SEP 17
Hej Lollo. Här ligger jag nyvaknad på soffan. Är alterneringsledig från mitt jobb som kulturkommunikatör i Mariehamns stad. Utbildad bibliotekarie från Helsingfors. 2 vuxna barn. Singel, sambo, förlovad, gift, skild, änkling, särbo. Har varit det mesta men inte levat i partnerskap. Nu tar jag en kaffe och tar tag i en Ansökan som jag skall skriva ett utlåtande om. Mvh Tom
Jag kunde ju också ha refererat till min CV på FB:
Eller min blogg: http://tomeckerman.tumblr.com/
Eller min kanal: http://www.youtube.com/flixtom
Eller mina foton: http://instagram.com/tomeckerman#
http://57nde.blogspot.com/
Eller mina reseberättelser:
http://host77.blogspot.com/
http://eckermanup.blogspot.com/
Och jag skissade på ett utlåtande till Nordisk kulturfond och läste in mig på tre till. Fastnade till slut på ett vimeoklipp, ett utdrag ur Mika Taanilas dokumentärfilm om Erkki Kurenniemi. The future...
Katta ligger på lur. Försöker igen ta sig upp på tangenterna och sedan upp på axeln och spinna, men det går inte riktigt för sig. Imorse vid 6 ville hon varken äta eller upp och ut så jag lämnade henne sovandes på sängen. Det var extra-dag, statist i Tacit Wisdom. Uppe vid Havsudden. Körde ut till Lantbruksskolan med lånad bil och fick på mig hatt på peruken och mustasch under näsan. Det kliade. Åkte gemensam buss hummandes (kanske man skulle ta och föra över och höra hur det låter baklänges och uppskuret?) upp till inspelningsplatsen där jag efter ett tag träffade en gammal bekant, Cris af Enehielm. Det var roligt och vi språkade bort tiden tills det var dags att fortsätta väntandet och ta sig ut på hala berg och humma. Dolde kameran innanför jackan, men det blev nästan inget taget. Bara lite på mobilen, som också var med i väskan. Dagen gick fort undan trots väntan och väta. Benet började värka och vid 18 blev vi ivägsläppta en erfarenhet rikare, som det så trivialt sägs. Orkade inte ta mig till Oliven på Soft Jazz med RP, FE och KD. Var och lämnade igen nyckeln och såg på nåt matprogram med Aschberg. Bra så.
2003
17.9. och jag gick ut, rökte, promenerade, funderade. Gick in på Ö. Skolgatan bredvid Scholl för att via cyberspace komma vidare med Winter Jazz Roots & Blues. Tog kontakt med Jan, Siv, Annika, Sune, Björn och Ann-Marie på MNW. Det löpte väl, och upprymd av cigs och cider bestämde jag mig för att titta in på Canal+-pubben vid UBBO för att släcka törsten med en öl.
Det var packat med män som såg på fotboll. Jag beställde in det billigaste: Avesta 5.3 och försökte uppfatta vad som visades på TVn. Visade sig var 54. minuten av HAM-DIF och resultatet 2-2. Det böljade friskt på plan och flera röda kort utdelades. I 82. minuten rusade en DIFare fram och slog bollen i mål.
- Va dä Dajja? undrade jag högt.
- Va? sa den ponnyhästsvansförsedda ynglingen bredvid mig.
- Va´ dä Dajja?? sa jag igen.
- Ja-a, sa han.
- Han ha int synts till mycke tidigare, sa jag.
- Näe, nästan första touchen, sa svensken.
- Öar sticker upp ur havet, sa jag.
- Ja-a, sa han och så fortsatte matchen till slut.
Det blir mästerskap för Djurgården igen. Champions var den allmänna åsikten i detta Sverige skakat av mord och omröstningar. Jag gick hem och tittade på mer TV. Försökte ringa Olle i Stockholm men det var omöjligt att nå fram. Panik och kalabalik, en mördare går kanske inte längre fri.
Vaknade tidigt och for ut på länk. Orkade lite mer idag, hurra! På benen finns det blåmärken efter gårdagens taktövningar med Gunnar Valkare vars verk jag läst igår och nu på morgonen. Fascinerande tankar dolt i ibland svårsmälta formuleringar. Jag jobbar på för att förstå.
-o-
Dagen går mot sitt slut. Benen värker. Jag har pinnat på och blodkärlen har spruckit under handflator som slagit takt i faser.
På TV har det varit Musikbyrån som slutade i nu döde Johnny Cash's version av Hurt (som rimmade på Dirt). Filmmusik som jag nog sett förr. Har skrivit dagens text och skickat ut som nånslags S.O.S. Snackade ur mig mina idéer till Jörgen. Han tog emot dem positivt och jag känner mig positivt avlastad. Belastad av att göra nåt av mina winterjazz-idéer. Spelade Body & Soul (misslyckat) med Nils, och lite bättre Lil Darlin´ och So What? Blev kvar och försökte att få löpningarna att... löpa. Gick till Systemet och köpte öl och cider. Kom "hem" vid 20:30... Samtalade med RE och TA. Försökte nå Eva S, utan resultat. Köpte Nettls bok på Studentbokhandeln. Fick 83 spänn rabatt. Räcker till tågbiljett till Stockholm. Far nog hem imorgon. Tar Nettl och svettiga kläder med mig. Hoppas att jag inte behöver pissa i vasken inatt...
