med Pellava i de nya lokalerna där. Jag gick ut i stadsskogen och funderade på denna nya situation. Beslutet att göra något åt livssituationen ger kraft, men kommer denna att hålla, grundkraften. Vid femtiden for jag till Klemetskog för att snacka med Chri igen. Sture var där. Ett bestämt nej var fortfarande ståndpunkten uppbackat av Sippan. Jag bestämde mig för att lämna Solbacken, bränna den bron och bygga nya. For in till stan och riggade upp PA i Brunnsparken till ett på natten. Somnade efter lite snack med Riitta och vaknade upp vid 1/2 11. For snabbt till ELMUs folkfest för att ordna med käk åt bänden och vara med om den grejen. Chri tutade upptaget i över en timme och jag gav upp och gick ut på en promenad. Det är bedövande hett och hösten är på väg. Det är spännande men svåra tider att leva i för mig, där det gäller att försöka undvika grund i de djupa vattnen. Riitta ligger och väntar på mig och det trycker på. Det händer för henne, första dagen på det nya stället i morgon. Det händer för mig, skall jag släppa förtöjningarna helt eller hur mycket tål dom att töjas?   /85