SEP 13
En sorgsen dag har det annars varit, flamenco-melankolisk-kanske.
Det var längesen imorse. Men jag kom mig iväg. Nerför Skarpansvägen går hon, skön så skön. En fin morgon.
Det var längesen imorse. Men jag kom mig iväg. Nerför Skarpansvägen går hon, skön så skön. En fin morgon.
Blir mest till att sitta på rummet och bläddra innan morgonkaffet. Där talas det barnbio. Så jag hakar på och berättar om hur jag kuskat runt i Vanda med 8 mms apparat. Eller kanske det var 16. Högtalarna började brinna när jag skulle köra Gimme Shelter.
Blev att städa sedan, kolla brända CDn och kasta plast, affischer, kort och A4or. Lyssnade på VV, tills det var dags att gå till Pilsnermackan på lunch med Johnny.
Vem sjöng: Gonna smash their brains in, 'cause they ain't got nothing in them, them fascists... Inte Iggy Pop, nej. LKJ, gamle gode Linton. Tog konstig fisk till lunch. Mald, obestämbar. Snackade Mickey Rourke och film och lite annat praktiskt om uppsägningar och sånt.
Stack mig in och gjorde byråkrat-ärenden innan det var dags att ta sig hem. Hämta cykel och sun-shades. Tittade in på vån. 4 och talade med mors läkare. Mor sov. Förutsättningarna för framtiden var inte så ljusa. Illa, men inte omöjligt. Kanske det blir bättre. Jag tog hissen ner och grät. Tog mig till psykavd. där jag hade träff med ee, som jag tillbringade 75 minuter med. I korridoren träffade jag ms och jag berättade vad som hänt med mor, och han förstod. Visste hur det kändes. Jag hade gråten i halsen. Han berättade att han varit i Helsingfors, och sett Pohjoinen tie av Kaurismäki med Vesa-Matti Loiri. Rekommenderade.
Bad ee om att få gå i terapi för att få reda i skilsmässa, död och elände. Kan ta två månader, vi får se. Fick inte sjukskrivning, eller ville inte ha, även om jag igår var helt övertygad om att det är det jag behöver, timeout. Men jag kämpar på, vägrar släppa taget, for what it's worth. Fick tid för återbesök 8.11. Sju veckor till dess.
Gick sedan via 4. våningen, där sov mor... och hem via jobbet, och sedan mat och soffan. Gick senare mot norr och upp till 4. våningen igen. Väckte mor käckt och hon vaknade och började kommunicera. Var i dimmorna och kunde inte placera mig, trodde jag var M. Efter tio minuter kom vi fram till att det var jag och inte hon, M.
Konversationen löpte och jag förhörde henne om ditt och datt. Kollade om hon kunde se vad klockan var. 20 i tio sa hon. Den var 20 i 8. Vet inte riktigt hur medveten hon är? Vilken uppfattning hon har om omvärlden. Finns vissa missuppfattningar, men hon verkar hänga med tills hon blir för trött. Jag gav henne vatten och hjälpte till med medicineringen som bestod av ett piller. Blodförtunnande? Fick ner den med yoghurt. Ville inte äta något alls. Påstod att hon inte annat gjort, men sköterskorna höll inte med om det. Kände sig som en höna...
Tog mig hem till henne, till Neptunigatan 27, vattnade blommorna, tog in posten, och ringde dottern i Sthlm. Pratade med grannen men orkade inte tala med gudmor, som förresten hade mörkt inne. Får ta det imorgon. Tittade in till Uncan och diskuterade Unga Band och ekonomi. Kollade bilder från 70-talet med en kille som jag kopplar till DUV-kretsen.
Och sedan kom jag hit till denna maskin och det blev flamencokväll, även om det som iTunes bjuder på nu är Fatou. Aah...
Vem sjöng: Gonna smash their brains in, 'cause they ain't got nothing in them, them fascists... Inte Iggy Pop, nej. LKJ, gamle gode Linton. Tog konstig fisk till lunch. Mald, obestämbar. Snackade Mickey Rourke och film och lite annat praktiskt om uppsägningar och sånt.
Stack mig in och gjorde byråkrat-ärenden innan det var dags att ta sig hem. Hämta cykel och sun-shades. Tittade in på vån. 4 och talade med mors läkare. Mor sov. Förutsättningarna för framtiden var inte så ljusa. Illa, men inte omöjligt. Kanske det blir bättre. Jag tog hissen ner och grät. Tog mig till psykavd. där jag hade träff med ee, som jag tillbringade 75 minuter med. I korridoren träffade jag ms och jag berättade vad som hänt med mor, och han förstod. Visste hur det kändes. Jag hade gråten i halsen. Han berättade att han varit i Helsingfors, och sett Pohjoinen tie av Kaurismäki med Vesa-Matti Loiri. Rekommenderade.
Bad ee om att få gå i terapi för att få reda i skilsmässa, död och elände. Kan ta två månader, vi får se. Fick inte sjukskrivning, eller ville inte ha, även om jag igår var helt övertygad om att det är det jag behöver, timeout. Men jag kämpar på, vägrar släppa taget, for what it's worth. Fick tid för återbesök 8.11. Sju veckor till dess.