Sedan blev det en artikel om kvällen i Nyan:
VIDA VÄRDEN: En ö skjuter upp ur havet!
Tisdagskvällen var både ljum och upphetsad. Efter en lång dag av blås och dunk tog jag mig en promenad i den nygamla studiestaden Uppsala och bestämde mig för att gå och kolla in puben på gamla Ubbo. Nuförtiden heter den William's square och stoltserar med ett Canal+ skynke ovanför entrén.
Väl inkommen kan man konstatera att stället är packat. Alla stolar är upptagna, mestadels av yngre män som sitter och tittar på en fotbollsmatch både på burk och storskärm.
Efter att ha inhandlat det billigaste, en Avesta 5.3, försöker jag från min undanskymda plats vid disken få reda på vad det är för en match. HAM2-DIF2 går det att urskönja på håll. Man är inne i 72. minuten. Spelet böljar av och an och på derbyt svallar både känslorna och massan. Massor av Afrika-importer tycks finnas med i lagen. Men var är Sjölund?
I 82. minuten slår Djurgården en passning över det gröna gräshavet till en snabbfotad minispelare i burken. Skjuter mååål!
Va dä Dajja? frågar jag en ung svensk i ponnysvans.
Va? säger han
E de Daja? frågar jag igen och mannen säger ”Ja-a”.
Han ha int synts mycke, konstaterar jag.
Nä-e, får jag till svar, nästan första gången han tatscha bollen.
Öar skjuter upp ur havet, säger jag.
Mannen håller med och fortsätter att se på spelet.
När matchen är slut jublar DIF-supportrarna och säger att nu blir vi chämpions.
Daniel Sjölund, en produkt av åländsk fotbollskultur har än en gång avsatt sin stämpel in i den vida fotbollsvärlden. Liksom Janne Holmen.
Men hur är det med annan kultur då? Är det fortfarande Dan Erikssons ”Barndomshemmet” som gäller eller är det The Jasmines ”Ghåstland”?
Gunnar Valkare som i två veckor leder ett block om afrikansk musik i kursen Improvisationsmusik på Universitetet har gett sin syn på vad kultur är i sin doktorsavhandling Det audiografiska fältet (1997):
”Mänsklig kultur är den sfär av struktur som uppstår runt människan i hennes sociala praktik som manifestation av ett i hennes natur (genetiskt) givet imperativ till sådan struktur”.
Han lovar att han senare skall precisera definitionen något och det behövs för trots att orden är vanlig svenska så kräver det att man får reda på de värderingar som tesen bygger på. Förstå vad bl.a. Durkheim, Hobbes, Tylor, Darwin, Malinowski, Merriam, Nettl, Chomsky och Owe Ronström haft att säga i sina skrifter i olika discipliner såsom etnologi, filosofi, antropologi och musikvetenskap. Förstå bra mycket mera än vad som förmedlas på suddiga bildskärmar och på dialekt under pubsamtal.
Valkare har mycket mer att komma med och bland de språkliga guldkorn han redan spridit ut finns tröstrefräng, tonhöjdsspråk och expressiva experter (artister). Han påstår dessutom att afrikaner är mer toleranta när det gäller att acceptera olika språk, tonspråk. Väntar med spänning på fortsättningen.
Det här går jag och funderar över på väg "hem" mot Studentstaden i ett ljuvt septembermörker som berör. I ett Sverige skakat av mord och omröstningar. 70-talisterna på kursen förvånade sig den 12. september 2003 över hur rått Sverige blivit. Hur lite man bryr sig om varann. Hur psykvården nedrustats. Jag tror att det är någon som vill bli känd och uppmärksammad, märkt. Liksom Lennons baneman.
Men visst har staden förändrats. Nu behövs ingen valuta, det går så bra med nordiska och multinationella kreditkort. Med kort öppnas även portarna. Kort sagt det har blivit mer instängt sedan min förra sejour här i stan 1975.
Det fattas bara att vi ger ifrån oss våra fingeravtryck och vårt DNA så rasar korthuset samman. Vi behöver lära oss koderna innan dess. Språkliga, sportsliga och kulturella.
Tom Eckerman, 28 år tidigare
80s
Kom just från bastun där jag kopplade av efter en rekordlunk i duggregnet. Jag är alltså på väg ner mot timmen igen nu efter en tre månaders "nedgång". Kanske jag kan putsa de två sista minuterna den närmaste månaden. Gäller att ligga i och träna alltså även om jag börjar bli rätt nöjd med konditionen igen. Jag orkar och styvnar inte så fort även om löpningen känns i benen efteråt. Är ensam hemma för tillfället om man inte räknar hunden. Jag gav honom just en halv bastulänk. Riitta är i Lahtis på skolningsdagar och Miiru kanske for på jobb även om hon var sjuk igår. I tvättmaskinen snurrar byket och jag borde komma igång med att forska vidare med nyinköpta öronproppar i öronen. Det är inte angenämt men nog på sin plats i detta kartongpalats. /88
Kommentarer
Skicka en kommentar