AUG 2

 

Blev sent igen inatt med pojkarna som jag träffade på Nauticals uteterrass. Henry upplyste mig om att dom var där. Hade kommit till Park och kollat läget efter en lördagskväll med Morden i Midsomer på Klintvägen. Trevligt trevligt. For till Bent. Pekka ville höra Lesbian Wannabe. Och annat. Blev Little Richard och George Benson. Headhunters och Small Faces. På YouTube.

Bent

 Henric

 Svenna

 Kontemplation

 Svenna och Peter

 Peter och Bent

 Saeid

Och nu vill Saeid träffa mig och kanske fara ut på sjön. Måste fara till honom och kolla läget. Hur ser vädret ut?  ... Sådär.

80s

Österlånggatan 41, Åbo. Bristol Cream och Marlboro. Efter att ha kört från Dickursby vid 3-tiden sitter jag här vid 1/2 8.
Riitta gick och huila lite.
John sov hela vägen och vi pratade om svartsjuka, om hur lätt det vore att ”falla” för upplagda situationer.
Jag berättade om Malin i Köpenhamn och hon om en holländare på Kos och nu har vi oss själv till söndag kväll.


Jag är spacad i
mitt pansar
Fienden syns inte till


Döljs i skal av stål
Tiden står still


Revolutionen behöver min
gröna dress
I'm dressed to kill


Åbo igen med prylar som pekar mot Åland, skötbåtar, foton. Vad kommer att hända? Jag är på gott humör.
Vi var på fest hos Riitta i onsdags. Jag somnade med Jonte utan att ångra mig. Riitta gav pikar genom att ringa till Österrike. Det snackade vi om idag och att jag pantar på grejer.
Jovisst gör jag det, helt konkret just nu och skall jag dölja och varför dölja det berör mig illa att vara den jag är, att inte kunna berätta fast det inte är något farligt och ändå vågar jag inte, är ambivalent.
Mer Bristol Cream tack.
Hela processen att ta oss hit har varit stökig med det ena och andra att ta i beaktande. Riittas HS-annons på söndag, Miiru, Jontes resa, Bö som inte kom, Chri som kunde ha tänkt sig att komma till Helsingfors idag, men först idag, kvällstur på måndag och tisdag, Jonte vart?
Och har jag råd med det här?
Igår var vi på Borgbacken med Jonte, en god idé, vi fick det gjort.
Han kommer att minnas och känna sig trygg i slitningarnas stunder hoppas jag och att jag finns på plats även då, men om inte så gjorde vi också det tillsammans.
Naana såg Riitta för första gången idag och uttrycket i ögonen förändrades från de senaste dagarna smått triumferande glädje och öppenhet till stelt rödsprängt stirrande.
Jag vill inget illa men världen måste ha sin gång. Riitta ironiserar över att man inte kan pussas på mitt jobb.
Ger du dom det ena vill dom ha alltihop eller bristen på uppskattning av att man böjer sig för mycket fast det verkar lite, det som Janne och jag snackade om i parken förra fredan över 2 Löwen och den eftermiddagen var värd mer än dåligt samvete över Inghar.
Riitta har huilat färdigt och jag blir lite störd i mitt skrivande och mina tankar om Bö och hans liv och att här är jag och sträcker på mig fast det kostar.
Nog är det väl Lundell som jag mest kommit hit för, det andra kan egentligen bero även om det blir intressant att kolla in läget vid denna redan traditionsrika festival, min första större festival 1971? 70?
Trippar till Kinks och Canned Heat, dans på sandstranden tillsammans med Marina till ”A White Shade of Pale”, Uriah Heep i störtregnet med Vivianne, Clash och Graham Parker bakom scen, Nina Hagen ifjol, UB 40 81.
Riitta söker efter Enges i telefonkatalogen medan jag berättar om min första och enda trip. Och jag är tiukkanäköinen när jag skriver, stubben växer.
Och ur Bristol växer minnen av Lisbet fram.