Gick sedan via 4. våningen, där sov mor... och hem via jobbet, och sedan mat och soffan. Gick senare mot norr och upp till 4. våningen igen. Väckte mor käckt och hon vaknade och började kommunicera. Var i dimmorna och kunde inte placera mig, trodde jag var M. Efter tio minuter kom vi fram till att det var jag och inte hon, M.
Konversationen löpte och jag förhörde henne om ditt och datt. Kollade om hon kunde se vad klockan var. 20 i tio sa hon. Den var 20 i 8. Vet inte riktigt hur medveten hon är? Vilken uppfattning hon har om omvärlden. Finns vissa missuppfattningar, men hon verkar hänga med tills hon blir för trött. Jag gav henne vatten och hjälpte till med medicineringen som bestod av ett piller. Blodförtunnande? Fick ner den med yoghurt. Ville inte äta något alls. Påstod att hon inte annat gjort, men sköterskorna höll inte med om det. Kände sig som en höna...
Tog mig hem till henne, till Neptunigatan 27, vattnade blommorna, tog in posten, och ringde dottern i Sthlm. Pratade med grannen men orkade inte tala med gudmor, som förresten hade mörkt inne. Får ta det imorgon. Tittade in till Uncan och diskuterade Unga Band och ekonomi. Kollade bilder från 70-talet med en kille som jag kopplar till DUV-kretsen.
Och sedan kom jag hit till denna maskin och det blev flamencokväll, även om det som iTunes bjuder på nu är Fatou. Aah...
Det ringer på dörren vid 12, så jag lystrar till, men gör inget annat. Ligger still och undrar vem det kan vara. Inte Shuggie Otis som spelar Pling. Nån som vill sprida ordet troligtvis. Det får va, jag ligger kvar. En stund.
Men sedan blir det frukost. MOJO är försvunnen. Har väl glömt den kvar, i bussen, på båten. Skivan borde vara kvar, men inte förklaringarna till varför låtarna samlats som covermount-CD.
David Gilmour har kommit med en ny platta efter 8 år eller nåt sådant. Gör cover på Beatles med sin son. Jag tittar på mina videor, går in på Analytics och spelar lite gammalt som inte spelats mycket, mindre än 30 gånger. Bakgrundsarbete på Fagerholms video, Du känner mig. Bättre än slutresultatet. The making of. Bättre. Och Pappas playlist - nostalgi.
Och snart är det väl dags att ge sig av till hemmet igen.
Undrar vem det var som släppt in katten igår. Vem som gett henne maten, som lämnats i kylen? Lili-Ann trodde jag först, men misstänkte sedan Mia. Får väl ta och ringa upp. Lösa mysteriet. Katten gick redan ut. Vaknade av plinget på dörren troligtvis. Ville inte ha mat. Någon hade satt tidningen på byrån. Likt Lili-Ann. Men kunde vara Mia. Tja, kanske ska göra en playlist med Sand. Men först bäddar jag och lägger in det som skrivits den 13nde september, anno dazumal.
80s
Söndag kväll och fnurror så smått. Förde ”hem” John i regnet medan R var och hämtade Mira från ett av hennes få besök hos sin far. Kopplade in, flyttade in menar jag, en högtalare hit till biblioteket och skall nu försöka ordna upp mina papper en smula så att jag kan få ut de 500 mk som fortfarande inte kommit från nån fond. Lika bra att få det gjort så snabbt som möjligt. Skumt att sitta här och jobba, inge vidare avkopplande för nu sätter Miiru på något på andra sidan den tunna väggen. Jag lyssnar på Keltia Rok. John och jag var och försökte fixa nytt framdäck i Klemetskog men han, däckgubben, var inte hemma. Så vi hälsa på Elvy och Oa mycket snabbt och var sen ut i skogen och plocka blåbär som vi gjorde blåbärspaj av.
Nån ringde mitt i natten och därefter gnällde John över att han var pissnödig vilket fick R på dunderdåligt humör som fortsatte på morgonen när John hasade omkring och jag inte orkade stiga upp. Pikar, pikar. Nu är hon sjuk, flunssan slog till. Imorgon bitti skall jag försöka hålla sagotimme för en massa ungar i Håkansböle. Jag känner mig inte upplagd för jag vet inte vad jag skall tuta ur mig. Innan dess måste jag jobba med annat, kvitton. /87
Nån ringde mitt i natten och därefter gnällde John över att han var pissnödig vilket fick R på dunderdåligt humör som fortsatte på morgonen när John hasade omkring och jag inte orkade stiga upp. Pikar, pikar. Nu är hon sjuk, flunssan slog till. Imorgon bitti skall jag försöka hålla sagotimme för en massa ungar i Håkansböle. Jag känner mig inte upplagd för jag vet inte vad jag skall tuta ur mig. Innan dess måste jag jobba med annat, kvitton. /87
Kommentarer
Skicka en kommentar